Veckans krönika kommer från en tjej i mellansverige som väljer att vara anonym. Vi tyckte det här var lite intressant, för vi tror inte det här är helt ovanligt? Vi ber om ursäkt för att den inte kom upp igår, onsdag som vanligt. Det blev något fel med tidsinställningen som ska sköta detta automatiskt. FORTSÄTT att skicka in din krönika på magdalenagraaf@gsonmedia.se. Du kan vara anonym, men vill du så skicka med en bild och berätta lite om dig själv. Varsågoda, här är veckans krönika:
Så var det det här med sex…!!!
Jag är gift med en rar man och vi har barn ihop. Visst låter det gulligt och fint?? Min man är rar men det är också allt, dessvärre! I mina ögon är vårt äktenskap, som jag inte ens vill kalla för äktenskap….totalt dött!!! Det finns varken passion eller sex. Ibland undrar jag hur vi ens lyckades bli med barn!!!???
.
För att göra en lååång historia kort, märkte jag ganska tidigt att min man inte var ”som alla andra män”. Med det menar jag att han lätt kunde sitta uppe och se på film efter film, istället för att kanske ägna sig åt mig. Detta var som sagt ganska tidigt i vårt förhållande. Tilläggas bör att jag till en början såg detta som ganska skönt, då jag inte är någon ”Sex-Lisa” som MÅSTE ha sex regelbundet. Tvärtom! I mina tidigare relationer har jag varit ganska glad för att ”slippa”….! Med detta i åtanke, förstår ni säkert att det måste gå ganska långt innan jag reagerar….. När vi hade varit tillsammans i ca 1,5 år tog jag upp ämnet och undrade vad sjutton det var frågan om??? Varför har vi inte sex, undrade jag?? Beror det på mig??? Min man har aldrig ”lärt sig” att prata öppet om saker och ting och definitivt inte om ”känsliga” ämnen. Detta innebär att jag inte fick något vettigt svar alls, utan hans försvarsmekanismer gick igång istället….!! Ett tag kändes det som att jag stångade mig blodig till ingen nytta. Det kändes också som att jag försökte med ”allt”, utan resultat. Mina idéer och förslag ratades och jag fick frågor som är så pinsamma så att jag inte ens vill sätta dem på pränt….!!!!
.
Min sk man är uppvuxen utan en riktig fadersgestalt. Ingen har uppmuntrat honom, trott på honom, förhållit sig till honom eller överhuvudtaget brytt sig om honom på rätt sätt. Han har ett fördelaktigt yttre, men sjävkänslan och självförtroendet är NOLL, och då menar jag verkligen NOLL.Detta innebär att han är osäker i ALLT, inte bara i sin manlighet och sexualitet. Jag har flera gånger fått mer än nog och sagt att jag vill separera och frågat vad han tycker, tänker och känner. Till svar får jag ”du har ju redan bestämt dig, det spelar ingen roll vad jag vill”. GAAAHH!!! Som om det inte räcker med det, gråter han, vilket han inte gör särskilt ofta. Jag håller på att bli tokig!!! Detta är inte ett liv jag vill ha eller har tänkt mig.
.
Vad sjutton ska jag göra?? Vi har gått på familjerådgivning innan vi fick barn, och mig gav det ingenting. Jag är trygg och säker i mig själv och tyckte mest att terapeuten var en amatör, medan min man påstod att han tyckte att han var jättebra. I efterhand har det visat sig att min man delade min uppfattning, men att han ”bara sa att han tyckte att han var bra”!!??? Ja, ni hör ju själva…. Jag har frågat honom vem han tror att han lurar, men får inget bra svar. Han menar att jag ”trycker ner honom”, men kan inte svara på varför han är kvar i relationen om han nu tycker att jag trycker ner honom??!! En jädra soppa, eller hur!?? Nu ska jag inte vara orättvis! Det händer faktiskt att vi har sex. En, möjligtivs 2 gånger i månaden!
.
Inser ju hur tragiskt det här inlägget låter, men jag inser också att jag verkligen måste göra något åt min situation!!! Detta är fullkomligt ohållbart, vilket jag vid ett flertal tillfällen har talat om för min man. Jag har talat om vilka konsekvenserna blir om man lever så här, men han verkar stoppa huvudet i sanden och håller väl för öronen…. Ännu har jag inte varit otrogen, men det beror nog mest på att jag inte har fått något tillfälle, men en vacker dag så står det någon framför mig som jag bara inte kan motstå…!!! Vad sjutton gör jag då??? Jag vet nog svaret….
50 kommentarer
Vad sägs om att endast försöka jobba på att din man ska få ett bättre självförtroende först? Det måste ju vara viktigast.
