Resan hem tog 2 timmar och 30 min, jag är helt slut! Vad skönt att det finns flera av er som vågade erkänna att man vill riva av sig håret ibland. När man inte känner sig ensam om frustrationen så minskas det dåliga samvetet en aning 
Tänkte pÃ¥ det när jag läste om dig.. Vad har man gjort för fel? När bet man sig själv i ändan? När jag var barn sÃ¥ behövde min mamma bara ge mig “blicken” sÃ¥ visste man. Jag kommer sÃ¥ väl ihÃ¥g att man var livrädd för blicken, min mamma höjde nästan aldrig rösten. Man var tacksam, även för det lilla. Tacksamhet, dÃ¥ menar jag inte att barnen behöver gÃ¥ omkring och tacka en stup i kvarten..Men man uppskattade saker och situationer pÃ¥ ett helt annat sätt. Om min mamma bad mig om nÃ¥got sÃ¥ gjorde jag det, vare sig jag ville det, eller ej utan att protestera.
Vill vi ge vÃ¥ra barn för mycket, det vi själva inte hade som smÃ¥ kanske? Är det vÃ¥ra dÃ¥liga samveten som INTE sätter gränser. Jag mÃ¥ste jobba pÃ¥ mitt dÃ¥liga samvete! Och acceptera att det är ok att inte orka. Tack för att ni delar med er, och gör det legalt att fÃ¥ freaka loss, och inte alltid vara den perfekta’mamman.
Dalmasar! Vilka gentlemans..
Veckans superhjältar är Mats Stenman och Stefan Bennström! Tack vare dem sÃ¥ kom vi till slalombacken…
Hur typiskt är det inte, klockan 1.30 var vi startklara vid skiduthyrningen. Klockan 3 stängde de! Lance, Flisan och Isak var borta i ett trollslag, och kvar i barnbacken var jag och Trisse’Pisse. (tillägg. Ja! Jag är en jäkla dumstrut som inte hade hjälm! Ã…kte  i knatte’knapplifts’backen. Och tog beslutet att risken att falla var mindre, än i ett par klackar pÃ¥ dansgolvet..;-)
Tristan är för söt! Han kämpade med knappliften, vart arg då han föll. Farten gillade han inte alls. Han fick stå mellan mina ben, och det var ok så länge vi inte åkte fort.
Det passade mig utmärkt! Jag har varit lite ängslig för att Ã¥ka skidor ifall jag skulle ramla och slÃ¥ i huvudet, eller sätta mig hÃ¥rt pÃ¥ rumpan och fÃ¥ en kraftig stöt. Vi tog det lugnt och njöt av den friska luften istället…
2 timmar i backen var faktiskt tillräckligt, 20- kändes både i tårna näsan och fingrarna efter en stund.
När vi var klara och Tristan fått nog, satte vi oss i restaurangen och åt spaghetti med köttfärssås och väntade in de andra.
En härlig avstickare! Trots bråk, sura miner och gnäll så hoppas jag att killarna ser tillbaks på vår helg och minns den med glädje..
Nu min vän måste jag sova, mina ögon rullar och jag dreglade just över tangentbordet av trötthet
Vi syns och hörs imorgon. Sov gott! x
Du var supersnygg i röda läppar förresten!
21 kommentarer
Men Magdalena! Varför har du inte hjälm då??
Morr…
Hej fina Maggan!
Min bror ringde mig idag och berättade att du hade handlat mat av honom på grekens i Knivsta, och att alla mina funderingar jag hade om dig var sanna. Du var världens gulligaste! Attans att ja inte råkade vara där just då så jag hade kunnat säga hur jäkla underbar och fin du är som person! Jag vill tacka dig för att du är ett föredöme och en person för oss unga att se upp till. Det är du verkligen. Jag ser upp till dig Magdalena! Och jag vill tacka för din fina blogg som förgyller min vardag! Tack!
MÃ¥nga stora kramar
Sandra
Hej!
Klart dina grabbar kommer att se tillbaka på er helg med glädje. Det e ju bara mäskligt att man sliter sitt hår ibland
. Jag har ocksÃ¥ 3 grabbar här hemma sÃ¥ jag vet verkligen att det kan vara riktigt “mayhem” ibland. Ni ser ut att ha haft en härlig resa, ha en bra vecka och ta hand om er//Kram Linda
Ã…h va mysigt ni har haft det…
Bara vara tillsammans med dom BÄSTA…
Sov gott nu och ha en bra mÃ¥ndag…
Kram Helene.
helenesdagbok.blogg.se
Ahhh gud vad härligt ni ser ut o haft! fem av mina sex syskon är uppe i Sälen en vecka nu o skejtar runder, o ja tycker grymt synd om mig sj för ja inte kunde följa med=( högskolestudier nere i skåne tar all min tid, men någon ska väl göra de också
Tack för att denna bloggen finns, den sätter verkligen guldkant på min vardag:D
KramBanan /Jonna
Det känns ibland som att ju mer man ger ju mer vill de ha…
bara sitta där och svara nej och läsa en bok när de vill något. Vad tror du?
