Stranden, Isak, lunch och träning

27 april, 2017
45 Kommentarer

I den här härliga sängen ska jag sova i snart. Har nog aldrig sett en bredare dubbelsäng. 

Själv! Nästan lite kusligt ensamt….


Tog en promenad längst stranden, tittade mig omkring, njöt av värmen….

Jobbat bort lite eldiga och brådskande jobbgrejer


En ensamlunchpå något hak längst stråket


Soppa och någon mindre god soft crab sallad…..


Åkte upp till träningsanläggningen där Lance bor och tränar hårt. Hardcore. Helvetet! (Tycker jag) Han är så oerhört fokuserad och målmedveten att jag nästintill blir rörd och tårögd. Min fina och älskade pojke. Brinner för det, njuter av varenda sekund.

Ja ibland väljer barnen vägar man  kanske inte alltid själv skulle ha valt till dem. Jobbiga vägar som ger puls och oro.

Han har det fantastiskt! Fina vänner och vuxna omkring sig. Ordning och reda. Han har vuxit oerhört. Mognat och blivit en ung man. En ung man som presenterar sin mamma för sitt nya egna liv. STORT! jag blir nästan lite blyg, tafatt. Stolt.


Vi hängde och myste, fikade och pratade träning… 

Jag får inte störa eller rubba hans rutiner hehe

Tittade på eftermiddagsträningen.

Åkte tillbaka till mitt hotell.

Sitter på altanen och blickar ut över poolen. Det är så kvavt och fuktigt. Nästan som att  sitta i en bastu.

Solskyddsfaktor 50, solen tar! Och så är det ju självklart betakarotenen som gör sitt


Viktigt att smörja in sig


En kall Cola zero och lite chips. Tror inte det kan bli mycket bättre. Lite tv, bok och en tidig kväll. 


The Blue Lagoon. Jag bor granne med hotellet som jag och Isak bodde på när han var liten. Våran första utlandssemester tillsammans. Det söker mig, jag söker mig dit…….


Vi hyrde kanoter och snorklade. Vi var så lyckliga. Isak snuffade, snozade på sin gosekatt och livet vi hade tillsammans skulle vara förevigat. Vi var odödliga. Det fanns ingen sorg.

Ibland dras man till platser som etsat sina spår. Man söker sig till platser som varit betydelsefulla och berört ens hjärta.

Tänk om jag visste då. Tänk om jag visste då, under den där semesterveckan för 20 år sedan…

Att jag skulle återvända 20 år senare. Titta upp på himlen vid samma strandbryn, ensam, utan min Isak.

Jag ska gå dit, sitta ner. Sakna, gråta. Kanske tända en ljuslykta och minnas. Gör det om någon dag. Nu känns det lite för jobbigt. Kanske sitta där en stund med Lance.

Tusen brinnande stjärnor, på en kolsvart himmel. Ibland funderar jag på om stjärnorna är små mikroskopiska fönster. Små titthål som gömmer en annan värld. En värld, där alla som saknar oss, samlats.


Kommentarer

  1. Cecilia,

    Fantastiskt! Det låter underbart. Och det låter bra för dig (som jag känner dig genom bloggen).

    Du inspirerar mig att ta mer hand om mig själv och komma ihåg mig själv (trebarnsmamma) och inte bara göra allt för barnen. Tack!

    • Magdalena,

      Va bra!!! Jag har verkligen lärt mig med åren att man är en bättre mamma om insidan mår bra. Man har mer tålamod och tar bättre beslut

  2. Marianne,

    Fast jag upplever att du gör en viktig sak i din mammaroll nu också. Att du bor nära Lance. Även om han har sitt så vet han att du är där och det tror jag betyder mycket för honom i den åldern som han är i. Du kom och hälsade på. Så du kan njuta dubbelt i din ensamhet eftersom du boostar mammarollen samtidigt som du tar hand om dig själv.

  3. D,

    Gråter med dig…. Både glädjetårar och sorgens tårar. Glädjetårar över det du skrev om Lance – att han mognat o blivit en ung man. O gråter sorgens tårar över det du skrev om Isak. Din kära högt älskade Isak. Ta väl hand om dig Maggan och gör det som känns rätt för dig i hjärtat ❤️ Det mår man bra av. Kramen!!!

  4. D,

    Gråter med dig…. Både glädjetårar över det fina du skrev om Lance men också sorgens tårar över det du skrev om Isak. Din högt älskade Isak. Känner med dig! ❤️ Jag tycker att du är otroligt stark och en inspiration för många runt om dig, inklusive mig 😘 Tack för en grym blogg och du glöm inte att du är så värdefull! Kram 💐🌺🌹🌸🌷

  5. Annica,

    Kramar i massor till dig !

