Isaks vänner har skrivit en låt…

10 maj, 2015
13 Kommentarer

En av Isaks begåvade vänner har skrivit en låt till Isak.
Mitt mammahjärta gråter….
En annan vän vill att vi äter picknick på kyrkogården och pratar minnen.
Jag är så tacksam!!
Min älskade son FÅR LEVA igenom sina vänner, och det stillar min sorg och värma mitt hjärta..

NICK HAMMER Heter en av Isaks begåvade kompisar!

image

Du kan bla annat hitta honom och några av Isaks andra kompisar HÄR! (Youtube musikvideo)
En ANNAN av låtarna han gjort kan du ladda mer på SPOTIFY HÄR!!
GÅ IN OCH LIKE’A HONOM HÄR!
Jag är så stolt! Och vill verkligen hylla och lyfta fram coola och driftiga kids

image

Nick till höger och Lance till vänster…


Kommentarer

  1. Julia,

    Jag kunde inte öppna filen :(

  2. CL71,

    Fantastiskt <3

  3. Marika,

    Hej! Vad heter låten han har skrivit till Isaak? Kram Marika

  4. Diana D (La Madre),

    Vad fint gjort!! Vilka vänner han hade, men vad heter låten som dom gjort till Isak? Är det den som heter Få det gjort som du länkat till på Youtube?

  5. Carina persson,

    Kan jag lyssna på låten någonstans ?

  6. Lina,

    Så fint gjort av Isaks vänner att skriva en låt till honom och omtänksamt av din vän att föreslå picknick och prata minnen, Isak kommer ju självklart alltid att leva vidare i dina minnen och i ditt hjärta.

    http://www.diningandcooking.blogg.se

  7. Jenny,

    Förstår att det värmer i ditt hjärta. När man mist sitt barn är det värdefullt att andra visar att de inte glömt bort dom. Jag blir så varm i hjärtat när jag ser en blomma på platsen eller får meddelande från de som har känt min tös. Ibland lägger de in foto på hennes facebooksida <3
    Kram <3
    http://www.mittofrivilligaliv.se

  8. Ellali,

    Hej Fina! Såå fint av Isaks vänner att skriva en låt till honom. Men, är jag trög…jag hör liksom inte handlingen om honom….Hur hör du det??? Berätta gärna….Kram du fina!

    • Magdalena,

      Isaks låt ligger inte uppe. Den är bara för familj och vänner. Kram

  9. mianygren80@gmail.com,

    Jag håller just nu på att läsa ”Det ska bli ett sant nöje att döda dig”. Jag vill skriva ett par rader till dig och genom dom kanske skänka dig lite värme och glädje. Jag har själv varit i ett våldsamt förhållande och vet därför ungefär vad du har gått igenom….En stor kram till dig för din styrka att ta sig ur helvetet. Du är en stark och fin kvinna. Jag sörjer med dig för Isaks skull. Många stora, varma krama till dig./Mia

  10. Emma Pålsson,

    Det var en gång en gammal, gammal själ som hade levt många, många människoliv på jorden och nu var nästan färdig med sin tillvaro som själ också. Ja, snart skulle den smälta samman med och bli en del av den Stora Andligheten som uppfyller Evigheten.

    För tillfället kände den gamla själen sig lite ensam där den satt i tomrummet mellan det senaste människolivet och den kommande Sammansmältningen. De bästa vännerna hade redan gett sig av, den gamla själen kunde se dem där nere på jorden, hur de uppfyllde varsin människa med iver, förundran och tankar av alla de slag.
    ”Jag vill dit”, sa den gamla själen. Jag har fortfarande en god portion glädje kvar. Jag vill dit och ge dem den.
    ”Men din tid till sammansmältningen är så kort”, varnade Vakten. Visst kan du ge dem glädje, men om du är hos dem så kort tid, ger du dem också en väldig sorg när du lämnar dem.
    ”Jag vet”, sa den gamla själen. Men jag vill ändå. Jag vill ge dem så mycket glädje att den hjälper dem över sorgen sedan.
    ”Så låt det bli som du vill”, sa Vakten och släppte iväg den gamla, gamla själen.

    Då fick ett människopar på Jorden ett barn som de så länge önskat. Det var den raraste unge som strödde glädje över dem från den dag han föddes,
    den ogrumlade glädje som människorna känner när deras själar träffas och med förtjusning känner igen varandra från evigheten.
    ”Men har du inte väldigt kort tid kvar”? viskade Mammans själ till den gamla själen i den lilla pojken.
    ”Tiden är kort, men glädjen är stor”, svarade den gamla, gamla själen. Och fastän Mamman inte hörde deras samtal, väckte viskningarna en anande oro hos henne, en fläkt av kunskapen att vi inte äger något på jorden, inte varandra, inte ens oss själva. Allt kommer till slut att tas ifrån oss, allt vi bär på, alla kära omkring oss, slutligen även vårt liv och vår kropp.

    Men pojken växte och fick med sin glädje Mamman att glömma sådana tankar. Ja, den gamla, gamla själen fick leva sin sista tid precis som den hade önskat.
    Men tiden var kort, även med människors mått var den kort,
    och stunden kom då sammansmältningen skulle ske. Den gamla, gamla själen fick kallelse att utan dröjsmål infinna sig till ceremonin, och måste lyda.

    För människorna såg det ut som att pojken fick en plötslig död. Deras sorg var oerhörd, just som Vakten hade förutsagt. Men eftersom allt de kunde minnas av sitt barn var glädjen och endast glädje, kunde de uthärda sin sorg, just som den gamla, gamla själen hade förutsagt.

    Och därför, istället för att låta de gamla, gamla själarna bara sitta av sin sista lilla skvätt tid i tomrummet, blev det i fortsättningen sed i Evigheten att skicka dem att skänka sin sista stora glädje till människor som behöver den. Sorgen, ja den oundvikliga sorgen, den har människorna genom glädjen fått kraft att uthärda och så småningom vända till något gott.

Tack för din kommentar. Det kan ta någon minut för den att visa sig, så ta det lugnt. Kram!

“Artighet är konsten att välja bland dina tankar.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

MENY

Mer från Magdalena Graaf