Lekland, att stötta en vän i sorg och Akaia

30 maj, 2015
26 Kommentarer

Sitter på ett lekland, det pissar ner utanför!
Vilken mulen och trist dag……

Här kan barnen leka av sig och tömma allt spring ur ben, knopp och kropp

image

Igår åkte jag och Sophie till Tina på kundkväll i Bromma blocks

image

Syrran var där, och mina favoritbloggvänner! Gud va kul vi har haft det tillsammans på våra bloggresor..

Något som jag ofta tänker på, är hur jag själv skulle bete mig om en nära vän förlorade en anhörig?

En sak som verkligen gjorde skillnad för mig, som jag ofta tänker tillbaks på, är den enorma omtänksamhet två av tjejerna på bilden över gjorde.

När Isak dog stannade mitt liv.
Mitt liv rasade totalt.
Jag minns väldigt lite. Jag grät, åt sömntabletter. Kolapsade, fick panikångestattacker.

Allt var en röra. Dag som natt flöt in i varandra, veckorna…
Jag har nästan inga minnen från den första månaden.
Jag låg i min säng luktade på Isaks kläder och stirrade i väggen.
Jag ville inte leva. Jag ville faktiskt bara dö själv.

Susanna  och Kicki gjorde en sån otroligt fin sak för mig. SJÄLVKLART GJORDE MÅNGA DET. Men det här har ättsat sig fast lite extra.

Tjejerna tog reda på min adress och åkte hem till mig. Ringde inte på, utan lämnade bara en stor kasse utanför yttedörren.

Spagetti och köttfärssås, grönsaker, kaffebröd och nedfryst färdiglagad mat för ett par dagar.

Vilken otrolig omtanke och kärlek.
Att laga mat, eller äta mat fanns inte i min värld. Handla?
Hela familjen var fullständigt förlamade. Lamslagna. Filip skötte praktiska saker. Jag tror Charlie var hemma hos Mumin i över en vecka?! Kommer faktiskt inte ihåg….

Vi levde på den där maten, micrade och smååt…och det betydde otroligt mycket.

Det var en sån fin gest.
Om jag någonsin måste stötta en vän i sorg? Så kommer jag laga mat och kravlöst ställa den utanför hens dörren.

image

image

image

Goda snittar och vackra kläder..
Butiken ligger i Bromma blocks och heter AKAIA (webbutiken heter ELSALEONIE )

image

Kram och hoppas du har en fin kväll…

Ikväll tänkte jag göra fondue❤


Kommentarer

  1. Ellali,

    Hej du goa! Ja, det måste jag säga var en fin gest. Det är väl ungefär den gåva nyförlösta önskar sig mest….När livet ställs på ända…och man lär sig leva med något nytt….Födelse och död. Livets gång. Kan inte förstå din sorg…men det är svårt att veta vad man som nära kan göra för att underlätta…..Tur du hade Filip….Hur skulle det annars gått….
    Till något annat. Här i mellersta Norrland har det varit tokfint väder idag, varm sol o ingen blåst :) !!
    Kram du fina!!!!

  2. Helena Helblondi,

    Jag fick gåshud och blev rörd när jag läste om maten utanför dörren. Vilka kvinnor!! Kram till dem ! Och stor kram till dig fina fina Magdalena

  3. Annika K,

    Det är att måna om sina medmänniskor.
    All kärlek till Susanna och Kicki <3

    Massor med kramar till dig Maggan

  4. diningandcooking,

    Vad härligt med såna riktiga vänner som stöttar när man har det svårt och kommer och ger en mat (som förmodligen är det sista man tänker på i såna situationer).

    Jag vill tipsa dig om jättegoda lövbiffrullader med vitlöksfyllning och gräddsås som jag har gjort, de är verkligen både supergoda och enkla att göra =) Du hittar recept och bilder på min blogg.

    http://www.diningandcooking.blogg.se

    • Mia,

      Tack för tips om jättegoda lövbiffsrullader! Lagade till en supersmarrig födelsedagsmiddag igår – hur gott som helst!

