Satt och läste dagens tidningar när jag åt frukost. Något obehagligt och skrämmande slog mig, jag skäms och insåg att jag börjar bli en person jag inte gillar.
För  10 Ã¥r sedan sÃ¥ klarade jag nästan inte av att läsa tidningarna, jag mÃ¥dde illa och det skar i själen av att se allt lidande. Jag drömde mardrömmar om ”barnen i den ryska skolan” jag grät när  jag sÃ¥g katastrofbilder frÃ¥n Etiopien,och vÃ¥ndades över svält och elände.
Det gör jag SJÄLVKLART fortfarande! Min uppväxt har gett mig en enorm insyn i vad vi KAN göra för att hjälpa andra. Jag köper alltid Situation Stockholm, jag SMS’betalar in till alla hjälporganisationer som finns, jag stöder barncancer mm, mitt riktiga jobb är för Postkodlotteriet, där vi samlar i enorma summor för att hjälpa världen, ja du fattar.
MEN då var det högst någon katastrof om året, nu är det 10 om dagen!
Jag bläddrade  förbi död och jordbävningar imorse. Jag orkade inte läsa! Och det skrämmer mig! Jag vill inte bli härdad!
Men jag orkar inte ta till mig av allt elände… Jordbävnigar, 67 döda i tempel, jättevÃ¥gor, massaker, massmord, stormar, 100 tusentals människor dör, jorden gÃ¥r under..
Har de fruktansvärda döds’siffrorna börjat göra vÃ¥ra hjärtan hÃ¥rda?  Jag vill inte det! Men känslan av hopplöshet gör att jag inte orkar läsa.
Hur kommer vår framtid att bli, om våra själar fryser, och vi börjar blunda för lidandet??
Eller är det verkligen så att datorn är...
10 kommentarer
Jag vet precis hur du känner. Mår själv fruktansvärt dåligt när jag läser skräckberättelser om hur barn kommer till skada och klarar inte riktigt av att ta in det. Frågan är om det verkligen är nödvändigt att läsa allt? Så länge vi alla försöker göra vårt bästa genom att t ex skänka pengar, så tycker jag nog att det räcker. Ibland är det som att medierna älskar att gotta sig i elände och berättar detaljer som är onödiga att berätta.
Jag håller med, det är helt HEMSKT!!!
Var händer ute i stora världen och hur ska det här sluta???!!!
Till bl.a. Jennifer!
Tycker inte att du skall ifrÃ¥gasätta inlägg, när du inte är torr bakom öronen. Jag är världens lugnaste person och jagar inte alls upp mig, bara sÃ¥ du vet. Klart att mÃ¥nga här tycker om när Magdalena ”skenar iväg” i sina inlägg? Men förstÃ¥r ni inte att det är mycket pÃ¥frestande att ha en blogg och hela tiden behöva ”leverera”. Det framkallar stress. Speciellt när det märks sÃ¥ tydligt pÃ¥ kommentarerna? Handlar det om t.ex Tjocko, Rickard mÃ¥nga kommentarer, skriver hon inte om nÃ¥got speciellt inga kommentarer! Tyck om henne vilka inlägg hon än skriver!
Tyvärr känner jag likadant, det händer för mycket och jag tror inte att ens hjärta klarar att ta in allt hela tiden, då skulle vi gå under. Däremot när man tittar på något inslag på tv om svältande barn osv. börjar tårarna rinna. Men vi matas om information hela tiden och det blir för mycket. Det är nog inte så konstigt egentligen, kram<3
Det är som du säger , vi orkar inte ta till oss allt som händer, vÃ¥ra hjärtan är inte hÃ¥rda men skulle vi sitta & mÃ¥ dÃ¥ligt för allt som händer dÃ¥ blir vi tokiga , man fÃ¥r försöka att bidra pÃ¥ sitt sätt & man ska absolut känna tacksamhet för hur bra man egentligen har det….man känner sig sÃ¥ hjälplös…kramis★
Magdalena, jag är precis som du. Vill gärna hjälpa hela världen och gör mitt bästa genom att bidra osv. När tsunamin kom tog jag fruktansvärt illa vid mig och jag brukar precis som du må väldigt dåligt av bilder & repotage om eländet!
MEN jag orkar häller inte mer, just nu i alla fall. Thaiti har jag inte orkat ta till mig. Kan verka hemskt, men ibland måste man överleva själv också. Det betyder inte att jag inte häller bryr mig, men just nu blir det för tungt!!
Vi vet vart ditt hjärta sitter!
Du är underbar som underhåller oss här hela dagarna!
ha en underbar helg nu med alla vänner här!
Önskar jag kunde vara med!!
Kram
Ser inget inlägg från någon Jennifer här??
Förrutom det så hoppas jag att alla människor åtminstone gör gott för några människor i sina liv det kommer man långt på. Hjälpa någon granne/släkting, skänka pengar, ha ett fadderbanr osv. Om alla gör lite så blir det mycket även om behovet tyvärr är oändligt mycket större än så.
Jag har precis lagt i från mig din bok. Den var så stark och gripande jag ville bara ta er i min famn och skydda er från allt ont. Jag är så glad och stolt över allt du har åstakommit, helt otroligt.
Tack för att jag fick ta del av din historia
Kram
Lycka till i framtiden (hälsa Isak)
för tio Ã¥r sen hade vi inte det mediautbud som vi har idag. det hände säkert lika mÃ¥nga katastrofer, men det visste inte vi. Klart det stressar oss att se saker som händer, en minut efter det har hänt, pÃ¥ datorn eller TV:n! Eller att läsa pÃ¥ en sajt att ”Om en timme kommer det en tsunami till Hawaii”! Jag tror inte vi som individer är skapade att ta in sÃ¥ pass mycket… Likaväl gör vi det, och när vi inte orkar längre sÃ¥ fÃ¥r vi dÃ¥ligt samvete! FÃ¥ inte det, tänk istället att du gör det du kan! Men det är lättare sagt än gjort…
Empati och maktlöshet är en jobbig kombination.. Man kan ju inte rädda hela världen fast man önskar att man kunde.
Ha en underbar dag alla medmänniskor!
Kanske man får försöka finna tröst och tillfredsställelse i att göra det man kan för nära och kära och bidra med en slant när räkningar och det nödvändigaste är betalt.
Jag tänker ibland att även det ”lilla” man gör av kärlek pÃ¥verkar omgivningen som oxÃ¥ vill hjälpa nÃ¥gon annan i sin tur och sedan blir det ringar pÃ¥ vattnet.
Det blir ett för tungt ansvar att känna att man ska bära världens elände och orättvisor på sina axlar.
Känn dig inte dÃ¥lig för att du inte kan bära all sorg och smärta i ditt hjärta för världens folk, känn glädje och stolthet över att du bryr dig sÃ¥ gott du kan – du hjälper mÃ¥nga genom ditt sätt att vara och hur du ger av dig själv och alla de som du hjälper blir i sin tur hjälpare till andra och sÃ¥ kommer världen att förändras.