Läsarkrönikan: Fattig

29 februari, 2012
70 Kommentarer

Veckans läsarkrönika kommer från en tjej någonstans i Sverige som tar upp sitt problem och berättar om det. Nämligen hur det är att vara fattig i Sverige idag, och det känns som om det är ett problem och en vardag som delas av många. Hon berör också i inledningen anledningen till detta och visst tål det här att funderas på?  Ps: fortsätt att skicka in krönikor till oss! Skicka den till: magdalenagraaf@gsonmedia.se. Du kan vara anonym, men vill du får du bifoga bild och lite information om dig själv. Varsågod ”Maria”, ordet är ditt!

Mitt namn är Maria. Jag är en kvinna på 30 år som lever tillsammans med min man och våra 4 barn. Utåt sett ser vi nog ut som vilken familj som helst, men vi har en mörk hemlighet. Vi är “fattiga”.

(bilden lånad! från Sveriges Radio)

.
Sedan 1, 5 år tillbaka lever vi på existensminimum pga av kronofogdemyndigheten utmäter våra inkomster. Ibland ställer jag mig frågan hur jag kunde sätta mig i den här situationen, på den frågan har jag inget svar. Jag vet bara att det är helt och hållet vårt fel, vi har gjort fel. Vi ville ha det alla andra hade, nyrenoverade villor, nya bilar, märkeskläder på barnen och allt det där. Våra inkomster räckte inte till så vi började ta smålån för att få vardagen att gå ihop, vi levde helt enkelt över våra tillgångar. Vi mådde allt sämre och sjönk djupare och djupare för varje dag.

.
Sista spiken i kistan var när vi började ta sms lån för att få till mat i slutet av månaden. Vi hade förhoppningar om att min bank skulle hjälpa till med någon form av uppsamlingslån för att komma tillrätta med vår ekonomi när jag återgick till mitt arbete efter min tredje föräldraledighet. Då kom nästa bakslag, företaget jag arbetade för gick i konkurs och jag hade inget arbete att gå tillbaka till. Inte nog med det, när vi sållade ibland räkningarna hade vi låtit bli att betala min fackavgift. Det låter egentligen helt sjukt, men om man måste välja mellan att betala fackavgift eller mat till familjen så är ju valet enkelt.

.
Trots detta tappade vi inte modet. Jag anmälde mig som timvikarie inom vården och vi kämpade vidare, vissa månader gick det ihop andra inte. Jag visste aldrig när jag skulle jobba, jag fick hoppa in med väldigt kort varsel, barnen hade inga som helst rutiner och kände sig väldigt otrygga. Vi kunde liksom aldrig riktigt koppla av och hela tiden malde pengaproblemen i skallen. Vid det här laget tog vi ett sms lån för att betala ett annat och så rullade det på, som i en ond cirkel. Mitt i allt detta fick vi veta att vi väntade vårt fjärde barn.
Hösten 2009 sökte vi oss till en kommunal skuldrådgivare. Där fick vi rådet att först och främst se till att få en ordnad vardagsekonomi. Detta innebar då att sluta betala alla sms lån, smålån och avbetalningar. Detta skulle leda till att allt i slutändan gick till kronofogden. För oss som kämpat så länge för att hålla oss därifrån var detta först helt otänkbart, men alla andra möjligheter var uttömda och vi visste att situationen var ohållbar. Till sist såg vi ingen annan utväg, vi slutade att betala in allt utom det utgifter som hörde till vårat uppehälle. Känslan av att släppa allt och “ge upp” var fruktansvärt skrämmande, men det värsta var skammen. Jag tänkte hela tiden på vad folk skulle tänka och tycka om mig och min familj om de fick reda på hur vår ekonomi såg ut. Eftersom vi inte betalade våra billån så slutade det med att bilarna blev hämtade, den dagen trodde jag ångesten skulle slita sönder bröstet på mig.

