Tänk vad lite jag vetat om nyttigt! Inte ett smack! Idag har jag lärt mig att det finns något som heter dinkelpasta!
Tristan leker på datorn, Lance är på väg hem från skolan..
TITTA HÄR! Vilka små härliga kärlekshantag hag hade för bara 3 veckor sedan!
En lite härlig och degig bröd, pasta och potatismage…..
NU, 3 VECKOR SENARE!!!!
Lite skillnad va ? ;-)
Observera!!! Jag inte hackar på kraftiga människor, jag förspråkar inte bantningshetsen…
Jag är bara jäkligt glad att ringen runt midjan börjat försvinna.. He’he
24 kommentarer
Jag fattar inte? du ser ju lika ut på båda bilderna
när kommer smalbilden ? Aha det var ett skämt hihi
Jag tror inte det var ett skämt.
Tycker inte hon ser likadan ut på båda bilderna.
Du är jätte fin hur som helst:)
Du frågar när smalbilden kommer????
Hon är ju jätte smal på andra bilden.
Du FÅR vara glad, du FÅR säga det du vill. Detta är DIN blogg. Slappna av o strunta i alla som klankar ner. Du är bäst och jag kan förstå att det känns skönt att du närmat dig målet du satt upp. Bra jobbat!! Kram
Dina valkar är vad jag anser en platt FIN mage!!
Tänk så olika man ser på det. Allt beror på vad man har att jämföra med…
*Kram*
(http://blogg.aftonbladet.se/fetfulochmotbjudande)
Hej du vackra!
Du e underbart vacker jämt, ja vet att du inte håller med för det är ju så vi människor är, speciellt vi kvinnor!
Hur lyckades du få bort de små söta valkarna så fort? Läst på bloggen men hittar ingen bra helhet på det.. Undvikit sött antar jag, pasta, bröd, potatis med? Jag som är en sockerpingla, vad åt du när suget blev för stort?
Ta hand om dig i denna knasiga värld!
Kram.. // En annan Magdalena
Tack Magdalena!
Jag har följt dig i din blogg ca 5 mån, du är en intressant person! Jag är arbetsökande sen 6 mån tillbaka och har tid över till att sitta vid datorn lite då och då. Men jag har verkligen satt igång med träningen! Tar promenader, joggar och mår så gott av det. Kan vissa dagar vakna upp och må skit. Tar mig alltid upp vid 7 tiden. Efter att jag motionerat så mår jag ALLTID bättre! Idag är en extra bra dag – jag har träffat min nya arbetsgivare! Jippi! Så ca 1 mån till får jag tid till att följa dig, sen börjar jag jobba!!! MEN jag kommer gå in och titta in i din blogg då och då – för du ger mig så mycket! Tänk vad ord kan vara värdefulla! :) Ha det så gott! Kram
Åh vad duktig du är :) Jag har själv 6 envisa kilon som inte vill ge med sig men nu SKA de bort ;)
Hur har du gjort? Tipsa snälla…
Massa kramar Ullis
Haha, hon har bara satt på andra byxor. Titta på håret och på rummet. Likadant båda bilder. Hon bara pumpar luft i kinderna på bild 1.
Rolig skämt, tycker jag!
Ha det så gott!
kul!! grattis!!!
är skönt när man känner sig ”mer som sig själv”
spelar ingen roll vad man väger eller vad andra säger om man inte trivs.
bra jobbat tjejjen!!
en massa kramar till dig !!!
Bra magdalena! Blååås mer! Älskar din humor ;)
Hej vännen!!
Grattis! Förstår att du är nöjd och det ska du vara!
Jag läääääängtar tills jag också får sätta igång! (Gravid i v 31 nu….) Börjar fasa för förlossningen nu….
Börjar fundera på HUR jäkla DUM man får vara som gör om detta igen!!!??? Hur ska jag överleva en gång till? Det va ju bara ren tur att jag överlevde förra gången, jag kommer inte ha sån tur igen….!!? Fy!! Tänker på dig och att överlevt 3 (!!) gånger!
Nu min fråga!
Jag MÅSTE få veta hur du gör dina fina lockar som på sista bilden?? Snäll berätta! Underbart fint!!
Puss o Kram!
vad kul för dig! jag är som du, ”normal” och när man då säger att man vill gå ner några kilon för att man själv inte trivs, då ska det bli så himla stort och vaddå, du är ju inte tjock. Nä, det kanske jag inte är jämfört med vissa andra, men JAG trivs inte så. Stå på dig Maggan och jag gillar din blogg, att folk alltid har en åsikt om allt, så kommer det alltid att vara. Bara fortsätt vara den du är och skriv som du gör. Du gör mig och så många andra glada och peppade genom det du skriver. Jag upplever dig som en tjej med båda fötterna på jorden, som egetligen lever ett rätt vanligt liv… nu blir det svammel känner jag. ja ja, ha det bra. kram M
Vad fin du är!
