Ruva, rädsla och födelsedagslunch

20 april, 2017
1 Kommentar

Tack för alla tips ang mina små andägg…

Nu ligger de i tryckt förvar igen. Mellan mina bröst. Närmast hjärtat. 

Filip har varit en sån hjälte. Han bar med sig äggen på jobbet under hela dagen igår. Smart var han oxå!! Han lånade en gammal graviditets-BH av mig och gömde dem under kostymen.

Jag älskar initiativrika djurvänner!


Jag ger dem 30 dagars kärlek och omvårdnad (kanske 35 dagar ifall andbäbisarna går över tiden)

Den som lever får se. Lyckas jag så är det ju otroligt kul. Om inte? Ja då är det så….


När jag inte ruvar dem så ligger de fint inlindade i fleece på golvvärmen i ett fuktigt badrum.

(Skrev det på engelska ifall vi får internationella gäster hehe)


Nu mina kära vänner har värken släppt lite. Har varit uppe och rört mig mycket. Tror det hjälper. Ska träna på att nysa och fnittra snart.


Firat Lenita med finlunch på Saturnus med sis. 


Fikat med Sophie på hennes jobb!


Upp och röra på sig! Bara för hälsan. (Jäklar vilket bra val på kaffe de hade här. Tjejer med koll på andra tjejer hehe zooooooom)


Nu ska jag städa lite och förbereda middagen. Vi åker tillbaks till Ystad imorgon. Tycker det är jobbigt här hemma, med alla ljud och tung trafik utanför fönstret. Så fort jag hör sirener får jag hjärtklappning. Hjärtat hoppar upp i halsgropen eller om en bil kommer körandes emot mig i hög fart.

Minst en månad säger psykologerna att det tar innan hjärnan kopplar av, och slutar skicka flyktsignaler. Måste själv träna på det. Jag skiter i vad folk säger. JAG ÄR RÄDD. Jag är rädd!!! Som om det vore något fult att vara det?  Jag är livrädd. Skiträdd för allt. Porten, gatan, bion, nattåget, rånare, våldtäktsmän, galningar. Knivar, vapen, ungdomsgäng, folk med mössor, huvor, smäller, raketer…

DEN människan som har slitit undan sina barn från en skenade lastbil och säker död, kan få säga något annat. DEN människan kan få säga ”känn ingen rädsla” till mig.

Jag är rädd för terrorister. Jag misstänker alla jag ser. Katastroftänk. Knäppt! Är rädd för alla som ser underliga ut. Män eller kvinnor med skägg. Människor med ryggsäckar, stora väskor, torg, tunnelbana, flygplatser, tåg. 

Jag skiter i om man inte får ”skriva så” för alla  PK love-the-world-människor. NI har rätt till eran magkänsla. Jag har rätt till min.

Och nej, jag är ingen rasist. Jag är rädd för både vita, bruna eller svarta skäggmän!

Jag är rädd. Jag är rädd. Och jag måste få säga det utan att bli påhoppad eller fråntagen min känsla. Jag är rädd för att leva ”här och nu” Hatar ansvaret och den ständiga jäkla oron.


Vi gör som vi vill, gör vad som känns bäst i kroppen. 

Louie tränar på stångadans! Jag börjar få lite ont i muffen nu. Måste lägga mig i 10 min 
❤️Kram och glöm inte bort att ni är underbara!!!!❤️


Kommentarer

Tack för din kommentar. Det kan ta någon minut för den att visa sig, så ta det lugnt. Kram!

“Artighet är konsten att välja bland dina tankar.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

MENY

Mer från Magdalena Graaf