Lämna sexet åt sidan ett tag till och bara fokusera på att han ska må bra, för det verkar han ju inte göra om man läser din text.
Tänk även på ditt tonfall och kroppspråk också (om du inte redan gör det) när du pratar med honom om dessa saker. Kanske sitta ner bredvid honom, inte vifta med armar eller låta anklagande.
Vilken tur att du inte nöjer dig!
MEN du kommer aldrig att lösa ditt problem genom att fokusera på det negativa.
Börja att skriva ner en lista på ALLA saker du tycker om med din man. Kommer du på en sak kommer du att komma på fler. Börja med- Han gav mig mina vackra barn osv osv.
Vad du fokuserar på blir större. Så fort du börjar fokusera på det positiva med din man så kommer du att få mer av det.
LÄS BOKEN THE SECRET. eller börja med att titta på det här klippet från Oprah om ämnet. Det här paret hade samma problem men löste det. Kan dom- kan ni!
Lycka till.
Spola fram till 8.33
http://www.youtube.com/watch?v=UNxzhQp8bro&feature=related
frustrerande
man ifrågasätter och blir till slut betraktad som en brunstig älgko.
ja. vad ska man göra. man nästan hotar m att vara otrogen, drömmer att man är det på nätterna.
min man är väldigt intim o kärleksfull hela tiden. kramas pussas hela tiden. vi har roligt o så, MEN det känns som man är tillsammans med sin bror…
ja. vad gör man när ingen dialog hjälper?
jag väntar på tips
Jag tycker att du verkar ha gjort precis allt och om jag var du så skulle jag faktiskt lämna honom. Slösa inte bort ditt liv, lev det istället!! Förstår att det är läskigt och skrämmande men frågan är om det inte är det bästa, för allas skull.
Sen vill jag inte vara taskig eller okänslig… Men han kanske är homosexuell!?!
Vad är det med folk och alla ”???!!!!…..”? Det är väldigt jobbigt att läsa.
Men till ämnet:
Det kan inte vara lätt att leva i en sådan relation och jag förstår att du funderar på vad som är rätt att göra.
Jag tycker det låter som att du egentligen redan har bestämt dig, men att du vill få bekräftelse på att du ”gör rätt val”.
Jag tycker precis som första kommentaren att du måste verkligen gå igenom ditt äktenskap och dina känslor för din man. Är han och ert äktenskap värt att kämpa för? Brinner lågan fortfarande eller är det helt enkelt inte värt att lägga ner energi och mödan på det?
För om det är så att du vill stanna kvar tror jag att det kommer att krävas många samtal med en terapeut både för er som par och framförallt för din make. Tänk på att man kan få prova på ett helt gäng med terapeuter innan man hittar ”rätt” för just er.
Din man måste ”komma ur sitt skal” och våga prata om sina bekymmer och tankar och inte bara hålla med dig. Det kommer att vara en tuff resa för er båda två, men det kanske kan fungera i slutändan?
Frågan är bara om du/ni har orken och känslorna kvar till det?
Vad säger din man om det hela idag? Trivs han i ert äktenskap?
Ni har inte provat att hitta på roliga saker tillsammans, bara ni två utan barnen? Något nytt och spännande, behöver inte vara förknippat med sex nu, utan mer för att komma ifrån vardagen och era rutiner.
Jag har inget tips att ge. Jag lever i ett helt annat förhållande, där min man vill hela tiden.
Helst flera gånger per dag. Det blir bara för mycket.
Jag tycker om sex men jag vill verkligen inte flera gånger per dag. Jag vill flera gånger i veckan, men det räcker inte – så det är vår stora akilleshäl. Det är det vi bråkar om mest.
Det är det som gör att jag undrar om vi ska klara det.
fast låter ändå som du har funderingar på att kunna vara otrogen bara han finns.. Gör slut.. För ska du göra slut efter du varit otrogen kanske du sänker din man ännu mer..
Tycker du låter otroligt omogen.. Sorry..
Tycker mer synd om din man, han kanske behöver hjälp med så mkt mera hos en psykolog eller så.. Eller så är du bara dålig på att prata med honom.. För fram vad han tänker får man genom att sitta ner och verkligen kämpa ur orden ur honom..
Eller så visar du att du menar allvar, lämna honom för ett tag och se sen hur han känner.
Nej väx upp och ta tag i situationen en att grubbla.
Ja du…jag hade ett särbo förhållande under 2 år- Träffades bara helgerna o lov mm.
HAN var typ lika ointresserad av sex o att vara tillsammans.