  6. *lena*,

    Ahhh nu fick du mig att gråta både glädje och ledsen tårar❤️ Du är ta mig fan så himla fin på alla sätt och vis🙏🏻Njut av din semester och sov som 17 nu när du kan kram kram kram kraaaaaaam😘

  7. ullis,

    Nä nu rinner tårarna när jag läser det du skriver om Isak. Så otroligt fint och sorgligt. Har en 17 årig son och ser honom inte så mycket. Han har sitt och bor mycket hos sin pappa. Saknar honom extra mycket idag men inser att jag måste vara mer tacksam över att jag faktiskt kan träffa honom.
    Jag hoppas du får lite ro Magdalena. Det du har varit med om är nästan omänskligt svårt men du gör det så rätt som pausar och tar hand om fig själv lite. Styrkekram och tack för allt du delar med dig på bloggen.

  8. Linda,

    njut av den vackra naturen, maten o närheten till Lance. ladda dina batterier, du förtjänar så lugn o ro och värme.
    du är en toppen tjej =)
    kram

  9. Cissi,

    Det där du skrev med små titthål älskar jag.
    Tänk om din Isak och min Marcus är polare där uppe och kikar i smyg på vad vi här nere håller på med. Ber Marcus hålla ett öga på Isak i så fall. Marcus skulle ha fyllt
    27 för ett par dagar sedan. De trivs nog ihop ❤️….kanske är ett jäkla röj 😜😘

    • Helen,

      Jag tror absolut era pojkar har det fantastiskt där bakom stjärnorna 💖💜💛 kram på er båda 💖💜💚

  10. maivi,

    Åh vad det värmer mitt hjärta att du har Lance där! ❤️ Det är väl bra för er båda på tu man hand!😍 Man blir mycket finare brun under parasoll än i sol ! Då behövs inte så mycket faktor heller! Jag har provat många ggr, blir jättefint o sitter längre! Ha det så skönt o njut!

  11. Sara,

    Åh vad vackert skrivet om himlen och stjärnorna.❤❤❤ Ta hand om dig fina Maggan. Kramar Sara

  12. Lisen,

    Gör ont att läsa dina rader….. vill bara kram om dig!!! Försök att njuta lite av nuet.
    Massor massor med kramar ❤️!!

    Kram Lisen

  13. Lena,

    Nu fick du mig att gråta igen med dina fina vackra ord…. fina Magdalena. Du är fantastisk på alla sätt. Så oerhört äkta och sann. Kloka du, ta väl hand om dig.

  14. Maria,

    Du ska vara stolt. Tänk vilken stark son du har på alla sätt och vis. Som verkligen kämpar för det han vill. Han har sett sin mamma göra likadant och nu gör han detsamma. Och att du dessutom kommer dit så han får visa dig sin nya värld…. wow gissa om han måste vara stolt över det. Kram

  15. Madde,

    Så fint men samtidigt sorgligt att läsa ♥️ Ditt
    Sätt att skriva berör mej! Du berör mej! Du verkar så oerhört äkta och en genuint fin människa! Livet skrämmer mej när jag ser hur mycket du får gå igenom. Jag önskar så att du ska få lov att vara lycklig och att det på riktigt är slut med elände för dej! Storm kram

  16. Mia,

    Hej Maggan
    Låter som du har det bra,och va fint att få vara nära platsen med gamla minnen med din älskade Isak. Jag har bergodalbana själv med att mista min gamla mormor för några veckor sedan. För att i lördags välkomna vårt första barnbarn. En obeskrivlig känsla som man upplever. Alla andra har berättat om den men det känns bättre än bäst. Samtidigt i dag får jag besked i dag att min farfar somnat in. Absolut att dom är gamla och det är naturligt att man då ”ska” somna in. Hoppas du får en bra vistelse nu i värmen

    Mvh
    Mia

  17. Maria Lindström,

    Hej. Har precis lyssnat på din bok, det ska bli ett sant nöje att döda dig. Väldigt stark bok. Jag blev mycket berörd av den. Så starkt av dig att berätta din historia.

  18. Anna,

    Blir oerhört rörd av det du skriver….även för det med Lance, hans målmedvetenhet och mod. Att våra älskade barn växer upp så fort…man vill stoppa tiden, linda in dem i bomull, ha dem nära, skydda från allt ont. Aldrig hade man väl kunnat tro att det var så det skulle vara, att vara mamma. Så rädd man är! Så stolt! Så förälskad i sina fina ungar! Så förundrad över deras personligheter…. Om vi mammor världen över hade kunnat förena vår inbyggda styrka på något sätt, så hade vi kunnat flytta berg.

    • carina,

      Så sanna ord. ”aldrig hade man kunnat förstå….”

  19. Fia,

    Jag följer dig här på bloggen men missat helt att Lance bor i Thailand ?! Har funderat på varför han aldrig är med dig men det förklarar ju saken 😊 Hur länge ska han vara där ? Pluggar och tränar eller ? Hoppas du får en underbar vistelse, det är du såååå värd ❤️ Kram

    • Linda,

      Ja…? Jag har inte heller förstått det. Hur gammal är Lance? Han är lik Isak tycker jag. ❤
      Njut av din semester och ladda energi.

