PS. jag är mogen enligt min fröken. Så snälla säg vad jag ska göra!!!!!!!!

sharksngorillaz.blogg.se besök gärna min blogg, handlar om porr och hiphop samt livet som en hård fotbollssupporter. HATA ALLA!

Magdalena du är en bra mor och en framgångsrik kvinna bara så att du vet.

Tack för en trevlig blogg!

Vänligen Elisabeth

Har aldrig spelat GTA, har kikat lite på det för många år sedan och min bild av det är att det handlar om att en tjuv ska komma undan från polisen. Sen kan man tjäna extra poäng genom att göra “dumma” saker.

Tycker nog att det är lite drastiskt att skrika barnmisshandel och att fadern ska anmälas. Fråga istället barnen hur de spelar, och självklart ska hon prata med fadern om hur hon känner inför detta spelande. Men jag tror att om man gör en för stor sak av det hela kommer det bli ännu mer spännande att spela det.

Till syvvene och sist tror jag att det mer handlar om hur föräldern/föräldrarna är med sitt barn. Vilken relation man har och vilka grundvärderingar man ger barnet, som spelar in om barnet blir “stört” i sin bild av omvärlden.

Titta bara på många av de barnprogram som idag finns tillgängliga. Det är ofta det onda mot det goda, elaka mot de snälla, mobbing, slagsmål och konstiga varelser. Inte alltid helt rumsrent men som alla vet så anser ju en del att ändamålen helgar medlen. Sånt kan också påverka barn som inte alltid tar till sig informationen som vi vuxna tror att de gör.

Hur många är det inte som låter barnen vara med i rummet när nyheterna visas på TV? Där visas de vuxnas sätt att hantera verkligheten (mord, krig, våldtäkter, misshandel, orättvisor och annat trevligt) det kan också ge barn “skador” om man inte pratar med dem om hur man “ska” vara.

Min dotter är 4 år och älskar att titta på när jag spelar WoW (World of Warcraft) ett spel som kan vara rätt blodigt. Man dödar varelser, det går omkring odöda och ibland dör man. Hon vet att det är på skoj. Hon vet att man ska vara snäll mot andra, man får inte slåss eller säga dumma saker. Hon har en bra grundinställning.

Tycker tyvärr att det är ofta kvinnor har en tendens att skrika sig hesa över hur mannen behandlar barnen, bara för att det inte är som hos mamma. Jag vet själv hur svårt det är att släppa kontrollen, att acceptera att det inte sköts på “mitt” sätt och ibland inte på ett sätt som jag tycker är bra. Jag pratar självklart med min dotters pappa om saker som jag tycker är fel. Men så länge min dotter mår bra så får jag hålla mina åsikter för mig själv.

Misshandel, fysisk eller psykisk är ALDRIG okej och där får man som medmänniska självklart aldrig titta bort. Men att jämställa att låta barn spela ett spel (utan att veta HUR de spelar) med att ett barn blir misshandlad tycker jag är lite magstarkt. Det finns nog betydligt värre saker som föräldrar kan utsätta sina barn för än att låta dem spela spel.

En liten parallell för att förtydliga vad jag menar. Jag hatar rosa. Då menar jag verkligen HATAR rosa. Jag hatar hela den här könsindelningen som vi vuxna gör. Flickor ska vara rosa, sitta stilla och pyssla, leka med dockor och vara “snälla”. Killar får röja runt, vara superhjältar och har beväma kläder. För mig symboliserar rosa detta. Min dotter har aldrig haft rosa kläder, men nu när hon är stor nog att bestämma själv får jag ju se mig besegrad. Men jag gör det klart för henne att det är okej att hon tycker om rosa, bara för att jag inte gör det så måste inte hon ogilla det. Men när det gäller att köpa rosa saker så vet hon att det inte är någon idé att fråga mig.

Ser hon en rosa fluffig fin prinsessklänning, får hon välja själv. Vill hon ha den måste hon sitta still. För i en sån fluffig klänning kan man inte klättra i träd eller dräpa drakar. Hon brukar inte behöva många sekunders betänketid. Hon väljer att dräpa drakar. (Fina klänningar har hon så det är ingen som behöver tycka synd om henne)

Kanske inte är samma sak, men grundtanken är den samma. Att jag har rätt att ha en åsikt om saker men jag måste acceptera andras också. Sen ska man alltid prata om det både med barnen och den andre partnern.

Som jag sa inte det mest PK inlägget, men det är så här jag ser på det hela. Barn blir inte våldtäktsmän/tjuvar för att de spelar spel. De blir det för att deras föräldrar beter sig fel själva.

Det finns helt underbara människor som spelat konstiga spel och det finns underliga människor som aldrig spelat ett spel i hela sitt liv och ändå blivit “monster”. Var lite öppen och prata med barnen är min syn på det hela. Men självklart prata även med mannen om det hela .

Bäst jag avslutar nu innan jag börjar om från början.

Ps
Tack för en härlig blogg, kikar in titt som tätt men brukar inte kommentara.

Min son tjatade sig blå att få GTA-spelen när han var i 10-12 års åldern, men jag och sonens pappa totalvägrade. Idag är sonen 16 och tycker GTA är urtöntigt och jag är glad och stolt över att vi inte lät honom spela eländet.

Peppa din vän att fortsätta striden mot GTA, alla som har något att tänka med begriper ju att GTA inte är något att ge sina barn om man verkligen bryr sig om dem…!

Kram till dej o dina grabbar!

Så snevriden bild av verkligheten och jag tror man påverkas omedvetet så där så känslor stängs (avtrubbad) av när det stora otäcka händelser i verkligheten som de då sett i sina spel som normalt. Inget av det här är en verklighet eller normalt.