SÃ¥ man kanske ska sluta med det helt ett tag
Men åååååå va härligt o se när du o Tristan åker!!!!!
Om tre veckor åker jag med mina tre grabbar till Lindvallen o jag har bokat in min lilla kille som snart blir 5 på skidskola. Har även tänkt att jag ska åka lite med honom!!!
Nu när jag såg att du gjorde det med Tristan så blev jag ännu mer taggad!! Åååå va skoj det ska bli!!!
FörstÃ¥r att den stunden räckte i -20…..brr sÃ¥ kallt!!
Kramis o natti natti
skulle skriva en kommentar till detta blogginlägg men det hamnade på förra:)
orkar inte skriva om här ocksÃ¥…det ser iallafall ut som ni har haft det helt underbart!
kram
Det ser verkligen jättehärligt ut! Ska själv upp till Sälen på lördag och där ska tydligen vara -40 grader nu. Huga! Men vad gör man inte för att få åka lite skidor. =)
Kram
åå va härligt det såg ut!
vill verkligen också iväg å åka skidor,
kan inte skryta med att jag är så värst bra men men
thihi:D
ni är så otroligt söta!
å jag älskar att kolla på era vidoinlägg!:)
Din blogg räddar verkligen ens dag!
jag skojjar inte, det är ingenting jag bara säger!
men lite irriterande när man sitter i skolan å vill kolla din blogg och inte kan!!:O
hehe fast brukar va rätt så bra på att kika in hos dig så fort jag får en dator;)
mina kompisar brukar sucka åt mig, för så många gg jag går in här!:)
fast sen ser man hur dom sneglar över axeln och läser samtidigt
haha:D
ha en jätte bra vecka.
jag kommer iaf försöka hitta en lucka i morgon där jag kan kika in här, mellan jämna mellanrum:)
puss å kram på er<3
Hej du underbara Magdalena!
Trots bråk och tjaffs (som man aldrig riktigt kan komma ifrån) verkar det som ni har haft en härlig helg. Ni verkar ju verkligen ha haft tur med vädret. Jag var iväg för några veckor sedan i Sälen där vi några dagar hade -23 grader så jag vet hur det känns att åka då..Är faktiskt lite stolt över att ni klarade av 2 hela timmar, tror jag åkte två eller tre rundor sen fick man varva det med att värma sig i värmestugorna innan man kunde ge sig ut igen.
Du verkar verkligen vara en toppen-mamma! Du kämpar verkligen för att din familj och dina nära ska må så bra som det bara går! Hoppas verkligen du får något tillbaka! Att folk uppskattar och inser hur (jävla) underbar du är! Hoppas innerligt att jag träffar dig någon gång, tyvärr kan jag inte följa med på tjej-helgen och det händer inte så ofta att jag är i Stockholm, men man kan ju drömma
Fortsätt med ditt glada humör och din starka vilja!
All kärlek!
Sandra 19 år
åh,minns när jag var mindre o fick åka knapp-lift mellan mammas ben. det var tider det! åkte till sälen varje år fårn jag var 5 till jag var 15.. bodde i HUSVAGN! det var mysigt. men trångt. 5pers + hund.
sen man flyttade hemifrån har det inte blivit mycket åka, men funderar på Romme över en dag. synd bara att sambon inte är lika exalterad..
Har sett att en Ulrika till brukar kommentera sÃ¥ dÃ¥ skriver jag väl första bokstaven i mitt efternamn ocksÃ¥, sÃ¥ vi hÃ¥lls isär…
Jag brukar faktiskt säga till min son att; Bara för att jag är din mamma är jag inte din slav. Om det funkar vete sjutton, men jag försöker verkligen…
Hejsan du fina!
Tack så mycket för ännu ett härligt inlägg i bloggen.
Finns ingen bättre start på morgonen än att gå in och läsa dina härliga texter.
Kram på dig och ha en toppendag!!
Detta är min första kommentar till dig Magdalena.
Jag har ocksÃ¥ funderat pÃ¥ det där med mamma som liten. Jag har världens snällaste mamma, hon är mikroskopiskt liten och inte skräckinjagande pÃ¥ nÃ¥got sätt. ÄndÃ¥ var bÃ¥de jag och min bror fulla av respekt för henne som barn. Hon var mästare pÃ¥ “blicken” och aldrig att man protesterade mot att bära ut sopor eller hänga tvätt. Det alternativet fanns inte.
Mina ungar är bättre pÃ¥ blicken än jag själv. Det suckas och stönas när det ska städas och vika tvätt (fast de gör det faktiskt ändÃ¥). MEN… (always that big but) Ã¥ andra sidan tror jag att min ungar och jag har större förtroende för mig än vad jag hade för min mamma. De pratar om allt (nästan tror jag) och frÃ¥gar om djupa och personliga saker pÃ¥ ett sätt som jag inte vÃ¥gade förrän jag var över 30. SÃ¥ vad man förlorat i uppfostrings respekt har man kanske vunnit i medmänsklig sÃ¥dan. Och det är ju inte sÃ¥ illa eller hur?
