En medelålders fyrabarns mamma någonstans i Sverige tog sina barn till den lokala kinakrogen en kylig februarikväll.
(Som vi alla vet har ju många asiater väldigt svårt att säga bokstaven R.)
De mindre barnen var trötta och flamsiga, efter en lång dag i skolan. Så när sen OTROLIGT gulliga servitrisen skulle upprepa beställning började barnen skratta åt hennes Rrrrr! Och skratta, och skratta, de kikna och trigga varandra så mycket att snoret sprutade.
Mamman försökte MYCKET generad rädda den otroligt pinsamma situationen med att nervöst le och försöka sparka pojkarna lite lätt på benen under bordet.
Hjälpte det? Nej!
Så mamman reste sig upp, tog dem i kragarna, fick maten i take awaylådor och spatserade rasande och ledsen hem.
Pojkarna fick lägga sig på sekunden utan mat.
När mamman suttit en stund pÃ¥ soffan och funderat…
Vart hon inte mycket klokare.
Det är ABSOLUT inte ok att skratta åt någon som ser konstig ut eller pratar konstigt..
(Men hon pratade förbaskat roligt! Och mamman skrattade inombords, PLUS att barnen var övertrötta)
Barnen fick sig en rejäl tankeställare, och en direkt konsekvens, för att de betett sig respektlöst och verkligen sårat kvinnan.
Men hur långt ska man ta det? Ska de gå ner och be henne om ursäkt, eller ska mamman lämna det här?
Vart sätter man gränsen, nästa gång kanske det är en handikappad?
Men trots allt så är ju små barn BARA små barn, som oftast inte fattar bättre, handlar spontant och tänker inte efter.
Vad hade du gjort?
Och när du är färdig, berätta sen EXAKT vart du läste i texten att det här skulle vara jag?! För det finns väl fler medelålders, så ta inget för givet nu? Hehe
Springer du 5 km varje dag? Jag vill springa...
… hoppas ni fick nÃ¥got i er! Krya...
117 kommentarer
Jag hade genomfört beställningen, sagt åt barnen rejält och sedan gått efter servitrisen och bett om ursäkt. Sen hade vi ätit, barnen hade lugnat ner skrattet och efter maten hade dom var och en, i tur och ordning fått gå och tacka för maten och be om ursäkt för de betett sig oförskämt.
Hade det varit något annat dom gjort, utom just ett skrattanfall så hade jag åkt hem och så hade dom fått äta hemma. Men skrattanfall går inte att stoppa hos barn. Jag minns det själv. Jag åkte ut ur klassrummet, ut ur biografen, ut från restaurangen flera gånger. Jag missade tilllochmed en hel bio pga att jag inte kunde sluta skratta. Det är ohejdbart. Tyvärr. Men vi gör alla olika.
Jag tycker du gjorde helt rätt, jag hade gjort likadant. Jag hade kanske bett personen om ursäkt för mina barn och sen gÃ¥tt hem o lagt dem…utan mat..
Barn måste ju ändå lära sig hur man beter sig, även fast det inte är ofta dem gör såna här saker.
Håller på dig Maggan!
Jag tycker mamman gjorde helt rätt. Visst, det är i stort sett omöjligt för barn att stoppa skrattanfall (det är det ju ofta även för vuxna) och dessutom ännu svårare när de (vi) är trötta. Men man måste markera, och jag tyckte mamman gjorde det bra.
Skrattanfall kan man verkligen inte hjälpa. De blir bara värre om man inte FÃ…R skratta (som tex i kyrkan). Jag har alltid varit en ”duktig flicka” och aldrig retat, snott, busat. MEN fÃ¥ttt lämna lektioner dÃ¥ jag fÃ¥tt fnissattacker och detsamma gäller tyvärr nu när jag pluggar som vuxen…;( Det handlar verkligen inte om barnuppfostran!! Dessutom kan alla präktiga mammor fundera över att 95% är gener… Därmed inte sagt att man inte ska uppfostra sina barn, men det är sÃ¥ himla lätt att prata om uppfostran för vissa barn. Andra barn kan du inte styra… Jag är förskollärare och trebarnsmamma och har insett att det inte är sÃ¥ lätt som att bara vara ”en tydlig förebild som sätter gränser”. Funkar för mÃ¥nga barn men lÃ¥ngt ifrÃ¥n alla… Kram pÃ¥ dig Magdalena och bry dig inte om alla trÃ¥kmammor här (slÃ¥r vad om att de flesta bara har EN liten lockig unge;))
Maggan, jag tyckte du var bra! Ingen idé till större efterspel om du inte mår dåligt av det själv och drar dig för att besöka samma restaurant.
Jag kan tänka mig att när man är lite känd som du är (och en del av kändisskapet handlar om att vara blond och storbystad) sÃ¥ är man nog ännu mer rädd för att barnen ska utmärka sig med dÃ¥ligt beteende. Typ som att det skulle förstärka (den felaktiga) bilden som mÃ¥nga kanske har av dig – som bimbo…
Jag tycker det verkar som om du har jättefina killar och som om du styr dem med lagom fast hand! Ibland kan de ju kanske trigga varann ocksÃ¥ att börja skratta Ã¥t nÃ¥got förbjudet…
Jag läser texten noga, de sista textraderena har tillkommit efteråt
Tycker det är så kul när DU skriver såna här roliga inlägg, blir ju samtidigt så många lattjo kommentar att läsa.
Hoppas att du inte tvingade barnen att be om förlåtelse, det ska man aldrig göra. D et ska ju komma ifrån dom själva i såfall.
