Kommentarer till Magdalena

Av: Focus UF – Ditt vardagsrum på nätet » Dagens blogg

Focus UF – Ditt vardagsrum på nätet » Dagens blogg — Fri, 10 Dec 2010 17:38:07 +0000

[...] http://magdalenagraaf.se/om/ Magdalena Graafs blogg där hon berättar om sin bok och sitt hektiska och fartfyllda liv. [...]

Av: Matte

Matte — Wed, 07 Apr 2010 12:08:43 +0000

Hej Magdalena!

Du verkar vara en otrolig kvinna, om jag hade möjlighet skulle jag fria till dig

Kram Matte

Av: Linda

Linda — Sat, 20 Mar 2010 22:53:45 +0000

Hej Magdalena!

Har läst din bok och den berörde verkligen..
man tror knappt att det är sant det man läser…så fruktansvärt det måste varit.
Beundrar dig mycke för din styrka att ta dig ur det och gå vidare i livet.
Önskar dig all lycka med allt du gör, tycker du är great! =)

Kram Linda

Av: M

Thu, 18 Mar 2010 11:28:13 +0000

Hej!

Jag är en man som är sambo sen två år tillbaka med en underbar tjej som har tagit steget bort från ett trasigt förhållande. Hon har under 15 års tid sakta brutits ned av sin fd man som hon har ett barn med. Hon har berättat mycket men säkert inte allt och man kan inte förstå hur en människa kan vara så utstuderat elak mot någon som man säger sig älska… Utåt sett var “han” en underbar pappa, man och otroligt social och omtyckt av alla men allt är bara en fasad! Det tråkiga är att alla gamla vänner inte kan förstå varför min sambo bröt sig ur äktenskapet…de har ställt sig på hennes fd mans sida och hon har förlorat alla sina gamla vänner. Hon vill inte smutskasta sitt ex för sitt barns skull och hon har därför valt att börja om med nya vänner och ett nytt socialt kontaktnät. Jag har ju efter ca två år sett hur han har försökt “straffa” henne många ggr i olika sammanhang men hon är numera alldeles för stark för honom och hon är en helt annan människa än förut! Man kan bryta sig ur ett föhållande som förstör en och gå ur stark och med huvudet högt! Våga och vinn alla ni som sitter i ett förhållande som ni inte mår bra i! Det finns människor som stöttar och tröstar! våga hoppa…

Av: Magdalena Tillberg

Magdalena Tillberg — Sun, 07 Mar 2010 15:13:08 +0000

HEJ Magdalena!

Jag är en musikintresserad 12:årig tjej och jag tycker att du har ett underbart vackert ansikte…har du några tips hur man får sån vacker hy?

ha det bra! <333 / Magdalena Tillberg

Av: Mattias

Mattias — Fri, 26 Feb 2010 21:52:10 +0000

Hej Magdalena!Jag har läst boken och jag tycker att den berör,jag tycker också att du har varit stark när du har skrivit den.kram Mattias

Av: Mattias

Mattias — Fri, 26 Feb 2010 21:49:09 +0000

Hej Magdalena!Jag har läst boken och jag tycker att den berör,jsg tycker också att du har varit stark när du har skrivit den.Kram Mattias

Av: Linnea Bergman.

Linnea Bergman. — Wed, 24 Feb 2010 16:52:27 +0000

Hej Magdalena!

Läst din bok.

Känner igen mig i boken.

Har varit med om liknade saker.

Lycka till i livet.

Kramar från Linnea.

Av: anna

anna — Wed, 24 Feb 2010 14:35:50 +0000

Du är underbar nu skickar jag vidare boken till mina nära o kära…har läst boken på en dag! du lämnar ingen oberörd!
Lycka o välgång
Mvh /Anna

Av: majsan

majsan — Wed, 24 Feb 2010 14:33:45 +0000

Hej !
Tack Magdalena för att du orkade skriva boken och att du orkat gå vidae i livet.
Önskar dej o dej o din familj all lycka
Kram Majsan

Av: daniella

daniella — Mon, 08 Feb 2010 19:29:21 +0000

till becca, ovan:
tänk ALDRIG “oh lilla obetydliga jag, bara 15!” för isf kommer alla andra att tänka det om dig också. och då hamnar du automatiskt i den positionen och ingen kommer någonsin att ta dig på allvar. tar inte du dig själv på allvar kommer ingen annan att göra det, nämligen.
så länge du försöker boosta folk ur hjärtat (som du gör med bla jenny ovan) är det en sann, positiv och konstruktiv känsla. gör den inte mindre, för den är stor och den är bra. så länge du handlar med ett gott syfte behöver du aldrig ursäkta dig.

stor kram till dig! =)
(och alla andra, så klart!)

