Det händer inte mig, bara andra.

30 september, 2014
244 Kommentarer

Tänker på hur många år jag bloggat. Sex år! Du har verkligen fått följa mig genom det mesta i livet.
Kärlek, skilsmässa, kriser,  förlossning, graviditet. Skid och solsemestrar, Nyår, julaftnar..

Skoj, bråk, barnens uppväxt, flyttar, Sigtuna, nystart, hundar, hamstrar, hus, vänner och arbete. Och nu så fruktansvärt tragiskt, min så älskade och förstfödde sons död..

Tänkte på en sak tidigare idag.
Vi vet alla att döden kommer en dyster dag. Men vi är så otroligt oförberedda? Jag var inte ett dugg rustad inför den här striden.
Sorg och saknad är ett avgrundsmonster utan dess like. Den skrämmer mig mer än vad något annat skrämt mig tidigare.
Ond, kall och utan barmhärtighet

Jag har börjat jagas av katastroftankar.
De vill inte släppa taget om mig.
”Döden kommer i tre”
Vem har missat det äckliga gamla talesättet?
Filips pappa somnade in i maj, Isak har lämnat oss. Vem blir den tredje??!

När telefonen ringer, när det knackar på dörren.

Har Charlie satt något i halsen på förskolan. Kommer min mamma bli sjuk.
Är killarna ovaksamma vid övergångsställerna och bli överkörda av en buss. Cancer. Bilolyckor. En ny olycka. Hjärtattacker, hjärnblödning, stroke.
Bli påkörda när de cyklar till skolan? Nedslagna. Falla från en klätterställning. Rattfyllerister, galningar?!

Jag är tillochmed orolig att taket ska ramla ner över Tristan i storarummet när jag nattar Charlie.
MEN det som skrämmer mig mest? Är att jag plötsligt insett att vi alla är dödliga. Och att jag kan inte, HUR mycket jag så inneligt skulle vilja och älskar mina barn. Skydda dem från allt ont i livet.

När jag glatt trallade genom vardagen tidigare, eller gnällde över skitsaker så fanns döden ALDRIG i mina tankar. I vår familj dör ingen. Det händer bara i andras familjer..

Nu ligger jag här och livet har stannat. Jag har svårt att se glädje eller mening i något just nu..
FAST jag har en fin familj och tre andra pojkar, så känns sorgen alldelles för stor för att orka bära.

Livet bara fortgår för alla runtomkring en. Människor skrattar, skålar. Folk på gatan, i butikerna…
Medans våran klocka och tid har stannat. Stannat totalt och kommer aldrig bli desamma.

Om du har dina små i rummet intill dig? Pussa och krama på dem en extra gång. Snusa dem i nacken. Stryk dem över kinderna.

Om inte, ring och säg att du älskar, saknar dem och att de är speciella, unika och värdefulla.

Man kan inte krama eller älska sina barn förmycket.

Rätt som det är, kan det vara försent. Och livet stannar. Utan rättvisa eller förståelse. Som mitt har gjort och säkert många andras.

image

Tack igen för att du tagit dig tid och skickat mig värme, lämnat avtryck i kommentarna och delat med dig av dina egna erfarenheter i sorg och saknad.

Stor kram


Kommentarer

  1. Britt-Marie,

    Tack för att du orkar skriva på bloggen. Tack för att du vill dela med dig av den ofattbara smärtan.

  2. Renate,

    Tenker på deg og familien ❤️

  3. Jonna,

    Fina Magdalena! Du är så ärlig och äkta, jag har följt din blogg i flera år och du har gett så mycket av dig själv! Vi har fått skratta och gråta med dig. Hoppas du känner att vi försöker bära lite av det tunga åt dig nu när du har det svårt. Livet är så orättvist!!!

  4. Jenny,

    Jag kan inte alls förstå hur du känner men förstår att det är en mardröm. All min styrka till dig och din familj. Kramar <3

  5. Agneta,

    Fina du! Kan inte ens föreställa mig din känsla. Har själv tre barn, bara tanken att något skulle hända dem är hemsk. Och det är bara min tanke, men din verklighet. Skickar dig massor med styrka, jag tänker ofta på dig och hur du har det. Kramar!!!

