Tristan sover, Lance ska på fotbollscamp imorgon och sover hos sin pappa,! Läste  en skittrist saga för min lill’prutt..

Tristan ville höra en läskig ”mamma’påhittad”, han utmanade mig, häcklade mig och sa att mina sagor var mesiga.

Den VAAAR inte läskig nog! Jag kände mig förnärmad, tog i från tårna och började berättade en halv’hemsk he’he.

Jag berättade en riktigt rysare om blodtörstiga vildvittror, bortsprungna barn, gråtroll och håriga skogsväsen..

Tristans läpp darrade..

-Mamma får jag sova i din säng?

( Så jag var tvungen att avsluta med en snäll saga, om en gullig rävunge som inte fick sina ögon utpickade av en vildvittra;-)…

Jag har studerat mig själv i spegeln idag.

Vad är det som egentligen skapar ett intresse!? Vad är det som gör att vissa människor hamnar i tidningarna, och inte alla..

Jag slår vad om att hälften av alla skilda tanter nere i Sigtuna har haft ännu mer skilsmässobråk och skandaler än vad jag haft, de är mycket duktigare på sina jobb. Har en massa dolda talanger.
Jag ser en helt vanlig ut.
Jag har en finne på hakan, lite risigt hår! MEN säkert inte mycket värre än någon annan. Överlag är jag tillfreds med det jag ser.
Jag går till mitt jobb (som råkar vara ett känt TVlotteri) jag får min lön den 25 varje månad och knegat lite extra ibland. Som hobby skriver en blogg om mina vardag. Jag går på toaletten! Jag kissar med öppen dörr när ingen är hemma, och petar mig i näsan, när ingen ser.
Ibland skiter jag i att raka benen, jag tar ett fågelbad, sätter upp håret i en flottig toffs och går runt i pyjamas hela dagen. Gråter gör jag till romantiska filmer. Jag har PMS, och beter mig som en idiot till och från. Jag handlar på Lidl, hetsäter glass, och får bikiniångest ..
Jag blir kär, jag har varit olyckligt kär. Då gråter jag floder, kan inte äta, jag vill dra täcket över huvudet och tror att livet är slut.
Jag försover mig, snoozar, och kan dra vita lögner! Jag dricka på tok för mycket vin ibland, och svär på att aldrig dricka en droppe till.
Jag kan släppa en S.B.D och skylla på hunden. Längta efter mamma (fast jag är 34). Känna mig megasnygg ibland! Och som världens mest ensammaste och fulaste vissa dar. Jag hämtar mina barn, lämnar mina barn från skolan, går på föräldrarmöten. Jag kan skrika på mina killar i onödan (om jag har en skitdag) skämmas och be om förlåtelse på kvällen.
Jag kan vara tjurskallig, slå i dörrar, svära och leva loppan. Ta dåliga beslut och bra beslut…
Jag är nog lika jävla vanlig som en Volvo, lika ointressant som vem som helst. Jag är inte en politiker eller någon regeringsmänniska som föredömligt ska styra Sverige.
Jag är en totalt vanlig Svensson som råkar heta Graaf! Vad sjutton är det som kan skapa ett intresse då man egentligen är världens tråkigaste?? Vem är det som sitter och bestämmer? Varför är det inte du? Jag kan slå vad om att DITT liv SÄKERT är roligare än mitt!? Du kan säkert säga 1000 mer intressanta saker än mig.
Du kan säkert stava bättre?
Det är ett jäkla lotteri, undrar om man kan säga upp sig? Eller ansöka om ett löpsedelsbidrag hos arbetsförmedlingen?
Vad tycker du om tidningarna? Är det viktigt att veta om jag pruttar 4 gånger om dagen? Vem är Gud här, och avgör vem som ska vara allmän egendom?

Nu min älskade vän så är det godnatt för mig! Pisse ska få följa med mig till kontoret imorgon och leka med bösarna…..

