Magnus nere i Sporthuset i Ystad
Som så snällt stod ut med Graaf’patrasket

Killarna färdiga och klara för backarna..

Sebastian, F’s brorson hänger med oss..

En slidbutik att dö för, allt fanns! Små, stora, långa, korta, slidor..
(Haha ett riktigt roligt skrivfel! Vad knasigt det kan bli, när jag såg ”stavfelet” efter era första 4 kommentarer, så tänkte jag rätta till det pinsamma felet, men ändrade mig och lät det stå kvar, så tokigt det kan bli
Killarna klättrade som apor i hyllorna och slet i hjälmar och glasögon.

Jag är så extremt morgontrött. Jag kan inte kliva ur sängen när klockan ringer, jag drar mig, snoozar och somnar om..
Det har ju självklart med julledigheten att göra. Pojkarna sover längre, och är uppe senare. Nyårsafton, sen måste jag börja ställa om dygnsklockan, annars kommer det bli ett helvete när skola och jobb drar igång.
Vi syns senare, eller i skidbacken! X

Location:Svedala,Sverige

Nu är vi framme i Cebu efter en dag i Manila då vi besökte fadderbarn.
Idag har vi varit på soptippen i Inayawan där de bor i små hus som är gjorda av saker från tippen. Vi har också haft en fest för ca 150 barn med dans, ballonger, godis, hamburgare och kyckling. Det var en upplevelse.

MVH. Isak

Det sker något i hjärtat som gör att man börjar uppskatta saker på ett nytt sätt, man blir mera tacksam och villig att dela med sig.
Jag har arbetat i Filippinerna i snart 17 år. Framförallt med att hjälpa barn i de mest utsatta områdena i Cebu. De som bor på sopptippen.

När jag hörde om soptipparna i Filippinarna var det svårt att föreställa sig hur det kunde se ut. Hundratals familjer bor på soptippen, lever där och arbetar där. Det är stora hoppackade områden, nästan som stadsdelar. Stanken på vissa platser är fruktansvärd och det kommer en stickande de rök från de multnade soporna.
Mitt fösta intryck var en liten flicka som satt mitt i smutsen och grillande en stor råtta. Hennes syskon letade ris i smutsen som de sorterade och försökte tvätta.

Nu har vi flera hundra fadderbarn som vi hjälper med skolgång, medicinsk hjälp och kläder.
Vi har också tillsammans med våra partner byggt en liten klinik för att hjälpa gravida kvinnor och deras barn. Kliniken är nu fullt bemannat både med läkare och sjuksköterskor.

Vi kommer också att arbeta på en stor begravningsplats där människor bor och lever i stor misär.
Det går att göra så mycket med så lite. Det var egentligen det som fick mig att börja hjälpa andra. Bara att läsa om nöden i världen, all misär, orättvisor och betryck gjorde så ont att det lilla som man själv gjorde kändes som en liten droppe i havet.
Nu trettio år senare har jag sett att den droppen kan bli till ett stor flod.
Det lilla vi gör är betydelsefullt.

När jag började hjälpa andra var jag egentligen i behov av hjälp själv. Jag var i trettioårsåldern, ensamstående med två små barn. Jag ville hjälpa, men hur i all världen skulle det gå till? Jag hade inga kläder att sälja, inga smycken, inga pengar. Men jag tänkte: ”vad har jag?” Det enda jag kunde tänka på var att jag brukade predika och att jag kunde sälja dessa band för några kronor till några som ville lyssna på dem. Jag började så smått, i början gick det trögt. Vem ville köpa dessa predikaningar? Första året hade jag fått ihop över 60.000 kronor och det kändes för mig som en stor förmögenhet. Jag var med och byggde ett litet barnhem i Mexico, och glädjen blev så stor att sedan gick det av bara farten.