Efter 2 år och ingen skillnad o då han ville flytta ihop mm….Tänkte jag till. Ville jag leva så resten av livet mm ??? Visst älskade jag honom,men det räckte inte.
Så jag förklara o gjorde slut. Trist tråkigt men sant. Nu lever jag som singel, jaja…Trist det oxå,men för mig fanns inget att välja på.
Känns efter OM du verkligen orka leva så som ni gör eller gå vidare…utan honom
Det som slår mig mest är hur man kan skaffa barn med en man som man redan innan inte ens tycker att det funkar med?! Otroligt oansvarsfullt. Men för att komma till det du egentligen frågar om så blir ju allt väldigt komplicerat när det finns barn med i bilden. Dels tycker jag att man måste kämpa lite extra för att det ska funka när man har barn tillsammans samtidigt som barn verkligen inte mår bra av att föräldrarna mår dåligt. Så det du måste fråga dig själv är, vad skulle dina barn må bäst av? Sluta tyck synd om dig själv, du har själv satt dig i den här situationen. Hade varit väldigt mycket lättare att lämna honom innan han blev far till dina barn.
Intressant ämne. Jag lever själv i ett mångårigt förhållande med en man som inte är intresserad av sex. Han var försiktigt redan från början vilket jag tyckte var rätt ovanligt men ganska skönt, han tog inga intiativ på åtminstone fem första dejterna sen har vi haft sex men det har aldrig varit någon proritering från hans sida. Efter ett år eller så in i relaitonen började jag ifrågasätta varför, och jag trodde allt möjligt att han måste vara otrogen eller gay och varenda gång jag tog upp det så låser det sig bara för honom och han brukar säga att det beror mest på att han är stressad med sitt jobb och att han har svårt att få ihop den biten då och jag tror honom faktiskt efter alla dessa år tillsammans. Vi har ett barn tillsammans och är nästan komiskt för vi hade sex en gång och det satt där det skulle så det var ödet men sedan dess cirka 2 år sedan har vi inte haft sex mer än 1-2 ggr! Så några gånger i månaden som du som skrev inlägget här skulle vara lyx för mig, så tror jag är helt normalt att många har det. Man orkar helt enkelt inte mer, jobb, barn, träning och allt annat som ska hinnas mer tar över vardagsromantiken. Jag och min man älskar varandra och kan prata om allt men just sexbiten är det enda som han låser sig lite om. Jag försöker verkligen att inte klandra honom och nu har det gått så långt att jag har helt gett upp sexet också, orkar liksom inte och nu när han har försökt närma sig lite har jag visat noll intresse. Vet inte om vi kommer kunna hitta tillbaka till varandra vad gäller den biten men jag börjar tänka att han nog är ganska a-sexuell det finns ju de som är! Jag kan erkänna att när jag var som mest arg, besviken, ratad, förvånad ja allt så var jag otrogen under några månader med en man jag träffade på nätet, inget jag är stolt över men det var min lilla ”hämnd” för att jag lever i en realtion utan sex och så mycket närhet överhuvudtaget. Ni får gärna re respons på detta inlägg skulle vara intressant att höra vad ni andra tycker. Jag kommer inte att vara otrogen igen som jag känner nu, för jag mådde bara bra för stunden men i längden är det ju inget bra.
Jag tycker synd om dig och klandrar dig inte alls för vare sig att du funderar på otrohet eller att du skaffat barn med honom. Ett problem kan ju till en början kännas litet och hänsyn till alla fina sidor hos en person inte så viktig men när tiden går kan detta lilla problem få större proportioner. Synd om din man men samtidigt måste han själv inse att han har problem för att kunna lösa dem. Jag skulle sätta ett datum, kämpa järnet tills dess med rådgivning, stöttning, positivitet mm och om inget är bättre då – gå vidare i livet.
Lycka till!
Varför syns inte mina kommentarer…? skrev ett jättelångt inlägg till detta intressanta inlägg men det finns inte med :(
Ok sorry nu syns det, my mistake.
Snälla du!
Ta ut skilsmässa, ert äktemskap kommer aldrig att bli bättre än så här.
Livet är för kort för att slösa bort! Satsa på att hitta kärleken igen!
Till sist: första intrycket brukar vara bestående!
Lycka till!
Tråkigt att du har det så där men istället för att tänka att du ska vara otrogen så varför inte lämna honom? Eller hjälp honom?!!! Du gör det ju knappast bättre för honom om du är otrogen…
I slutänden handlar det du älskar honom eller inte, inte om medlidande och planer på ev otrohet. Äkta kärlek är värd att kämpa för men saknas den så är det bättre att båda går vidare åt varsitt håll.