Härliga ungar har du och skrattanfall är inte det lättaste att bota
Hi hi. Ja det är svÃ¥rt att hÃ¥lla sig för skratt när det pratar L i stället för R. Jag var själv med om det för inte sÃ¥ länge sedan. Min väninna frÃ¥gade om det var ris eller nudlar till maten, och tjejen som tog beställningen svarade Lis. Min väninna tänkte sig inte för och sa”LIS????” Och jag började sÃ¥ klart tokskratta. Det händer alla och man kan inte riktigt rÃ¥ för det. Men jag tror inte servitrisen märkte nÃ¥got.
Jag tycker du gjorde rätt.
Det är många vuxna som kan få sånna skrattanfall och då är det riktigt pinsamt. Men detta är ju barn. Så jag tycker helt klart att det var rätt gjort. Sen att gå ner och be om ursäkt, där är jag nog dubbel. Likväl som det kan uppskattas av kvinnan så kan det också tas på fel sätt av henne. Men huvudsaken är att du var konsekvent och faktiskt gjorde det istället för att bara tänka det. Kanon!
Jag tycker du gjorde rätt, visst kan man vara trött och flamsig, men man måste ändå lära sig när det räcker och inte är okej längre. Men gå tillbaka och be om ursäkt vet jag inte om de ska behöva gör? eller? Den va svår! Hoppas barnen förstod att du menade allvar! att de inte upprepas!
Jag förstår att skämdes, det hade jag oxå gjort! Det är hemskt pinsamt när barnen klämmer ur sig opassande saker vid fel tillfällen..
Underbar läsning!
Som sagt, dom är barn. Och vem kan klandra dom, alla vet väl hur svÃ¥rt det är att avsluta ett skrattanfall. Ju mer man försöker sluta detso mer hysteriskt blir det. Och dÃ¥ skrattar man ju Ã¥t precis allt. MEN, det är inte ok att dom skrattade Ã…T henne sÃ¥ du…för det är väl du som är mamman hihi, gjorde helt rätt. Dom fick gÃ¥ hem och gÃ¥ och lägga sig. Det är straffet och jag tror att dom lärde sig av det. Tror inte du ska göra för stor grej av det. Tycker inte dom ska behöva gÃ¥ dit och be om ursäkt men nästa gÃ¥ng du är där kan du ju, om det blir tillfälle och du träffar pÃ¥ servitrisen, be om ursäkt för senast. DÃ¥ kanske samvetet lättar lite. Du är underbar Maggan. Lite lagom galen, konstig, rolig, härlig och helt jäkla perfekt, skulle jag vilja säga. Jag älskar att läsa din blogg! 
Hej,
Det är vad jag skulle göra….
Jag hade låtit barnen skratta, skratt är befriande, skrattet hade garanterat smittat av sig på mig o jag hade också fått mig ett härligt skratt. Jag hade förklarat för servitrisen att vi är sååå trötta att vi inte kan sluta skratta, vi tycker det låter så annorlunda när du pratar, vi hoppas att du inte tar illa upp!! Sen skulle jag beställa mat sitta kvar o äta o när alla lugnat sig skulle vi prata om det vid bordet o om vi kom fram till att be om ursäkt o uppskatta servitrisen när vi är lugna o mätta. Det är livet tycker jag inget att skämmas för, skratt kommer ibland bara av en blick, sårar vi någon får vi hjälpas åt att be om ursäkt, jag skulle visa mina barn vägen
När jag skrev att man ska gå in på Hanna´s blogg så menade jag givetvis inget negativt om Hanna´s barn utan jag syftade på bilderna som hon har lagt ut från Indien. Tack för en bra blogg kram
Hej!
Tänkte kommentera lite för det är ju så få som gör det på din blogg ha ha. Läser så jag får huvudvärk. Tlettitle ,läkol. fyla små lättel m ,m Vem har inte fnissat åt det i smyg?! Inte så att servitriserna hört naturligtvis. Inte så lätt att lära sig svenska. Ja jag drog också på smilbanden . Ungar kan ju bli rätt upptrissade av varandra ibland. Visst man ska inte göra narr av folk. Hoppas inte servitrisen tog illa vid sig. Bra att du/ mamman sa till på skarpen. Tråkigt att middagen gick åt helvete. Hoppas det blir trevligare nästa gång. Tror att barnen lärt sig en läxa. Barn är barn.
Trevlig söndag.
Kram Agneta Blomberg
Jag vet inte! Blir inte klok pÃ¥ det jag heller…vad svÃ¥rt, hur hÃ¥rd ska och fÃ¥r man vara?. Oavsett om mamman agerade ”rätt” eller ”fel” där och dÃ¥ sÃ¥ verkar barnen i alla fall välsignats med en klok och reflekterande mamma! Alla barn har ju inte den turen! Hälsa mamman och tacka för att hon delade med sig av detta mycket mänskliga agerande i en vardagsituation som
Säkert många kan känna igen sig i! X
Helt rätt och gå hem. Tror de fattade vad som gäller. Be om ursäkt kanske bara förstorar upp situationen. Räcker nog med att förklara att så gör man inte för att någon kan bli ledsen. Som du själv säger barn är barn och ibland blir det som det blir. Har själv en 3 årig och han säger konstiga saker ibland. Man kan inte annat än le.
Jag saknar ursäkten. hade jag varit mamma hade jag gett barnen bassning, sett till att servitrisen fått en ursäkt och sedan gjort det som mamman gör i det här inlägget, låter dem gå och lägga sig utan mat.