Heldag med syrran

28 januari, 2015
28 Kommentarer

Jag har haft en heldag med syrran idag.
Bilder??! Järnspikar. Vi har haft det så TREVLIGT tillsammans, att ingen av oss tog ett endaste foto. 

Vi har fikat, promenerat, pratat och kikat i affärer.

Jag tror att jag har kommit in i någon slags förnekelseprocess?
Svårt att riktigt förklara….

Jag vill inte prata om det som har hänt just nu. När någon vill komma in på ämnet, då snäser jag.
Min kropp säger ifrån.

Jag är så matt av alla tankar, funderingar, böcker och känslor, att mitt huvud håller på att sprängas.

Jag har svårt att åka ner till graven just nu. Det gör för ont. Det blir för definitivt.

Filip är där skottar och tänder ljus.
Jag är för feg…
Vill inte, vågar inte, kan inte…..
Inte just nu…

Jag håller för öronen och la-la laar. Stoppar huvudet i sanden. Visslar och låtsas som det regnar.

Undrar om det är kroppens egna sätt att säga ifrån. Tvinga systemet att vila.

Eller är jag inne i någon ny sorgefas?

Det räcker med att jag hör hans namn så börjar jag gråta. Det räcker med att människor pratar om ”sina liv, barn och tonåringar” så relaterar jag till mitt, jämnför, tänker och börjar gråta..

Jag känner mig otroligt känslig. Orkar inte med dipparna. Kroppen har tagit en paus.

Vänners barn. Deras framtida planer och drömmar?
När omgivningen gnäller över sina lata ungdomar.
-Håll käften vill jag skrika! Ni har era barn i livet, era jävla apor.

image

Legobygge och mat framför tv.
Har bara Charlie den här veckan.
Lugnt och tyst. Inga aktiviteter, fotboll eller storkok.
Slarvar lite med husmanskosten när vi är själva. Det blir mest snabbmat, spaggetti eller falukorv.

image

image

Fick tillbaks mina läxor imorse.
‘A’ det är inte illa va??
Nog det enda A jag fått i mitt liv. Lite fel på uttalet ibland. Men det ska jag jobba med.

Kram


Kommentarer

  1. Ida K,

    Jag har hunnit läsa typ fyra rader o kände att jag måste skriva direkt!!! Det är ju så jäkla sjukt! Jag är i precis samma fas som du!!
    Jag har haft en grej att jag fixat färska blommor t min son, nya blommor varje vecka. Som en slags terapi-grej. Men nu senare veckorna har jag inte ens kollat åt blomhinkarna i matbutikerna. O d bara slog mig häromdagen att: Jag har ju inte haft nåt t Emil på flera veckor. Och att jag inte heller vill ha det! Jag orkar helt enkelt inte tänka mer, känna mer! Han är i mina tankar oavsett, men jag liksom skjuter ifrån mig allt. Och nyss kollade jag på Lyckliga Gatan… Så himla bra program. O så visar de vackra Sverige i sin vackraste tid på året, sommaren. Från ingenstans Så brast det! Allt! Bara hulkade o grät av att se sommar på tv, eller vet inte varför. Kanske för jag hade planerat förra sommaren in i minsta detalj o det blev ju inte så. Bara hatar att när man väl gråter nu, då gör det så förbannat mer ont.. Än om man gråter lite varje dag. Smärtan är tyngre. Åh! Vad ska vi ta oss till?! Jag hatar när alla säger att man lär sig leva med sorgen o förlusten. Gör man säkert, vare sig man vill eller inte.. Vill man ens lära sig att leva med det? Det ska ju inte vara såhär. Ett barn ska överleva sina föräldrar. Det här är ju bara orättvist o fel! Förlåt…. Nu kom jag o babblade av mig här!

    • Magdalena,

      Känner så igen mig i det du skriver💜

      • Sara,

        Åh blir så ledsen när jag läser om detta. Tror det är bra att det vågar skrivas om alla känslor som kan uppstå i en sorg. Det är nog så att kroppen säger ifrån så att den får vila lite. Många kramar till er båda. / Sara

      • B-M,

        Skickar en stor kram till er båda, Maggan & Ida <3<3<3

    • Linda,

      Jag blir varm i mitt sorgliga Mamma hjärta när jag läser och känner igen mig i det ni skriver! Jag känner mig inte lika ensam i min sorg och det håller mig lite ovanför vatten ytan- kram till alla ängla Mammor för att vi har varandra i den oändliga smärtsamma sorgen.

