Läsarkrönikan: Bikinidags!

18 april, 2012
40 Kommentarer

Som varje onsdag är det nu dags för en läsarkrönika. Vi har publicerat alla möjliga krönikor, en del väldigt fina och viktiga och också allvarliga. Vi ville idag publicera en ganska kul, men inte mindre tänkvärd för det. Författaren känner vi till sedan tidigare. Nina Hermansson är namnet på veckans krönikör och vill du veta mer om Nina hittar du hennes blogg HÄR.

Fortsätt också att skicka in era berättelser till oss. Ge oss något riktigt vasst! Mejla den till magdalena@gsonmedia.se. Bifoga gärna lite info och ett foto på dig själv. Självklart kan du också vara anonym. Nina! Ordet är ditt:

BIKINI KRÖNIKAN


(bilden är lånad från H&M senaste kollektion på hm.com)


Det börjar nalkas vår. 10 minus och en halvmeter snö utanför huset till trots. Det är ljusare, dagarna blir längre och längre och man riktigt känner att vi är på väg åt rätt håll. Man njuter, man längtar och man är nästan lite otålig. Otålig tills man kommer på att det ”bara” är ca 5 månader tills den här genomskinliga, size ”jag skulle ju ha börjat träna i januari som jag sa” kropp ska stå på stranden med en bikini. Har man barn som är 3 nånting så vet man också att den mesta tiden av strandbesöket pågår just vid vattenbrynet. Inte i vassen…..strandbrynet. Så du syns riktigt ordentligt. Ok, bikini var det ja. Den måste ju inhandlas för den där från förra året var ingen direkt ”hit”. Det gäller att i tid börja planera sitt bikini inköp, ja om man ska behaga få storlekar som passar och få tag på de bikinisar som är nåt att ha. När jag åker för att köpa bikini så brukar jag få stå och letar bland kadaver. Resterna. De som ingen annan ville ha.

Ett år fick jag tag på en överdel i storlek XL och en underdel i XS. Att jag köpte det? Jag hade inget val. Hela familjen satt i bilen bland plastkrokodiler, badmadrasser och handdukar och ungarna var så förväntansfulla och badsugna efter ett kallt halvår i Sverige så det var bara till att köpa det som det bjöds på. Där satt jag sen på stranden med halva pullan utanför brallan för att inte tala om degmagen som låg uppepå bikinikanten. Frenetiskt jobbande med att hålla både pulla och degmage på plats. Jag kan tacka fläskpattarna för att överdelen ändå satt hyfsat. Jag minns att jag undvek att bada och han som är tre nånting idag var betydligt mindre då och krävde inte all denna tid vid strandbrynet. Jag visste också att det fanns en risk med badbrallorna, risk för att skrämma nåt stackars barn som trodde Loch ness odjuret var på väg ut ur mina byxor!

Varje år bestämmer jag mig för att vara ute i god tid och för att verkligen ta mig tiden att helt ifred få gå iväg för att göra den här kämpiga biten, vilket prova bikini faktiskt är. Varje år tänker jag att jag ska lägga manken till och få tag på en hyfsad bikini. Likt förbannat står jag där och plockar bland kadaverna likt en uppgiven och hungrig gam.

Men, ska man vara helt ärlig är det inte konstigt att man drar sig. Du ska för det första in med din ”jag skulle ju ha börjat träna i januari som jag sa” kropp i ett provrum och klä av dig in på bara mässingen. Det är så upplyst där inne så man skymtar inävlorna tammetusan. Du ska vidare behålla trosorna på så man inte ådrar sig någons framstjärts baciller från gud vet var. Det brukar sitta en sån där klisterlapp på insidan där vi tjejer har själva kiss o pullhålet, det sitter där som ett skydd just för dessa framstjärts baciller. Den där klisterlappen fastnar sen överallt och man får bråka med den en kvart till att börja med, är man då en kvinna med så himla mycket mer att göra i livet än att hålla koll på det däringa framstjärtshåret så kanske det har vuxit till sig lite. Då kan man ju räkna med att hårstråna sitter kvar på den där klisterlappen och DET mina damer och herrar, att få loss detta är inte behagligt någonstans. Framförallt är det kanske inte så jättekul att prova såna bikinisar efteråt, jag har gjort det flera gånger! Man hittar framstjärts hår av både den ena och den andra färgen och så spyr man lite i munnen och så måste man lämna provrummet och så blev det ingen bikini inhandlad. Eller så biter man ihop och tänker på alla 300 ungarna som svettas i bilen och bara vill åka till stranden med sin plastkrokodil och ger sig FAN på att komma ut med en nyinhandlad bikini.