  6. Cathrine,

    Jag är så oerhört ledsen för din skull, ingen förälder ska behöva gå igenom det du gör just nu.
    Ska ringa mina stora barn och pussa min lilla här hemma lite extra. All kärlek och styrka till dig

  7. Martina,

    Jag lovar att puss lite extra på min dotter. Både ikväll och i morgon och varje dag som jag kan göra det. Tack för ditt gripande inlägg! Jag tog verkligen till mig det. Döden har varit närvarande i min familj också, men då med äldre familjemedlemmar. De har tagits ifrån oss alldeles för tidigt (min mamma fick bara fylla 65

  8. Martina,

    Jag lovar att puss lite extra på min dotter. Både ikväll och i morgon och varje dag som jag har möjligheten att få göra det. Tack för ditt gripande inlägg! Jag tog verkligen till mig det. Döden har varit närvarande i min familj också, men då med äldre familjemedlemmar. De har tagits ifrån oss alldeles för tidigt (min mamma fick bara fylla 65 år), men det går inte att jämföra med ett barn! Jag beundrar dig så kopiöst att du står på benen överhuvudtaget, att du orkar skriva till oss som du gör. Du är på riktigt en fantastisk människa! Jag hoppas innerligt att du på något sätt kan få lite mer styrka att orka och att nån gång få njuta av livet igen. Stor kram! <3

  9. Sofie,

    Önskar jag kunde bära din sorg om så bara för en timme ❤️!

  10. Wictoria Galanti,

    Hej fina du <3
    Lider med dig och det ni går igenom. Känns så fruktansvärt orättvist! Önskar jag kunde säga eller göra något som lindrar smärtan. Vi förlorade en dotter för sju år sen och jag känner igen så mycket av känslorna i det du skriver, känner smärtan djupt i bröstet… Ingen ska behöva gå igenom det!
    Vill bara säga att jag tänker på er jättemycket och vill skicka massor av styrkekramar till dig <3 låter kanske konstigt men det kändes på något vis som en lättnad när du började blogga igen och kändes skönt att få se dig och barnen i stallet. Du verkar vara en sån stark människa och ha många stöttande och kärleksfulla nära dig. Ta hand om varandra. Kärlek och kraft till er <3 <3

  11. Meggie,

    ❤️

  12. Elin,

    Stor värmekram till dig och din familj! <3

  13. Annica,

    Stor varm kram ❤

  14. Sandra,

    <3
    Kan inte ens föreställa mig vad du går igenom. Kan bara sända er min tanke och ge dig en stor, stor kram i tanken. Styrkekramar till dig och din familj.

  15. Mia,

    Många Många Kramar till dej och din familj <3<3<3

  16. Åsa,

    Min morbror, som var väldigt sjuk och gick bort för ett tag sedan sa alltid till mig när vi pratade om döden att ”Död blir jag den dagen ni slutar prata om mig och tänka på mig. Jag lever i ditt hjärtat och i din tanke precis så länge du vill ha mig där!”
    Beklagar verkligen din sorg och hoppas du kan hämta styrka från dina medmänniskor! <3

  17. Malin,

    Har följt din blogg i många, många år och tycker så mycket om dig (& dina nära).
    Jag tänker på dig varje dag och önskar jag kunde skicka lite styrka och hopp!

    (Går i kbt-terapi & enligt honom är det helt normalt att ha katastrof-tankar när något har hänt, det är om de är kvar efter år som man ska ta iut med dem. Lite info, jag inte ens vet om du vill ha).

    • ellinor,

      Hej alla.där.vi ber,bön,
      För det.som ja har läst
      Alt så vet.ja vad det handlar,
      Om så det är väll sten frisk ja känner
      Han han jort massor filmer på
      Tven har ja sett han på.googel med,,
      Ja vet hur.han ser utt han är.väll gammal
      Gubbe

  18. Isabell,

    Finaste Magdalena, om jag bara kunde lindra din sorg… Jag kan bara skicka värme, kärlek och ett tänker på dig och din familj <3

  19. Boel,

    Kramade mina pojkar extra länge i kväll…. tänker på dig!

