Idag är det onsdag. Solen skiner och kanske och förhoppningsvis är den riktiga sommaren här? Hoppas! Idag publicerar vi en krönika från mamma Linda som i sin krönika täcker in rätt mycket kring det här med att ”komma ut”. Vi har fått in en hel del krönikor från er, och vi publicerar dem efter hand. Men fortsätt skicka in!! Vi uppskattar det mycket och tror att läsarna gör det också. Skicka din krönika till: magdalenagraaf@gsonmedia.se. Du kan vara anonym, men vill du, skriv några rader om dig själv och skicka en bild. Har du en blogg, skicka med länk till denna. Nu, nu mamma Linda, nu ska du får komma ut!
Att våga visa den man är
Är på en behövlig semester i Norrbotten. I går gjorde vi en utflykt med bil på säkert femtio mil. Vi for till Pajala, Sattajärvi, Tonedalen och Luppioberget. Från bergets topp hade man en underbar utsikt över hela Tornedalen och man kunde se in i Finland.
När jag kommer tillbaka till hembygden , och det är inte ofta så känner jag att jag har sameblod i ådrorna. Fastän jag är stadsmänniska sedan många år så älskar jag den lite karga naturen, midnattssolen, fjällen och de fortfarande orörda älvarna.
I Torsdags läste jag en bra artikel i Aftonbladet. Den hade rubriken ”att komma ut” och jag tyckte att den beskrev et intressant mänskligt fenomen. Rädslan för andras reaktioner, skam och skuld. Våndan över beslutet att berätta, att komma ut. Att gå från ett dolt och hemligt liv till en öppen ”bekännelse”. Det var just uttrycket ”att komma ut” som fångade mitt intresse.
Anja Persson hade väntat flera år innan hon kom ut med att hon var homosexuell.
Ulrika Westerlund, ordförande i RFSL gav handfasta råd.
Förbered dig. Tänk igenom de reaktioner som du kan få.
Kontakta gärna en organisation med likasinnade.
Du behöver inte vara som alla andra med samma läggning. Var dig själv!
Bra råd som faktiskt går att tillämpa på många områden i livet.
Att leva ett hemligt liv gör ont, att dölja, mörka och hemlighålla gör att man krymper på insidan.
Att komma ut som fenomen kan beröra många områden i livet, och det blir viktigare och viktigare att våga stå för den man är, ju större del av livet som påverkas.
Jag minns då jag kom ut, inte för att jag älskade en annan kvinna utan för att jag älskade Gud.
Jag tror att också många kristna är rädda för att komma ut, just inför rädslan att inte passa in, att vara annorlunda, att bli utstötta.
Jag kan minnas det än i dag, fördomarna, blickarna , känslorna, utanförskapet och rädslan att bli utstött. Kanske jag skulle hålla min tro inom mig själv?
Det skedde på sjuttiotalet. En tid då de flesta jag kände var engagerade i vänsterrörelsen och med miljöfrågor. Jag läste på universitetet, kriminologi och psykologi.
Så skedde det omvälvande och livsförvandlande. Ja mötte Jesus, så radikalt så djupt, så personligt att jag visste att mitt liv inte längre skulle bli sig likt.
Jag blev ”frälst” ett ord som jag tidigare skrattat åt. Jag hade mängder av fördomar mot kristna. De var tråkiga, fick inte göra något roligt, klädde sig omodernt, var lite ”efterblivna” politiskt omedvetna och världsfrånvända. Nu var jag själv en av dem.
”kan du inte vara lite normal, kan du inte hålla det du tror på för dig själv”. Min pappa försökte övertala mig, mina kamrater likaså.
Jag var dåligt förberedd på reaktionerna. Mötet med Jesus var så djupt, han kallade på mig, jag visste att jag skulle följa honom , leva mitt liv i relationen med honom kosta vad det kosta vill.
Jag mötte många reaktioner, både positiva och negativa. Jag hade ännu inte hunnit läsa bibeln då jag berättade om det som hänt mig, utan kunde bara hänvisa till en djup inre upplevelse.