Ja, så då står man där med den där kadaver bikinin på sig. Det väller över här, det skär in där. Den ”jag skulle ha börjat träna i januari som jag sa” vinterkroppen ser allt annat än kul ut. Benen har inte sett en rakhyvel sen i slutet av september. Man tråcklar in fläskpattarna och försöker lyfta, pressa upp och liksom studsa upp dom lite. Det hjälper föga. Man drar in magen, försöker puta lite med stjärten. Man vickar lite på huvudet och kanske plutar lite med läpparna. De flesta av oss har ju våra egna små ”posé” miner i provhytter eller åtminstone har jag det.

Till slut så står man där och ser ut som man gör. Ni vet när det ser ut som man har en dubbelmutta, en extra framstjärt som ser ut att snart explodera ut ur brallan. Med fläskpattar som lägger sig som små skidbackar där i överdelen. Med den där ”300 ungar senare” degmagen. Suckande vänder du dig om för att se baksidan av härligheten, döljer det sig en amazonas kvinna där bak kanske? Hoppet tänds. Är den yppiga rumpan kvar? Är ryggen slank och sexig som den var back in the days? Du riktar spegeln för att få en ordentlig titt. ZAGGABAM. Rullgardin ner. GYNATT skulle man också kunna säga. Det är HÄR det blir slutlekt inne i provhytten. Det är då man sliter av sig den där bikinin så fitthårs klisterlappen flyger all världens väg och går ut till tjejen i kassan. Lägger kadavret på disken och ler. Svetten rinner på ryggen och tårarna bränner innanför ögonlocken. Man betalar och går ut till väntande maken och de 300 badsugna ungarna i bilen och säger KÖR FÖRFAAAN!

Ja, så kan det vara. I år började jag återigen tänka på det kommande bikini inköpet med allt vad det innebär, träning, äta rätt och ditten och datten. Tänkte på alla de erfarenheter man haft i dessa provhytter. Tänkte att jag verkligen inte är ensam om det här och att jag tror att ni är många därute som också står och trycker in dubbelmuttor och skidbackstuttar i era bikinisar. Vidare tänkte jag att i år ska jag göra en helt annan förändring. Jag ska se på mitt bikiniköp som någonting positivt. Visst, jag ska inte sticka under stol med att jag också ska köra på med LCHF och träning men DET ska jag göra för välmåendets skull. Skidbackstuttarna och dubbelmuttan får jag ju inte bort med det, det vet vi ju. Dock så ska jag vara glad för att jag kan gå på mina egna ben till provhytten, att jag står där inne med en frisk kropp och provar ut min bikini. Att jag fött fram 3 friska jäkligt fina ungar med den här kroppen…med den här dubbelmuttan. Skidbackstuttarna har gett mjölk till dom där fina ungarna och funkar dessutom fortfarande alldeles utmärkt som lite boogie woogie in the sänghalmen if you know what i´m talking about. FAN vad jag är bra! Vilken kvinna jag är? Vilken kvinna DU är! Va? Det är ju helt galet fantastiskt! Hur våra kroppar än må se ut, så är vi mer än värda att stå där i strandbrynet med ungen som är 3 nånting och visa upp vad vi åstadkommit med denna fantastiska kropp. Vi har åstadkommit någonting MYCKET MER fantastiskt än en perfekt sittande bikini på en supertajt kropp!


Kommentarer

  1. Sara,

    Haha höll på att kissa på mig av skratt, kändes som du beskrev mig!! ;)

  2. Marika,

    Vilken härlig beskrivning, det är sant som det är sagt!
    Men jag kommer nog ändå att dölja min bullmage och skidbackspattar under en t-shirt i sommar när jag leker med mina 3 barn i vattenbrynet!

  3. Rultan,

    Klockrent! haha, höll på att tappa hakan här på jobbet!

  4. Janette,

    Helt underbar. Känner igen mig så grymt. Har därför iår försökt med köp via webben istället, få se om det funkar…..Skall ta till mig din tanke om att tänka på min goa tjej som min kropp faktiskt har burit :-)

  5. Janette,

    Helt underbar. Känner igen mig grymt mycket. Kommer därför att testa att köpa via webben iår, se om det funkar… Skall ta till mig tankesättet att vara stolt över min kropp som har gett mig det finaste i världen min lilla goa tjej :-)

  6. Milo,

    Visst känner man igen sig, men nu för tiden beställer jag min bikini på nätet. Passar den inte kan man ju alltid skicka tillbaka den. ; )

  7. Hannis,

    Ojojoj va bra! :)

  8. Johanna,

    Haha oj vad jag gillar dina texter :D! Skriv gärna fler av dem!