  5. Helen,

    Jag har oxå blivit fått förmånen att få mat på trappen i kris. Efter det har jag oxå gjort samma sak för andra. Det lilla är inte att förringa!

  6. Lotte,

    Ja det är verkligen en fin gest! När mina vänner förlorade sin bebis va jag dum och skickade sms att jag kunde handla och ställa utanför dörren om de ville, jag skulle ju inte gjort så utan helt enkelt bara åkt dit och gjort det!
    Å du, du HAR världens bästa man!!! Helt otrolig❤️ Men min är oxå väldans bra ;-)
    http://lotte4.blogspot.se

  7. Karin,

    Sådana vänner är så värdefulla! <3

  8. Susanne,

    ❤️

  9. Jenny B,

    Ja när livet stannar upp och det känns som om man själv ska dö då är det värdefullt med att ha vänner runt en som ser till så att man får bland annat mat. För när det råder kaos är det ingen drabbad som orkar tänka på den biten. Hela familjen/släkten drabbas. Den klassiska: Hör av dig om det är något jag kan hjälpa dig med…… den är riktigt dålig, för när ska man orka med det?
    Om jag har oturen att behöva uppleva att mina vänner drabbas av samma sorg om du och jag så tänker jag:
    Handla och laga mat
    Fixa lite med disk och tvätt
    Se till och få ut personen på promenad
    Bara finnas där även om det innebär att vi tillsammans sitter tysta.
    skicka små sms med jämna mellanrum

    Att förlora ett barn är överjävligt och gör fruktansvärt ont både psykiskt och fysiskt. Man upptäcker också väldigt snabbt vem som är ens riktiga vänner.

    http://www.mittofrivilligaliv.se

    • Karin,

      Jag instämmer till fullo i det du skrivit här Jenny! <3

  10. Lessie,

    Himla fint gjort av dem!
    Kommer också ihåg ett par som kom hem till oss när vi var i sorg med en korg med kaffe och kaffebröd, engångskoppar och allt som man behöver för en god fika. De sa de ville inte vi skulle hålla på bestyra åt dem. :-)

  11. O.,

    Åh, nu blev jag alldeles tårögd.
    Så fint gjort!

    Kram på dig & hoppas fonduen smakade bra. :)

  12. Linn,

    Hej!
    Vi pratade om just det här på jobbet.
    Hur agerar vi som närstående/vänner då någon är i kris?
    Med tanke på vad min utländska kollega sa, så är det intressant att läsa kommentarerna här.
    För henne är det självklart att någon i sorg, depression eller annan sjukdom aldrig ska behöva vara ensam. Släkt och vänner turas om att fixa mat och sköta allt annat.
    Att inte behöva vara ensam betyder inte att personen, som är drabbad, inte får vara ifred. Man slutar bara inte att hjälpa, finnas tillhands.
    Kollegan upplever att vi i Sverige tänker främst på integriteten, vi ska inte ”klampa på och störa”. En deprimerad människa eller någon som precis går igenom en uppslitande skilsmässa behöver allt annat än att bli lämnad ifred. De har bara inte förmågan att be om stöd och det är då vi andra ska räcka ut en hand.
    Kram på dig härliga, Magda! Å kram på er alla andra också!
    /Linn

    • Karin,

      Så sant! Vi svenskar har mycket att lära oss av en hel del andra kulturer, där människor tar hand om varandra och visar medmänsklighet, empati och omtanke!

