Idag, är en sån dag…

06 januari 2015 23:41
73 Kommentarer

Idag är en sån där dag.
En dag fylld av tårar, en känsla av ensamhet, tomhet och en enorm värk i hjärtat.

Usch vad jag saknar honom….
Jag saknar mitt älskade barn så mycket att bröstet vill sprängas.

Det gnager i mig idag.
Jag pillar på Isaks mobil. På något konstigt sätt önskar jag, varje gång jag gör det, att det ska finnas meddelanden på den. Missade samtal.
Ett litet nyårssms från en kompis?
Men den är tyst och orörd.
Inte ett spår av liv.
Klart det inte gör… Men jag hoppas så innerligt ändå. På något konstigt sätt?

Jag är rädd för tiden.
Tiden går så fort framåt. Jul och nyår är över. Den 22 februari fyller han 20 
Isak kommer aldrig att få åldras?
Hans bröder kommer växa om honom. Få barn. Resa. Uppleva sina drömmar och nå sina mål.

Människor lever sina liv i en rasande takt. Man glömmer. Man föds. Man dör. Jag vill inte att världen ska glömma min fina lilla pojk.
Jag vill inte att han ska falla i glömska. Bli ett inristat namn på en kall sten…

Jag vill inte att Charlie ska glömma bort sin bror?  Om något år kommer han inte minnas honom längre..
(Förutom de jag berättar för honom)

Jag känner att jag har ett omättlig behov av att få prata om Isak.
Vi låg hela kvällen igår jag och Filip, skrattade och grät.

Jag pratar med honom.
Förbannar och älskar honom om vart annat.

Idag så är det verkligen en sån där dag…

Ett par dagar innan olyckan var vi i Ystad tillsammans.
Det var en fin vecka. Vi åt pizza på Fredens och åt glass i Kiviks hamn. ..

image

image

image

Tittar på bilderna och skulle kunna göra allt för att få  honom tillbaks igen.

Minns dagarna med en sån värme….

Nu hoppas jag på en vacker dröm.
Önskar så innerligt att han kommer och hälsar på mig inatt. Behöver en kram. Det hade gjort mig gott

💜


Kommentarer

  1. Nanny,

    Stor kram <3

  2. Elin,

    Jag skulle så gärna vilja vara hos dig för o ge dig stöd o massor av kramar.

  3. Ida,

    Jag vill berätta. Jag vill berätta för dig hur mycket det tragiska i ditt liv har påverkat mig och säkert många andra. Jag känner dig inte. Inte mer än som en kändis från tv. Ändå känns smärtan så nära. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och undrar om det är en sån dag idag. Jag sänder dig styrka och hoppas att det kan ge dig lite tröst. Ha det gott. Ida

  4. Maja H.,

    Fina Maggan… ingen, inte ens vi här på bloggen (som aldrig träffat honom) kan någonsin glömma Isak! Men jag kan förstå din rädsla ändå… den är nog helt vettig och normal. Jag kan tänka mig att när du/ni pratar om honom så känns han nära… och det är ju så det är! Han är alltid en del av er familj, så prata om honom, med honom, det du tycker känns bra och naturligt för dig… Kärleken har inga gränser. Kram.

  5. Åsa,

    Enastående Magdalena… Har via din blogg följt det länge och den sorg du kämpar med dagligen. Dina inlägg griper tag i mig och det är med en stor klump i halsen jag skriver dessa rader… Vill bara säga att du är enastående och jag beundrar dig, din styrka och den du är! En stor kram till dig från mig!

