Jag har sovit för kung och fosterland, det är underbart att sova!
Är du utvilad och pigg? Har man möjlighet att fÃ¥ känna sig utvilad och pigg i dagens samhälle? Mobilen ringer, posten växer, jobbet ska göras, huset städas, barnen ska skötas, man ska hjälpa, stötta, vara en god vän, (fru) vara stark, se fräsch ut, välklädd, glad, rolig, laga nyttig mat, vara en aktiv förälder, fixa skottning, trädgÃ¥rd och bil…
Jag känner att jag inte har tid för sig själv ibland,  man springer i ett hamsterhjul som aldrig stannar upp, med andan i halsen.
Att kunna reflektera över saker och njuta av ljusglimtarna i tillvaron. Hur mÃ¥nga gÃ¥nger messar man inte med en kompis eller stöter pÃ¥ en gammal bekant. Ska vi fika? Ja självklart! Men det är lite rörigt just nu! Men om tvÃ¥ veckor sÃ¥ har det lugnat ner sig….
Min absolut största och mest använda lögn! För de där två veckorna tar aldrig slut!? Det blir nya veckor och ny stress.
Vill man ha stressen? Skapar man den själv? Eller är det livet som gÃ¥r pÃ¥ ”snabbare forward” nu, än förr?
Jag var ju på en föreläsning för ett par veckor sedan med bla. Per Naroskin.. Han pratade om den stressade tillvaron, om människors fasader och kampen om den perfekta ytan.
Ljuger människor som klappar sig pÃ¥ magen, känner sig utvilade, ständigt lyckliga och harmoniska? Är det bara jag som gÃ¥r omkring med en liten oro’Ã¥ngestklump som bestÃ¥r av ”att inte hinna” eller ” när kommer det nÃ¥gon som är bättre, och snor mitt jobb?”
Ska vi vara ärligare? För är man krass sÃ¥ är det människorna i den ”perfekta tillvaron” som fÃ¥r en att tappa trÃ¥den (jag vill vara som mina grannar)…
Känner de som jag? Varför låtsas vi då? Låtsas alla?
Kan du ljuga, för att inte känna dig mindre misslyckad bluff ibland? Lägga pÃ¥ det falska smile’et och bara köra?
Kom igen, var ärlig 
är jag den enda som inte hinner gÃ¥ till gymet och sitter med halvrakade ben och väntar pÃ¥ att de där ”tvÃ¥ veckorna ska vara förbi”
Räkningar!
Tjocko sitter och nynnar. Snart ska jag och Ruthan sticka och inhandla rekvisitan till helgen..
När jag är tillbaks sÃ¥ kommer jag och Tjocko kolla upp nödlösningar Ã¥t dig, om tÃ¥gen är försenade pÃ¥ lördag…
kramar x
35 kommentarer
Mia Skäringer (stor idol!) har sagt att hon vill avskaffa ”odd Molly myset”. Ständiga kampen till den perfekta familjen och människan, det blir som en tävling där man ständigt jämför sig med andra. Pratade om det pÃ¥ en tjejmiddag för ett tag sedan. Att vi städar och köper tulpaner och gör hemlagad mat och gud vet allt när vi ska fÃ¥ vänner pÃ¥ besök. SÃ¥ börjar upptrissningen…Jag tror ju att de där perfekta människorna inte alls behöver vara speciellt lyckliga. Somliga har haft tur i livet och aldrig blivit sÃ¥där riktigt svikna, nedtryckta eller känt sig riktigt dÃ¥liga. Men jag kan ju inte jämföra mig med dem. Jag har ju erfarenheter som de inte har, pÃ¥ gott och ont.
Men nog är det ocksÃ¥ sÃ¥ att det är lite ”fint” att ha mycket att göra? Liksom ett bevis pÃ¥ att man är lyckad (har vänner, jobb osv). Jag kan känna att jag har svÃ¥rt att stanna upp i ekorrhjulet. Egentligen är det ju fÃ¥ saker som är riktiga ”mÃ¥sten”.
Hej
Känner precis igen mig. Som min sambo sa igår -Det känns som vi ligger efter här hemma!
Man hÃ¥ller pÃ¥ hela tiden (och ändÃ¥ har vi ”lyxen” att vara barnlediga varannan vecka), men det hjälper inte för dÃ¥ vill man göra allt men inte gjorde den andra veckan.
Men igår så kände jag att nu får det vara nog, skall bättra mig och göra saker hemma även om jag är trött och bara vill slänga mig i soffan (som jag själklart skall unna mig också) men för att slippa ha det dåliga samvetet man har.
Men nu är det strålande sol i Göteborg och det skall jag njuta av nu!
Goddagens!
Dagens samhälle är stress stress och Ã¥ter stress….Klart att man inte hinner med sig själv ibland och jag tror man vill sÃ¥ mycket och självklart sÃ¥ kör nog alla det där smilet nÃ¥ngÃ¥ng.
Varför säger man att allt är bra när det inte är det??? Ja man bygger upp en fasad ja det skulle nog bättre om man var mer ärlig.