PS. Fina bloggsyster! Hur står det till med din syster som fick en hjärnblödning? Har du hälsat på henne??

Man behöver ett enormt stöd…Och inte bara första veckan, folk har en förmåga att ”hjälpa till och stötta första veckan, då det är nyhetens behag”  Du kan vara ett  stöd när hon kommer hem istället… Avlastning, hjälp, och stödet behövs! Man är inte stark efter ett par månader, sorgen och ångesten kan sitta kvar i år. Min fina vän Marianne hon hjälpte mig med städningen och barnen..Angela kom då jag kände mig ensam, det var guld värt! Hoppas din fina syster mår bättre, och lova att hålla oss underrättade..

Maggot x

Ett dilemma! Jag hittade en 100-lapp på marken idag. Tittade mig omkring för att se vem som kunde ha tappat den. Jag kände mig som en tjuv! Och stoppade den i fikan.. Självklart höll jag den demonstrativt i luften på väg mot bilen, för att INTE verka som en tjuv.
Har funderat på vad man skulle ha gjort om man hittade 1000kr..
Jag hade nog inte haft samvete för att stoppa en sån stor slant i fickan. Tänk om den tillhörde en hungrig pensionär? Eller ett stackars barn som tappat hela sin inväxlade spargriskassa?! Hade man gått till polisen? Vad hade de sagt? Satt upp en lapp? Upphittad 1000-lapp!! Vem tillhör den, Ha’ha..

Vem tillhör denna??

Nu är vi framme i Cebu efter en dag i Manila då vi besökte fadderbarn.
Idag har vi varit på soptippen i Inayawan där de bor i små hus som är gjorda av saker från tippen. Vi har också haft en fest för ca 150 barn med dans, ballonger, godis, hamburgare och kyckling. Det var en upplevelse.

MVH. Isak

Det sker något i hjärtat som gör att man börjar uppskatta saker på ett nytt sätt, man blir mera tacksam och villig att dela med sig.
Jag har arbetat i Filippinerna i snart 17 år. Framförallt med att hjälpa barn i de mest utsatta områdena i Cebu. De som bor på sopptippen.

När jag hörde om soptipparna i Filippinarna var det svårt att föreställa sig hur det kunde se ut. Hundratals familjer bor på soptippen, lever där och arbetar där. Det är stora hoppackade områden, nästan som stadsdelar. Stanken på vissa platser är fruktansvärd och det kommer en stickande de rök från de multnade soporna.
Mitt fösta intryck var en liten flicka som satt mitt i smutsen och grillande en stor råtta. Hennes syskon letade ris i smutsen som de sorterade och försökte tvätta.

Nu har vi flera hundra fadderbarn som vi hjälper med skolgång, medicinsk hjälp och kläder.
Vi har också tillsammans med våra partner byggt en liten klinik för att hjälpa gravida kvinnor och deras barn. Kliniken är nu fullt bemannat både med läkare och sjuksköterskor.

Vi kommer också att arbeta på en stor begravningsplats där människor bor och lever i stor misär.
Det går att göra så mycket med så lite. Det var egentligen det som fick mig att börja hjälpa andra. Bara att läsa om nöden i världen, all misär, orättvisor och betryck gjorde så ont att det lilla som man själv gjorde kändes som en liten droppe i havet.
Nu trettio år senare har jag sett att den droppen kan bli till ett stor flod.
Det lilla vi gör är betydelsefullt.

När jag började hjälpa andra var jag egentligen i behov av hjälp själv. Jag var i trettioårsåldern, ensamstående med två små barn. Jag ville hjälpa, men hur i all världen skulle det gå till? Jag hade inga kläder att sälja, inga smycken, inga pengar. Men jag tänkte: ”vad har jag?” Det enda jag kunde tänka på var att jag brukade predika och att jag kunde sälja dessa band för några kronor till några som ville lyssna på dem. Jag började så smått, i början gick det trögt. Vem ville köpa dessa predikaningar? Första året hade jag fått ihop över 60.000 kronor och det kändes för mig som en stor förmögenhet. Jag var med och byggde ett litet barnhem i Mexico, och glädjen blev så stor att sedan gick det av bara farten.

