Här kommer först en liten observation. När jag Ã¥kte taxi in till stan imorse sÃ¥ blev jag helt fascinerad av en snigel som satt fram pÃ¥ bilrutan. Det var en sÃ¥n där liten snigel, en “petite”, ingen sÃ¥n där stor fet eller en mördarvariant. Han var ute ur skalet och sÃ¥g hyfsat pigg ut fast klockan bara var lite innan nio pÃ¥ morgonen.
Först sÃ¥g han rätt avslappnad ut. När vi började Ã¥ka sÃ¥ var han ute ur sitt hus. Han verkade lite kaxig med antennerna ute och allt. Efter ett tag sÃ¥ sÃ¥g man att han inte var sÃ¥ tuff längre. Antennerna började svaja och sen drog han in dom när hastigheten blev lite högre. Han mÃ¥ste ha blivit sjukt nojjig när vi kom ut pÃ¥ motorvägen och tänkte kanske: “fan, jag har ju krupit as-sakta hela livet och nu anstränger jag mig knappt och är för i helvete uppe i över 100 blÃ¥s”! Han blev en riktig chicken och drog sig in i huset sen. Han ville väl inte ha nÃ¥gra extremiteter ute om han skulle krascha… Han klarade sig ända in till stan.
? Kram Mrs G
5 kommentarer
hehehe
den va bra me snigeln.
han kanske va en självmordskandidat? du kunde ha frågat han ?
skönt att han klarade sig iallafall
ha en jättefin helg
kram
Hahaha! Vilken härlig historia!!!
Haha dagens garv.
Provar igen. första gången stod det att jag posta kommentarer för snabbt sänk farten. Det var ju lite komiskt med tanke på ditt inlägg. hahaha.
Ha…haaa .. sÃ¥ kul!! Du vet, jag fÃ¥r bilder i huvvudet när du sitter där och kollar in den där stackarn och funderar lite kring hans speed-upplevelse. He..hee.heee,. Fan Hasse assÃ¥ ..du börjar plocka fram poesin inom dig tror jag # filosofi varning=gulligt
Hasse!
Underbart hur du återger Lilla Snigels färd genom stan.
Du är underbar!