Jenny: Hungriga barn och jag låter farbror!

Det bor en farbror inne i mig. Han sitter i halsen och gör att jag pratar som honom. Ni har kanske gissat rätt. Jag har blivit sjuk. Och låter farbror.

Är ni lite som jag, att ni tycker att det är fascinerande med kroppen och dess funktioner?

Kanske är jag mycket annorlunda just här, eller vad sägs: Jag kan tycka att de första stadierna på en förkylning är ett litet personligt besök på ett museum eller en konsthall.

Först den där känslan av att någonting inte är som det skall, och sen kommer en distansering och strax kommer en liten keps av annat tryck inne i huvudet, strax innan huvudvärken blir ett faktum. Och i halsen börjar en liten mandel pirra och pirret utvecklas till andra sidan. Att sen bli sjuk är inte alls roligt.  Jag tyckte mycket om en läkares råd när jag var sjuk. Han var en sån som sa saker så att jag fattade:

– ”Den bästa ordinationen för dig just nu ser ut så här: Te, video, värktabletter och säng. Sov!”

Jag tror detta är egentligen en fascination som bottnar i att kroppen har små delar som sällan hör av sig, och när man insjuknar känner man dem. Jag vaknar inte varje morgon och är glad för att jag har två fungerande lungor, men jag blir påmind om deras existens när jag är sjuk och hostar och de inte fungerar. Att sen ha småbarn och vara sjuk är inte roligt alls.

Att sen göra intervjuer live i radio är inte heller kul, särskilt inte när Anders Timell sitter bredvid och säger elaka saker om folk man älskar. Min kommentar uteblev för man blir lite långsam när man är sjuk. Nu har jag fyrahundra kommentarer och en huvudvärk som sitter som en enda stor spik i skallen. !!!!!!

Nu skall vi se. Jag borde helt enkelt lägga mig. Men först skall jag säga nåt som betyder något. De finns de som har det värre än jag. Milt uttryckt.

En dag kom två personer fram till mig när jag var i Ulricehamn. De hade bott utomlands i flera år och jag kan nästan se på människor nuförtiden ifall de har varit i Afrika eller inte. Man blir annorlunda efter att ha sett denna jättekontinent med tusen hungriga munnar och alla har tusen gånger roligare än vi. Intressant kombination, minst sagt.

För mig är det inte en fråga om ifall man skall man skall hjälpa till med att ge för att andra skall få mat på bordet och kläder på kroppen och en skola att gå i med några få slantar ur min plånbok. Frågan är hur, och om hjälpen når fram. Sist fixade organisationen filtar, så att de skall ha något att sova i. Tänk er att inte äga en filt att dra över sig när man skall gå och lägga sig.

Jag har två vänner på facebook. De ene är Jan-Åke och den andra är Lydia. De driver en organisation som hjälper föräldralösa i byn Voi. De kallar projektet Voi-projektet och min önskan är att de små föräldralösa barnen skall få faddrar. Jag börja med att fråga er.

Kolla in Lille Rashid Chome. Han är ett av ca 20 barn. Jag vill att Han skall få faddrar.

Kan nämna att för väldigt lite pengar får han väldigt mycket. Hans dag (liv) räddas genom en liten summa varje månad på ett autogiro. Men detta handlar om mer än bara pengar. Människor som ser behoven och lever med knappa resurser at hjälpa behöver få en puff, ett ”Bra gjort!” för att orka med sin dag. Lydia är själv en överlevare tack vare denna organisation. Nu jobbar hon heltid. Hon grattade mig igår på facebook. Jag vill hjälpa min vän så långt jag kan. Jag vill inte överösa er läsare med nån form av tiggeri å deras vägnar, men jag vill bli av med bilden av barn som står med deras hungriga små händer knäppta och som så stilla ser oss i ögonen. Jag vill möta den blicken och säga: Så här gör vi: Kom och ät!

Kram på er!

Hajpa: jmf eng hyper är beskrivande av fyra eller fler dimensioner inom matematiken.

Används när nåt skall uttryckas mycket och överallt. Man kan klistra på det på rymd (hyperrymd) och just denna kombination används flitigt bland Starwarsnördar. Frågan är ifall alla i min bransch har Chewbacca som nalle i sängen, eller någon annan form av Wookiee karaktär. Det vet man inte. Men det är mycket som hajpas i branschen. Slänger man fram hajpa som ensamstående ord har det just en rätt träffsaker betydelse. När man hajpar nåt är det av syfte att alla skall upptäcka att det är något på gång på flera ställen samtidigt. ”Jenny Berggren!”

”Jenny Berggren!” ”Jenny Berggen!” är alltså tecken på att man hajpar sig själv. Pröva era egna namn hemma. Det funkar! Pröva lille Rashids namn också!  Mer om Rashid och annan info om Voi hittar du på: blogg.voi-ulricehamn.se.