Jobbigt att läsa detta inlägg då det är precis likadant i mitt förhållande. Enda skillnaden är att det är jag som inte vill. Allt annat funkar bra i vårt förhållande men lusten till sex finns helt enkelt inte. Man städar, hämtar/lämnar på dagis, stressar, diskar o sen får man 2h över innan läggdax. Jag älskar honom mest över allt annat men om inte lusten finns ska man då tvinga sig själv pga rädslan att bli lämnad?
OJ! Intressant ämne, onekligen! Frågan är vad som är ”värst”. Sex alltid,alltid, eller aldrig….?
Det där är en jättebra beskrivning på mitt förra förhållande, exakt samma ord använde han också. Vi gick aldrig i terapi, jag hade fått nog när exet började bli våldsam. Det fick jag däremot en förklaring till efter att vi brutit upp: han blev misshandlad som barn av sina föräldrar. Jag frågade vad det hade med mig att göra, varför han pucklade på mig? ”Är jag dina föräldrar?” Fick aldrig något vettigt svar. Jag är så tacksam för att jag lämnade honom. Nu har jag träffat en riktig man utan tvivel på sin manlighet eller läggning, väntar vårt första barn som kommer i sommar! Till dig som är i en sådan situation är mitt råd: Du kan inte som partner hjälpa till med att bygga ett självförtroende för någon annan. Backa ur så att människan får bygga upp sig själv, ha gärna kontakt under tiden om kärleken är tillräckligt stark. Men går det inte, är mitt råd att lämna relationen. En trasig relation är inte en bra grund att bygga på. Alla människor måste växa, ibland växer vi tillsammans, ibland för oss själva som ensamma individer. Jag växte enormt av att lämna honom! Efteråt har han också växt som människa. Jag har ingen kontakt med honom eller andra gemensamma bekanta vi hade, och det har stärkt mig mycket, för jag tror att omgivningen gör mycket. Dålig omgivning gynnar inte, den stjälper….
OJ! Intressant ämne, onekligen!! Frågan är vad som är ”värst”. Sex alltid, alltid, eller sex aldrig…?
Hanna: förstår dig precis. Det är vardagens bestyr som får många kvinnor att tappa lusten. Kanske är det viktigt att tänka över om det går att kanske jobba mindre, gå ner i arbetstid någon av er, få mer tid med barnen och för varandra? Bryta ekorrhjulet? Det gjorde vi. Lite mindre klirr i kassan, men mer tid för familjen och mer tid för kärlek! :)
När jag läste detta var det som att jag hade skrivet det själv…
Vi hade lite problem med detta förut jag och min sambo, men vi kunde faktiskt tala om det, även om det inte var lätt.. Det var jag som tog initiativet att ta upp frågan vad som var fel, felet berodde absolut inte på mig.. men jag vet att aftonbladet hade en artikel om detta förut och det kan mycket väl ligga någon sjukdom under allt detta som gör att sexlusten minskar.. Hemma hos oss berodde det på stress och andra saker men det är förstås jobbigt att diskutera det här men det är de som behövs tror jag.. BÅDA mår ju faktiskt dåligt över det, och visst ska man inte trycka ner mannen i det här läget men det gör ju dig ledsen också? Efter att vi kunde sitta och diskutera det här båda två så släppte allt.. Tycker det låter oerhört oprofesionellt av den där terapeuten å säga att du trycker ner din man, hade han tänkt att du skulle gå å må dåligt istället då eller?? Hoppas allt löser sig!! Ge inte upp, kanske gå till någon annan terapeut..? KRAM
Det man måste ta reda på är VARFÖR personen inte vill ha sex och då blir det hela väldigt enkelt:
1. Är ointresserad av sex i allmänhet.
Bara att gilla läget eller gör slut.
2. Är intresserad av sex. Är dock ointresserad av sin partner och får utlopp för driften på andra sätt (är otrogen, porrsurfar).
Bara att gilla läget eller gör slut.
3. Är intresserad av sex med sin partner men saknar bekräftelse, beröring, uppskattning för att kåtheten ska komma naturligt.
Gilla inte läget, ta ta i det, fantisera, köp leksaker, ge varandra uppskattning och små gåvor. Skicka kåta sms. Glöm inte att för många är sexlusten något som man måste underhålla, män som kvinnor.
Varför är det alltid en sån himla fokusering på att det alltid är kvinnan som inte vill/orkar ha sex det är säkert mkt vanligare än vad vi tror med män som inte heller orkar prestera.
