Gästbloggande Jenny fyller år och livechattar!

Hej. Idag har jag blivit ett år äldre. Tänk att livet tar ett skutt när man vaknar en morgon och så blir man helt plötsligt ett helt år äldre, fastän det bara varit en natt och en soluppgång.

Fast det är lite roligt att det blir en omdaning i personsiffrorna.
Vi har ju alltid samma personnummer, samma siffra på huset vi bor i och samma längd och skostorlek. Att bli lite äldre är kanske inte direkt sifferspännande, men alltid en rumstering i huvudet. Om en minut föddes jag för 38 år sedan. Nnnnnu! Är klockan 05:47.

Jag fick en gång lära mig att när man knäpper händerna så tar vissa ett naturligt grepp med högertummen överst. Detta skulle innebära att man är född mellan 12 och framåt på dygnet. Jag är född klockan 05.47 och jag skall alltså ha vänstertummen överst. Jag knäpper mina händer och ser ned på dem…
Mycket riktigt. Min vänstra tumme ligger och vilar överst i högen av avslappnade fingrar.
Jag passar på att be en bön för dig som läser detta och för mitt nya år. Och för Maggan i Bubblan.

Ålder är bara en siffra.
Själv är jag inte en dag över 12 och kommer alltid att känna mig som 55, fastän jag skall bekanta mig med siffran 38. 12 och 55 kanske behöver förklaras.
12 för att jag har ett barn inom mig som vägrar att dö. Jag gillar att gunga på lekplatser till exempel. Främst då på de som har lite bredare mellan kedjorna. Tolvåringen inom mig yttrar sig på flera andra sätt. Min omognad inom vissa områden belastar jag denna bit av mig, och jag ser goda möjligheter att utvecklas. Här lägger jag även det jag av olika anledningar inte utvecklat hos mig själv. Det som stannade och somnade in, för att någon i skolan gjorde ett intresse man hade till något som inte var fint eller snyggt eller moget nog.
Ibland köper jag hem pysselsaker jag vet att jag inte kommer att hinna med att göra. Jag tror att det är tolvåringen som känner att det är dags att finnas.
Hur många gånger har jag inte satt mina barn att leka med dessa tafatta försök att krama om den lilla flickan inom mig? Och, när pysslet används till att bli en bil eller en sönderklippt limhärva, och de små lyser som om stjärnor satt fast i deras hjärtan vid det krigsdrabbade köksbordet, så är jag tolv. Sen ringer telefon.

Då blir jag 55. Jag har jobbat sen jag var 21 med ganska tunga ansvarsområden. Min pappa sa till mig när Ace of Base tog fart och jag hade så mycket svåra beslut att fatta, att jag borde lära känna 55-åriga chefer kvinnor och se hur de hanterar vardagen och lära mig hur de grundar sina beslut. Och att inte döma mig för hårt när det gick åt skogen eller jämföra mina arbetsuppgifter med andra 21 åringars. För det var vid 21 som resan jorden runt på 80 månader tog fart.

Är jag rädd att bli äldre?
Nej, jag är ju redan 55. Jag tycker att det är bra att äntligen få upp siffran så att den närmar sig uppåt.
Jag är nog i så fall mer bekymrad för att det outvecklade inte skall få utvecklas för att jag jämför mina intressen med hur det skall vara. Hur huset skall se ut och hur man borde grilla. Istället för limhärvor vid köksbordet.

Idag blir det tårta. Jag skall äta den vid köksbordet. Med vänstertummen överst ser jag fram emot detta nya år.
Buda; [bu:da] jmf äldre svenskans springpojk. Skicka en sak från A till B och glömma av att det kostar 300 plus moms. Kommer av att skicka ett bud.
Kända bud:
Legenden om Maratonkillen Pheidippides. Sprang 4.2195 mil och dog, men kunde först leverera ett bud. Legenden är ifrågasatt av Herodotus och mig. Av olika anledningar, förstås. Jag tycker det verkar långt. Om man kommer med fredsbud är det väl ok. Är man asglad så är man. Om man kan skratta hela vägen till banken så kan man väl springa jättelångt. Det är inte det, utan att det är att snöra på sig skorna och ta en tur på just denna sträcka. Som sagt – jag tycker det verkar långt.

Ett stort grattis på födelsedagen till dig Jenny från Maggan och oss bakom sajten. Vill du också gratulera kan du passa på att chatta med Jenny på aftonbladet.se kl 15.00.