Bakslagsdag

29 september, 2014
226 Kommentarer

Ett steg fram, två bak. Bakslagsdag. Kände mig någolunda pigg igår, och det får man lida för idag.

Någon har placerat en blöt och iskall yllefilt över huvud och axlar på mig. Jag kan tillochmed känna lukten av unken våt hund.

Fixade barnen till skolan imorse. Mysig morgon. Det fungerade  utmärkt! Men när alla gått hemifrån kommer känslan, tomheten och orkeslösheten över mig.

Vill bara sova! Krypa ner under täcket, ta en sömntablett  och sova bort dagen.

Tårarna rinner, men jag gråter inte. Känner mig bara tom och håglös.

Arg! Ilska kommer oxå med jämna mellanrum.
Jag skulle kunna lugga som tagit mina solglasögon ur min glasögonlåda, och skitit i att lägga tillbaks dem.
Jag är arg på idioter. Irriterad på värken i min höft som aldrig går över. Arg på myndighetsmänniskor.
Rycker till av ljud, få ont i huvudet av Charlies tvåårstrotsgnäll. Barnens höga röster.

Jag har nog aldrig känt mig så här lättretlig och ilsk tidigare i mitt liv.
Det pendlar verkligen mellan noll till hundra på några sekunder..

Filip stannade hemma från jobbet idag. Tvingade upp mig ur sängen och kör ut mig till stallet.

Ligger ofta i Isaks tonårsrum på dagarna.
Har gjort en fin plats med blommor, ljus, pokaler, album och personliga tillbehörigheter på hans skrivbord.
Hängt upp lite kläder i garderoben och ställt hans skor nedanför sängen.
Det är skönt att ligga där och titta på honom.

Det känns som om han är hemma på något konstigt sätt, men bara nere på seveneleven och handlar..

image


Kommentarer

  1. Bibbi,

    Det finns inga ord att säga till dig som tar bort allt det onda. Kan bara skicka över en massa tröstande tankar och virituella styrkekramar.
    Har själv en son i samma ålder och jag kan inte ens föreställa mig livet utan honom.
    <3 <3 <3

  2. Mine,

    Beklagar sorgen fina nät kompis ❤

  3. camilla,

    Gud vad jag ber för att du ska finna styrka! Det finns inget smart att säga i en sån situation du befinner dig i. Inget kan trösta dig, inget kan få dig på andra tankar. Det svarta hål du ramlar ner i är så svårt att ta sig upp ur, med tiden kommer du att vippa på kanten av det svarta hålet, du kommer stå kvar och inte ramla ner. Hålet är alltid kvar, men kanske inte lika svart, och du ramlar inte ner. Tillåt dig ramla nu, du klättrar upp igen. Jag beundrar dig som person och tror att med tiden kommer även dagar då den gamla Maggan med sin underbara humor hittar tillbaka. Men nu är det nu, idag och just nu. Ta en minut i taget, styrka till dig!! Kram Camilla

  4. Helena,

    Man vill trösta dig trots att det inte går. Tårarna rinner. Är också mamma. Man har alltid vetat hur mycket du älskar honom, det har märkts i dina texter, han kunde inte få en bättre mamma än du. Hemskt att han inte fick fler år, men fint att han fick den tiden han fick med nån som du. <3

  5. Marie,

    Massor av styrkekramar till dej fina Maggan! ✨

  6. Lotta,

    Finns inga ord.. Mitt hjärta gråter av tanken… Kramar till dig å dina nära å kära…

  7. B-M,

    <3<3<3

  8. Karin,

    Är själv mamma och det värker i mitt hjärta att se vad du går igenom. Så fruktansvärt tufft, hemskt, tragiskt. All kärlek till dig, du är en fantastisk person!

  9. Nina,

    <3<3<3<3

  10. Jennica,

    Finafina DU <3
    Tänker på er varje dag trots att vi inte känner varann!
    Skickar massa styrkekramar till dig och din familj <3 <3 <3
    //jennica

  11. Anna,

    Alla mina tankar till dig och din familj. Ni finns i mina tankar dagligen. Finaste Maggan, livet är så orättvist!
    Kram på Er!

  12. Anna,

    <3 <3 <3

  13. S,

    Har inte varit med om det du har, men min mamma har det liknande. Min bror dog när han var 19 och jag 9. Den sorg att förlora sin storebror och få en mamma som var allt annat än lik sig. När jag själv fick min son och förstod den enorma kärlek man har till sitt barn är jag tacksam att min mamma överhuvudtaget fanns där. Min mamma säger ibland att livet är som en rund länk, hennes kan aldrig bli hel igen men i hennes brustna länk hänger det nu vackra små berlocker, hennes barnbarn. Livet ändras och blir sig aldrig likt, men sakta sakta letar sig lite ljus in igen. Vet inte riktigt vad eller varför jag skriver till dig, det är nog ingen tröst men kanske för en liten liten sekund kan ge styrka. ❤️

  14. Åsa,

    Jag känner inte dig och du känner inte mig men du ska veta att jag tänker på dig varje dag <3 många tröstekramar från en mamma till en annan!

  15. Elaine,

    Finner inte ord kära Magdalena. Du känner inte mig och jag ”känner” bara dig genom din blogg. Men jag är 27, har ett barn på 3 år och bor utomlands (så att du får lite info iaf).
    Och jag beklagar verkligen sorgen!!! Det finns inget hemskare att vara med om än det du har varit med om. Det verkar som att du har en fin familj som är där för dig! Om jag får hoppas så hoppas jag att sorgen blir lättare att hantera med tiden.

    <3

  16. annica,

    Skickar en miljard kramar…

  17. peggy,

    Vad ska man säga ? Känner dagligen den smärta du har inom dig , hoppas att du snart finner lite glädje igen , kram <3

  18. BRITT,

    Kämpa♥♥♥

  19. Diana Käll,

    All styrka å Kärlek till dig Magdalena samt alla barnen <3

  20. Linda,

    Ord blir så små men vill ändå säga något. Beklagar din sorg.

  21. Malin,

    Finns inga ord, ingen kan nog heller förstå som inte själv blivit så hårt drabbad. Sänder många kramar ❤️❤️❤️

  22. Anita Korsvall,

    Jag ber till gud varje dag att han ska ge dig styrka massor av kramar till dig

  23. susanne,

    Hej fina du!
    Jag lider verkligen med dig. Jag vet vilket helvete du går igenom eftersom jag själv mist en liten son.
    Du skriver så vacker och dina ord berör verkligen djupet av mitt hjärta.
    kram Susanne

Tack för din kommentar. Det kan ta någon minut för den att visa sig, så ta det lugnt. Kram!

“Artighet är konsten att välja bland dina tankar.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

MENY

Mer från Magdalena Graaf