För några år sedan var jag i Nordindien och började samtala med min unga chaufför. Vi pratade om ditt och datt och kom sedan att prata om hans uppväxt. Jag hade undrat lite varför han hela tiden kallade mig för mamma men tänkte inte mer på det.
Då visade det sig att han var en av de första pojkar som vi hjälpte i Sydindien. Han hittades på gatan , bara tre år gammal med en lapp instucken i sin smutsiga tröja. ”Ta hand om mig”.
Vi tog honom till det nystartade barnhemmet, som också Hannah och Magdalena var med och invigde när de var i Isaks ålder.
Nu hade han utbildning, fått jobb och var en lycklig ung man. Sånt värmer. Det går inte att riktigt beskriva den glädje man känner då man fått var med på ett hörn och förbättra en annan människas liv.

Jag och Isak kommer att blogga lite här om inte vi blir så upptagna att tiden bara försvinner.

Linda

-Vad är det här Tristan?
- Det vi behöver hemma?!!
-En stor burk oliver?
-JAAA, du gillar ju de?

Min lilla man vart serverad middag med fötterna på soffan, framför Tv’n.

Och han valde den själv
Vi somnade framför Talang.
Vad duktiga alla var! Modigt att våga ställa upp..
Det här är första gången jag vaknar av mig själv innan sju! Otroligt skönt att känna sig utvilad. Med åren ska man ju börja vakna tidigare? Alla pensionärer stiger ju upp innan solen tittat fram, det är ett par år kvar dock! Men jag längtar tills den dagen. Vad skönt det vore att alltid vara morgonpigg! Hur föds man morgonpigg? Jag älskar att sova, det är nog min favorit hobby efter att äta..

Imorse väckte Tristan mig vid 7, sen har allt gått i 190. Vårdcentralen i panik! Isaks sista vaccinationsspruta hade ”glömts bort” fast jag messat och ringt och tjatat på honom hela förra veckan. Hur som helst’ nu är den gjord, och han är säker.

PEST!

En 45 årig tjack’pundare??

Växlar fickpengar..

Nya passet..

Mimmi och Isak på väg ut i stora världen..

”Bort åker bortskämdhet, och hem kommer uppskattning” är resans arbetsnamn.

Av egen erfarenhet, så skulle det göra alla människor gott att få uppleva lidandet, och se det på närmre håll.

Man njuter lite extra, då man dricker rent vatten, har en säng att sova i, kärlek och en mätt mage.

Isak ska få praoa på ett soptipps’barnhem i Manilla i 2 veckor. Nästa år är det Lance tur att få åka med till Indien.

Jag ligger i sängen, ska försöka stänga ögonen i en halvtimma. Jag är så trött att jag känner mig kräkfärdig!

Resan tog på krafterna..

Vilken trevlig eftermiddag vi hade igår! Det kom ett gäng härliga vänner! Åhh vad trevligt det var att få prata en stund och ge er en kram. Tack! för att du tittade förbi, det måste vi göra igen….

Nu ska jag stänga ögonen.

Ikväll ska mamma Graaf gästspela lite här hos oss..

Nu sja jag torka bort dregglet från hakan och gå ner och öppna upp butiken..

Joachim, den mycket respektfulle och trevliga yrkesfotografen!) Han var INTE en av paparazzi’gubbarna som låg i buskarna, han var  hövlig proffsig och frågade artigt om lov att få ta bilder på mig och hästen!

Undrar om andra  journalister läser bloggar? Då borde de ju veta att om det nu vore ”någon hemlig kille” så hade jag väl inte bloggat om det;-)

Jag har ridit!! Galopperat, ridit spansk skritt, travat och övat på min sits!
Jag har filmat en massa. Lägger ut det ikväll

Och Tobbe  visar upp freddy…

Vill du se mer av Tobbes fina hästar så kan du kika in på han hemsida

Tobbe

Nu ska vi åka ut och fika..

DU! Tjocko har börjat blogga..
Gå in och läs hans sjuka funderingar!

www.gsonfunderar.wordpress.com

Jag är ett tjocko’faan!!!!

Tobbes mamma och mormor kom förbi och fikade med oss. Jag älskar Skåne! Tristan vill flytta hit
Jag med, då det snöade i Sigtuna innan vi åkte, och solen gassar här i söder..