Känns som du är rädd för att lämna honom. Att du tänker tanken på att du skulle kunna vara otrogen, och du känner ert äktenskap som helt dött! Då tycker jag att du ska ta mod till dig att lämna honom. Du behöver inte få hans medgivande i den saken, som du verkar vilja ha för att klara av att göra det. Lämna honom och börja leva ett liv som du mår bra av. Du har gjort vad du har kunnat!
skilj dig ni har ju försökt massor att rädda förhållandet massor av gånger och det funkar ju inte, även om han ändrar på sig så kanske du ändå inte får tillbaka känslorna för honom. livet är för kort för att slängas bort på en person som inte ger dig något tillbaka. är du lycklig blir även dina barn lyckliga.
jag hade samma situation, Jag hade två döttrar sen ett tidigare förhållande,träffade en kille som jag blev kär i.De första 2 v hade vi sex hela tiden som nykära har,sen var det stopp.Vi gick till fam.rådgivning,provade allt ,inget hjälpte.Han var inte intresserad bara. Jag mådde jättedåligt av detta,kände mig ful och äcklig. Efter 2 år hade vi sex och jag blev gravid !!ett mirakel.Vi brukade ha sex 2 ggr/år. Jag stod ut i 7 år,sen började jag avsky och förakta honom.Den kärleken jag hade tog slut för han var så ovillig att ta tag i problemet.Han tyckte det var mig det var fel påJjag bröt upp från samboförhållandet när jag var otrogen.jag har efteråt fått veta att han hade haft samma problem i en tidigare relation. Idag är jag bitter över att han fick mig att tro det var mitt fel och att jag slösade så många år på honom. ja jag slösade bort mina bästa år.Så lämna detta så fort du kan,gör inte som jag.Jag trodde hans problem var hora/madonna syndromet.Men det fattar jag idag att han är asexuell.Han är idag sambo med en kvinna som är nöjd med det.Detta är så knäckande för självkänslan,jag lider av det än idag.Jag hade en god självkänsla innan ,gillade sex,kände mig sexig och killar åtrådde mig.Jag har aldrig fått tillbaka det.Gör inte som jag,du blir bara en bitterfitta som jag !!!!!
HANNA:
Nej, man ska inte tvinga sig själv på grund av rädsla att bli lämnad. Däremot så tycker jag att man ska se över sin vardag. Kanske skulle det vara värt att skaffa hjälp med städning? Prenumerera på matkasse, som man får varannan vecka eller liknande? Ha barnvakt ibland så man har lite ensamtid tillsammans? Visst kanske man känner det som att man har det lite knapert med pengar. Men det behöver inte bli så dyrt, om man inte har det jämt. Samtidigt kan det vara väl värt dessa pengar, så att förhållandet kan fungera. För om inte förhållandet fungerar, så står man där själv med ännu mer utgifter och mindre inkomster. Det blir inte direkt lättare. Så det bästa är att prata igenom och försöka hitta lösningar till mer tid till familjen.
Åh du kära du.
kan inte låta bli att skriva detta.
Jag har varit där, och gjort det jag tror du vet att du måste göra.
Separerat.
6 månader senare (nu) kunde inte må bättre.
Visst blir det turoulent ett tag. men lyssnar man på känslan långt inombords, så VET man att livet blir bra.
Varje människa är ansvarig för sitt eget liv. Det är inte din uppgift att ”se till” att din man får bättre självförtroende. Man kan stötta och puscha, MEN precis som med en alkoholist, vill han inte ha hjälpen är det bara att göra av med energi i onödan.
Att förneka sig den delen av livet som handlar om sex (med förutsättning för att man gillar det såklart) är inte heller schysst mot sig själv. Precis som man utvecklas i arbetslivet o dyl, kan man utveckla den delen, med rätt partner. å rätt partner i det läget behöver inte vara nån man nödvändigtvis vill gifta sig med.
Till saken hör faktiskt, att mitt ex nu gör/tar för sig/tar tag i saker jag under 10 års tid bett om eller önskat eller puschat för. Utan bitterhet säger jag att det är bra, och jag är stolt över honom. Det var helt enkelt inte tid och plats för det tillsammans med mig.
Ibland tror jag 2 människor tillsammans drar ned varandra istället för tvärt om. Något drastiskt måste till för att svänga om det då, och i bland är separation det enda, som faktiskt i slutändan är bäst och mest utvecklande för båda parter. MEN man måste vara en vuxen männsika (läs stor människa) för att klara detta tankesätt..
KRAM
Ha oxå varit där…
Men att enbart du tar ansvar för att ni ska må bra håller inte…
Han har också ett ansvar för att ni ska må bra ihop.
Jag började må bra först efter att jag bett min man flytta ut.