Av: Cecilia johansson

Cecilia johansson — Tue, 19 Jan 2010 17:00:31 +0000

Till alla er som vågat ta steget bort från ett eländigt förhållande!
Kom i håg att varje jobbig dag efteråt, är en dag till som du kommer längre bort från ett destruktivt liv. Våga vara modig och stark! Jag vet också av egen erfarehet att bagaget som man tar med sig kan vändas till något bra. I dag är jag en stark människa som vågar säga nej till orättvisor och elakheter. En stor KRAM till er!!

Av: Louise

Louise — Sat, 16 Jan 2010 21:04:07 +0000

Hej magda! ja undrar vad du saknar mest från lets dance?kramar Louise 11 år.

Av: Jenny

Jenny — Sat, 09 Jan 2010 15:08:31 +0000

Detta skriver jag till dej ANNA som skrivit innan, hoppas att du läser..
Jag har själv levt i ett destruktivt förhållande i allt för många år, vart ständigt ner klankad,var värdelös klarade ingenting var ful fet och äcklig, fick inte umgås med mina vänner särskilt inte killar för då var ja bara otrogen m.m.. listan kan göras lång.. mådde som en lite mus men utåt sett skrattade jag och var överlycklig så ingen skulle veta hur jag mådde egentligen.. och inte trodde ju detta om honom, för han var ju så “trevlig å underbar…” två barn har även jag fått med honom och det har långt ifrån varit enkelt varje dag. Men jag tog steget, jag lämnade honom och det har ´varit en tid av rent helvete det måste jag ärligt erkänna.. Mycket tjafs å skit har det varit under ett års tid sen jag lämnade honom… men ALDRIG någonsin har ja mått bättre, barnen är som förbytta och NU äntligen kan ja orka leva igen, vara människa, vara en förbannat bra mamma till mina barN!!!! Ta steget, inte bara för din skull kära du utan för dina BARNS skull! dom ska inte behöve leva med en pappa som är dum mot mamma! DOM förstår tusen gånger mer än man tror!! Ta hand om dej för din egen skulll, ingen annan gör det!!! massa styrkekramar till dej och barnen!!!!!

Av: becca

becca — Fri, 08 Jan 2010 23:52:09 +0000

gud va härligt det känns när ni/vi skriver sånt peppande ord till varandra.
Och jenny läste nyss din kommentar.
du är starkare än honom, det är ni alla som vart med om samma.
och det behöver faktiskt inte vara fysiskt.
ofta är det det psykiska som gräver sig ner djupare.
känns på nåt sätt lite löjligt att jag som 15 sitter och försöker skriva peppande ord.
thihi inte så många kan jag tänka mig som kommer ta en liten tonårstjej på 15(snart 16) bast på allvar.
men försöka kan man juh:D

har själv inte vart med om nåt liknande, men vill bara att alla ska veta att dom som gör illa oss, mår ofta dåligt själva och gör därför illa andra för att må bättre.
men somsagt
en ros till er som tagit er loss från det där.
och till er som är påväg, du har en HEL grupp tjejer här som inte gör annat än stöttar dig

puss till er alla, och speciellt magdalena som faktiskt är orsaken att vi har sånt starkt systerskap här!

Av: Jenny

Jenny — Fri, 08 Jan 2010 23:39:21 +0000

Åh vad det värmde att du önskade mig en stor kram, Maria!! Att veta att du läst om min situation, mina känslor och tankar och riktar din värmande mening till lilla mig Jättekram tillbaka – önskar dig all välgång!