Men jag höll mig så gott jag kunde med dem som var likasinnade och bestämde mig för att så långt det gick att vara sann mot mig själv och mot den kallelse, som jag kände blev mer och mer påtaglig. Gud hade en plan för mitt liv, jag ville finna den av hela mitt hjärta. Den blev viktigare än något annat i mitt liv.
Jag kom ut, det fick konsekvenser men jag är glad över att jag inte levde ett hemligt och dolt kristet liv.
Jag skulle kunna dölja min drivkraft och säga att jag var socialt intresserad. att jag alltid velat hjälpa de fattiga, att jag vill stödja människor som har problem för jag har valt en sådan utbildning. Men det skulle inte vara hela sanningen. Jag har sett de lidande genom Jesu ögon. Han har bett mig hjälpa barn över hela världen. Kärleken till honom är min drivkraft och det är i relationen med honom som jag söker min styrka. Jag vill inte skämmas över att jag älskar honom, snirkla mig undan så att det blir lättare att bli accepterad. Att säga att man äskar Jesus känns stötande för många. För visst finns det ”Jesusfobi” kvar i vårt samhälle.
Mycket andlighet har blivit accepterad, hinduism och buddism , andliga övningar och andliga tekniker.
Men att berätta att man mött Gud som en personlig Fader och att man i det mötet accepterat hans frälsningsplan, korset och tron på ett evigt liv. Att man tror på man står ansvarig inför Gud med sitt liv, att Jesus en gång skall komma tillbaka och att världen skall födas på nytt.
Jag har kommit ut, jag står för det jag tror på,
För mig har det inte gått att ha en ”lätt och lagom” kristendom, en” Kristendom light”.
Kanske mina barn ibland har tyckt att jag varit ”för mycket” att jag skulle hålla inne med det som jag tror på. Men jag vet att de för det mesta alltid respekterat mig, älskat mig och varit stolt over mig. Jag tror att mina flickor hellre har en mamma som är sann och öppen än rädd och förljugen.
Linda Bergling
Är ni mer nyfikna på mamma hittar ni hennes blogg HÄR.
18 kommentarer
Vilken fantastisk krönika, jag blir så berörd att tårarna bara rinner!
Tack för en underbar krönika!
Hej,
Jeg er en af de der….som ikke tror, og som også er skeptisk overfor folk som tror. Jeg er vokset op i et kristent hjem, en periode var mine forældre endog mormoner, så jeg har det inde under huden, men jeg har også altid spekuleret og sat spørgsmålstegn ved ting der ikke hænger sammen med en virkelighed og logik som jeg kender. Jeg tror ikke, men jeg har respekt for folk som tror, jeg vil også gerne høre om det, men at blive prædiket for…det kan jeg ikke ha….Når det er sagt, er der alligevel noget der fænger, når jeg f.eks. ser en udsendelse i tv som handler om tro, i går aftes var der en norsk udsendelse om pinsebevægelsen, jeg slår ikke væk, men ser udsendelserne til ende….
Selvfølgelig skal alle ”springe ud” uanset hvad de tror på, eller uanset hvordan de vil leve deres liv, og ærligt ha chancen for at fortælle hvem de er. Der skal være plads til os alle og alle forskellighederne.
Kram til dig Mamma Linda :D
Hej maggan du har sån fin mamma så ful av kärlek.jag har lysnat på din mamma på arken bara hennes röstt är som balsam för själen.Jag tror Maggan att du har samma kal som din mamma ta hand om dom svaga sargade kramiz Birgitta.
Tack Linda för en riktigt underbar krönika .
Nu förstår jag vad Magdalena har fått sin kraft ifrån !!
