Jenny om att vara i Bubblan

Jag åkte till Berget i Rättvik för att vara tyst i fyra dagar. Det har jag aldrig gjort tidigare. Tillsammans med tjugo andra gick vi runt i tystnad och pratade inte alls. Hur blir våra liv när inget annat skramlar och låter och tar ens tanke i behåll?

Tomas, en god vän till mig, lärde mig att SÖKA tystnaden, för i den finner man Guds ansikte. Jag har åkt iväg på detta sätt sedan jag var 21, och jag alltid blivit ’mer jag’ efter en stunds tystnad. Och jag funderar på vad som stoppar upp mina sunda flöden till mig själv i vardagen.

Den bubbla Maggan är inne i unnar jag henne verkligen. Det är en tystnad att vara utan TV och tidningar, inputs från omvärlden. Mobilen är absolut tyst och man väljer själv vilken video man skall se på. Annars väljer vi bara vilka böcker vi skall läsa. Radiokanal och TV program till viss del också, men så fort vi börjar sappa så är mediet igång. Tänk er en boxningsrink; i ena ringhörnan: Alla psykologiska trick som en samlad expertis inom världens forskning kommit fram till och i andra hörnan Jenny Berggren, trött som ett dött djur och inte en susning till gard uppe. Gissa vem som vinner?

Maggan är borta från all inputs som finns runtom oss, men samtidigt i händerna på folk som inte lämnar henne ifall det skulle bli skogsbrand utan att kommunicera med henne. Blir det katastrof kommer hon att bli varse. Vi i ”vanliga” livet utan bubbla måste ha kontakt med livet utanför. Vi måste lära oss att välja och välja bort och kolla ordentligt på vart vi lägger vår tid. En nunna som jag träffade på Berget sa att Gud ser att vi är så otroligt stora och så mycket mer dyrbara än vi själva tror. Vart lägger vi vår dyrbara tid? Får Timell den? Bra bara det är ditt val, och inte går över vad du egentligen hinner.

Är det så här svart/vitt?
Nej. Absolut inte. Men jag tror att vi skulle må bra av att slänga ut TV:n från våra rum då och då och sätta in ett stort bord för gäster.
SÖKA andra varianter av fredagskvällar.
Det är lätt att bli präktig i dessa diskussioner.
Jag tar mig själv som exempel istället för att prata i allmänna ordalag. Ibland gör min man och jag så här:
Vi förbereder barnen så att de vet att de skall vara med om en annorlunda fredagsmyskväll långt innan.
Sen tar vi och sätter sofforna mitt emot varandra och dukar popcorn för ungarna och ännu mer popcorn för mamma.
Vi tänder ljus och sen berättar vi om vår dag eller nåt som hänt i veckan. Eller bara pratar och umgås tills att popcornskålen är slut. Sen kanhända att Pappa Jakob sätter sig och spelar lite på flygeln och ungarna röjer loss eller sitter och sysslar med annat, leker i största allmänhet. Efter en stund, när musikstunden har mättat våra sinnen, hämtar jag en bok och läser högt. Sist av allt tackar vi varandra för att vi får ha varandra.
Kanske ber vi en aftonbön tillsammans och sen lägger vi barnen.
Efter det lagar jag och Jakob, min man, en middag ihop. Jag bestämmer mig för att lyssna ungefär hälften av tiden samtalet pågår vid matlagningen och middagen. Det är svårt att vara en lyssnare när man sitter mitt i livet och har en tandkrämsfläck på de nya byxorna, från brottningen vid handfatet med barnen nyss, men om man är inställd på att ge och ta så går det bra att också lyssna. Jag lägger händerna i knäet och stoppar impulserna att ta bort fläcken. Just nu är det min man som pratar. Annars blir det så mycket Alfons Åbergiska ”Jag skall bara…” att kvällen försvinner.

Det är i detta läge som man ser att det finns så mycket att upptäcka i den andre. Vännen, mannen, medmänniskan, grannen, kvinnan. Att SE och SÖKA varandra. Det är så mycket mer än att titta på varandra. Man blir till i mötet med den andre.

Ofta är jag ensam med barnen. Då kan jag älska att sätta mig i soffan och låta tankarna vandra medan det skymmer i rummet. Dricka nåt extra gott, äta den mat jag längtat efter, fint uppdukad och inte sätta på TV:n. Att umgås med sig själv är en vanesak.
Ikväll skall jag SÖKA mina barn och min man. SE lite på dem.
Bara vi.
Nu går jag in i helgbubblan.
Välkommen tillbaka Maggan. Tack för förtroendet.
Tack också för alla fina kommentarer. Ni vet väl om att ni är dyrbara?!

Stagea [stäi’tcha] jmf eng stage dvs scen. Att göra en låt visuell på scen.
Om man inte stagear i dagens läge är man död. På konfirmationsredovisningen lärde vi oss att inte stå med ryggen mot publiken. Detta är strået vassare.

Ett stort tack till Jenny för att du hoppade in som vikarie här hos oss! Det har varit väldigt intressant att få ta del av dina tankar. För er som vill fortsätta följa härliga Jenny Berggren rekommenderar vi ett besök på hennes officiella hemsida www.jennyberggren.com.