  6. Carro,

    Fina Magdalena. Jag kan förstå din rädsla om att Isak skall glömmas bort. Jag tror Charlie kommer att ha egna minnen kvar. Kanske ger detta lite tröst? Mitt första minne är fr när jag är 2år, jag och min tvillingsyster sitter i varsin pulka och puttar på varann, mamma ber oss sluta bråka med sträng röst, efter att ha sagt till massor av gånger, vi fortsätter givetvis ändå och jag trillar ur pulkan… Mamma fortsätter gå, och syrran åker vidare, där ligger jag kvar i snön, skäms och tror jag blir lämnad för att jag inte lyssnade, å jag kan inte ta mig upp pga all snö… Plötsligt vänder sig mamma om (efter ca 5m på vår egen gård) hon springer mot mig, tårarna rinner ner för hennes kinder, hon tycker så synd om mig som trillat ur, och jag minns värmen hon gav mig när hon plockade upp mig som om det var igår. Mamma förundras fortfarande över mitt minne, hon har inte pratat om detta, hon hade inte velat att detta skulle vara mitt första minne, men det är de, å vi minns ju händelsen på olika sätt! Jag minns det för hon kom tillbaka, trots att jag inte lyssnade på henne och att hon gav mig en varm kram… Och hon minns bara hur jag låg där i snön o grät

  7. Åsa,

    Gissar att du såklart redan har fått all hjälp du kan få. Men du är ju helt klart depremerad och det finns ju medicin för det om man vill.

    • Sanne,

      Man behöver inte vara deprimerad för att man sörjer och saknar sitt barn.

  8. *lena*,

    Åhhhh finaste du Isak kommer ALDRIG att bli bortglömd och jag hoppas av hela mitt hjärta att du får en till dröm fylld av närhet & kärlek massor av styrkekramar till dig ❤️❤️❤️

  9. Siri Åkesson,

    Jag har mist ett barn jag har blivit övergiven i två äktenskap och alla gångerna har det varit fråga om sorg på olika sätt,men jag kan verkligen relatera till att idag är det en sån dag. Det är som en varböld till slut trycker man ut mindre och mindre var medan det i början kommer det jättemycket. Man glömmer aldrig det som hänt men man lär sig att hantera det. Kram på dig Magdalena nu går vi mot ljusare tider!

  10. Marie,

    Fina Magdalena!

    Det värker i mitt hjärta av att läsa den smärta som du har, går inte att förstå men du beskriver saknaden och längtan av din underbara son så det känns in i kroppen på mig 3

    Massa kärlek till dig och din familj,

    Marie =)

  11. Li,

    Bästa Magdalena, glömska är inget annat än tecken på stress som i sin tur är kroppens reaktion på sorg. Ta hand om dig. Och jag tycker du ska göra som Filip föreslog, gå och prata med någon. Det är inte ett tecken på svaghet, utan på styrka. Sorgen sliter på dig, dina nära och kära. Att få prata med någon utomstående ger oerhört mkt. Kram från en som vet

  12. Tina Selhammer,

    Hej
    Jag känner inte dig men vi har sorgen gemensam efter förlorade barn som fått gå alldeles för tidigt… Min Michaela skulle/ska fylla 30 den 18/2 men vi förlorade henne för drygt 8 år sedan 21 år gammal… OK hon var sjuk, väntade på nya lungor som aldrig kom men är man beredd??? Nej aldrig… Och lägger sig sorgen??? Ja och nej… Den poppar upp närsomhelst och utan förvarning… Däremellan lunkar livet på precis som hon uttryckligen sa till oss så många gånger… Lev åt mig….
    Jag har skrivit… Gud vet hur mycket, för att lätta på spänningar, få ur mig ilska, älta om och om igen… Det blev en hel bok, om än outgiven än… Vill du skickar jag den gärna till dig…Det finns så
    mycket jag skulle vilja säga dig men kanske inte här… Skicka ett mejl om du vill höra….
    Kram

  13. Lisa,

    <33

  14. Tess,

    Hej Maggan, tårarna rinner mär jag läser om saknaden efter Isak ❤️.
    Du som är duktig att skriva, kan du inte göra en minnesbok om Isak, till småbröderna? Du kan fylla den med bilder, minnen och berättelser. Sedan printa ut ett varsitt ex till grabbarna.
    Tror oxå att det kan vara bra för din egen läkning att skriva av dig.

    Ha en fin dag ❤️

  15. Johanna,

    Hej Magdalena! ❤️

    Jag känner så jävla mycket för dig. Varje gång jag läser din blogg och dina inlägg om din fina Isak blir jag så jäkla arg och ledsen.