  9. lisa,

    Bra där! Håller helt med, kvinnokroppen är helt fantastisk oavsett hur den ser ur. Borde vara olagligt att visa upp trådsmala retucherade modeller i media & reklam. Var stolta över era fantastiska kroppar & lite extra fett är den värd! Kramar!

  10. Linda,

    De här gjorde min dag! Tänker stå på stranden i sommar och va stolt över mitt ”fladder”
    UNDERBART!

  11. Catrin,

    Helt fantastiskt! Sitter här hemma sjuk, glåmig och allmänt ful & trött och fnissade så jag inte visste var jag skulle ta vägen! Älskar den här bloggen för den bjuder på ALLT. Håller med fler av ovan kommentarer: köper alltid bikinis på nätet, köper i flera storlekar och färger för att sen prova dem hemma i lugn och ro.
    Min kropp fött två fantastiska barn, ska tänka mer på det nästa gång men mina dallriga lår har inte bärt några barn…
    Kram på er!

  12. Anna,

    Hahaha å vad du är rolig!
    Enormt underhållande men samtidigt en allvarlig och klok avslutning.
    Klockrent.

  13. Beatrice,

    Underbart skrivet!

  14. sanna,

    Underbart skrivet, Kram Sanna!

  15. Elisabeth,

    Helt otroligt…!! Såååå himla bra, såååå sant…!!
    Läste den på jobbet vilket var ett misstag..svårt att hålla
    tillbaka asgarvet…!! :-D
    Vilken slutkläm, verkligen på pricken. Precis så är det ju, vi har ju faktiskt gjort mirakel :-)
    Tack så mycket Nina…!!

  16. Lotta,

    Du träffa mitt på spiken! Så bra skrivet. :)

  17. Lollo,

    Jag dööör!!! Du är helt jävla underbar. Sitter här på jobbet och skrattar rätt ut och mina kollegor undrar vad jag sysslar med. Stor igenkännelsefaktor : ))

    Tack för att du piggade upp en tråkig dag!

  18. Sara,

    Dubbelmutta – ha ha DET är ett nytt ord jag kommer börja använda !!
    Denna + krönikan om badhuset får mig att skratta så tårarna rinner, oavsett hur måna ggr jag läser….
    Ge ut en bok kvinna ;)

  19. Laiza,

    HELT UNDERBART SKRIVET!!
    Tack Magdalena!!!

  20. Helene,

    Håller verkligen med om biten att man ska vara glad att man går in med två ben i provhytten och är frisk. Jag är en av de kvinnor som drabbats av bröstcancer och inte har två bröst. För mig finns inte bikini inom synfältet när jag handlar. Jag vill inte utsätta mig för tankarna som kommer när jag provar ut en bikini och måste stoppa in mitt inlägg för att fylla ut kupan på höger sida. Jag sitter gärna på stranden i shorts och linne men bada? nej det undviker jag, trist för det drabbar ju mig själv men jag klarar det inte. Är däremot glad att jag är frisk idag!

  21. Mia,

    AMEN TO THAT!!!
    Kram på er finingar!!
    Mia

  22. Jo,

    Åååhhh så fantastiskt roligt!! Jag skrattade så tårarna sprutade.

    Magiskt bra skrivet. Tack för den!

  23. Elin,

    Väldigt roligt skrivet och jag tycker vi ska vara stolta över oss själva hur vi än vill/väljer/ser ut, MEN att vi hänvisar till graviditet och barnafödande som ursäkt till en otymplig kropp är många ggr en bortförklaring som är väääldigt bekväm att gömma sig bakom. Min kropp har förändrats, det gör nog allas på olika sätt efter barnafödande, men endel blir smalare, plattare, tjockare, hängigare ELLER mer vältränade om man vill så. Graviditeten i sig betyder inte att vi inte kan få tillbaka en kropp vi är bekväma i, MEN den blir aldrig exakt likadan som förut. Det blir liksom lite förskjutningar här och där.;) men den kan ju blir jättefin igen om man vill och tycker att det är viktigt. Att bli för smal är sällan klädsamt efter en graviditet; det blir platt och utsuget på ngt vis. Men att bli riktigt överviktig kan man inte bara skylla sina graviditeter på…det tycker jag mnga verkar göra. ”Bara för att jag fött barn så kan jag inte påverka situationen”, typ. Och så är det ju inte. Och nu talar jag inte om några månader efter, utan kanske ett år eller mer. Däremot respekterar jag om man inte vill/orkar göra något åt sin övervikt, det är helt okej att trivas i vilken kropp som helst, men man kan inte enbart skylla på barnafödande…Vilket många verkar göra

