Killarna har åkt

31 juli, 2011
19 Kommentarer

Tristan var övertrött och grät som om det inte fanns någon morgondag. Lance var lite ledsen men ändå väldigt glad..
Konstiga och motsägelsefulla känslor, jag gråter för att det ska bli tomt, konstigt, ensamt. Jag kommer få en tomhetsångest, och grina ögonen svullna av längtan i två dagar…
Sen kommer jag känna lycka och glädje för killarnas skull, för att de är glada över att få mysa med sin pappa.
Jag kommer OXÅ tycka att det är jätteskönt med egentid (sen kommer jag grina, skämmas, få ångest, och samvetskval för att jag kommer tycka det är skönt med egen/ensam’tid.)

Är man en usel mamma om man älskar både ensamheten och familjen?
Varför är det en sån tabu att prata om egentid? Varför ska man som mamma behöva känna att man ska förklara sig, ursäkta sig och övertyga alla på ett ”pyttinyttit sätt” om att man inte är en dålig mamma för att man ”vårdar sig själv en stund och faktiskt vågar njuta av det”?
Det är väl en självklarhet att man älskar sina barn?! FAST man laddar sina batterier utan dem i ett par dagar?
Överlämningsdagen är helt enkelt vidrig! För mycket känslor som snurrar runt i kroppen..
Jag märker oxå att mina hormoner gör mig jäkligt labil och konstig. Ena sekunden tycker jag en sak, andra något annat, jag gråter, går och kissar en skvätt, skrattar en smula och grinar igen.

Hur är du?
Kan du koppla bort och njuta av barnledighet?
Vågar du inte erkänna det?
Kan du omöjligt släppa kontrollen och lämna ditt/dina troll till barnvakt/pappa/mormor mm?
Skulle du aldrig våga/vilja lämna bort för weekend/semester?
Är du som jag skild, måste deela med det och inte har något val?


Imorgon jobbar jag på hemlig ort! Det kommer få mig att fokusera på annat..

Jag ska läsa klart min bok, och hitta på något riktigt mysigt med Filip..

Om 22 dagar börjar de nya skolorna, jag ska ha tömt huset och inrett lägenheten, pojkarna ska komma i rutin, allt nytt inför hösten ska planeras, organiseras och arrangeras.

Suck! Vad vidrigt det låter! Sommaren är snart slut…

Sov gott! X


Kommentarer

  1. Hannas pappa,

    Hej Magdalena.
    Jag ser att du har med reklamen för Barncancerfonden. De blå stolarna. Tre stolar med drabbade barn som fortfarande finns med oss-. Vidare den fjärde stolen. Den tomma….Hannas stol.

    Jag reagerar likadant varje gång. Vi har tom haft möte med Olle och övriga o BCF:S styrelse om denna reklamform. Sticker i hjärtat. Påtagligt. Saknar min förstfödda något oerhört.
    Ta hand om er och LEV!
    Massmis med
    Niklas

  2. Tessi,

    Jag älskar min son över allt på denna jord men jag måste motvilligt erkänna att när det är hans pappas helger, varannan helg så njuter jag verkligen av min egentid. Känner som du att jag skäms lite men jag älskar inte min son mindre för att jag behöver vara ”jag” ibland och inte bara ensamstående mamma. Kram

  3. Ulrika,

    Jag är ensam med numera stora barn, 18 och 20. Jag har varit ensam med dem i sex år, jobbiga och roliga år. De få gånger de har varit hos sin pappa har jag känt precis som du beskriver det! Fruktansvärt dåligt samvete för att man tycker det är skönt med ensamtid. Ha inte dåligt samvete för det, ladda batterierna så har du mycket tålamod med dem när de kommer tillbaka! Du behöver allt tålamod du kan få nu när du snart har fyra grabbar =) Passar på att tacka dig för en underbar blogg! Kram från Ulrika

