Onsdag igen vilket betyder ännu en läsarkrönika! Denna tjej har valt att vara anonym men kände ändå att hon ville dela med sig av sin historia. Det tackar vi för!
Denna veckas krönika väcker tankar precis som alla krönikor vi tar emot. Fortsätt med det! Vi vill ha ännu fler! Skicka dina tankar i krönikeform till: magdalenagraaf@gsonmedia.se. Du kan vara anonym, men vill du så får du mycket gärna skicka med en text om dig själv samt en bild på dig själv. Nedan finner ni denna veckas krönika.
Tack på förhand!
Sitter här och läser kommentarer på din blogg. Funderar på varför vi kvinnor är så elaka mot varann, varför vi trycker ner varann istället för att lyfta upp varann.
Egentligen var det inte det jag tänkte skriva om utan om man kan bli mamma mot sin vilja. Att pappor kan bli det har vi ju hört, men mammor då?
Det här inlägget kanske ses som rätt kontroversiellt och jag kan tänka mig att det blir en och annan negativ åsikt.
Men jag blev ofrivilligt med barn efter en natt med ja, naturligtvis en kille. Efter att mensen inte kom som den skulle testade jag mig och Ja.. grattis!! jag var med barn. Mitt liv vändes upp och ner. Abort tänker väl kanske de flesta. Men för mig var inte valet så lätt. Jag gjorde det för lite över 10 år sen, då hade jag dock en relation och den mannen sa att han skulle lämna mig ifall jag behöll barnet. Jag valde att ta bort det, ett val jag har ångrat många gånger i mitt liv… Naturligtvis försvann även mannen efter ett tag.
Nu ställdes jag inför valet igen, behålla eller ta bort. Jag har valt att behålla barnet. Jag har tänkt i alla möjliga banor, vänt ut och in på mig själv. Vill jag ta ansvaret igen? Klarar jag av det?
Jag har en 17-åring som jag fick i tonåren så jag är inte lastgammal nu.. Jag vet vilket jobb det är med barn. När jag fick mitt honom visste jag inte så mkt. Jag oroade mig inte speciellt mycket alls. ”Det löser sig, det ordnar sig” Den här gången är jag mycket mera nojig och oroar mig. Vill jag bli utan mitt ”fria” liv, bindas upp helt och hållet igen? Klarar jag av det?
Jag har en 17-åring som jag fick i tonåren så jag är inte lastgammal nu.. Jag vet vilket jobb det är med barn. När jag fick mitt honom visste jag inte så mkt. Jag oroade mig inte speciellt mycket alls. ”Det löser sig, det ordnar sig” Den här gången är jag mycket mera nojig och oroar mig. Vill jag bli utan mitt ”fria” liv, bindas upp helt och hållet igen? Klarar jag av det?
Ibland känns det riktigt bra och ibland känns det inte alls bra. Att det här kommer jag inte att fixa.. det går inte. Det är ett liv, ett ansvar som JAG ska ta hand om!?! Helt själv.. igen!!
Det är här folks åsikter kommer in.. De flesta av mina vänner är positiva, tycker att det ska bli kul, ser fram emot det. Mer än vad jag gör, eftersom jag är drottning på att oroa mig. Men sen har vi då en del som säger.. ”men stackars kille som blir pappa mot sin vilja!” Jaa.. men var det här något jag gjorde själv?? NEJ! det var det ju faktiskt inte. Vi var två om det, fast det slutgiltiga valet var mitt. Men jag hade inte ställts inför det om inte jag haft en karl med. Jag skyller inte på honom för vi var som sagt två då vi ”kramades”
En del behöver inget säga för jag ser vad de tänker ändå. Jag har hållit det ganska dolt fram tills nu. Det syns och ja, jag kan inte dölja det längre.