.
Idag är jag arbetssökande, min man arbetar och vi lever just nu på hans lön. Så länge jag är arbetslös finns det väldigt lite utrymme för kronofogden att utmäta något. Detta gör att skulderna bara växer och växer. För det mesta håller vi humöret uppe men ibland vill man bara hämta en spade och gräva ner sig. Det är mycket tack vare barnen att vi orkar kämpa vidare, vi jobbar hårt på att försöka dölja problemen för dem och ge dem en så normal uppväxt som möjligt. Vi lever vecka för vecka, ibland dag för dag. Pengarna räcker oftast bara halva månaden och sen är det två, tre ångestfyllda veckor fram tills barnbidraget kommer. På något sätt får vi alltid ihop det, ibland vet inte ens jag hur. Än så länge har vi tak över huvudet och mat på bordet och det är jag väldigt tacksam för. Det finns de som har det så mycket värre än oss, så många barn som får gå och lägga sig hungriga varje kväll och frysa om vintern när det inte finns pengar till varma kläder. Jag tänker också mycket på det sociala utanförskapet som barnfattigdomen leder till. Att behöva tacka nej till kalasinbjudningar och andra utflykter för att barnen vet att mamma och pappa inte har några pengar. En lärare sa en gång till mig
“en tjuga har väl alla råd med”.

.

Idag har jag omvärderat min syn på livet. Jag vet vad som är viktigt för mig och min familj. Jag bryr mig inte ett skit om vad folk tycker om mig eller vad de säger bakom min rygg. Jag vet idag att man inte är lycklig för att man har en fin fasad. Jag har sett vad som finns bakom dem och det är oftast inget att vara avundsjuk på. Jag har bra och mindre bra dagar som alla andra och jag tänker kämpa på för att barnen ska få en bra uppväxt och för att vi ska bli skuldfria.


Kommentarer

  1. Lisa,

    Madde….Fattar inte vad du snackar om.Ser du ner på dom som har råd och ge sina barn märkeskläder,är det bara dom som mobbar?Har en man som jobbar i Nordsjön i Norge och är borta två veckor i månaden.Inte för att det är kul utan för att det är där jobben finns.Finns jobb för svarvare där också.

  2. Katta,

    Det är lätt att döma andra och vara efterklok, men hur många av alla som kommenterat här har en privat pensionförsäkring? Lägger undan pengar varje månad för tandläkarräkningar? Har en livförsäkring som täcker upp värdet på bostaden? Har en sjukdoms – och olycksfallsförsäkring som ger en inkomst motsvarande livränta? Har sett till att ha en lön som gör att man kan vabba en hel månad och ändå betala hyran? Jag har det inte, iaf och jag tror inte jag är ensam – tvärtom! Vi vill alla åka på semester och ge fina julklappar till våra barn istället.

  3. Agneta,

    Skönt att höra att vi är flera i den här härvan. Jag och min man hade en helt vanlig familjetillvaro och vi klarade att betala räkningar osv. Allt brakade ihop när jag blev sjukskriven. Min pappa och min farbror förgrep sej på mej när jag var liten och nu får vi ta smällarna av det. Jag blev avstängd från försäkringskassan och sen hamnade vi hos Kronofogden.
    Jag förstår precis vad du berättar, man har gått från att vara en helt vanlig människa till en som måste kämpa för att se till att pojken i alla fall får mat. Om vi kan göra något åt denna misär så mejla gärna till mej agnetacasas@hotmail.com

  4. Pia,

    Testing, testing! Mitt förra inlägg som jag skrev för en timme sen kom inte med. Kanske lika bra det ;) Spännande att se om detta kommer med….