Nu sju år efteråt med ny man och barn på halvtid ansätter den tidigare mannen mig och pockar på uppmärksamhet. Han förstår fortfarande inte sin del i det hela. han är som en nio-tolvåring som aldrig behövt växa upp eftersom han lägger allt ansvar för sina tillkortakommanden på människorna i sin omgivning.
Så mitt tråkiga råd är att du inte ska jobba på ert förhållande. Ta inte på dig det tunga ansvaret. Det är för tungt för dig att bära ensam och han kommer inte att tacka dig.. tyvärr..
Jag är ledsen för din skull…
Jag kan nog inte mer än att hålla med det än del redan har skrivit här.
Om det är ett problem så är det nog bäst att lämna. Inget lär nog förändras nu om det inte gjort det för längesen.
Själv lever jag tillsammans med min man och våra två barn, och sängkammaraktiviteterna ligger väl mer eller mindre på is här också. Fast det är ingenting som är så för att ingen av oss egentligen inte vill. Men dagarna går åt till så mycket annat och när kvällarna kommer är man helt slut och så blir det liksom bara inte av. ;)
Men ibland så! ”Plötsligt händer det” Haha.
Dock är det väl tyvärr så att man accepterar att ”ja det är väl så när man har små barn”. Vi får helt enkelt konvertera till kaninsläktet när barnen är utflugna. ;)
Lycka till med ditt beslut.
Jag känner igen mig precis. Min make har samma bakgrund som din o vår situation är densamma. Det som skiljer oss åt är att vi inte har gått o pratat m ngn om detta och att jag har tur om vi får till det två ggr/mån.
Jag älskar verkligen min man och det liv vi har ihop. Jag vill bli gammal m honom. Men jag önskar att det här inte var ett problem.
Oj vad ledsen jag blir när jag läser det här ändå. I vårt förhållande (tillsammans i 11 år 2 barn) är det jag som inte vill ha sex. Har tappat lusten TOTALT iaf för min man. Och jag är ju ledsen för detta och vet inte vad jag ska göra eller varför det är så. Vi bråkar och tjafsar ganska mycket. Måste ju vara bakomliggande orsaker men jag vet inte vad. Funderar mycket på skilsmässa men känner inte att det är ett alternativ nu ändå. Vill inte att barnen ska växa upp så (5 och 7 år). Och jag vet inte heller hur jag skulle kunna klara mig ekonomiskt. Sorgligt!
Men jag är hemskt ledsen, men ser man till antalet gånger ni har sex, 1-2 gånger i månaden, så känns det rätt normalt. Vi varken orkar eller hinner ha sex oftare än max 1 gång i veckan & då försvinner en vecka pga mens. Så tre gånger på en månad! Men för övrigt så känns det inte som om du verkligen älskar din man när man läser din krönika & då är det ju bättre att lämna honom & ge både dig & honom chansen att bli lyckliga! Lycka till & berätta gärna hur det går!
Man kan ALDRIG förändra en annan människa, bara sig själv. I grunden förblir vissa alltid desamma.
Gräset KAN bli grönare på andra sidan men inte alltid. Man vet vad man har, men inte vad man får.Det gäller att tänka sig för mer än en gång.
Klyschor som det ligger ngt i.
Egen livserfarenhet gör en klokare och visar, att det finns inte två som har samma liv fast det kan tyckas så.
Utifrån din text så tycker jag att det verkar som att ni inte riktigt kommunicerar med varandra och att ni ”anklagar” varandra istället för att faktiskt prata, eller ta itu med problemet.
Jag tror att du behöver vara ett stöd för honom! Du skriver ju själv att han har dålig självkänsla och självförtroende, detta är ju a och o – i allt! Jag tror att din man behöver arbeta på detta, och du behöver uppmuntra honom! Låta honom veta att han är bra osv. Och inte bara ifrågesätta. Jag tror han behöver mycket kärlek och omtanke!
Jag håller med malin m här ovanför precis! Jag älskar min man, vi har två småttingar under 4år. Orken till att kåta upp sig är paketerad på en annan planet tyvärr. Jag vill ,och han, men när. Är helt slut efter mat, bad, läggning, tvätt och disk. Uppepå det jobb och andra åtaganden som övrig familj och vänner. Man kanske ska flytta ut i skogen och kärna smör till leverne.