För några år sedan var jag i Nordindien och började samtala med min unga chaufför. Vi pratade om ditt och datt och kom sedan att prata om hans uppväxt. Jag hade undrat lite varför han hela tiden kallade mig för mamma men tänkte inte mer på det.
Då visade det sig att han var en av de första pojkar som vi hjälpte i Sydindien. Han hittades på gatan , bara tre år gammal med en lapp instucken i sin smutsiga tröja. ”Ta hand om mig”.
Vi tog honom till det nystartade barnhemmet, som också Hannah och Magdalena var med och invigde när de var i Isaks ålder.
Nu hade han utbildning, fått jobb och var en lycklig ung man. Sånt värmer. Det går inte att riktigt beskriva den glädje man känner då man fått var med på ett hörn och förbättra en annan människas liv.

Jag och Isak kommer att blogga lite här om inte vi blir så upptagna att tiden bara försvinner.

Linda

Detta är mina hjältar idag!
Thorbjörn Falk och Joachim Wall
Tack säger jag! För att de inte vred, vände, sockrade eller hittade på…
Alla journalister borde vara lika sakliga och vänliga.
Jag kan tycka att skriva om mig i tidningen är TOTALT jäkla ointressant. Men det är väl tidningschefernas konstig beslut..
Jag skäms! Men jag lovar dig, jag har gjort mitt ABSOLUT bästa för att ha sluppit den här romanssörjan.
Nu Lance ser du vad jag menar!!
Behandlar man människor med respekt, så är chansen större att man får det tillbaks.

Nu ska vi fortsätta njuta av dagen.
Vi åker ikväll, jag var lite idiotisk som öppnade upp BUTIKEN så sent idag. (Men jag ville att du skulle hinna efter jobbet.) Nu får jag bita i det sura och bila under hela natten istället..
Vi kanske syns lite snart!

Kärlek och fridens liljor x

Joachim, den mycket respektfulle och trevliga yrkesfotografen!) Han var INTE en av paparazzi’gubbarna som låg i buskarna, han var  hövlig proffsig och frågade artigt om lov att få ta bilder på mig och hästen!

Undrar om andra  journalister läser bloggar? Då borde de ju veta att om det nu vore ”någon hemlig kille” så hade jag väl inte bloggat om det;-)

Jag har ridit!! Galopperat, ridit spansk skritt, travat och övat på min sits!
Jag har filmat en massa. Lägger ut det ikväll ;-)

Min intervju med Lotta Brome för P4 extra gick super. Jag är alltid nervös när jag ska sitta i radio eller TV, rädd att låta dum eller säga något korkat. Fånigt! ”Många tror nog att man bara flyger in och gör det utan att blinka” men så är det inte. Det bästa är att INTE vara förberedd, då kommer det oftast från hjärtat…

Lotta var fantastisk, och alla de andra medarbetarna för programmet oxå. Tack!

Det kändes hjärtligt, lugnt och seriöst. Jag kan i ärlighetens namn säga att intervjun med Lotta, var som att sitta hemma i soffan och prata. Man kände sig trygg och varmt välkommen..

Min intervju med Lotta

Har varit och fixat Isaks pass, det gick fort. det var ingen kö och maskinerna ”idag” är smidiga och snabba.

Har varit förbi mammsen, och sitter nu uppkurad i soffan och skriver till dig.

Måste gå och lägga mig snart, för jag ska vara uppe på bokförlaget imorgonbitti och prata ihop mig med min förläggare Leif. Boken  börjar ta form nu..