  4. Viveka,

    Ja du Maggan! Hur dåliga är vi?? Egentid.. ska vi behöva skämmas över det?? Näääääääääää jag tror baske det är nyttigt. Hur ska vi annars orka med? Jag har nu i en vecka varit utan både man och barn, och vet du vad. Fan vad jag har fått mycket gjort som JAG velat få gjort. Hehe.. känner mig busig men jäkligt nöjd!!! Vi måste få ladda våra batterin utan att få dåligt samvete. Vi är inte mer är tjejor som försöker och vill vara mammisar, älskarinnor, hjälparinnor m.m. så en lite paus är bra. Våra mammisar hade inte sådan press på sig som vi har. Vi i nuläget måste börja varva ner. Vi kan inte vara alla till lags. Hur ska då våra små älskade liv kunna hitta sig själva??
    Nä du din lilla go tjockis. Mys livet och lev lite. Det mår noga alla bäst av. Även fast det gör lite ont i mamma hjärtat. Men det är bara av ren kärlek

    KRAM på dig finaste dej. Jag är glad att du finns.
    Viveka

  5. Maja,

    herregud, har just sett Patrik 1,5 och gråter till det mesta nu så känns dig inte ensam ;) hehe.. jag har inga barn ännu men kan bara tänka mig själva tomheten direkt efter men du, såhär är det väl med allt? ;) Jag kan föreställa mig som i ett förhållande, just när ens pojkvän åkt bort och man vet att han kommer vara borta i flera veckor, det är katastrof just då men som sagt egentid behövs för att man ska kunna längta och på så sätt uppskatta det man har =) vad seriöst det blev nu men njut o lev livet ;) det är väl du bra på ? :) tack för en trevlig och rolig blogg med värme :) önskade att jag kände dig och din syster, ni verkar vara helt underbara med underbara barn!!
    kram maja

  6. Michela,

    När jag gick och funderade över att lämna min dotters pappa som var och är en fantastisk kille gjorde jag därför att jag anser att en av de största lärdomen man skall ge sitt barn är vad kärlek är. Ser inte barnet kärlek mellan sina föräldrar så kanske hon/han kommer inte att söka ”just det” som jag fortfarande väntar på att känna =)

    Självklart har jag legat och kramat min Snobben gossedjur som jag har sedan jag var 5 och gråtit krokodiltårar men mina tankar kring varannan vecka valet är att jag vill att min dotter skall känna tryggheten även hos sin pappa och nya sambo för vad som helst kan hända mig och då vet jag att hon har det bra.

    Den insikten är mer viktig än den egoistiska att hon bara skall tycka om och vara med mig samtidigt som jag också behöver min ensamma vecka för att jobba en massa, träna och kanske kanske hinna ngn liten liten dejt =)

    Kram

  7. Mira,

    Jag har två barn på 11 o 13. Haft delad vårdnad från det att den minsta var 1½ år. När de var små var det vidrigt att inte få ha dem runt sig hela tiden. Har alltid varit en hönsmamma och velat ha koll. Exet har varit kärleksfull men inte organiserad eller struktrerad öht. Idag när de är så stora o kan nå mig via mobilen eller nätet hur lätt som helst så har jag äntligen lärt mig att slappna av och njuta av att få egentid. Ta tex. förra sommaren, då ringer den äldre och gråter och säger att den yngre blivit påkörd av en bil. Du kan nog ana vilken panik jag fick.
    Det visade sig att hon cyklat in i en stillstående bil med resultat två brutna armar och framtänder som gick av.
    Exet skjutsade den yngre till akuten men lämnade kvar den äldre o sa att han kommer sen. Som tur var så ringde h*n till mig så jag fick hämta upp och trösta. Sen var h*n kvar hos mig ytterligare en dag för att landa i allt som hänt.
    Upplevelsen var riktigt otäck men samtidigt så märkte jag att de ringer mig verkligen om det är nåt. Det gör att jag kan slappna av ytterligare.
    Bytesdagarna så här på sommaren är vidriga, barnen har svårt för omställningen och blir ledsna när de måste iväg till pappa.
    Så första dagen så grotar jag in mig och sörjer, sen så släpper det och jag kan njuta.

  8. U,

    Har också barn varannan vecka och ibörjan kunde jag inte njuta men nu har jag lärt mig och njuter av min egentid. Man får lov att höra det och säga det. Sen att jag kan njuta är nog att jag har en bra relation med min ex. Njut nu och ha det så mysigt och ta hand om varandra du och F!

  9. Anna,

    Låter som barnens far har längre egentider än vad du har. Men visst kan jag förstå din känsla. Fast de är ju faktiskt hos sin pappa nu, något som borde vara lika självklart som att de är hos dig. Så njut av din egentid och glädjs över att dina barn är hos sin pappa.