  5. Pia,

    Var går gränsen för fattig egentligen ? Är det när man sitter där på några kartonger med sina tillbehörigheter på väg till ”vem vet vad” för att man inte har kunnat betala hyran och magarna skriker efter mat? Eller är det när man för tredje månaden inte kunnat betala vissa räkningar men har lite mat i kylen ? Eller vad? Var anser ni gränsen för fattig går? Undrar bara hur vi ser på fattig så det är ingen ironisk fråga…

  6. Pia,

    Många Pior i farten i kväll/natt ;)

  7. Elin,

    Tack snälla för att du delade med dig av ditt liv! Jag har jättesvårt för det här med ekonomi och lever ofta över mina tillgångar… tar från sparkontot varje månad för att få räkningarna att gå ihop. Jag vet innerst inne att jag gör fel.. Men ändå är det så svårt att planera och försöka tänka smart. Mina föräldrar dog tidigt i mitt liv. Jag hade inte ens hunnit flytta hemifrån. Så för mig rasade allting när jag helt plötsligt tvingades som 20 åring att stå på egna ben ensam i en ganska hård och kall värld. Jag försöker nu att satsa allt på att få en utbildning för att ”säkra” min framtid. Men det är tufft… Jag tackar min gud att jag har så fina vänner som ställer upp och hjälper mig att orka med allting. Som hindrar mig från att hamna i en lyxfälla och leva på ärvda pengar som så småning om med all säkerhet kommer att ta slut.

    Har läst dom flesta kommentarer här inne också.. Och blir lite chockad över hur en del bara går på och har den där ”skyll dig själv” stilen. Vi medmänniskor ska hjälpa varandra och inte stjälpa. Lyssna när någon har det svårt och inte dömma!

    All lycka till dig Maria och jag hoppas att det ordnar sig för er!

    Allting löser sig alltid till slut och har det inte löst sig så är det inte slut än!

  8. Linda,

    Mitt inlägg kom inte med…försöker igen.
    Jag har svårt att tycka synd om människor som blivit fattiga för att de levt över sina tillgångar och inte tagit ansvar för sina handlingar. Om man som vuxen lånar sig till statusprylar och det medför att ekonomin tillslut brakar ihop så tycker jag att man får skylla sig själv. Likadant känner jag när jag ser programmet Lyxfällan. Blir förbannad när de lever över sina tillgångar som att det inte fanns någon morgondag. Själv kämpar jag för att få min ekonomi att gå ihop varje månad, så jag vet hur det känns att ha dåligt med pengar.

  9. DeeDee,

    Svar till Sophie.
    Förlåt om jag låter brysk här men du måste ta tag på ditt liv och sluta sätta skulden på ditt ex. Att han tar pengar nu och sätter dig i den här positionen är inget än ditt fel, för du ”låter” honom.

    Till Maria.
    Tack för att du delar med dig, det är många i SVERIGE som lever så här men det är få som vet det.

  10. Madde,

    Lisa: Var skrev jag att de bara är såna som mobbar? Våra barn blev mobbade av just såna och min man känner igen dom här 2 flickornas föräldrar, han blev själv mobbad av dom när han gick i högstadiet! Skulle min man klara av att vara borta från oss 2 veckor så hade han säkert tagit ett jobb i Norge.

  11. Linda,

    Dom pratar på nyheterna om att barnfattigdomen ökar, inte konstigt när folk skaffar barn till höger och vänster när man inte har råd… Jag kan inte heller förstå varför man skaffar barn 4 barn när man inte har pengar. Oavsett hur mycket kläder och saker man har sen tidigare barn blir man aldrig rik på barn, det ska vabbas och betalas för hobbys m.m. Men människors ha begär kommer in även i barnskaffandet, synd, för barnen blir lidande!

  12. Johanna,

    Helt enig med dig LINDA.Jag har två barn och vi har funderat på att skaffa ett till men har inte råd rätt och slätt.Visst kan man ärva kläder efter dom förra barnen,leva snålt mm. Men man ska ju vara föräldraledig och det får man inte ut mycket på och barn kostar pengar.Visst låter det fint då flera av er skriver att ni har ju varandra och kärleken till era barn.Verkar som flera av er lever i en egen värld.Sedan den oron ni hela tiden har med kronofogden som flåsar er i nacken, den måste ju påverka era barn.Verkar ju inte direkt som en trygghet.Tycker ni är egoistiska som skaffar barn efter barn då ni inte har råd!