Ibland känner jag att jag blir mamma mot min vilja igen, jag har ett bra liv, jag hade planer för framtiden. De tänker jag inte ge upp, däremot får de flyttas fram i tiden i stället. Hur jag ska få ihop de planerna med att ha en liten bebis igen det förstår jag inte riktigt. Men det går säkert.. på nått sätt..
Jag har så svårt att föreställa mig att jag tar hand om en liten människa igen. För att bättre knyta ann till denna lilla krabat ska jag ta reda på om det är en flicka eller pojke. Det har folk också åsikter om. ”varför ska jag göra det?? Så kan man ju inte göra!!” mm mm. Vem säger att jag inte kan det?? JAG vill göra det, då gör jag det därför att det känns rätt för mig!! Jag har varit usel på att lyssna på mig själv men jag har börjat sakta men säkert att göra det.
Jag kommer helt säkert att älska även denna lilla människa precis som jag älskar den son jag redan har. Han var också en överraskning. Honom har jag aldrig ångrat även fast han kan ha varit billig ibland. Men vilket barn är inte det mellan varven. Han kommer dessutom bli en skitbra bror!! Lugn, trygg och ansvarstagande.
Hur jag ska få till en lika bra människa som han är det begriper jag inte heller.
Hur jag ska få till en lika bra människa som han är det begriper jag inte heller.
Man ska ju alltid lära sig saker.. Jag har lärt mig mycket med det här. Men framförallt att lyssna på mig själv. Att försöka strunta i folks åsikter, blickar, kommentarer mm. Det är inte alltid lätt och ibland tar det rätt hårt. Men i slutendan är det ju ändå jag som måste leva med mig själv. Inte andra! Och jag måste göra det val jag tror och känner är rätt för mig.
Även fast jag ibland undrar hur det här ska gå och vad i hela friden jag har gett mig in på.
Det kommer att bli bra och jag kommer att fixa det här. Det försöker jag intala mig själv.. även fast en del dagar inte alls är lika uppåt. Då jag känner mig som en blåsfisk!!
Tack för mig!
14 kommentarer
OJ!! Tycker att det låter som att du är ganska kluven inför ännu ett barn, men jag kanske missförstår? Hur som helst, det är oerhört strongt att bestämma sig för att behålla barnet när du vet att du kommer att vara själv. Du vet ju vad det innebär, och gudarna ska veta att det är ingen lek att ha barn!!! Jag blir alltid lika förundrad när folk påstår att barn är meningen med livet. Visst, barn är fantastiska på många sätt, men jag förstår absolut dem som väljer ett liv utan. Det kanske är egoistiskt, men valet är vårt! Jag önskar dig all lycka med din nya bebis. Är också övertygad om att du kommer att klara det galant!
Många kramar
Du ska göra det du känner är bäst för dig.
Samtidigt så kan du fråga dig själv hur du hamnat i situationen då du blivit gravid tre gånger utan att det varit planerat.
Stooor kram till dig och ditt mod!!!
Det finns tusentals tjejer därute som behöver läsa sådana här ord som du vågade skriva. Allt är inte svart eller vitt, rätt eller fel, lätt eller svårt.
Ha ett underbart liv med dina val och känslor.
Kram igen!
Jag anser det inte som att bli mamma mot sin vilja.
Inget skydd = risk att bli gravid
Blir gravid, bestämmer sig för att behålla = då har man valt att bli mamma.
Om man använder skydd minimerar man risken att bli gravid väldigt mycket !!!
Du klarar det säkert bra och tänk så roligt när du blivit gammal och sitter på hemmet då har du förhoppningsvis nån som kommer och hälsar på. Sörj inte över att barnets far inte är med i bilden. Män har ju en förmåga att försvinna förr eller senare.