  2. Ellali,

    Underbara Magdalena. Det är nog en blandning av allt du sa, men helt naturligt och inte konstigt på något vis.
    Så kul att du umgicks med din syster!!!! Jag tror du kanske ska va mer med henne. En syster kan man bete sig, säga vad man vill till och bara vara. Jag har också en syster. Fast hon är 4 år äldre o vi har väl aldrig varit så nära o så som ni är. Är som dag o natt både utanpå o inuti :/ . Men en sak slog mig nyligen. Jag har aldrig så goda skratt som med henne. Hon kan få mig att skratta så jag nästan kissar på mig och verkligen får magmassage,,,,
    Är det så för er också. Minns att du sagt något sådant förr…..
    Gör som du vill nu. Lyssna till magkänslan o lyssna till den. Kroppen säger ibland mer än knoppen. Skit i det du känner att du nog egentligen ”borde” göra. Gör bara vad du känner i stunden. Läs lättare saker emellanåt, lite smaskigt skvaller. Köp något du alltid känt för men det har inte blivit. Sköna behandlingar. I Sholm har ni ju så mycket roliga museer mm. Ta med Charlie till leksaksmuseet?
    Äh, jag är så trött så jag går i kors nu. Ta hand om dig. Eller tänk inte på ”ta hand om dig” låter väl skit i dina öron ;), gör nå galet så hörs vi <3

  3. piso,

    Jag saknar min tonåring, nu är andra barnet på g för att bli tonåring…. Finns inget jag behöver mer än den som saknas oss nu.
    Gör inte ont …bedövande känslor och oändlig tomhet.

  4. Cecilia,

    Kram!

    Det här är ju första året Isak inte kommer få uppleva. Kanske ilskan har byggts upp sen nyår? Den där jävla jävla tiden som drar iväg.

    Fan.

  5. Mallan,

    Men grymt jobbat med uppgifterna Maggan! Och man har all rätt att känna som du gör, ingen har rätt att säga något ♥

  6. CL,

    Godmorgon fina du! Det är nog som du
    skriver, att kroppen och huvudet behöver
    pausa lite ett tag. Tur att du har dina fina
    familj som finns för dig på olika sett!
    Ett A, otroligt, duktigt! Stor kram<3

  7. I mitt huvud,

    Bra att du känner efter och gör det som känns rätt för stunden!!! Du är så klok, och dessutom DUKTIG!! Plugga mitt i allt, och får A!! Jag är så imponerad av dig!
    Kram

  8. Biggan,

    Grattis till det fina betyget!! Det därmed faser i sorgearbetet… Nja.. Jag tro att alla är olika. Du är så himla klok som lystnar på DIN kropp. Du vet vad DU behöver. Kram

  9. Åsa,

    Hej Maggan !
    Vill bara säga att du är en fantastisk person och jag älskar att läsa din blogg. Den är liksom ”normal” innehåller både stora skratt och tårar. Känner inte dig, men när du inte skriver regelbundet (vilket sällan händer) blir jag orolig att det hänt dig något och kan t o m gå runt och vara lite orolig.
    Det finns ingen manual hur man skall ”hantera” är sådan stor förlust som du har gjort, tror att din kropp säger ifrån hur den vill ha det ! Kram på dig ! /Å

  10. Åsa,

    Hej Magdalena!
    Jag är så full av beundran över din person och skulle så gärna vilja krama om dig!❤️

  11. Åsa,

    Hej Magdalena!
    Jag är så full av beundran över din person och skulle vilja krama om dig!❤️

  12. Lisen,

    Det är väl jättebra att du är i det stadiet. Din kropp ,ditt psyke läker. Du kommer inte glömma honom.