  20. Caroline,

    Har följt dej i några år nu. Din blogg har alltid känns så genuin och äkta. Man har skrattat med dej och gråtit med dej. Du verkar vara en sån Fin o stark människa. Du bloggar och skriver för din egen skull men du ger så mycket till andra. Verkligen! Kärlek och styrka till dej <3

  21. Madeleine,

    Tårarna faller på mig…jag känner dig inte alls men om jag träffade dig nu så skulle jag ge dig en varm kram utan att ens säga ett ord, för vad ska man säga…:( Du upplever det värsta som kan hända en förälder och något som man precis som du skriver bara tror händer andra… Jag smög in till mina små döttrar som sover sött, snusade dom i nacken, gav dem en puss och sa att jag älskade dom <3. Varm kram från mig <3

  22. Malin,

    Jag är inte den som kommenterar inlägg men jag kan inte undgå hur beundransvärd du är i denna tuffa tid o du måste få höra det! Magdalena, du är så stark och fortsätt kämpa!
    Varm höstkram till dig!

  23. Mia Dahlberg,

    Skickar massor av styrkekramar till dig! <3<3<3

  24. Spixa,

    Jag förstår vad du menar.
    För över 2 år sedan förlorade jag någon väldigt betydelsefull för mig. Jag satt på tunnelbanan en söndag på väg hem från jobbet när telefonen ringde och beskedet kom. Vi hade sökt honom per mail, telefon, facebook men inget svar. I många många månader kunde jag inte åka tunnelbana utan att tänka på honom och på att han dött. Än idag kan vissa resor med tunnelbanan komma med smärta i hjärttrakten. För att inte tala om paniken så fort jag vill få tag på någon men inte får något svar. Hur jag maniskt kan ringa och ringa och ringa bara för att brista ut i gråt när personen svarar och jag måste hulka fram att jag trodde att personen jag pratar med kanske hade dött. Idag ”förstår” jag oftast att han är död, men ibland kommer den där chockartade känslan åter, som en elstöt som går genom kroppen och värken bakom bröstbenet. För det är ju inte OK att unga människor är förlorade, inte egentligen, inte i min värld.

  25. Ami,

    Jag tänker mycket på dig och din fina familj. Stor kram till er ❤️

  26. madde,

    Underbara Magdalena,mitt hjärta gråter!
    massvis med varma kramar till dej&din familj!

  27. Annica. B,

    Å vad jag pussat och pussat på min dotter. T o m sovit bredvid och vaknat och pussat igen. Att läsa om din och er ofantligt stora sorg berör så enormt. Nej precis en mamma ska INTE behöva gå igenom de du gör!!! Mitt i så glad utan att vara glad men för eran skull att media och så många respekterat er och legat lågt. Där mitt i er sorg växte Sverige igen i mina ögon att bl a journalister i vårt land inte är ”hyenor” då i ett annat land hade ni nog inte som offentlig familj fått vara ifred! Finner ABSOLUT INGA ord som kan trösta men efter ha läst utan att ha skrivit, skickar jag nu så varma goa tröstande kramar som går från mig till dig och er <3

  28. Karin,

    Jag läser din blogg sedan ett tag tillbaka & tycker att du är en alldeles underbar & härlig person. Kan inte ens föreställa vad du går igenom. En overklig händelse/chock, som gör vem som helst skräckslagen bara av tanken. Har tänkt så mycket på dig & din familj & önskar jag kunde hjälpa på något vis. Jag kan förstå dina tankar på ngt vis, då vi var med i tsunamin & hela familjen höll på försvinna. Katastroftankar & rädsla för allt & alla är kroppens reaktion på chocken. Behåll inte känslorna inom dig. Bli trött i hela kroppen, inte bara i huvudet. Jogga, gå & kom ut i friska luften. Skriv & rita, prata & skrik. Många varma kramar & tankar

  29. Karin,

    Pratade precis med en vän i telefon om träning, mammakilon och ångest och började sedan få en tanke om att tänk om jag skulle få cancer, då skulle jag vilja prata in en video till alla jag känner för att säga allt det där man aldrig säger, vad man verkligen är ledsen för, vilka man älskar så otroligt, be om ursäkt för de dumma saker man gjort…och helt plötsligt så kände jag mig så otroligt tacksam för min kropp, min familj och allt jag faktiskt har, hur oviktigt det där andra är men som ändå kan uppta så mycket av ens tid och liv. Kan aldrig förstå det du upplever och gått igenom men vill ändå sända någon slags värme och kram till dig. Livet är så förbannat orättvist och nyckfullt ibland. Kämpa på! Du kämpar för så många mer än du vet!