Lever också med en man som är väldigt ointresserad av sex, i alla fall med mig. Har kommit på honom några gånger onanera till bilder o filmer på nätet. Å ena sidan blev jag tacksam för det, det visar att han i alla fall HAR en sexdrift. Å andra sidan blev jag jätteledsen att han väljer det istället för mig. När han vet hur mkt JAG längtar! Han får onanera hur mycket han vill och till vilka sexstimuli som helst – så länge han och jag har ett sexliv! Sjävklart har vi pratat om detta, många gånger och efter 11 år förstår jag att det handlar inte om mig utan om hans dåliga sjävbild. Det känns oerhört sorgligt och inte som jag vill leva resten av livet. Men en skilsmässa? Näe, vi har så mkt annat härligt tillsammans som betyder MASSOR för mig! Tänker inte ge upp det och mitt familjeliv! Hellre utan sex än utan mina barn varannan vecka. Ser till att tillfredställa mig själv när lusten faller på! Erotiska noveller, fantasier, vackra bilder på naket – gör att jag faktiskt HAR sex. Tar ansvar för min egen sexualitet helt enkelt. Just nu är det det bästa jag kan göra utifrån vad jag känner. Kanske tänker jag annorlunda om några år. Men jag väljer att leva i nuet! Lycka till alla där ute, som både får för lite och för mkt sex ;)
Men herregud, vad är det med vissa här.. Otrogen måste ju vara bland det värsta man kan vara.
Och du snackar om att du mår dåligt över att du inte får ligga, hur hade du mått om du fick veta att ditt barn har en obotlig tumör.. Nä, lägg din energi på riktiga saker. Och behöver du sex så jävligt att du inte klarar dig annars o måste separera/vara otrogen så tycker jag mer synd om dig än om din man som inte har något intresse.
Det finns problem att lägga sin energi på, lär er prioritera!
Trodde inte att det var så många tjejer som ”hade” det som jag, min man har aldrig , varit intresserad av sex irl jättejobbigt tycker jag. Varje gång JAG tar upp detta problem början han oftast gråta sen har vi sex 1-2 ggr efter det är det helt dött. Under dessa 8 år som vi har varit ihop har vi kanske haft sex 15 ggr! Nu känns det som vi driver ett familjeföretag ingenting annat. Vet också att han onanerar en del och porrsurfar. Tänker på detta varje dag.
Håller också med Malin! Blev så glad när jag läste hennes inlägg och att det fanns nån mer som höll med! Ibland blir det oftare och ibland ännu mer sällan. Sex är inte allt i ett förhållande. Det är viktigt att det funkar men hur hinner folk och orka när det kommer barn med i bilden?!
Tycker det är en dålig jämförelse med sex och ett sjukt barn som Sofie här ovan skriver. Sex är för många en lika viktig ingrediens i en relation som något annat. Det är väl när det inte fungerar som det blir problem. Antalet ligg/ månad är väl rätt ointressant så länge båda är tillfreds med sexlivet om det så är 10 ggr i månaden eller 0-1. Just nu är inte sexlivet på topp i vår relation men det är ok för oss båda då vi ofta är trött och slut pga småbarn och jobb. Vi kan prata om det och ingen av oss känner oss missnöjda för det då vår relation innehåller så mycket annat positivt. Men självklart blir det problem om ena parten har mycket starkare sexlust och inte kan få utlopp för det. Svårt att säga hur man ska lösa det men känner man en total olust för den andra finns det väl inte så mycket att bygga vidare på?
Hej
Jag är sjuksköterska & min första tanke är testosteronbrist. Jag rekomenderar ett besök till vc och lämna serum-testosteron. Ledsamt att så många skriver att man ska lämna relationen. Hjälp finns att få. Det kan ju bero på andra psykolofiska faktorer också men testostetonhalten är klary värd att kolla upp!
Okej, folk som skriver att man inte vill att sina barn växer upp med skilda föräldrar. Är de bättre att barnen växer upp med två föräldrar, som lever i en relation som vänner och inget annat?
jag skrev tidigare ett bittert inlägg. såg förslahet om att kolla testosteronet. han har gjort det,var inte lågt alls.vi prova fam.rådgivning,psykolog,porr tillsammans,osv.när det handlar om att ha sex några gånger per år så blir skadorna på intimiteten för svåra.det handlar om det mest tabu som finns.Din partner åtrår dig inte,Det är mest tabu om det är kvinnan som vill och inte han. Alla tänker ”hon måste vara jätteful”el dålig i sängen osv.så är det inte alls,haft pojkvän efter detta. män kan ju inte heller prata med en kompis om det,de förväntas ju vilja ha sex jämt.Jag tror inte alls det handlar om att han är trött el utarbetad,då hade ni kommit på ett sätt att lösa det.fy på dig som tyckte detta var litet problem jämfört med ett sjukt barn,ja det är det.Men det måste upplevas för att kunna förstås.
Jag kan inte förstå varför många människor ska göra sex så stort. varför man ska ha de som ett begär, helst flera gånger om dagen, helst hela tiden.
