Rickard om kändisskap och vänskap

Vänskapsveckan är inspirerande. Rickard Engfors har ägnat förmiddagen Ã¥t att blogga om kombinationen mellan kändisskap och vänskap. Det kändes som att hans tankar även passade in här pÃ¥ Maggans blogg…

I mitt arbete har jag förmånen att få träffa massor av spännande människor. Många av dom jag jobbar med är människor som jag beundrat länge. Jag kan skratta för mig mig själv ibland när jag tänker på hur jag tapetserade väggarna i mitt pojkrum med affischer på Carola och Pernilla Wahlgren. Jag gick på skivsigneringar med Lili & Susie och Nanne Grönvall. Konserter med Lena Ph. Idag har flera av mina gamla barndomsidoler blivit nära vänner. Andra är kollegor som jag stöter ihop med titt som tätt. Ödet är verkligen underhållande.

Att lära känna människan bakom rubrikerna är intressant. Precis som alla andra har jag också skapat mig en bild av dessa människor genom media. Grejen med bilden som förmedlas medialt är dock att den inte stämmer med verkligheten. Nu menar jag inte att tidningar och tv bara ägnar sig åt att förvrida sanningen. Men bilden som visas upp är ensidig. Den riktiga människan får inte plats på några rader i en artikel eller några minuter i en tv-sändning.

Mediabevakningen blir hela tiden skrämmande nog mer och mer sensationsinriktad vilket ger kända personer ännu mindre möjlighet att få dela med sig av sig själva i sin offentliga roll. Samtidigt är det en balansgång för den som står i rampljuset att välja hur mycket av sig själv man vill dela med sig av. Ekvationen är svår att lösa. Jag vet av egen erfarenhet hur mycket bekvämare det är att skapa ett alterego som man visar upp offentligt i tron om att att det ska skydda en själv. Den försvarsmekanismen gör dock att man själv bidrar till den ensidiga bilden som byggs upp.

I schlagertider lever jag och mina kollegor i något som känns som en parallellvärld till verkligheten. Vi öppnar tidningarna och lägger pannan i djupa veck när vi läser om alla kupper, chocker och attacker. Så fungerar det i den bubblan. Såna är spelets regler under den begränsade perioden. Det kan man hantera. Melodifestivalen är en cirkus med en början och ett slut.

Vissa dagar är vardagen lika surrealistisk. På väg till jobbet passerar jag kvartersbutiken och ser någon av mina vänner pryda löpsedlarna. Jag är vid det här laget bra på att tolka kvällstidningarnas texter. Jag kan läsa mellan raderna. Tyvärr är det ju inte alla som kan det av förklarliga skäl. Normala sunt tänkande människor har ju fortfarande en tro om att det som står i tidningen är sant. Med all rätt. Så borde det ju vara. Men så är det verkligen inte.

Det händer fortfarande att även jag blir orolig när jag läser saker om vänner och kollegor i media. Som tur är har jag fördelen att kunna kolla vad som hänt med personen i fråga istället för att gå och fundera. Idag är en sådan dag. Det har skrivits en massa om Kikki Danielsson den senaste tiden. Det skrivs förresten relativt regelbundet en massa om Kikki vare sig hon vill eller inte när jag tänker efter. Tråkigt nog målas hon ofta upp som ett offer. Skriverierna handlar mest om motgångarna i hennes liv. När jag vaknade idag och läste ytterligare en Kikki-artikel kände jag att jag ville veta hur det egentligen står till med henne. Kikki och jag är inte bästisar men våra vägar har korsats många gånger under årens lopp i alla möjliga och omöjliga sammanhang både privat och i jobbet. Jag har enorm respekt för henne. Kikki är en otroligt stark kvinna med ett stort hjärta av guld.

Jag låg och tänkte på Kikki ett tag och bläddrade sedan fram hennes nummer i mobilen. Konstaterade att det var en bra idé att berätta att jag tänker på henne och att jag tycker att hon är toppen. Efter ett mysigt samtal vet jag nu att Kikki mår bra. Hon var i studion och jobbade och ska göra Förkväll senare idag. Det ska jag kolla på. Kikki är bäst!

Hittade denna bild på nätet från 2005 när jag och Kikki är på Pridefest!