Det finns en äldre herre på gymet som kommer ner rätt ofta. Han är ordentligt gammal. Så gammal att jag reagerar varje gång jag ser honom där. Jag tror inte att han tränar, utan det är nog så att han kommer ner och bastar och duschar. Jag har iaf aldrig sett honom ute i gymet.
När han duschar så tar han med sig rullatorn in. Det är nog trots allt rätt bra att han gör det. Vid ett tillfälle för några veckor sen så höll han på att tappa fotfästet på dom hala plattorna.
Igår när jag var och tränade så var han på gymet. När jag kom in i omklädningsrummet så höll han på att ta av sig kläderna. Efter att jag hade duschat så var han avklädd och satt på en av bänkarna.  Han såg trött ut.
Jag satt mitt emot emot honom och jag kunde inte undgå att se att han liksom läckte. Det var en rätt ledsam syn. Det var inte så att han kissade utan jag märkte att det var ett väldigt ofrivilligt läck, ungefär som en droppande trädgårdsslang. Han såg att jag såg, och jag kunde märka att han skämdes lite. Det blev en lite jobbig situation. Jag sa inget, men jag gick och hämtade några pappershanddukar som jag gav honom. Han sa tack och la dom under sig.
Han kände sig nog väldigt hjälplös, och det var en rätt sorglig upplevelse. Ibland verkar det vara rätt grymt att bli äldre. Kanske tänker jag pÃ¥ det aningen mer idag när jag är 43 än för 20 Ã¥r sen? Ofta när jag var uppe pÃ¥ bÃ¥rhuset i mitt förra jobb som polis, och sÃ¥g alla lik där pÃ¥ dom rostfria bänkarna sÃ¥ tänkte jag: “ja, där ligger jag en vacker dag”. Det är ju faktiskt en helt korrekt tanke, för där hamnar vi. Jag är nog inte speciellt rädd för att dö. Men jag är rädd för att maskineriet ska sluta funka, det skrämmer mig lite.
Ett blogginlägg om ålderdom och döden kanske inte precis muntrar upp en fredag? Men ibland kan jag känna mig aningen mer levande med vetskapen om att jag ska dö. Ring till din mormor eller farfar idag. Det gör dom extra glada!
Är du rädd för att bli gammal? Eller för att dö?
Det där läppstiftet gör susen
? Kram Mrs G
12 kommentarer
Man behöver inte vara särskilt gammal för att man ska känna av att maskineriet håller på att lägga av, bit för bit..
Det lustiga är att jag skrev om liknande sak på min blogg idag. Dock handlade det inte om gamla gubbar som läcker, utan om mig själv. Men jag varnar känsliga läsare..
Klart man är rädd för att dö. Framförallt som man har barn som fortfarande är i stort behov av sin mamma.. Eller pappa..
Ha en underbar fredag Hasse.. Kram
SÃ¥ sant, sÃ¥ sorgligt men ack sÃ¥ tänkvärt. Helt klart ditt bästa inlägg här hittills, ja gäller att komma ihÃ¥g att ta tillvara livet och hälsan medan man har det för en “vacker” dag är den/det tyvärr garanterat borta..
Vad glad jag blir att läsa att du är så hjälpsam även i en pinsam situation. Tack.
Ja den vägen ska vi ju alla vandra.. Och själv håller jag på med ett gen testundersökning.. Min mammut dog i bröstcancer och nu har vi letat reda på den genen, så om två veckor ska jag ner till Uppsala och se om jag oxå har den. Jobbigt som 17, men även en lättnad kommer det bli av. Så man får se om tuttarna kommer ryka eller inte. Men då har jag 5% chans att få det, annars 85% chans.. så ingen tvekan.
Sköt om dig nu och du.. döden och sjukdomar kan man prata om på en härlig fredag. För den finns ju alltid med en.
Kram kram från Viveka
Tack för ett eftertänksamt inlägg.
Det är sådant här man behöver läsa ibland, för att faktiskt uppskatta nuet.
Tidigare var jag inte det minsta rädd för att dö. Jag kunde “nästan” se fram emot det… är väldigt nyfiken pÃ¥ vad som egentligen händer när vi kastar in handduken.
Men sÃ¥ fick jag barn och nu… fy… tanken pÃ¥ att dö nu gör mig illamÃ¥ende. Jag vill ju se henne växa upp, fÃ¥ barn, gifta sig.
Trots det kvarstÃ¥r nyfikenheten… en dag blir den stillad.
Trevlig helg Hasse!