Av: siw lagesson wallemo

siw lagesson wallemo — Fri, 08 Jan 2010 22:34:07 +0000

Hej magdalena!
Jag är en medelålders kvinna, (har lite svårt att acceptera min ålder på 45.) med en dotter på 25år. Jag har dock haft ett liv utan större konflikter, och jag är nöjd med vad jag åstadkommit. Jag fick din bok av min dotter och det var den absolut den jobbigaste och sorgligaste men även den Bästa bok jag läst.
Din historia berörde mig så otroligt mycket. Jag önskar Dig det Bästa nu och i framtiden!
Kram!

Av: Maria

Maria — Fri, 08 Jan 2010 10:57:57 +0000

Dagens stora kram går till Jenny som skrev här ovan!

Av: jarno

jarno — Fri, 08 Jan 2010 10:48:29 +0000

I still remember when you performed in Lahti, Finland. One of those unforgettable moments of my youth. And yes, nowadays I’m 35.

Av: Jenny

Jenny — Fri, 08 Jan 2010 00:32:39 +0000

Hej alla som läser detta (hoppsan – långa!) inlägg! Jag har faktiskt inte läst boken av (dig) Magdalena men jag skulle gärna vilja om ett tag när jag själv har lite distans. Jag tror! att jag förstår på ett ungefär vad den handlar om.
Jag befinner mig just nu mitt uppe i en separation som för mig är totalt nödvändig. Tyvärr drabbar det inte bara oss vuxna i relationen utan även våra barn. Men jag känner mig redan starkare trots att jag ej flyttat än (men snart ), så mina barn känner att jag är lugnare och tryggare nu. Det gör att även de mår bättre, än tidigare när jag var i “beroendeställning” till min sambo.
Grejen är att min sambo ej varit våldsam fysiskt mot mig men min självkänsla var mycket låg när jag träffade honom så han har fortsatt med att “hålla mig nedtryckt”. (Orsaker till min låga självkänsla är bl.a. mina föräldrars egna usla självbilder med mycket skuld och skam, tuffa år i skolan m.m. – det går inte att hitta alla svar varför det blivit som det blivit). Jag kan inte skylla mitt mående på någon nu då jag är vuxen själv och jag vet att jag själv tillåtit min sambo att nedvärdera mig genom att helt enkelt stanna kvar i relationen.
Nu när jag snart ska flytta märker jag tydligt hur balansen är annorlunda vad gäller makt. På något sätt har jag nog känt att mitt liv ägdes av mina föräldrar tidigare – att jag ej var min egen lyckas smed utan ett offer för dem och deras familjetraditioner. Jag fortsatte med att känna mig ägd av min sambo “som tog över mig” och jag upplevde att han behandlade mig som en ägodel. Har verkligen känt mig som ett objekt – men återigen, jag har möjliggjort detta själv oxå. Nu när jag vet att vi ska separera så känner jag mig fri. Som varje kvinna OCH man har rätt att känna. Endast i frihet kan jag känna värdighet
Jag förstår att jag är uppväxt med skeva och skadliga relationer så jag har ju inte vetat något annat – man lär sig ju av de man lever “nära”. (Det finns en fin dikt om att föräldrar bör vara de pilbågar som hjälper pilarna – barnen – att flyga ut i världen, fria. Och att man som förälder inte äger sina barns tankar och drömmar utan “bara” får gåvan att få leva med barnen till den dag då deras egna vingar bär dem stadigt. Att varje barn bär på en livsviktig hemlighet som man ska upptäcka. Vackert att föreställa sig föräldrar och barn tillsammans på det sättet tycker jag).
Det häftiga med att nu vara vuxen och kunna välja att ta av mig “offerkoftan” är att inse hur mycket makt och möjlighet att välja sundhet jag har! Jag väljer att lägga ifrån mig den tunga ryggsäcken med skadliga minnen som lätt kan göra mig bitter – och går framåt – denna gång utan bojor – ett steg i taget, utan att någonsin vända om igen Det som inte dödar, det härdar!!
Jag rekommenderar alla som känner sig skadade och kränkta i en relation – med svårigheter att tänka klart – att ändå välja det som känns rätt i hjärtat fast det känns outhärdligt svårt. Trots att rätt inte är lätt. Det finns ett annat liv för dig, som känner att du inte äger ditt eget liv! Jag lovar!! Och tänk på att du lever här och nu och din tid på jorden är ganska kort, så lev det liv som är ämnat för dig och världen skall bli en vackrare plats! Lycka till alla medsystrar (och en o annan broder). KRAM!!!