Isaks resa i bild..

Hej,

Nu är vi framme i Cebu efter en dag i Manila då vi besökte fadderbarn.
Idag har vi varit på soptippen i Inayawan där de bor i små hus som är gjorda av saker från tippen. Vi har också haft en fest för ca 150 barn med dans, ballonger, godis, hamburgare och kyckling. Det var en upplevelse.

MVH. Isak

Detta inlägg är publicerat i Barnen, Bilder, Favoriter, Funderingar, Tänkvärt. Bokmärk permalink. Skriv en kommentar eller lämna en trackback: Trackback URL.

16 kommentarer

  1. Rosa
    Skrivet 13 april 2010 4:55 klockan 04:55 | Permalink

    Vilken upplevelse Isak, vilken skillnad du och din mormor gör.
    Fint inlägg.
    Många hälsningar till dig från Rosa

  2. hellon
    Skrivet 13 april 2010 5:29 klockan 05:29 | Permalink

    Hej men vilka bilder helst flickan på soptippen men roligt att mormor och du skriver till oss.

  3. Catarina Skåne
    Skrivet 13 april 2010 5:34 klockan 05:34 | Permalink

    Tack för ni delar med er av er resa..Mycket viktigt att få se ,jag visa just för min 16 åriga dotter oxå.
    Vilket jobb ni gör o vilka fina äglar ni är för alla där….kanon
    Ha så underbart bra ni kan o var stolta över er själva.
    Här i Skåne skiner solen redan , men någon minus.Ska ut på promenad nu.
    Kram till er….

  4. marie
    Skrivet 13 april 2010 7:02 klockan 07:02 | Permalink

    Hej.Vad kul att du skickar lite info o bilder.Vilket fint jobb ni gör.Det där drömmer jag om att få göra.Åka iväg och hjälpa dom som inte har det lika gott ställt som vi oftast har.

    Ha det jätte bra och jag ser fram emot fler bilder.

    Kram till er båda

  5. Ulrika
    Skrivet 13 april 2010 7:12 klockan 07:12 | Permalink

    Vilken upplevelse, något många i Sverige skulle behöva se med egna ögon med om för att få perspektiv på tillvaron här hemma i trygga Sverige. Ni gör gör skillnad, var mycket stolt!

  6. Malinapralina
    Skrivet 13 april 2010 7:45 klockan 07:45 | Permalink

    Starka bilder, det svider till lite i mitt hjärta…
    Min tonÃ¥rsdotter borde fÃ¥ uppleva detta, kanske alla tonÃ¥ringar skulle fÃ¥ se detta med egna ögon. DÃ¥ kanske de som vuxna inte blir som jag..mer vill ha mer…?!
    Det är dags att stanna upp, uppskatta det man har, vara lycklig över att man har 3 friska underbara fina barn, som man kan försörja, låta dem växa om i en så trygg miljö som möjligt. De får gå i skolan, de behöver inte somna rädda. De skrattar och är lyckliga.
    Jag ska börja ge lite mer av mig och min tid till de som inte har det som oss..Inte bara skicka in pengar varje månad till UNICEF utan se om det finns något mer jag och min familj kan göra, aktivt..Någon som har något tips??
    Heja Isak..!!!!!
    love Malinapralina

  7. Skrivet 13 april 2010 7:48 klockan 07:48 | Permalink

    kolla snälla in min blogg om VÄGEN BORT FRÅN ANOREXIN, skulle bli så lycklig.
    kram ida

  8. IngelaH
    Skrivet 13 april 2010 8:24 klockan 08:24 | Permalink

    Det är svårt att förstå att det bor folk på soptippen. Fruktansvärt att det verkligen är så, vi lever ju för tusan på 2000-talet. Vart är utvecklingen??

    Jag tycker att du är stark ISAK!! som klarar av att se all missär.
    Jag tror även det gör dig gott, och som skrivet, det borde många av dagens tonåringar behöva få göra, en sådan resa.

    God fortsättning på resan och hoppas på fler inlägg!
    Kram Ingela

  9. Skrivet 13 april 2010 8:42 klockan 08:42 | Permalink

    Vad kul att du uppdaterar Isak! Jag var själv på en liknande resa i Gambia för lite mer än ett år sedan och det var även det en stark upplevelse, det förändrar en verkligen!

    Ha en fortsatt trevlig resa, och till alla andra här inne önskar jag er en härlig och solig dag!

  10. Victoria
    Skrivet 13 april 2010 9:02 klockan 09:02 | Permalink

    Vilket föredöme du är Isak! Din familj måste vara sjukt stolta över dig :)! Ha det så gott och hälsa din fina mormor att hon och du inspirerar mig att göra gott i livet ;). Kramar till er båda!

  11. Skrivet 13 april 2010 9:55 klockan 09:55 | Permalink

    Så bra gjort av dig Isak, du kan vara stolt över dig själv! Tror att din mamma sitter hemma och känner stolthet i bröstet också. :]

  12. Helene
    Skrivet 13 april 2010 10:18 klockan 10:18 | Permalink

    Så otroligt bra du skriver Isak, förstår att det är enorm upplevelse som kommer att ta tid att smälta men som du kommer att bära med dig hela livet! Varje liten sak man gör gör skillnad och nu har du gjort skillnad Isak, det är stort verkligen!

    Krama mormor!

  13. Madeleine
    Skrivet 13 april 2010 14:14 klockan 02:14 | Permalink

    Håller med tidigare kommentarer om att du är ett stort föredöme som din familj lär vara stolta över! Beundrar verkligen alla som åker ut så och gör skillnad, ni är guld värda ska ni veta, verkligen! Kram

  14. J-Ã…
    Skrivet 13 april 2010 14:40 klockan 02:40 | Permalink

    Hej, och tack för att du berättar om vad ni upplever. Precis som du säkert aldrig glömmer den här resan så kommer nog även barnen att minnas festen ni hade i många är framåt. Tack för det. Mvh Jan-Åke

  15. annelie
    Skrivet 13 april 2010 17:13 klockan 05:13 | Permalink

    tack för du delar med dig av din resa :- ) Ta vara på din tid , du kommer ha den med dig hela livet, jag gjorde en liknande resa i Nepal i din ålder , kram

  16. Felica
    Skrivet 13 april 2010 22:42 klockan 10:42 | Permalink

    jag saknar dig så mycket älskling, åh vad jag längtar tills du kommer hem. hoppas du har det bäst! älskar dig mest på jorden.

Skriv en kommentar

Din epostadress delas eller publiceras aldrig
Obligatoriska fält är markerade med *

*
*

  • Magdalena @instagram