Gud sÃ¥ bra skrivet och att du tog tag i situationen!!! Jag är nog inte rädd för att bli gammal men just att forslas in pÃ¥ hem och bli ensam där…..men det kanske blir vad man gör det till som med allting annat i livet??? Man fÃ¥r väl hoppas att hälsan finns kvar sÃ¥ man orkar umgÃ¥s med folk. Har själv skaffat 5 barn och det vore väl f_siken om inte nÃ¥n har lite tid över när jag sitter där…;o) Kram och ha en bra helg! Ã…sa
stackars farbror
sånt gör mig ledsen men va ska man göra när man blir gammal.. de blir vi alla nån gång..
nej ja inte rädd för att dö men sättet på hur man ska dö skrämmer mig
för ja vet att ja kommer få träffa mina kära sen i himlen.
men ledsen blir ja för ja e helt ensam me min lilla groda va som h´änder med henne när ja gÃ¥r bort… uchh hemska tanke
ha en fin dag/helg/ vecka
kram
Bra skrivet! Är själv sjuksköterska och sett mÃ¥nga lida och ocksÃ¥ dö. Jag har själv fÃ¥tt en reumatisk sjukdom, ledvärk varje dag trots starka mediciner. Var en aktiv person förut som idrottat sedan barnsben. Kan inte jogga eller cykla idag…det värsta är att inte kunna arbeta! ha en bra helg! kram
ja där fick man tänka till ! Den gamle mannen kanske alltid varit aktiv och tränat och vill behÃ¥lla den sociala biten i att gÃ¥ till gymmet. visst jag jobbar inom vÃ¥rden och man tänker sÃ¥klart pÃ¥ att man en dag ska den vägen vandra …. men nej jag är inte rädd. mer rädd att lämna mina barn och ev man och mina föräldrar. Kram
Har varit på begravning idag (sambons mormor), så för mig kändes detta inlägget väldigt passande just denna fredagen. Jag tycker att det är viktigt att vi stannar upp och tänker på sådana här saker ibland. Döden är ju faktiskt en alldeles naturlig del av allas liv.
Passar på att önska alla här inne en mysig helg!!
Bra skrivet. Tanken på att mina omgivning en dag kan vara borta, eller att jag själv är borta, ger mig en smula ångest. Det kan vara rätt påfrestande. När tanken kommer försöker jag välja ett annat spår direkt. Kanske måste man bara acceptera att livet slutar så.
Bra inlägg Hasse. Jag upplever dig oftast som ganska gapig och flamsig (men det är ju förstås i TV och då är du inte ditt privat-jag, jag FÖRSTÅR det!), därför var det skönt att läsa att du har sån empati. Fint gjort av dig att hjälpa farbrorn. Han kanske var värsta muskelknutten i sin ungdom och gillar att gå till gymmet och insupa atmosfären, vem vet?
HASSE! ..sÃ¥ härligt först Ã¥ främst att läsa lite seriöst stuff som visar att du faktiskt har känslor som du kan och vÃ¥gar visa upp. Efter att ha läst nÃ¥gra rader sÃ¥ började jag “känna” en sÃ¥n äkta sympati med dig och kände igen mig själv sÃ¥ mkt. i detta hur jag själv brukar reagera och “tänka mig in i” andras liv och situationer. Du börjar tänka pÃ¥ döden och Ã¥lderdomen och det skrämmer sÃ¥ klart oss alla..men alla stannar inte upp och tänker efter. Men det är som du säger faktiskt, det värsta med att Ã¥ldras är att det blir lite fel i “maskineriet” som man MÃ…STE acceptera. Det e dessvärre sÃ¥ jävla INTE KUL..jag blir förbannad för att helt plötsligt börjar man inse att…HallÃ¥ livet kommer aldrig mer förbli vad det varit. Den lilla farbrorn där pÃ¥ gymmet kan lika väl vara du en dag i framtiden och det e sÃ¥nt som skrämmer en,..men det e ju nyttigt med att tänka till för dÃ¥ blir man en “äkta” empatisk medmänniska. Det e sÃ¥ jävla trist att inse att livet e begränsat. Samtidigt hjälper det till sÃ¥ att man kan säga till sig själv att säga-..Lev livet,..var empatisk och kärleksfull,..för det kan vara du själv en dag..skratta mkt. (livselexir), res, njut av olika kulturer..bjud pÃ¥ dig själv,..kosta pÃ¥ ett leende..var ärlig mot dig själv och andra. Livet e för kort för att tas för mkt pÃ¥ “allvar”..utan tas pÃ¥ allvar pÃ¥ “rätt” sätt. Tack rara Hasse för att du delar med dig av dig själv!!