  10. Mia dahlberg,

    Hej Maggan! Ja. Jag har två små killar på 19 & 5 månader å ja tycker d e så skönt när vi kan lämna bor dom ett tag. Eller manen åker iväg utan mig med barnen så jag bara kan få va. Gå på toa i fred. Läsa lite i en bok som jag annars inte hinner. Vila/ sova. Men sen efter ett par timmar känner man att batterierna är laddade och att dom gärna får komma hem ;) kram till dig

  11. Catarina Skåne,

    Hej Maggan…
    Detta med egentid? Jag blev ju ensam med mina pga dödsfall.
    DÅ var barnen 8 och 10 år. Någon helg då o då hos mor-mor,men inget jag njöt av alls. Kände bara då att jag behövde lite egen tid o andas.
    Jag haft mina barn ensam på heltid under alla år.
    Klart med hjälp av mina föräldrar. Men 2st 1 veckors resor är vad jag haft om längst utan dom*L*
    NU då dom är 18 och 20 snart o så stora , NU kommer min egen tid.
    Jag har inte haft behov av denna egentid under åren då dom var mindre alls. Jag njöt av att jag hade dom.

    NU menar jag inte att det är fel med folk som vill o måste ha egentid pga skilsmässa o så. DET måste ju bli så.
    Är ju upp till var o en.Viktigt för barnen oxå att ha både mamma o pappa.

    kram o ha en bra egentid..Du har att göra med flytt o vila.
    Önskar dig en fin söndag nu. Kram

  12. Anna,

    Hej underbara Magdalena.. Tack för att du skänker mig ett leende så ofta med din blogg. Läser den med behållning varje dag trots att våra liv ser så olika ut. Vill kommentera detta om när barnen är hos sin pappa, det är väl superbra om du kan njuta och ladda batterierna då. Barnen har ju igen det när dom är hos dig (vilket märks) du verkar vara en en härligt närvarande mamma. Kraam…

  13. Anna,

    Hade nog mer önskat att få ge bort 90% av den egentid jag haar och iställetfå mer tid med mitt barn. Tösen har jag varannan helg och har ibland tvingas he denna egen tid allt från en vecka till över sex veckor för att det inte passat med umgänge från den andras sida. Har förlorat två tvister om dotterns boende till pappan pga att han har gett henne nya halvsyskon som räknas mer än min mans tidigare barn och vårt gemensamma kommande (fem veckor kvar) eller ett gott umgänge med mig . Jo jag ville ha fler barn men nu känns det ibland mer som att denna kommande bebis är ett substitut till den förlorade tiden jag har med dottern. Mitt val var aldrig att förlora tid med mitt barn eller söka efter egentid, jag tapapde helt enkelt känslorna för min partner. Ett varannan vecka system hade i min värld vart önskvärt men det är inte längre mina ord som betyder något….jag väntar bara tills tösen är nog stor att få ta egna beslut och hoppas att man då vill lyssna på hennes egna önskemål. Men man ska inte ha skuldkänslor för att man behöver egentid, vi är alla människor med olika behov. Men som förälder kantas man hela tiden med skuldkänslor av olika art. Kram till dig Maggan och en unge bär du ju med dig överallt….precis som jag. Kram från en annan tjockis.

  14. Mikaela,

    Hej hej!!:)
    Kommer du inte att ta hem din hund Lotta nu när ni kommer att flytta ihop?!
    Eller har du lämnat bort henne för gott?!
    Ha de gott!
    Kram :)

