Myskväll med mams..

30 november, 2009
52 Kommentarer

Ikväll blir det en helkväll med mamma.
Jag samtalade med en god vän igårkväll, han tyckte att jag var lite för grov imunnen ibland..
Jag vet! Jag är som en karl, skämtar som en karl, äter som en hel karl.
Det hoppar grodor ur munnen på mig jämnt;-)
Jag skulle lätt kunna hålla låda under en killkväll, hiva imig öl snabbare än en raggare, rapa och dra en fräckis.
Usch jag skäms över mina manliga sidor.
Pratade lite med min mamma om det imorse, och klok som hon är, så svarade hon mig…
-Raggar-Maggan!! Det är dax för dig att raka av dig mustaschen nu, ansa skägget och växa upp till en kvinna…
Mamma tyckte att vi skulle börja lite försiktigt och starta med händerna.
-Naglar är kvinnligt!!
-Sen Maggan så måste den där solkiga flanellskjortan av!
Nu sitter vi i skrivandets stund i Stinsen och får manikyr.
Mamma har sett en fin blus i ett skyltfönster som vi ska köpa innan vi går och äter en ”pytteliten sallad”, och ser en romantisk komedi på bio..
Jag håller sakta på att omformateras till en kvinna.
När jag kommer hem ikväll så måste jag bara komma ihåg att tvätta ur munnen med tvål.
Fniss!


Kommentarer

  1. sundinska,

    Tänk så många maskrosbarn vi är i detta lilla land… :(
    Jag mår så dåligt när jag tänker på alla dessa barn som är tvungna att växa upp i den värld som vi vuxna också var tvungna att göra. Vara tvungna att som ett litet barn växa upp i en värld full av svek, besvikelser, mörker, psykisk och/eller fysisk misshandel, mardrömmar, helt utan framtidstro eller människotro. För vilka ska man lita på om man inte kan lita på sina föräldrar?
    Och att aldrig bli sedd. Inte få den förståelse utåt som ens sjuka föräldrar alltid fick. De verkade ha en anledningen, varför såg ingen att en annan behövde hjälp också? Att man led i det tysta?

    Jag har valt att slicka mina sår i all min ensamhet och det har gjort mig till en sluten och hård, men i andras ögon inte lika sårbar människa som andra. Jag klassas som ”stark”. Det är på gott och ont ska erkännas.
    Ärren kommer alltid att sitta kvar, hur jag än vänder och vrider på mig. Ibland är jag glad att jag har dem, för de har gjort mig till den jag är idag. Men ibland känner jag också avundsjuka. Varför jag?

    Lady Angel, du är dig själv. Du är inte din mamma och du är inte din syster. Försök hitta tryggheten och lugnet i ditt liv. Du verkar ha en underbar kille som finns för dig! Finn den ro som du behöver för att orka.
    Jag tänker på dig!(och alla andra maskrosbarn där ute)

  2. Angelica,

    Hej
    Tycker att din blogg är jätte bra. Undrar bara vart du har fixat dina naglar och vad det kostar.
    Hoppas att du har en super bra dag.

Tack för din kommentar. Det kan ta någon minut för den att visa sig, så ta det lugnt. Kram!

“Artighet är konsten att välja bland dina tankar.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

MENY

Mer från Magdalena Graaf