Makrill och räkor..
Ingen pasta eller potatis här inte!

Nu har jag äntligen lyckats övertala Trisse att kolla på Rasmus på luffen, ska försöka att sova medans

Varför avskyr barn när man slumrar till under en film? Jag rävsover, lägger huvudet bakom hans, då känner jag om han vrider på sig för att se om jag är vaken.

Barn är svåra att lura…..

Önskar dig en skön lördag! Vad ska du göra ikväll?

Sen råkar han släppa en fis och skäms

Jag önskade att du hade hört hela samtalet, jag kunde inte hålla mig för skratt (var tvungen att försöka bjuda in dig på en recap!)

Ja! Du förstår säkert hur det lät innan kameran satts på rec..

Vi fick inte bord på Lammet och Grisen tyvärr. Så vi åt på hotellet och hade en lugn kväll istället.

Huset är tyst och ljusen brinner…Har jag hamnat i en psykos, och mördat mina barn?

Nej! Isak överraskade mig vid frukostbordet.

-Mamma jag tänkte ta småkillarna till skolan åt dig! Så du få ta det lite lugnt innan du går till jobbet. För du kan väl sitta ner och äta frukost utan stress  minst en halvtimma då?

Tack fina Isak! För att du finns, jag älskar dig och uppskattade verkligen din omtanke och fina gest!

Jag ska sticka snart, men det här behövde jag!  ;-)

Hur mår du, och vad ska du göra i helgen?

Nedan ska EJ läsas av korvar eller tanter….

Lance kanske ser ovårdad ut, är långhårig och originell?! Några människor (inte korvar) har mailat och tyckt att jag borde klipper av honom burret, och INTE låta honom färga håret? Jag är ledsen, det kommer inte att hända! ..

Jag dömer inga andra, alla föräldrar gör självklart det dem tycker är bäst för sina egna barn. Det är väl tur det! För annars hade väl alla gått omkring och sett likadana ut.

Men det här ÄR Lance!! Hans hår, hans musik’intresse, hans speciella stil och hans önskan att kunna sticka ut ur mängden…

Jag kommer ALDRIG försöka vingklippa honom..

Lancelot är Lancelot! Och mina barn kommer alltid få möjligheten att hitta sig själva och sin identitet, utan att jag stoppar dem (inom rimliga gränser förstås;-)

Jag är stolt över att ha en son som vågar sticka ut ur mängden och vara sig själv..

Så sura människor (inte tanter eller korvar) jag svarar sällan på ”kritik” Men när det gäller mina barn, så kommer marken att bäva, jag kommer ryta som en hungrig lejoninna, visa mina tänder och försvara dem med näbbar och klor.. Hi’hi

Det enda som förbryllar mig!? Är ämnet fjortisar.. När jag växte upp var det ett skällsord??? En fjortis var något man INTE ville vara?

Är jag gammal och förlägen?

Tänkte på det när jag läste om dig.. Vad har man gjort för fel? När bet man sig själv i ändan? När jag var barn så behövde min mamma bara ge mig ”blicken” så visste man. Jag kommer så väl ihåg att man var livrädd för blicken, min mamma höjde nästan aldrig rösten. Man var tacksam, även för det lilla. Tacksamhet, då menar jag inte att barnen behöver gå omkring och tacka en stup i kvarten..Men man uppskattade saker och situationer på ett helt annat sätt. Om min mamma bad mig om något så gjorde jag det, vare sig jag ville det, eller ej utan att protestera.
Vill vi ge våra barn för mycket, det vi själva inte hade som små kanske? Är det våra dåliga samveten som INTE sätter gränser. Jag måste jobba på mitt dåliga samvete! Och acceptera att det är ok att inte orka. Tack för att ni delar med er, och gör det legalt att få freaka loss, och inte alltid vara den perfekta’mamman.

Dalmasar! Vilka gentlemans..