  20. Maja,

    Dina ord om Isak berör verkligen och det gör ont i mitt hjärta och jag tänker hur ont gör det då inte i ditt😢 Du har varit med om det värsta som kan hända en mamma. All kärlek till dig❤

  21. Monika,

    Snozade på sin gosekatt! Mina tårar rinner. Har en liten son på 2 år brevid mig. Hans systrar är 16 år och 20 år. Det är lite han och jag nu. Är så orolig att ngt händer mina barn. Älskar så din blogg! Du bidrar med så mycket som jag kan relevera till, så mycket naturligt men även så mycket roligt. Har aldrig mött ngn som dig! Så stark men även så öppen för att visa svaghet och livets kamper. Kramar i mängder från Monika.

  22. Linnéa,

    Allt du skriver känns rakt i hjärtat. ❤️

  23. Märit,

    Tack för att du så modigt vågar beröra det svåra. Gör att jag sakta vågar beröra själv! Min älskade lillebror dog för ett år sen. Än är allt hårt inkapslat. Vågar mig inte dit liksom. Men snart tror jag. Kram fina du

  24. Annica,

    Vad du berör mig, Magdalena! Stor kram till dig 💕

  25. Helena,

    Stor klump i halsen ♥️ så sorgligt och onödigt♥️
    Gråter med dig♥️
    Stor kram

  26. Yvonne,

    Du berör… ❤❤❤
    Ta hand om dig nu ordentligt och njut av tillvaron där och dina fina minnen med Isak.
    Kram🤗❤❤❤

  27. Sophie,

    Så vackert, så vackert, så vackert att jag blir tårögd av både bilder och text. Njuuut av varje sekund av allt du har där. <3

  28. Madde N,

    Tycker du är en toppenmamma! Undrade varför du åkte så långt som till Thailand när du skulle åka iväg ensam men det känns ju självklart nu när du hälsat på Lance. Hur kommer det sig att han bor i Thailand nu? Hoppas du kan berätta lite om det i bloggen, varför han är där? Men förstår om du inte vill berätta mer än du gjort då det är hans ensak. Vill också säga att jag beundrar dig för din styrka, att ha gått igenom allt som du gjort och stå för att du mår dåligt men ändå ta dig igenom dagarna på det sätt som du gör.

  29. En annan Nina,

    En snygg ung man din son Lance och det fina du skriver om Isak gör mig alldeles tårögd.
    Det du skriver om stjärnorna på himlen är så vackert. Själv har jag valt en stjärna för var och en som stått mig nära och som lämnat jordelivet.
    Ta hand om dig Magdalena.

  30. Åsa,

    jag antar att du är i Thailand? :) vad skönt..

    du skriver så fint jag blir så berörd.. får tårar i ögonen när jag läser om Isak… <3 så vackert o så beskrivande.. jag kan se dig sitta på stranden med lykta o himlen.. <3

  31. Helena (45 år),

    Jag läser ofta men kommenterar sällan,
    men dina fina ord i slutet av detta inlägg triggade dock något,
    kanske är det för att jag saknar min mamma som gick bort för snart 13 år sen vid Valborg,
    kanske är det för att jag idag ska på en begravning för någon som fick leva sitt liv fullt ut, pigg till sista dagen, 98 år gammal skulle fylla 99, och han var på fest kvällen då han dog senare på natten…
    Allt går i cirklar, världen ÄR liten, och tanken om att veta i förväg lockar lika mycket som den skrämmer… men man får försöka leva och ta in i stunden istället.
    Kram

  32. Ulrika Unenge,

    Så fantastiskt vackert skrivet om din son Isak och så sorgligt så det gör ont i hjärtat. Sorgligt och vackert på samma gång. Får tårar i ögonen.
    Tycker mycket om att följa din blogg, det är både vardag och glamour och mycket humor och ärlighet vilket är så fint!!
    Ville bara säga det.
    💖🍀

  33. Annika,

    Vilken stilig ung man Lance har blivit!

  34. Emma,

    Hej Magdalena.
    Jag har följt din blogg under väldigt lång tid men tror aldrig jag har kommenterat tidigare. Jag vill bara tacka för ditt sätt att skriva och dina ord, som allt som oftast får mig att bli väldigt berörd. Jag har som sagt läst din blogg under en lång tid men jag måste ha missat att Lance har flyttat till Thailand. Vad spännande och vilka erfarenheter han måste skaffa sig. Förstår även hur det måste kännas i mammahjärtat. Hur länge har han bott där/ska bo där? Önskar honom, dig och din familj allt gott och lycka till i livet. Och återigen tack för en fantastisk blogg. // Emma

  35. Anna,

    😪❤️

  36. Charlotta,

    ❤️

  37. B,

    😥❤️ Ohh gör ont att läsa..du är så stark. Klok och fin.

  38. Elin,

    Du skriver så det träffar rätt i hjärtat och tårarna kommer. Du är så stark 💜

Tack för din kommentar. Det kan ta någon minut för den att visa sig, så ta det lugnt. Kram!

“Artighet är konsten att välja bland dina tankar.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

MENY

Mer från Magdalena Graaf