Efter det så ska vi åka ut till Aske Herrgård där vår nästa blogghelg kommer äga rum i sommar. Spännande! Vi ska sova över, testa maten och titta på lokalerna, omnejden och brainstorma ideer…

Vi kommer få en överaskning där ute! Vad vet jag inte..Men vi vart tillsagda att ha på oss varma och tåliga skor. Undra om Tjocko och Rickard äger några??

Hoppas det är något riktigt tufft och manligt, då kommer jag skratta mig hes av böse’i'natur’försöker vara’tuffa’synen! Ha’ha

Nu ska jag mysa med en OK innan jag släcker lampan (Tack Britt)

Sov gott min älskade vän, och hoppas att våren fångar dig med storm. Jag hoppas du är lycklig och frisk. Om inte, kämpa på! Det här fixar vi, skratta åt skiten, och börja om imorgon ;-)

Maggot the kackerlacko

Jag måste dricka ett glas vin! I min ensamhet, är det inte tragiskt;-)
Jag måste nog bjuda över Göran ”Gurra” Gönåker, så känns det inte lika sorgset. (och dricka upp hans med)

Hur sjutton kan det bli 8000kr i el, från 1 Jan-28 feb?? Det ät ju inte klokt! Jag har ju knappt värmen på?
Nu kräks jag!
Husförsäkring, bilförsäkring, el, viasat, fritids, dagmamma, jäkla sopptunne tömning, telefonräkning, mobilräkning, hundförsäkring, transportstyrlstjafs!, lån,
Jäkla snöplogningsavgift, vattenfall’prutt, häst’skrälle, revisor, 1 pissans P’bot…bajjjjjs’rump’järnspiks helvete!
Och då finns inte bensin, busskort eller mat med!
Jag måste smöra till mig ett lönelyft!!
ETT glas vin till blir det garanterat:-)

Svar på en fråga..
Vart hittar man smink’knappen?
Här..

Medans så leker jag loss med min nya kamera. Alltid lika kul att testa SMINK’knappen!

Hädanefter tänker jag bara fota mig själv med nivå 12, och alla mina snygga vänner med -15 he’he

Inte klokt hur mycket det går att fuska bort! Snart kommer fläsk’och smal’nivåer, då kommer alla att se ut som Kate Moss ;-)

Sminknivå 0

Sminknivå 6

Sminknivå 12

Taget helt naturellt men min Iphone..

Jepp! så här skicklig är min lilla vän! (En Casio, Exilim 12,1 megapix)

Irmeli frågade hur det kom sig att att vissa inlägg ”byggs på”.
Det är för att jag bloggar från mobilen, jag måste uppdatera, annars hamnar alla bilder i en klump längst ner.
Jag har varit hos Elizabeth på Prestons hair på Narvavägen. Jag måste verkligen rekomenderar henne starkt. Hon är inte bara världens duktigaste frisör! Utan hon är smart, snygg, charmig och trevlig! PLUS en riktig kompis!
Jepp, detta ÄR en kontaktannons!
Hon ÄR singel! Knip henne innan det är försent.
Gå ditt charma byxorna av henne och gör något busigt och riktigt romantiskt, det gillar vår Bettan.
Funderar på att ha veckans singel??! Skicka in en bild på dig själv plus intressen, status och önskningar i livet….
(Du hittat adressen under ”information” i högra hörnet)
Då kan vi ha veckans ‘mamma’pappa’bög’bi matching?! (Överblivna tanter lottar vi ut sista fredagen varje månad) Kul ide va? Kom på den NU!
Vi har hittat nya kompisar bland kommentarer och på bloggträffar. Varför kan inte vår sida förmedla lite nya par oxå? Gulligt och romantiskt!
Jag har allt sett, att det tittar in lite killar här då å då, va nu modig och maila oxå, OM du är solo och tröttnat på det.. Vi har säkert någon Maggot’korv som faller dig i smaken ;-) ha’ha
Nu ligger jag på soffan och tittar på en film om döden, livet och drömmar..

Den är väldigt bra.