Veckans superhjältar är Mats Stenman och Stefan Bennström! Tack vare dem så kom vi till slalombacken…

Hur typiskt är det inte, klockan 1.30 var vi startklara vid skiduthyrningen. Klockan 3 stängde de! Lance, Flisan och Isak var borta i ett trollslag, och kvar i barnbacken var jag och Trisse’Pisse. (tillägg. Ja! Jag är en jäkla dumstrut som inte hade hjälm! Åkte  i knatte’knapplifts’backen. Och tog beslutet att risken att falla var mindre, än i ett par klackar på dansgolvet..;-)

Tristan är för söt! Han kämpade med knappliften, vart arg då han föll. Farten gillade han inte alls. Han fick stå mellan mina ben, och det var ok så länge vi inte åkte fort.

Det passade mig utmärkt! Jag har varit lite ängslig för att åka skidor ifall jag skulle ramla och slå i huvudet, eller sätta mig hårt på rumpan och få en kraftig stöt. Vi tog det lugnt och njöt av den friska luften istället…

2 timmar i backen var faktiskt tillräckligt, 20- kändes både i tårna näsan och fingrarna efter en stund.

När vi var klara och Tristan fått nog, satte vi oss i restaurangen och åt spaghetti med köttfärssås och väntade in de andra.

En härlig avstickare! Trots bråk, sura miner och gnäll så hoppas jag att killarna ser tillbaks på vår helg och minns den med glädje..

Nu min vän måste jag sova, mina ögon rullar och jag dreglade just över tangentbordet av trötthet

Vi syns och hörs imorgon. Sov gott! x

Jag lägger in lite fler bilder och film när vi kommer hem ikväll..

När jag låg och slickade poolkanten som en lömsk gammel’barracuda så började tankarna spela pingis i huvudet på mig. Undrar hur många skurhinkar  spott och vinter’snor det flyter omkring i vattnet? Hur många deciliter könshår, och kryddmått tånaglar golvet är täckt av? Kissar alla i vattnet? Jag har lurat i mina barn, samma skröna jag själv fick serverad som liten. Vattnet blir rött, om man pinkar!

Är det bara jag som vart ilurad det? Eller att äta snö ger mask i magen? Bad efter mat ger håll? Man får fyrkantiga ögon av för mycket TV? Tuggummi klistrar ihop tarmarna? Det är lätt att föra fördomarna vidare, av ren lathet. Vilka föräldrar orkar bada direkt efter mat? Perfekt! He’he

Sen har jag blivit  prydd på gamla dar. Svenskar är så otroligt frimodiga och naturliga! Jag skulle älska att promenera omkring naken i omklädningsrummen med ett mega’retro’burr, stretcha lite och oblygt böja mig framåt och smörja in vaderna, med stjärten i luften. Jag stryker istället runt med handuken som burka, och passar på att duscha när duschrummet är tomt. Svenskar som annars är så privata? Jag älskar den annars så dolda exhibitionism’en  badhuset lockar fram i människan.

Ser du Tristan? Sötis ville vara lika cool som Lance, men fick höjdskräck från 3meters trampolinen. Lance börjar elakt skrika     -Man, eller mus!! Man eller mus!! Tristan stackaren bet ihop, och innan jag hann reagera så kastade han sig över kanten. En riktig liten tuffing! Men när Lance en stund senare flinade och bad honom göra ett magplask från 5an så röt jag ifrån

Bröder! Älskar att reta varandra in i det sista..

Efter bad och mat gick vi på bio och såg komedin med Hugh Grant och S-J Parker, men den var en riktigt besvikelse faktiskt. Synd med så många kända namn. Killarna kunde inte samsas om filmval så vi tog något mitt’i'mellan, hade velat se Avatar, men den missade vi med en halvtimma..

Maggot the Barracuda

Årets MILF 2009

Nu är vi tillbaks i stugan( jag har blivit en fena på att tända brasan;-)

Killarna ligger i sängarna och är sura för att de inte får skrika, hoppa i sofforna, raggsocksslide’a över golvet  och bråka med varandra.

Jag är trött och behöver lite vuxentid framför brasan. Jag är i stort behov av tystnad, en stund utan konfliktlösningar och höga röster, för att klara av  skidåkning, kyla och hemresan under morgondagen…