  24. DIProgan,

    Nina kommer inte i baddräkten så hon vänder väl kappan efter vinden som alla andra ytlighetsfixerade och vi får istället för att läsa om 50 sätt att komma i baddräkten eller tragiska personlighetstyper på stranden höra om när Ninas kropp inte gör som hon vill i sitt självförvållade stress-liv. Man behöver inte en ny baddräkt varje år det är vad som kallas i-landsproblem! Till slut faller Nina tillbaka på sina barn och hoppas att vi gör tummen upp med henne eftersom barn förstås är det bästa på jorden – speciellt när vi själva inte lyckas. Stackars Ninas barn säger jag bara. Ta hand om ditt eget förstörda ytlighetsfixerade ego och bli något som dina barn kan se upp till istället.

  25. m,

    gillar tyvärr inte vokabulären. okvädesord i varje meningsuppbyggnad.
    poängen i sig är bra, men vilken tidnign eller förlag skulle vilja publicera sådant.
    humorn verkar bara ligga i diverse val av billiga ordval

  26. Niiinis Sminkmamman,

    TACK för ros och ris får man väl lov att säga. Kul att glädja och att den härliga igenkänningsfaktorn märks hos de flesta. Vad gäller mitt självförvållade stressliv så skulle jag mellan tummen och pekfingret jämföra det med ett vanligt svenssonliv med 3 barn. Jag önskar ibland att våra liv bara skulle handla om plinplong musik där vi alla i familjen gick omkring i särkar och levde på en grön, varm ö med endast mat från naturen och ett palmblad som tak. I det livet jag lever på denna jorden är det tyvärr inte möjligt. Om nu någon har en fullständig lösning på stressen bland barnfamiljer så får man jättegärna komma med tips. Konstruktiva tips tas gärna emot. Om ett tips inkommer med en lösning på hur man fullständigt slutar stressa så lär den personen ha ett nobelpris att inhämta nästa år. Vad beträffar mitt misslyckande med min kropp kan jag nog bara hålla med. Det är tuffare än jag trodde och har erfarit att hitta ett sätt att komma tillfreds med sin kropp efter förändringarna som skett efter att ha burit och fött tre barn. Klart som korvspad att man faller tillbaka på sina barn. Det är ju trots allt därför jag ser ut som jag gör. Men blir jag en sämre mamma för det?

    Det som är synd i sammanhanget är ju att vi är många mammor som blir matade med denna ytlighetsfixering vare sig vi vill vara med på den eller inte. Finns det ett ideal därute? Ja, förmodligen. Men vems är det? Är det ditt? Är det mitt? De idealen har vi ju själva skapat. Är det idealet av hur min kropp såg ut tidigare? Eller är det en ytlig framsida på en blank tidning med en kvinna som kanske inte ens fyllt 21?

    Vilket ideal det än är man har så handlar inte mitt liv, som mamma till 3 barn, enbart om tankar om svunna tider och förbannelser över den nya kroppen. Varje minut jag andas handlar inte om ångesten inför ett bikiniköp eller dubbelmuttans varande eller icke varande. Visst kan det slå mig på väg till bikinibutiken att det inte skulle skada att ha den slanka magen från forna tider. Jag erkänner. Dock så har jag svårt att tro att mina barns uppväxt, framtid och rotande kommer att fördärvas av att mamma ibland tyckte det hade varit behändigt med en enkelpulla och en modell mindre degmage att stoppa i bikinibrallan. Det finns långt mycket mer viktigare och mer värdefullare saker i mitt liv än att fokusera på BARA det, svårt att få in det i en krönika som ska få plats i en blogg. MEN om jag nu lyckats få någon annan mamma därute att må en endaste sekund bättre med sig själv i bikinibyxan, eller om jag lyckats få en trött småbarnsmorsa att le lite när man läste mina rader i denna krönika så känner jag att jag gjort något. Något bra.

    TACK för mig.

