Känslor som skakar

10 april, 2017
279 Kommentarer

Mår inte bra. Allt kom ikapp mig igår. Som en rasande tsunami kastade känslorna omkull mig. Kan inte stiga ur sängen. Vill bara sova.

Fruktansvärda tankar och minnesbilder. Ljudet. Skuld. Varför skrek jag  inte och varnade dem framför mig. Den belgiska kvinnan kan inte ha varit längre bort än två tre meter? Jag hann inte. Det gick så fruktansvärt fort. Så fruktansvärt fort. Vi var bland dem första på Drottninggatan. Man hann som inte reagera. Det gick så fort.

Vi såg bilen komma ner för toppen av Drottninggatan. Sakta. Vi stannade av någon märklig anledning upp och tittade på den. ”Den var som för stor” Jag fick en klump i magen. Tristan frågade mig om det kunde vara farlig. Så där som i Frankrike. Jag svarade honom, att ”det vet man ju aldrig nu för tiden”

Vi väntade ut den, och jag blev lättad när den svängde in till vänster på Adolf Fredriks Kyrkogatan. -Det är ok, No worries killar!! Inga knäppa självmordbombare i dag! Vi måste skynda för vi är sena till bion.

 Hade jag inte haft mitt ”katastroftänk”‘så hade vi varit döda nu. Plötslig hör vi bara ett fruktansvärt ljud. En smäll. Lastbilen måste ha backat tillbaks och tagit fart. Allt går så fort, och jag lyckas slita pojkarna åt sidan. Hade vi inte uppmärksammat bilen tidigare, och berört katastroftankar, så hade jag aldrig reagerat

Tack vare Charlie öroninflammation så överlevde han terrordådet. Hade han inte varit hängig, så hade han sprungit runt och hoppat på lejonklossarna och lekt. Han gick nära mig och jag hann rycka undan honom.

Chocken släppte/eller kom igår. Jag rasade ihop när vi kom hem till lägenheten från vänner.

Svälgfunktionen slutade funka, panikångest. Försökte sova, hjärtklappning, ångest. Ringde kriscenter,  psyket. Behövde verktyg.

Mina jävla svinkoppor har brutit ut igen. Näsan är ett enda sår. Reaktion? Vet inte.

Jag mår inge bra. Jag mår faktiskt skit. Tankarna maler. Jag såg lastbildjäveln innan den blev kapad. Varför lyssnade jag inte på min klump och kanske skulle ha varnat folk? Varför skrek jag inte på kvinnan. Den belgiska kvinnan. Jag lusläser tidningarna. Besatt av barnvagen. 

Filip tog ner mig på Drottninggatan lördags. Vi gick en promenad. Jag var nog tvungen. Annars hade jag nog aldrig vågat gå tillbaks dit igen.

Polishelikoptrar hovrar fortfarande i luften med jämna mellanrum. En smäll, ambulanssirener eller ett skriker får mig att stelna, och hjärtat rusar iväg.

Radio ringer, tv ringer. Vill du prata ut? Är ni dumma i huvudet era jävla kräk? Tala ut, är jag en robot??? Jag ligger faan fortfarande i fosterställning och skakar. Ibland undrar man om folk är friska. 

Allt ouppklarat kommer nog ikapp mig nu. Så mycket oläkta sår. Isak. Paniken. Varför.

Nix jag är inte stark. Jag är ett svinkopps-vrak.

Jag vill bara sova nu och hoppas att allt försvinner.

Imorgon jobbar jag, ska försöka vila och förhoppningsvis kan min läkare skriva ut antibiotika igen för näsan. Kanske bra att jobba. Tänka på annat. 

Sen åker jag till Skåne över påsk. Ska bli skönt. Skönt att lämna Stockholm lite.


Kommentarer

  1. Sabina Johansson,

    Men fina Maggan………….. har du fått all otur i världen <3
    Hoppas verkligen att ni slipper alltför många mardrömmar…………………… och smågrabbarna <3 (inte att ni slipper de förstås)
    Är tacksam över livet sen innan och ännu mer nu!

    Tusen miljoner kramar

    //Sabina i Kalix

  2. Tessan,

    Söta du, så mycket tuffa slag du gått igenom i ditt liv betyder att du är stark. Man måste rasa samman för att byggas starkare. Kunde jag ta en bråkdel av din smärta ett tag hade jag gjort det, men vet inte om jag klarat av det. Vad gäller barnvagnen kan det kanske vara den pojke som hamnade med huvudet i ett plexiglas (vet inte om du hört om den). Han klarade sig med sårskador vad gäller fysiska skador. Hans farmor fick benskador om jag inte mins fel. Hoppas du får den hjälp du behöver i nuläget! Tänker på dig och gråter med dig. All kärlek <3

  3. Berit Lindskog,

    Usch! Kan inte släppa tankarna på dig onde dina! Ta väl hand om er! ❤❤❤
    Välkomna till Skåneland!

    • Berit Lindskog,

      O de dina, ska det stå

  4. Hanna,

    Du är fantastisk Magdalena 💜

  5. Sam,

    Såå hemskt! Jag var på Drottninggatan under samma vecka! Gick längs gatan med en barnvagn och min kusin. Sa till henne; jag tycker inte om att gå här. Är nervös över att nåt ska hända (tänk terrorister).

    Om du tänker på pappan med barnvagnen

    Läs här! Det gick bra för de!!
    http://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/kvinnan-med-barnvagnen-vi-mar-bra

    Hemskt för er att behöva vittna detta!

  6. Bettan,

    Kram du fina ❤

  7. Julia,

    Stor kram från Oslo ❤

  8. SusanneJkg,

    ❤❤❤
    Kraaaaam

  9. Elin,

    ❤️

  10. Suzanne Lindell,

    Livet är så skört, kan ändras på en sekund..Kan inte ens tänka mig vilken fasansfull upplevelse för er som var där, otäckt o följa i media men går ju inte o förstå paniken för er. Fick tag på mina nära o kära efter många timmar, de rörde sig därikring..Lättnaden när de var ok går inte o beskriva, men sen kommer tankarna till alla drabbade :( Sååå glad att ni klarade er, barnen är ju ens allt..Ta hand om varandra o se till att ni får all hjälp o stöd ni behöver <3

  11. Sofie,

    Det är väl ändå inte så konstigt att pressen hör av sig? Många andra som var på plats har ju låtit sig intervjuas och du brukar ju vara med i media. De måste väl få kunna ställa frågan åtminstone – det är ju bara att tacka nej. Märkligt att kalla dem ”jävla kräk” – de gör ju bara sitt jobb

Tack för din kommentar. Det kan ta någon minut för den att visa sig, så ta det lugnt. Kram!

“Artighet är konsten att välja bland dina tankar.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

MENY

Mer från Magdalena Graaf