Skulle vara kul att se dina fynd från Odd Molly utförsäljningen. Detta märke ligger mig varmt om hjärtat och har blivit min hobby.
Vänligen Caroline
Använder du botox och/eller restylaine? Är vanligt i kändiskretsar har jag förstått.
Hej där!
jag har skrivit en gång tidigare till dig ang att jag tycker om detta att du är dig själv i bloggen med allt vad det innebär…!
Men nu detta ang självmord,att det skulle vara själviskt som du skriver, jag kan förstå hur du resonerar men jag anser att du har fel. Jag sa precis som du innan jag fick privata erfarenheter när min bästa vän tog sitt liv, och det var ingen som hade kunnat ana. Män är också dom som inte så ofta som kvinnor, hotar utan de arbetar i det tysta med sin ångest många gånger. Och de som du nämner ang en närstående som hotat många gånger, jag har själv en svärmor som hotat i typ 20 år och hon lever fortfarande…När man mår mkt dåligt ex är deprimerad då anser man att ens familj etc ska få det bättre när dom slipper dras med allt det jobbiga det innebär att stötta en närstående som är sjuk. Och psykisk sjukdom är på många sätt betydligt svårare att hantera då den ofta inte syns, det finns inga sk bevis. Sen ett annat dilemma, den som väl har bestämt sig för att dö, han/hon är ofta gladare på många sätt och det kan ju få omgivningen att invaggas i ett lugn, att nu är det bättre vad skönt…Sen plötsligt så går personen och ex hänger sig, det krävs mod att ta ett sådant svårt beslut och då upplever man en lättnad när man väl bestämt sig…Jag blev arg på min vän för jag trodde vi kunde prata om ALLT, men även den mest öppna personen och en som därtill står en nära har oxå hemligheter. Ja, ja, nu blev detta ett långt inlägg, tycker att det är så viktigt att självmordsfrågan kommer upp till ytan, det dör flera i självmord än i trakfiken varje år, trots detta har psykvården skamligt lite resurser.
MVH/Malin
Jabba dabba dooooo..
Grattis till att handtagen försvunnit…själv jobbar jag på dom..har t o m köpt dom nya ” Rump skorna”…känner att rumpen jobbar när jag går…så tjohooo på mig med..
Skönt när det händer lite…man mår liksom lite bättre o blir lite gladare…visst visst..det hängerer inte på vikten.. Men mår man bra så fan fen…bara att fortsätta..alla är vi olika som tur är.
kramellikramis på dig söta M
Maggan… det är stor skillnad på att ha varit med om en rad jävla hemska saker men som faktiskt ändå går att ta sig ur. Att leva med en psykisk sjukdom som äter upp en inifrån och ut varenda dag, varenda sekund utan någon egentlig anledning. Allt i ens liv kan vara perfekt, underbar familj mm.. Men den förbannade sjukdomen fyller bara ens huvud med ångest, en ångest som tar andan ur en, en ångest som gör att man förbannar den dag man föddes.. En smärta så stark att man bara kan ligga i en säng och skrika rakt ut.. frågar någon vad felet är så har man inget svar. Man har ingen bakomliggande anledning… Ångesten bara är där… Alltid,alltid, inget slut. Förutom den slitgiltiga lösningen. är man feg då? När man kämpat mot skiten sen man var barn, går konstant på medicin, hos läkare osv. Man vill bara få ro, frid. Fegt?
Hej! var kommer jeansen ifrån, btw så tycker jag att du e fin på båda bilderna, men jag vet sj hur det är, minus ett par kg gör mycket för självförtroendet och man mår mycket bättre :D
Åh va duktig du är…………………
Jag kämpar här oxå : )
Vissa dagar går bra : )
Och vissa mindre bra : (
Pastan har jag provat och den är GOD tycker jag…
Gonatt och ha det ”gott”
KRAM Helene.