Har två stycken barn som efter sin konfirmation valde att bli aktivt kristna. De har inte alltid så lätt att vara kristen som tonåring. Men med en gemenskap tillsammans i deras KU grupp och underbara ledare har de lärt känna många andra kristna ungdomar och genom en kristen skolgrupp på gymnasiet så har de även fått vänner från andra kristna samfund, inte bara svenska kyrkan. Kyrkan har gjort att mina ungdomar har fått många fina vänner och en bra grund att stå på. Idag är min son inte riktigt lika aktiv som förut men mycket av den kristna grunden finns fortfarande kvar men sin tro har han alltid med sig men ifrågasätter idag vissa frågor som de aktiva i kyrkan står för.
Jag tycker att man får tro och vara hur man vill så länge man inte skadar andra människor <3
Vilken härlig krönika, tack mamma Linda!
Klart alla ska få tro på det de vill.
Jag är inte troende själv, men min närmsta vän blev troende när vi var runt 25 (vilket är ca 15 år sedan), och det var en stor omställning för mig. Jag började med att skälla och undra vad som ‘flugit i henne’, då vi innan haft en liten egen ‘pakt’ som ateister. haha, så rolig man är som ung.
Insåg snart att det inte gick att göra något åt, och att det såklart är hennes val. Jag har lyssnat och försökt få insikt och förståelse för hennes frälsning, men det är inte alltid så lätt som icketroende. Men jag lyssnar tålmodigt än idag. :)
Summan är såklart som du skriver – att alla har rätt att vara och tro på det de själv vill, utan att bli utfrysta eller kallade konstiga.
Tack Linda, och jag säger som någon ovan:
Vi förstår var dina döttrar fått sin styrka ifrån! ♥
Kram!
Wow!
Tack för publicerandet av denna krönika! Underbart att läsa om någon som står upp för någonting!
Tänkvärd Krönika!
Stort tack för dessa ord som är så aktuella och sanna i dagens Sverige! Känner igen mig i mycket av det du skriver.
Åh… Tack för din underbara krönika <3 Precis vad jag behövde läsa JUST idag när jag känner mig nere och ledsen. Jag är 37 år och har efter 3 månaders dejtade med en betydligt yngre man… tja kille….mått dåligt, känt mig förvirrad och rädd…. Förhållandet innan var inte bra, han misshandlade mig både psykiskt och fysikt. Och efter fem års singel liv (av rädsla) har jag funnit en heeeelt underbar kille… det är bara det att han är 18 år yngre än mig, Fy sjutton vad jag har mått dåligt över detta. Jag skäms. Men jag kan inte motstå¨det som händer heller, även om jag inte vill nåt hellre…….. Även om det inte handlar om att komma ut som gay, så tog jag verkligen åt mig av din krönika. Du verkar vara en fin och underbar människa… och ja det förstår man ju när du har helt fantastiska döttrar <3 Så tack finaste du för dina ord, de sköt rakt in i mitt hjärta!!!!!!!! KRAAAAAAAAAAM <3
Oj, vad roligt att läsa att din mamma besökt Tornedalen och Luppioberget. Jag bor i närheten! Ett bortglömt berg, med fantastisk utsikt.. Det går inte att beskriva upplevelsen av att stå högst upp och bara se ut över landskapet, magiskt! Tack för en fin och mycket läsvärd blogg :)
Underbar start på dagen att läsa Lindas krönika. Jag blir varm och glad ända in i hjärteroten. Tack!
Tack Linda för en jättebra krönika!
Uppfriskande läsning, och en bra start på dagen!
Ha en fortsatt bra semester och lycka till med allt viktigt du står i.
Du imponerar och inspirerar, och genom dina döttras bloggar har jag förstått att de är enormt stolta över dig, den du är och ditt stora hjärta.
Varm kram
Love, love, love!
Jag förstår att det inte kan varit lätt att alltid stå för sin starka tro men jag avundas människorr som är så starka i tron.
Det skulle hjälpa mycket för mig när jag tvivlar i livet om jag hade en tro som du!
Att våga stå för det man är eller tro på är starkt och modigt.
Du har fått två underbara barn i alla fall.
De sprider mycket kärlek ,omtanke och glädje på sina bloggar.
Ha en skön semester önskar Iréne från Skåne som följer din döttrar