  30. Anne,

    Styrkekramar, massor <3

  31. Julia,

    Fantastiska Magdalena. Det gör så ont att höra hur tufft du har det. Men jag vill tacka dig för att du delar med dig. Det gör att jag inte känner mig lika ensam i min egen smärta. Jag har inte mist någon närstående till döden men min 58-åriga mamma har blivit personlighetsförändrad och det finns inte mycket kvar av hennes gamla jag, vilket gör att det känns som att jag förlorat henne. Hon har varit min bästa vän och jag tänker ständigt på henne och oroar mig konstant. Ja, hela min familj finns ständigt i mina tankar och jag har svårt att vara bland folk för att ängsligheten är så närvarande vilket gör mig frånvarande… Hoppas att detta är en övergående period. Återigen stort tack för att du visar att jag inte är ensam. Allra varmaste tankarna till dig och din familj

  32. Annelie,

    Går nu in igen och pussar på min dotter som är i Charlies ålder…
    Tänker på dig. Sänder kärlek ❤️
    Finner inga ord.

  33. a,

    Jag gråter.
    Det smärtar.
    Jag känner.
    Oändlig sorg och saknad.

    Jag vill tipsa om en blogg:
    http://mrsmartin.se
    Läs den.
    Från start till mål.

    Kärlek och omtanke till dig och din familj♡

  34. Camilla,

    Det knyter sig i magen och bröstet när jag läser detta, särskilt din uppmaning om att krama om våra älskade barn lite extra och verkligen tala om för dem hur mycket man älskar dem. Det är nu mitt i natten och mina ligger och sover sedan några timmar tillbaka. Men jag lovar dig fina Magdalena, att jag i morgon dag ska göra så som du skriver. Vi måste ta vara på den tid vi har. Kram ♥

  35. Lina,

    Är så otroligt ledsen för din skull….
    Så jäkla orättvist livet är…. ska ge min dotter en massa extra kramar o pussar så fort hon vaknar!!
    Massa styrka o kärlek till dig Magdalena

  36. mnilss,

    OMG så hemskt att förlora sitt barn , vet exakt hur du känner , tårarna faller på mig när jag läser din inlägg :-( styrkekramar till dig och din familj !!!!, kram

  37. J,

    Tack för att du påminner om det som eg är så självklart men som man så lätt rusar förbi i livet! Sitter m min dotter i knäet och kan liksom inte komma härifrån när jag läst dina ord. Vill stanna här för evigt!!!
    Du är så stark som orkar dela
    med dig och hjälper oss stanna upp och ta vara på varandra!
    Stor kram
    Varm kram

  38. *lena*,

    Sänder dett för 100ade gången verkar inte funka alls syns inget fastän jag redan sagt det står det, men testar igen då vet du ifall du blir överöst med
    101 lika inlägg kanske funkar bättre på mannes lilla platta…..Vår familj har drabbats av cancer 3ggr på kort tid. Varje gång har jag svårt att förstå hur livet kan fortgå runtomkring när en människa man älskar bara försvinner från jordens yta det har gjort mig både arg, ledsen och förbryllad., det är som du säger att livet stannar upp för ett tag.
    Kan du börja jobba gör det & du har ju turen att ha ett arbete där du glädjer andra så det kanske kan ge både energi & ork.
    Jag har en liten slät sten på mitt nattygsbord det är min tacksamhetssten, den håller jag i handen varje kväll & räknar upp de saker jag känner tacksamhet över just den dagen, ofta gnäller vi över vad som inte är bra så den ger mig perspektiv på tillvaron…

    Kramar till dig fina♡♡?

  39. Maggi Larsson,

    Många många kramar!!! Känner dig inte men tänker på dig varje dag.

  40. anne,

    Kramar till dej, följt din blogg o läst din självbiografi, du verkar vara en varm person <3

  41. Josefin,

    Du skriver på ett sätt som verkligen berör, så naket och äkta. Man känner igen sig i mycket av dina tankar o känslor. Har nyss fått min första dotter o ryser av tanken vad du just nu går igenom. Du kämpar på bra! Glöm inte att man måste bryta ihop för att orka vara stark, gör saker som får dig att må bra, omge dig bland positiv energi!!
    Kramar från en mamma i norr

Tack för din kommentar. Det kan ta någon minut för den att visa sig, så ta det lugnt. Kram!

“Artighet är konsten att välja bland dina tankar.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

MENY

Mer från Magdalena Graaf