Hej Louise! :) Tänkte bara berätta att jag känt så där som du beskriver. Har ätit mediciner, har haft mörka, destruktiva tankar under nästan hela uppväxten, haft alkoholismen nära som skuldbelagt och fyllt mig med skam. Jag har haft självmordstankar i ca 15 år – dock inte längre. Människor runt mig har varit psykiskt sjuka, knarkat, skyddat sig med vapen. Jag har hela livet levt ”på gränsen” och jag tror att jag till slut drabbades av posttraumatiskt stressyndrom p.g.a. noll trygghet, noll hjälp av vuxna, och noll empati för mig då jag var barn. Jag är en väldigt allvarlig person som aldrig lekt och släppt loss för det fanns inte utrymme för det i mitt liv. De som skulle skydda mig, vårda mig och älska mig var barn själva. De gjorde så gott de kunde. Jag har HATAT vääääldigt många år. Jag har varit så arg på världen för att jag tyckt att den svikit mig men vet du vad?! Jag har förlåtit. Särskilt den viktigaste människan i mitt liv, mig själv. Ångesten har vridit ur mitt hjärta och min hjärna som trasor, det har skärt i kroppen av smärta, alkohol har dövat även min trasighet ett tag, panikångesten har fört mig till psykakuten, jag har vaknat på sjukhuset efter ambulansfärd efter att jag blandat alkohol och tabletter. Jag ropade på hjälp då.
Jag har varit sjuk och på ”min” botten.
Men vet du!!? Jag är inte sjuk längre. Jag har fått berätta om mina upplevelser, tankar, känslor, dels hos psykologer, psykiatriker, terapeuter men även för vänner som jag inte skulle kunna leva utan. Jag är öppen med vad jag varit med om till människor som jag litar på. Att få dela sin sanna historia med någon endaste tillitsfull person är oerhört värdefullt!! Jag tror att man blir sjuk om man inte får tala ur sitt hjärta.
Det jag menar är att det GÅR att resa sig ur askan, blodig, trasig, illa tilltygad. Du tar ett steg i taget. Det kan vara hur litet som helst. Men du går. Du bestämmer dig. Vill jag leva eller vill jag dö? Vill du leva så tar du ett steg framåt och ett steg till och så håller du på. Känns det som om du exploderar av ångest – skrik men du dör inte ändå!! Man dör inte av ångest, man dör inte av panik, man dör inte av sorg. Det låter j-ligt klyshigt men tiden läker faktiskt sår. Många människor bär på sår och sorger i många år. Många har det svårt. Ibland lite lättare.
Jag kan inte veta exakt hur någon annan känner, därför är diskussionen svår för det finns ingen som har alla de rätta svaren. Ingen med alla felaktiga heller. Jag kan bara hoppas att mina ord når fram till någon och förhoppningsvis tänder en gnista av hopp. Hoppet är det enda som behövs egentligen. Så länge man hoppas så tror man på en bättre framtid. Ett steg fram. Ett till…….. /Maskrosbarnet
Överlevare- Usch vad ledsen när jag läser vad du har fått gå igenom.. Du är verkligen en överlevare och jag är så glad för dig och att du klarat det. Men jag har ju inget att ”resa mig ur”.. Jag har ingen traumatisk bakgrund eller något. Har en helt underbar familj, vänner man och allt. En fin uppväxt (förutom min sjukdom som jag haft sen jag var ett litet barn). Jag har inget att resa mig ur, jag har redan allt. Förutom en frisk hjärna… Som min läkare sa: ”din sjukdom är att jämföra med epilepsi, diabetes eller andra kroniska sjukdomar och som måste medicineras varje dag livet ut.” Det hade jag gjort och gör. Men jag är ju så starkt medicinerad att jag sover nästan dygnet runt, vilket liv är det att öeva när man jobbar alla vakna timmar, för att sen sova, sova, sova. Och inte tar medicinen bort ångesten heller, trots alla kombinationer. De gör mig avtrubbad, konstant trött och lite som en zombie. jag vet verkligen inte vad nästa steg är nu. kram kram
Hej! Jag har precis såna jeansleggings som du i ”efter” bilden!! Blev hur glad som helst när jag fick se att jag inte är ensam om dom :) Kram!!!
Hej igen Lousie! Jag är hemskt ledsen för din skull. Jag kan inte föreställa mig hur du har det i ditt liv p.g.a. din kroniska sjukdom. Jag tror att jag förstår vad du menar när du skriver att du inte har något att ”resa dig ur”. Jag vet inte om den sjukdom du har är helt obotlig – om så är fallet så vet jag inte vad jag ska säga mer än att jag är ledsen..
En tanke som dök upp när du skrev att du endast jobbar och sover är att du verkar göra av med mycket mer energi än vad du får igen. Har du varit sjukskriven någon gång eller skulle du kunna tänka dig det som en hjälp att kanske få lite mer livskvalité? Ifall det skulle minska påfrestningarna för dig på något sätt och kanske låta dig ha lite mer ork och livsenergi?
Kanske du redan prövat?
Jag hoppas att du kan hitta någon lindring, någonting som kan göra att du får må bättre, så att du får njuta av ditt liv ibland som alla borde få göra. Styrkekramar till dig!!!!!!