    Jag förlorade min syster i en bilolycka när jag var 14 år gammal. Hon hade nyss fyllt 20. Hon finns med mig varje dag. Jag gråter, jag skrattar och jag minns. Jag blir så jävla arg åt att hon och jag aldrig mer kommer skratta tillsammans. Jag kommer aldrig mer höra hennes vackra, ljuvliga skratt.

    Samtidigt är jag så jävla glad för dom skratten jag fick tillsammans med henne. Det är de finaste stunderna jag haft i mitt liv. Jag är så otroligt glad för dem.

    Jag vet inte riktigt varför jag kommenterar.(kommentrerar aldrig annars bloggar) Antar att du är en helande kraft med dina fina texter om din son. Som får mig att minnas allt det fina som jag fick vara med om med min syster, och inte bara det hemska.

    Massa otroligt mycket kärlek till dig och din familj. ❤️❤️❤️ Isak finns alltid med er.

    (Förlåt för svordomar, blir så känslosam bara)

  16. Johan Broman,

    Hej Magdalena,
    Jag vill bara tacka för dina rader som jag ofta läser när jag av någon anledning bara råkar hamna på din blogg. Din blogg är den enda som jag stannar på när jag stöter på den då och då och det du skriver om saknaden av Isak berör. Känner både igen mig i sorgen och inte. Har förlorat alltför många nära och kära men inte någon av mina två pojkar, vilket ju inte får hända. Men som ibland händer en del ändå. Som du och Isak. Tyvärr. Men vet du vad…om Isak kan, så är han helt säkert där och kramar dig nu. Även om du inte kan se eller känna det. Nåväl, tack för att du delar med dig av dina känslor. Dom berör.

  17. Katie,

    Det gör mig så ont Magdalena att Isak inte finns med er! Sin älskade, fina familj! Jag har inte mist ett barn men nära anhöriga, tvillingbröder där Daniel gick bort 6 månader gammal och hans bror och deras mamma gick bort två år senare i en tragisk bilolycka. Pojkarna, våra fina killar! Skulle fyllt 17 år här i dagarna. Ser på deras jämnåriga, de är så stora! 17 år! Men inte Daniel och Andreas. Daniel är fortfarande en bebis, 6 månader. Andreas är fortfarande 2½ år. Fast ändå inte!
    Dina ord berör, önskar att jag kunde få krama om dig!
    Var rädd om dig, ta hand om dig! Världen kommer aldrig att glömma Isak, han finns, så länge vi minns!
    *Dem man älskar går aldrig bort, de går bara i förväg*
    Många varma kramar,
    Katie

  18. Peter Kruus,

    Har själv förlorat mina fyra absolut närmaste vänner i en olycka nyligen… Först nu upplever jag perioder när jag är glad att jag inte var med och över att jag lever, känns förmätet att klaga över att man lever, är så otroligt impad av din ödmjukhet och ärlighet gällande din son! Du är otroligt mycket människa som jag uppfattar har ett gigantiskt hjärta. Tycker om dig!

  19. Carin,

    Stor stor kram till dig! <3

  20. Helén Perlöv,

    Läst alt du skriver om din sons död… men aldrig orkat kommentera.

    Det du skriver speciellt om när han kommer till dig i drömmarna hur du känner hans närvaro är så jag kände när min son dog (1999). längtan att han skulle komma till mig i drömmarna och att jag inte ville vakna så när jag hörde Vanessa Falk sjunga ”Hurt” så va det som hon skrev om mig och mina känslor..

    Bara en liten stund till, så mycket jag vill att han ska veta… känna min saknad osv.

    Kram fina Magdalena det blir bättre. Vi som förloaart barn vet att tiden läker inte alla sår men vi måste lev vidare.

Tack för din kommentar. Det kan ta någon minut för den att visa sig, så ta det lugnt. Kram!

“Artighet är konsten att välja bland dina tankar.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

MENY

Mer från Magdalena Graaf