Jag lever i ett förhållande sen 5 år tillbaka ganska precis.
I början var vi som två duracell kaniner och gjorde inget annat än att ha sex. allt var spännande och vi prövade nya saker. Vi var två tjejer som precis fyllt 16år och livet lekte.
efter ett år kom jag in i en depression och livet kändes allmänt jobbigt. de var motgång på motgång och jag lade sexet på hyllan. jag kunde inte ens ta på mig själv. min partner, som älskar sex och skulle kunna ha det 24/7, 365 dagar om året tog väldigt hårt på de när jag inte kunde röra varken henne eller mig själv. hon tjänade och pikade mig framför vänner ” ja men hon släpper ju aldrig till”
” va glad att du får ligga jag får aldrig det” ” jag har inte fått sex på 2veckor och hon är så elak som inte släpper till”
Tjatet och pikarna om sex gjorde så att sex blev negativt. jag kunde inte gå och lägga mig samtidigtA4r allt. man måste kunna kramas och pussas utan att de ska leda till sex.
om man nu tycker eller känner att man verkligen behöver sex varje dag eller väldigt ofta så kanske man ska hitta någon som tycker om det lika mycket som en själv.
mitt tips, om du älskar han och väljer att stanna. pressa han inte. du vill inte tvinga någon till sex, då är det bättre att du tar saken i egna händer . ha en mysigt stund med dig själv.
ett annat tips, har han svårt att prata om saken, försök att få han och skriva ett brev, det kan va mycket lättare att skriva ner sina tankar om man tycker att det är jobbigt att prata om det.
jag hoppas att du aldrig tänker tanken om att va otrogen igen, det är värre än att inte ha sex. Tänk på hur du skulle må om han gjorde så mot dig. vad ska du säga till ditt barn? ” Mamma tröttna på pappa för han aldrig ville kramas med mamma så mamma gick till en annan man och kramades med han istället”
All lycka till dig och din man.
hoppas att ni finner en lösning, en väg att gå tillsammans eller som vänner.
/ E
När jag började läsa din krönika så kunde jag bara inte sluta. Detta hade kunnat vara jag som satt och skrev denna krönika, jag som kände mig ensammast i denna världen med detta problem då nästintill hela vänkretsen har ett helt ”underbart sexliv”.
Fast min man saknar verkligen inte självförtroende, han ser väldigt bra ut, tränar mycket men kan däremot vara lite av enstöring medan jag är ypper social.
Vi har kämpat med samma problem i mer än 2 år. I början hade vi sex, inte alltid och varje dagen någon 2-3 ggr i veckan och det passade mig bra eftersom jag själv inte är någon som alltid måste ha det men nästan precis innan jag blev gravid med vår lilla tjej så började jag sakna honom, vår intima del i relationen. Men som ni alla skrivit tidigare så kan det bero på mycket så la väl inte så mycket energi på det men när jag sen blev gravid och det dröjde med sexet tills vår flicka blev 5 månader och definitivt inte blev bättre så blev jag så otroligt frustrerad. Nu har det gått 2 år sen hon föddes och vi har möjligtvis haft sex 7-8 ggr så ni som får det 1-2 ggr i månaden ska ju vara lyckliga. Jag kan inte vägleda dig eller ge dig råd, vet inte själv hur jag vill göra. Sex är verkligen inte allt men när man börjar känna sig som vänner, mamma, pappa och inte som den tjej han en gång velat ha mest av allt så blir man ledsen. Älskar honom och vill nog ge det en chans till men Gud vad svårt det är och ingen som inte befinner sig i det kan föreställa sig hur det känns. är bara så glad att du tog upp
ämnet, tack!!! Jag hoppas du gör det som känns bäst och rätt för dig och givetvis din familj!
Hej! Det första som jag tänkte på var att din man kanske är deprimerad.Han verkar vara inåtvänd. Han kanske behöver prata med någon. En del människor håller mycket inom sig men det är ju inte bra. Tjejer har väl lättare för att prata om sina problem. Jag tror att det är så.
Lycka till!
Kram Agneta Blomberg
Ok, jag kanske kan ge lite ljus från mannens synvinkel då jag har varit med om en liknande situation.
Då det hände saker som tog ”slut” på förhållandet.
Tyvvär tyckte jag att det blev som vi kom i nå roller.
Jag blev den här snälla killen som alltid fanns där och la mina begär åt sidan för att ”ordna” allt
Det var sexuellt frustrerande
Tyckte det kunde skötas snyggt för vårat barns skull. Ville inte att vårat barn skulle bära någonting som var mellan mig och exet, jag reagerade med att ta avstånd