TÃ¥lamod

Tålamod, tålamod! Stackars Flisan, hon kommer sitta i fosterställning och vagga i sin mammas knä när hon kommer hem från den här Faluhelgen. Jag är barsk, hård och bestämd. En utomstående skulle uppfatta mig som en Gestapo.
Lance är underbar, men han lyssnar inte, och ifrÃ¥gasätter ALLT man ber honom om. Isak är sur och svarar emot. Tristan gnäller, skriker och klättrar överallt. Jag har funderat pÃ¥ fenomenet “att inte behöva skrika, som ensam med 3 killar” jag kan pÃ¥ allvar börja grina ibland. Jag ber snällt, ingen lyssnar, ber snäll MEN bestämt, ingen lyssnar. 3 gÃ¥ngen tar jag i, och höjer rösten. NÃ¥gon kanske reagerar och lyfter ögonbrynet.
Nu är jag bestämd och barsk första gången. Ungarna lyssnar, men omgivningen tror att man är sur.
Mina killar kan inte utföra en uppgift själva, jag måste tjata, förfölja och fysiskt se till att uppgiften är gjord. Borsta tänderna? Ta på bältet? Ställ in i diskmaskin?
Barn är fantastiskt! Men jag skulle vilja se en sÃ¥n där “snusförnuftig psykolog som pratar barn pÃ¥ Nyhetsmorgon” Ã¥ka till Falun med mina killar en helg;-)
Jag biter mig i tungan idag. TÃ¥lamod! innan jag doppar “nÃ¥gon i min närhet” i en isvak.
Veden vägrar brinna, huset är kallt! Och bilen startar inte;-) hur gör jag för att få igång bilen? Måste jag ha startkablar för att starta skiten? Ungarna skriker och gnäller, de vill åka skidor. Själv funderar jag på att doppa huvudet i en snödriva.
Önskar dig en härlig söndag ha’ha x