  13. Annika,

    Usch Maria. Lider med dig. Måste va skisvårt när man har barn. Jag var själv fattig när jag var yngre. Flyttade hemifrån när jag var 17 o levde på barnbidrag och min sambos lön.
    Hade inga barn då som tur var. Måste va värre när man har det. Annars kan man liksom själv ta det, men nu har man annat att tänka på med.
    Hoppas verkligen det ordnar sig för er!
    Allt brukar lösa sig till slut.
    Ta hand om er och alla ni andra med.
    Det är inte ert fel att det blivit så, ibland händer det saker som gör att man hamnar fel utan artens veta om att det var så fel..

  14. Pernilla,

    Jag känner framför allt med barnen. Givetvis även med de vuxna, för vi har alla rätt (?) i viss mån att begå misstag, utan att straffas för dem resten av livet. Men som sagt barnen har inte valt den här situationen och hela den här storyn gör mig faktiskt lite illamående.

    Varför? Jo kanske p g a detta: ”Vi kunde liksom aldrig riktigt koppla av och hela tiden malde pengaproblemen i skallen….Mitt i allt detta fick vi veta att vi väntade vårt fjärde barn.”

    Ursäkta mig men man ”får” inte bara barn sådär. De här människorna verkar inte ha någon verklighetsförankring överhuvudtaget. Personen ifråga som skriver det här självömkande brevet gör sig själv till ett offer och i synnerhet då hon menar att hon helt oförhappandes bara sådär (osis) är gravid igen.

    I det här fallet tror jag faktiskt att det krävs mer än skuldsanering. Det behövs uppenbarligen också psykologisk hjälp som går på djupet kring vad som driver de här människorna. Inte minst för deras barns skull.

  15. Rebecca,

    Det är väl ingen här som sagt att man är en bättre förälder bara för att man har pengar? MEN jag tycker faktiskt att det är oansvarigt att ”skaffa” fler barn när man inte har råd. Läser JOHANNAS inlägg här ovanför där de skulle vilja ha ett till barn, men helt enkelt inte har råd. Sunt tänkade tycker jag.
    Jag skulle oxå vilja ha barn nu, men vår ekonomi skulle nog inte riktigt fixa det just nu, eftersom vi köpt hus mm. Då väljer vi att vänta ett tag. För jag vill att mitt barn ska kunna gå på kalas o ha med sig en present, ha mat på bordet o varma kläder, OCH få gå på en sport tillexempel.

    Jag vill absolut inte låta elak eller okänslig, men jag lider verkligen med barnen. och självklart föräldrarna och deras situation, men det är barnen som missar så mycket pga föräldrarnas handlande.

  16. Ossiana,

    Barn blir inte lyckligare av att växa upp i ekonomisk trygghet än barn som lever med föräldrar med sämre ekonomi!! Det är en ren och skär PROJICERING ifrån oss vuxna, och vårt eget synsätt på pengar. Sign: MRS G var inte sen med att ”tycka synd” om barnen och göra en liknelse/jämförelse med en nyfödd prinsessa på Haga slott…Phu, det säger mer om MrsG:s inställning till pengar och att det skulle bringa lycka?! Inte så förvånande att Mrs G har den inställningen när man väljer att ”leva” på en annan människa.. Det vore ju fruktansvärt att födas in i den kungliga societeten, där uppväxten och framtiden redan är utstakad utan möjlighet till att välja hur man vill leva sitt liv. ”Fattiga barn” har alla möjligheter att välja sitt eget liv när de blir äldre. De är inga offer som vuxna utan har möjlighet att välja sin egen livsväg, om de har vuxit upp med stöd och känslomässig trygghet. Och jag pratar inte om barn som växer upp i misär; det är inget att romantisera om, riktig fattigdom är lika illa som överflöd av pengar. Pengar i sig gör inga barn lyckliga: Men det är svårt för endel att förstå som lever med en ytlig världsbild. Krönikören berättar för oss att hennes barn inte lider någon nöd, så varför tror ni att barnen far mer illa än de som har föräldrar med god ekonomi som lämnar sina ungar på dagis 7-17 varje dag och knappt träffar sina barn? Nej, sluta döma i detta fall; det är inte kul att vara fattig, (inte särskilt kul att vara rik heller), men gör inga bedömningar här inne hur krönikörens barn mår!