Haha åååh, stackarns Tristan! Påminner om mig när jag började åka. Fast då hade vi som ett koppel mellan mig och pappa och jag var tydligen förbannad för att det gjorde ont och gick för fort! Haha, så jag känner med Tristan! Ni verkar ju ha det helmysigt
Hej Maggan.
Vad roligt att vi får vara med och titta på din helg med barnen så pass mkt som vi får. Många bilder och filmsnuttar, det är sketroligt!
Tänkte på de du så om dåligt samvetesyndromet och jag håller verkligen med dig.
Så är det i alla familjer nuförtiden. De händer överdrivet mkt och och dyra saker ska alla barnen ha. När jag va liten va vi hemma hela året och åkte på semester under sommaren. Leksaker fick vi till födelsedag eller julafton. Aldrig att jag skulle våga säga emot eller skrika på mina föräldrar när jag va liten. Man gjorde de man blev tillsagd och så va de med de.
“Blicken” som du pratade om, hahaha, den kom jag ihÃ¥g. DÃ¥ lommade man iväg och va nÃ¥digt lydig för att mamma eller pappa INTE skulle höja rösten.
Idag skriker barnen fula ord åt sina föräldrar, kastar grejer, beter sig illa ute och bestämmer hemma mer än föräldrarna gör. Och jag tror som du, att jobb och annat kräver så mkt av föräldrarna nuförtiden, så de dåliga samvetet tar över och man låter barnen få vad dom vill.
Hej du fina Maggan!
Säger då bara det att du är en toppentjej. Jag är en äldre läsare som tycker du är så duktig.Det är inte lätt att vara mamma med tre barn men du gör allt till det bästa och så mycket kul ni har tillsammans.Vilken familj har inte höjt rösten och blir tokig ibland.Men med kärlek i botten så blir det nog bra ändå.
Många kramar från korven Lillemor.
Hallojsan idag på månadgen.
Visst var det så vi hade det som små. Jag känner oxå att jag var mer tacksam för det lilla och det skreks och gapades sällan av pappa. Fattar inte vad som gått snett. Visst e det bra att vi lärt barnen att säga ifrån och stå upp för sig själv, det behöver dom lära sig redan som små i dagens samhälle för att klara sig som vuxna. Men det här himla gnällandet och otacksamheten, vart kommer den ifrån?? Vi har faktiskt börjat försöka att låta barnen leka mer själv och inte sysselsätta dom så fasligt hela tiden. Någon sa till mig att det är ur sysslolösheten som kreativiteten flödar (och förhoppningsvis inte bara till bus).
Visst känns det i mamma hjärtat när man mÃ¥ste ha mkt barnvakt men oftast klarar barnen det bra. Särskilt med en sÃ¥dan mamma som du som verkligen ger allt när du kan. Det kommer dina killar växa upp och vara trygga med alla gÃ¥nger. Fast trots att jag vet att jag oxÃ¥ ger allt vad jag har när jag kan sÃ¥ känner jag mig själv usel när jag inte hinner med barnen riktigt…och har lite för lätt att kompensera med saker och hittepÃ¥ grejor… Inte lätt att vara förälder. Varldens svÃ¥raste och roligaste jobb är vad det är!
Så länge vi överöser våra barn med kärlek i alla dess former så kan det inte gå helt fel iallafall.
Kram på dig o hoppas du hittar några fina kläder.
Mia
HÃ¥ller med!
Härligt att man inte behöver vara 100 år för att tycka att
det där med respekten för sina föräldrarar…var bättre förr!
Man tycker ju att man visar sina barn respekt, man lyssnar och försöker förstÃ¥. Tänjer pÃ¥ gränser mer än vad man ursprunligen hade tänkt… skjutsar till aktiviteter…märkeskläder hit och dit fast man aldrig har rÃ¥d att unna sig det, till sig själv… och jag vet inte allt som man ställer upp med för sina barn. Men de kan skriva och gapa och säga fula ord och svära. NÃ¥got som jag aldrig fick göra och gjorde jag det kom “blicken”…eller fick man Ã¥ka in pÃ¥ sitt rum. Skulle jag säga gÃ¥ in pÃ¥ ditt rum fÃ¥r man tillbaka…”det tänker jag inte göra” gÃ¥ in pÃ¥ ditt rum själv… Men nu pratar jag om tonÃ¥rsbarn och de vÃ¥gar definitift säga emot pÃ¥ ett fruktansvärt sätt.
Men som någon sa här på bloggen, de må vara otrelivare än vi vågade vara men i de bra stunderna har vi väldigt fin gemenskap och de delar med sig av mycket mer saker jag inte ens prata om när jag var i samma ålder!! Må så gott och vi syns den 23:e!!!
Kram / Lotta
Det är just sådan där stunder som du hade med din minsting som gör att man orkar när resten känns piss och hornen börjar växa i pannan ; 0)
Självklart kommer dina killar se tillbka och minnas detta med glädje. De är ju dina barn och som den underbara människa du verkar vara så kan dina söner inte växa upp och bli annat än fina och omtänksamma människor.
Kram på dig du fina!