  13. Julia,

    Så fint och smart gjort av dom att ställa mat så där.
    Du är en så fin och bra mamma❤️
    Stort grattis på alla hjärtans dag och många kramar och styrka.
    Vet du behöver det idag när du saknar din ängel Isak. Precis som alla andra dagar.
    Med kärlek från Julia ❤️❤️❤️

  14. Annikaf65,

    Fina Magdalena❤Tänker ofta på dig och får styrka av din blogg då jag själv har sorg….Men tänker extra mycket på dig idag då det är ”Mors Dag” ännu en dag att ta sig igenom

  15. Kicki/ Husfruen,

    <3

  16. Anna,

    Jag följer din blogg varje dag, din glädje o din styrka men även din stora sorg, som river o sliter i dig. Det är som du säger att du har tur med all denna kärlek du har runt om, jag skickar många styrkekramar till dig. PS det är dock en sak jag inte gillar och det är alla ”fula” svordomar/slang du använder helt i onödan (pissar ner??) varför inte spöregnar eller det ösregnar, jag förstår att ibland måste man ta till kraft ord för att understryka sin sorg etc men om man använder detta i tid o otid så försvinner kraften i det, det blir bara slappt, förlåt jag är egentligen e person som hellre rosar än risar – kram

  17. Alba,

    Just så – matkassar!! Fråga inte – bara köp och antingen ställ utanför dörren, eller ring på. Öppnar man så öppnar man, annars som sagt bara låt kassen stå där. Och om tillfälle ges, så fråga inte om du ska diska och röja undan lite i köket – just do it (så kände jag).

    Något som har gjort väldigt ont är den tystnad som uppstod. Och nu ska jag försöka att inte låta självömkande, för jag menar verkligen inte det – utan har istället lärt mig något (hoppas jag!).

    Det var så många som hörde av sig och menade ” – Ring om du vill prata”. Men… det gjorde jag aldrig. Min upplevelse den första tiden, var att alla andras liv bara fortsatte. Telefonen dränktes i sms första dagarna, och det var en enorm uppslutning på mitt barns begravning. Men sedan kom måndag… tisdag… snöfall… räkningar… onsdag… matteläxor…torsdag… fredag… Ikea bland alla vanliga människor som lever i den verkliga världen…. lördag… vår… söndag och midsommar. Och tystnaden bara låg som en filt runt alltet.

    Det var ju då jag på allvar önskade att någon inte frågat först utan bara ringt. Då när sommarkvällar övergår i höst. För själv tyckte jag inte att jag kunde – det kändes som om alla andra bara släppt vad som hänt, och då ville inte jag tränga mig på, kanske röra upp deras känslor, kanske få dem att känna sig sänkta. Min dotter och jag. För jag vill ju inte sänka folk! Jag vill kunna prata om den där gången hon sa – och alla vred sig av asgarv, eller när hon reste till – och kom hem med världens historia att berätta.

    Jag vill kunna få påminnas och nämna de där sakerna UTAN att andra lägger huvudet på sned i medömkan! Sluta! Hon är fortfarande hon, bara inte här. Och hon skulle aldrig ha velat att det arv hon lämnat efter sig, var ett arv av huvuden på sned och smärta.

    Var gärna tyst, tänker jag. Om du sitter i samma rums tystnad som den i sorg. Och gläds och skratta åt den som gått vidare. Kanhända ekar skrattet åt minnet i Himlen också.

    Kram till dig fina M <3

    • Isa,

      Så fint skrivet!

      • Karin,

        Ja, det var fint skrivet! <3

  18. happyvardag,

    Det där är det bästa man kan få då man har förlorat något som inte går att ersätta. Så har vi hanterat det för flera som mist anhöriga men också då någon drabbats av sjukdom etc. Till en medarbetare lagade vi alla andra mat och frös ner i portioner – tror hon hade mat för flera månader i frysen. När min bror gick bort gjorde flera så för oss också. Så värdefullt…..
    Kramen om
    http://happyvardag.se/2015/05/30/nostalgihang/

  19. Laila,

    Underbart med såna vänner….

    KramKram

  20. Lena Arnberg,

    Jag läser din blogg och förundras över din styrka och livsglädje. Jag beundrar ditt mod att berätta om både svåra och glada stunder. Kämpa på du glädjer många!

Tack för din kommentar. Det kan ta någon minut för den att visa sig, så ta det lugnt. Kram!

“Artighet är konsten att välja bland dina tankar.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

MENY

Mer från Magdalena Graaf