  17. Karin,

    Vill bara säga till Ossiana att alla med god ekonomi lämnar inte sina barn på ”dagis” 7-17. Du verkar ha levt i alla världar eftersom du så tvärsäkert vet hur det är att växa upp som fattig/rik/kunglig. Du tycker inte att du dömer själv på något vis?

  18. Linda,

    Åhhhh, säger jag bara. Here we go again, tänk vad många empati lösa besserwissar det finns..

    Man kan tänka olika, får ha olika åsikter, absolut. MEN att ”sparka på någon som redan ligger ner” och trycka till om hur barnen har det och sätta sig själv på ”höga hästar”, är INTE på något vis okej. Usch, säger jag bara. Hur kan man med att vara så kall och empatilös. Gällande barnen så har de det säkert bra, i form av kärlek och visst är det tråkigt att behöva säga.. ”nej, vi har inte råd att köpa ett nintendo”.. Men där är det absolut inget som säger att barnet/familjen med 5 tv apparater och 2 nintendo apparater..har bättre föräldrar eller ”mår bättre”. De barnen kanske aldrig blir ”sedda”, kanske har icke närvarande föräldrar..eller annat jobbigt runt omkring sig. Eller inte..

    Som sagt var, man får tycka..men att sparka på..och påstå att barnen har det dåligt osv-är FEL.

    Emelie: Ärligt talat..jag blir mörkrädd. Påstår Du att det inte finns fattigdom i Sverige..så är Du totalt ute och cyklar. Allt är relativt, absolut, men du kanske får se verkligheten om du någon gång hamnar i en tuff sits och tro mig..DET kan vi alla göra. Jag vet. Ingen är immun imot vad livet kan föra med sig..på gott och ont. Nu blev det ett långt inlägg men alltså…man häpnar.

    Till krönikören: Oavsett vad som har hänt, gjorts,inte gjorts.. försök att inte ta åt Dig om vad som skrivs om dig som förälder/dina barn. Kärlek,trygghet och mat på bordet/tak över huvudet-kommer man långt på. Jag tror säkert att dina barn, när de är vuxna, tänker tillbaka på att.. ”våra föräldrar kämpade och gav oss kärlek”-det är obetalbart och skapar säkert mycket empati hos dem som personer. Att det sedan är jätte tufft för er som familj och ångesten över att ”vända och vrida på pengarna”, oron.. det är något som bokstavligen ”äter upp en”. Skitjobbigt.

    Kram.

  19. Pingback: firearms for sale

  20. melita,

    Vår familj är i samma situation ,av olika anledningar,dels som du beskriver att man vill ha som alla andra ,och så hade vi företag som gick i konkurs ,sålde villan och fick kvarskatt,Nu har vi utmätning och stor skuld,försöker hålla humöret uppe ,sätta på musik,tända värmeljus,baka osv. tänker på alla uteliggare och andar fattiga länder,men inners inne mår jag skit och sover dåligt och vi som är 53 år bägge två ,undrar om vi kan betala tillbaka till fogden tills pensionen. Ringde förra veckan för att fråga hur mycket som betalades av till själva skulden och ränta,fick ett svar som blev deprimerade,största delen var ränta. Har ni löst er situation och i så fall hur?

Tack för din kommentar. Det kan ta någon minut för den att visa sig, så ta det lugnt. Kram!

“Artighet är konsten att välja bland dina tankar.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

MENY

Mer från Magdalena Graaf