  13. Åsa,

    Vet du, jag tycker så mycke om dig. Jag tycker om dina texter och hur du skriver. Du känns så genuint äkta och varm.
    Jag tror det är kroppens sätt att pausa, vila upp sig, söka ny kraft. Lyssna inåt, allt jag kan råda dig till att göra.
    Stor stor kram <3

  14. D. DeMarkey,

    ha ha vad härligt att ha en sån bra dag att man glömmer att ta bilder. Det är att verkligen slappna av och njuta av den stunden man har.

  15. Anna,

    Finaste Magdalena – lyssna till din kropp och själ och ”go with the flow”.

    Stor kram till dig!
    Anna I London

  16. Ing-Marie,

    Fina, fina du. Det kanske är som du säger att kroppen ”stänger av” lite för att du ska orka fortsätta.
    Ha det så bra du kan.
    Grattis till dina A.

    Många styrkeramar. :)

  17. Carina,

    Hej
    Ett tips kan vara att gå till ett medium om du tror på på sånt. Du kanske har sett det okända på tv 7 och det andra programmet där andra kändisar fick hjälp av ett medium.
    Carina

  18. änglamamma,

    Känner igen den ”fasen” och tror att de är en del i sorgearbetet. Kämpa på och lyssna på dig själv. Man bearbetningen alltid prata eller lyssna… och gnäller andra, ja då får man ryta i. Stor kram

  19. Nina,

    Finaste du, grattis till toppenbetyget, älskar dina språkfilmer men dom är otextade

  20. Lisa,

    Fuck the shit. Du måste vara så stark långt där inne. Har,precis förlorat en systerson och jag fattar inget. Hur ska syrran överleva tänker jag just nu och hur ska två små söner leva vidare utan sin pappa?

  21. Lindha,

    Nu har jag inte förlorat ett barn men istället min mamma alldeles för tidigt… Lyssna på kroppen, hjärtat och hjärnan och gör vad som känns bäst! Försök att inte skuldbelägga dig själv för att du inte går till graven, vet att det är svårt… Själv har jag ingen gravsten att gå till utan tänder ljus istället. Antingen i kyrkan, minneslunden eller hemma. Nu fyra år senare så är smärtan mycket mindre, jag kan tänka på min mamma och känna glädje! Tillåt dig själv gå igenom dom olika faserna av sorg. Min pappa förlorade sin bror när brodern var 19 och pappa 24, min farmor var 40 år när det hände. Min farbror var yngst i syskonskaran och lite av favoriten i familjen som den yngsta… Min farmor blev gråhårig över en natt sägs det (själv var jag för liten för att minnas) men det var ett sår i hennes hjärta och även i min pappas som aldrig riktigt läkte. Men livet gick vidare (som det så klart gör) men sorgen kommer tillbaka i vågor även flera år efteråt… Det jag vill säga är iaf att det BLIR bättre! Men som sagt lyssna på dig själv, orkar du inte så säg ifrån! Humöret går upp och ner… Känslorna svallar och man kan börja gråta för minsta lilla… Jag satt och grät floder till musik och sorgliga filmer dom första två åren efter att min mamma gått bort. För mig var det ett bra sätt att lätta på trycket på nått sätt. Du är en stark tjej! En bra mamma! Kämpa på men våga också visa att du mår dåligt och inte klarar av allt hela tiden. Försök inte vara ”duktig” hela tiden… *Kram*

  22. Lisa,
  23. Terese,

    Hej. Jag har aldrig lämnat kommentar på nån blogg men brukar läsa din blogg & beundrar dig som delar med dig av din enorma sorg. Du skriver så himla bra! Så målande & verkligt. Kanske inte så konstigt eftersom det tyvärr är din verklighet. Vet inte hur jag ska förklara hur jag menar…. tex när du skriver ”era jävla apor”. Kan verkligen, verkligen föreställa mig att man känner så. Och just att du lyckas sätta så bra ord på allt du tänker & känner. Hoppas du förstår hur jag menar & tar det så positivt som jag menar.
    All kärlek & styrka till dig & dina nära.

Tack för din kommentar. Det kan ta någon minut för den att visa sig, så ta det lugnt. Kram!

“Artighet är konsten att välja bland dina tankar.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

MENY

Mer från Magdalena Graaf