  27. Elin,

    Till krönikören: jag vet att många (kanske inte du) lever ett betydligt stressigare liv än de egentligen behöver. Jag vet att inte alla kan jobba deltid när barnen är små, men MÅNGA kan det om man har två inkomster och gör prioriteringar att konsumera/leva billigare, och vara hemma mer/ längre med sina små. Jag talar om att våga hoppa av ekorrhjulet, stanna upp, omvärdera, välja en livsväg som fungerar och är hälsosam för en familj. Många familjer bara kör på utan att stanna upp och lyfta fram vardagsstressen i ljuset och se om det går att prioritera annorlunda. Vad är viktigast: hög materiell standard eller lugnare vardagstempo, mindre pengar i plånboken och nog med tid för sina barn? Nu syftar inte frågan just till dig, men jag vet så många som väljer en god levnadsstandard med medföljande ekorrhjul framför mer tid med sina barn, för sig själv och därmed en fridfullare vardag.Vi är så många som skyller på vissa faktum som faktiskt går att förändra om vi VILL. Att ha fött barn betyder inte en slapp kropp om vi inte vill ha den så, (min är förändrad men lika vältränad som förut, det finns ingen graviditet att skylla på efter 6 år), ett liv med 3 barn eller flera betyder inte att man behöver leva ett över-stressigt liv. Visst, det är fullt upp, intensivt och kan vara rörigt, men små förändringar kan de flesta göra. Som har en någorlunda inkomst och utbildning. Här hemma har vi TV-fria dagar, speldagar max 2 dagar i veckan med hårt begränsad tid, det är faktiskt något som gör vardagen lugnare för alla parter i familjen. Sedan turas vi om att jobba deltid. Och har max en aktivitet per barn per vecka, vilket gör att vardagen blir lugnare..

  28. m,

    syftet var bra som sagt. men sättet att uttryka sig på gillade inte jag. men alla är vi ju olika. stressig eller inte.
    alla ska få se ut hur som helst på badstranden. det är det som är härligt, att vi alla är olika. bara vi känner oss glada o njuter. jag menar, solen skiner o vi badar o är lyckliga m vår familj.
    jag håller m om det.
    men du kanske skulle tona ned grovheten lite. lite gör ju inget, men det får ju lixom inte ta över

  29. Johanna,

    haha vilken fantastisk krönika! enkelt uttryckt; du satte fanimej huvudet på spiken kvinna!
    VAR STOLTA ÖVER ERA KROPPAR TANTER ;) ! KRAMAR

  30. Lillemor,

    Grymt klockren krönika-som vanligt med dig ninni! Skrattade högt! Härligt att du fick mig att le stort! Det behövde jag.
    Kram!

  31. Sus,

    Åh, fnissar högt för mig själv :)
    Tack för härlig läsning !!
    Synd bara att det tog slut för fort – men jag har lärt mig ett nytt ord idag …… Dubbelmutta – kommer min kille att älska :)

  32. Pia,

    Haha igenkänningsfaktorn är stor :) Tack för ett gott skratt.

  33. Jytte,

    Så himla bra Nina, jag tror att dom flesta kvinnar har känt det så där någon gång.Tack för ett underbart skratt :)

  34. iq fiskpinne,

    mycket smart.

  35. Linn,

    Jag skrattade så jag grät. Kunde verkligen inte läsa högt för min karl utan att börja skratta. Ni vet så där hysteriskt med tårar som sprutar. Jag bara älskar den här texten. Så ärlig så viktig. Hejja dig!

  36. Pia,

    Skrattade så mycket att det inte gick att dricka morgonkaffet!

  37. Ak,

    Jättebra och rolig krönika! Satt och log under tiden jag läste :) underbara ordval ( man måste ju ha lite humor och inte vara för knusslig). Håller dock med dig Elin en hel del: jag har 2 barn, väldigt aktiva barn med täta åldrar, vilket innebär att det är fullt upp. Dock har jag jobbat deltid ända sedan dem föddes( äldsta är 6 år nu) eftersom jag prioriterar tid med mina barn mer än extra i plånboken. På eftermiddagarna är det lugnt då disk, tvätt osv får vänta tills barnen somnat, istället passar jag på att leka med barnen, mysa med dem. Vad gäller träning och kropp så går det alldeles utmärkt att få tillbaka en vältränad snygg kropp efter x antal barn , man behöver inte stressa till gym utan träna hemma funkar jättebra! Man får dom sagt göra prioriteringar och dra ner på saker.. Men bra krönika, definitivt! Tror många känner igen sig, jag med i vissa delar:)

  38. Em,

    Enkel lösning: köp en baddräkt. Betydligt mer smickrande om man är lite oformlig.

  39. stina,

    Pinsamt sa Bull. Kan man inte använda svenska språket bättre än sådär borde man inte skriva överhuvudtaget!!

Tack för din kommentar. Det kan ta någon minut för den att visa sig, så ta det lugnt. Kram!

“Artighet är konsten att välja bland dina tankar.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

MENY

Mer från Magdalena Graaf