Man gör det val man vill i sitt eget liv, vem är att döma? Vem går genom hela livet utan att tvivla? Man är alltid för ung eller för gammal eller för mycket mitt emellan för att alla ska vara nöjda och huvudsaken är väl att man själv är nöjd…eller? Jag fick barn tidigt (i dagens mått mätt). Har två självständiga killar och, hör och häpna!! är fortfarande tillsammans med deras pappa sen 23 år tillbaka. Vi är strax över 40 fyllda och har ett underbart liv men stora barn, jobb och ordnad ekonomi , reser och kan gå på puben bäst vi vill…..men det är inte heller bra ser ni….det är vi för gamla för, ”hålla på på det där viset”. Men vem bryyyyr sig! Kärlek och glad midsommar till er alla.
Det är alltid lätt att säga och tycka vad andra ska göra. Själv kan man ju gå hem till sitt och du står där med barnet. Men jag tror att man ångrar aldrig ett barn man har men kanske ett barn man inte har. Det är bara DU som kan ta ditt beslut ochdet verkar du redan ha gjort.
Modigt skrivet, jag tror faktiskt de flesta mammor blir lite osäkra ngn gång under graviditeten, komemr de klara det? Kommer de orka, bli bra mammor osv.
Trodde nästan någon skulle nämna skydd… självklart ska man skydda sig, men alal tål inte p-piller m.m. och jag tycker absolut man ska använda kondom, men av personlig erfarenhet kan jag säga att de kan gå sönder, de har hänt mig säkert tre gånger att en kondom inte har hållit som den ska och de är bara de gånger jag tydligt sett att den varit sönder.
Så man ska vara medveten om att saker kan ske fast man försöker skydda sig.
Kram
Instämmer med målvaktsmamman: man gör dom val man vill för sin egen skull. Det finns alltid andra som står på sidan om och dömer men det får man helt enkelt försöka skaka av sig. Jag fick själv mitt andra barn efter 40, och nog har både ett och två ögonbryn höjts av förvåning (ingen har nånsin sagt något negativt till mig) men själv känner jag bara lycka och tacksamhet, vad andra tycker kan jag inte styra över men jag kan faktiskt välja hur jag vill leva mitt liv. Så till mamma mot sin vilja: eftersom du trots allt valt att behålla ditt barn så tror jag att du kommer att känna lycka och stolthet över det i din framtid, tänk vad bra att du har en fin son som kan hjälpa till också. Önskar dig all lycka!
Som sagt: Det går säkert …..på nått sätt…..
Barn är bärbara !! Alltså man kan ju faktiskt ta med dem på det mesta…..
Det är klart att det kommer gå fint för dig! Var glad, för du är trots allt lyckligt lottad. Man får känslan av när du beskriver din äldre son att han blev fantastiskt till slut och tänk vilket stöd du kommer ha i honom:-)
Jag önskar dig en trevlig midsommar och tack för att du delade med dig av din historia. Mvh Annelie
Tycker det är modigt av dig att behålla det fastän du är osäker. Ingen tvekan om att barnet kommer bli älskat och få det bra, men jag undrar ändå..Du verkar inte vilja ha det så mycket, är det schysst att behålla det bara för att du inte vågar ta bort det i risk att må dåligt? Jag kanske missförstod hur du menade iofs.
För övrigt håller jag med om ovanstående talare som skrev att detta inte är ofrivilligt. Du har ju faktiskt gjort ett val.
Anyways, lycka till och det kommer säkert gå skitbra :)
Stort lycka till, på något sätt blir det nog det bästa som hänt! Och att ta reda på kön till sitt barn, ska du göra det med någon extra undersökning undrar jag, för annars syns det ju (oftast) på det ordinarie ultraljudet. Bara att säga ja eller nej på frågan om man vill veta, när man ligger där på britsen. Det är skillnad om man gör extra undersökningar, kan jag tycka. Men så klart bestämmer du det också själv!
Förvånad! Bli med barn tre ggr och ingen är planerad! Men vi är alla olika! Bara du kan ta hand om dem, och inte ligger andra till last kan jag tycka det är OK, annars totalt oansvarigt enl. mitt sätt att se.