  15. R,

    Jag längtar efter ensamtid jämt (nästan), har tre barn under 5 år. Är en människa med stort behov av att vara ensam. Kan tycka att det är lite jobbigt också att någon är mitt ansvar till 100%, det är ett STORT ansvar det där med att ha barn. Men, så närmar det sig, tiden då jag äntligen ska få vara ensam, oj då börjar jag få kalla fötter. Inte för att jag känner mig som en dålig mamma för att jag vill vara ensam ibland, inte för att jag känner mig som en dålig mamma för att jag inte vill tillbringa all vaken tid till tidens ände med mina barn för: vem är en bra mamma/människa om man aldrig får en paus ifrån varandra oavsett vem det är vi pratar om: barn, föräldrar, chefer partner osv. Och hur dålig mamma vore jag inte om jag inte ibland lämnade över mina underbara barn så någon annan får äran att njuta av dem och mina barn för möjligheten att lära sig lita på andra människor, skapa sociala relationer på egen hand och skaffa självförtroende att stå upp för sig själva. Vore det inte att vara en dålig mamma att neka dem det? Men ändå när det närmare sig, då får jag kalla fötter, jag är rädd att missa en enda sekund av mina underbara barn, vad ska de säga vad ska de göra vem ska de krama? Men det är bara att bita i det sura äpplet för man kan inte ha kakan och äta den. När det sen gått en stund av ensamhet då kan jag faktiskt njuta och tänker sällan på mina barn jag vet att de har det bra, jag kan inte ha kontrollen så varför inte njuta av att göra precis det jag vill – ostört. Tänk att gå på toaletten och faktiskt göra både det ena och andra, ostört ;). Det är själva seperationen som svider och där gäller det att bita sig själv i läppen och fatta vad som är bäst för alla! Bla bla bla nu är jag färdig ;). Lycka till med bebben! Kram

  16. annadite,

    Min dotter är mitt livs kärlek (vid sidan av hennes pappa) men hon är ett energiknippe av högsta rang. Det betyder att jag mer än gärna fixar barnvakt då och då så att jag och maken kan rå om varandra och vårda vår kärlek, samt få vara ensam.

    I mitt jobb träffar jag hundratals människor varenda dag vilket innebär att jag mer eller mindre kräver ensamtid ibland, annars skulle jag bli en hysterisk människa som det inte gick att leva med. Låter hemskt kanske, men så är det.

  17. MAMMA MU,

    Är de med mormor kan jag koppla av fullständigt, Var de små hos pappan var det ständig ångest, pga att han inte skötte dem som han skulle. Jag fick som jag ville av yttre omständigheter, och sitter nu helt ensam med 5 barn utan någon som helst avlastning sedan 2 år tillbaka. På nåder kan jag tvinga mig till 5-6 dagar kanske i höst och få åka iväg någonstans om nu mormor inte måste jobba. Hon bor ett par timmar bort…
    Det borde vara lagstadgat med egentid för ensamstående utan social skyddsnät.
    Men vet man att barnen är trygga, och barnvakten inte ger en dåligt samvete för att det är så jobbigt med alla barn, så NJUUUUUUT

    <3

  18. Cissi,

    Det är så skönt att läsa att man inte är ensam om sina känslor. Jag och barnens pappa gick isär för drygt ett år sedan. Jag har ensamvårdnad om dem eftersom pappan bor utomlands. I början på sommaren åkte de ner till honom i tre veckor och jag hade sån ångest. Jag ville inte vara ifrån dem och ändå kändes det skönt att få lite tid för sig själv. Men oj vad dåligt samvete jag fick för att jag kände så. För att jag tyckte det var skönt att gå och träna varje dag utan att be om barnvakt. För att jag satt mitt på dagen och läste en bok och tyckte det var jätteskönt.
    Barnen ber ofta om att få sova hos mormor och morfar vilket jag tycker är jättekul och jag är glad att de fått ett så bra och nära band med dem men ändå får jag dåligt samvete när de är hos dem och jag passar på att träffa min pojkvän. Både min mamma och min pojkvän tjatar på mig att jag måste släppa det dåliga samvetet och passa på att ta vara på min egentid. Barnen mår bra och trivs både hos sin pappa och hos mormor och morfar. Varför har man då så dåligt samvete?!

  19. elisabeth,

    Hej och tack för en underbar blogg.
    Jag tycker det är vansinne att behöva förklara och försvara att jag har det bästa av två världar nu när jag är skild.Det är så HIMLA viktigt för en kvinna som lever i ett förhållande att ha egentid,men som ensamstående är man en dålig mamma om man så mycket som yppar att man njuter dom barnfria veckorna.Jag är en så mycket bättre och mer närvarande mamma nu när jag kan ladda batterierna i en vecka och jag vet att barnen har det bra hos sin pappa annars hade det varit en annan femma….
    Njut av din lediga tid så kan du njuta än mer när barnen är hemma :D

Tack för din kommentar. Det kan ta någon minut för den att visa sig, så ta det lugnt. Kram!

“Artighet är konsten att välja bland dina tankar.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

MENY

Mer från Magdalena Graaf