Tror att man gärna ser var grannen har och önskar att man kanske hade det liv bla bla men man ska lära sig att uppskatta det man har och man gör alltid inte det tyvärr man tror gräset är grönare på andra sidan.
Man ska inte lÃ¥tsas pÃ¥ nÃ¥t som det inte är, men nog mer vanligt än man tror…du fick mig att tänka till och fundera och skapa en diskution med mina vänninor
Önskar dig en fin onsdag, kramisar
Du har sÃ¥ rätt, sÃ¥ gör vi nog alla…. Bara ler och kör pÃ¥!!!
Ha en bra dag i alla stress puss Girly
Äh,jag tror alla familjer sitter i skiten,alla vill inte bara visa det.Det finns alltid nÃ¥n jobbig grej hos nästan alla familjer.Man mÃ¥ste lära sig att se det ljusa i tillvaron.Själv har jag grottat ner mig i den här förbannade vintern som aldrig tar slut…men sÃ¥ blir det en till jordbävning, i Chile den här gÃ¥ngen.(Haiti har man nästan glömt nu) SÃ¥ gÃ¥r man och gnäller om snö…när folk är totalt utblottade,hur jävla gnällig fÃ¥r man va?
Oj vad du träffar mitt i prick!!
kram kram alla
Jag känner precis igen mig. Skild för 3,5 år sedan. Två barn, har dem mer än varannan vecka. Ny sambo. Jag jobbar heltid, och känner varje dag när jag är på väg hem att jag stressar, för att hinna laga middag innan träningar mm. Oftast är inte middagen klar förrens vid fem-halv sex och sen börjar deras träningar kl sex. När ska man hinna andas!! Och jag hinner knappt ens handla mat, alltid är det nåt som är slut. Och alltid slinker det ner en knippe tulpaner i kundkorgen ha ha. Men jag har gett upp kampen om att bara laga hemlagad mat. Jag kör med färdiga köttbullar och pulvermos. Och känner ingen skuld för det faktiskt. Varför göra egen sylt när det finns färdig att köpa lixom. Jag älskar livet och hoppas att det lugnar ner sig så småningom
Vet precis hur du känner….vi har precis flyttat in i vÃ¥rt nya hus och dÃ¥ kan du ju tänka dig hur där ser ut….just det, rövarkula. Kartonger överallt….förstÃ¥r inte hur/var/när man ska hinna organisera upp allt. Dessutom vänner som vill komma o se hur vi har det nu i nya huset…..nej, panik!!! Kom till sommaren ungefär…..tyvärr gÃ¥r inte det heller för om bara 1,5 vecka ska vi ha ettÃ¥rskalas….känner mig riktigt stressad över detta. Inte nog med att man dÃ¥ mÃ¥ste ha hyfsad ordning i huset, dessutom ska det ju ha bakats och fixats sÃ¥ gästerna fÃ¥r nÃ¥t gott. Och av nÃ¥gon anledning, som jag inte eg förstÃ¥r, sÃ¥ är det aldrig lika ”fint” att bjuda pÃ¥ köpta kakor. Ska ju dessutom Ã¥ka bort i helgen
, vilket känns toppen, men kommer verkligen fÃ¥ koncentrera mig sÃ¥ jag kan släppa hus o hem och bara fÃ¥ vara i helgen….ska bli sååå underbart att fÃ¥ roa mig med alla er!
Kram o ha en bra dag
Huvudet på spiken!
Maggan du inspirerar mig, tack!!
Jag tror att de flesta familjer har det stressigt idag. Det är skola/arbete och sedan iväg på träningar/gym eller föräldramöten etc. Maten in i micron innan det är dags att krypa isäng för att få någon sömn. När helgen kommer och det egentligen är dags att vila inför nästkommande vecka måste man ta igen allt som inte hunnits under veckan som gått. Städa, tvätta, hälsa på släkt/vänner för att ännu en dag lägga sig utslagen och fundera hur man ska hinna med allt nästkommande dag. Sedan ny vecka nya måsten, ny stress!!
Sedan kommer semestern, då vi ska umgås med familjen och bara viiiiila ut. Nej du, då måste vi hinna allt som vi inte hunnit under året. Det ska storstädas, det ska åka och hälsas på familj som bor långt bort, det ska fixas grillpartyn, etc, etc. Och sedan är semestern slut och vi återgår till skola/jobb tröttare än när semestern började och sedan börjar året om…
Är det konstigt att vi aldrig hinner stanna upp och bry oss om oss själv? Vi har för mycket stress och alldeles för många måsten. Jag är en av dessa tokiga människor som lever såhär, och jag undrar:
-ska vi aldrig lära oss??
Kram Ingela
Hur mår du? Hur gick det med trycket över bröstet!
De flesta lever i den där världen precis som du skriver, dåligt samvete för att man inte hinner med allt och alla! Den perfekta världen, men är det ändå inte mysigast att umgås med vänner och familj när det blir spontana möten (gärna i myskläder) en spontan middag/fika, då njuter jag som mest i alla fall! Kan inte alla försöka uppnå det ? Men hur ska man få till det med alla tider som ska passas,mobiler som ska svaras på osv. Ta hand om dig! <3
Maggan, jag tror eller jag är helt övertygad om att 90% av sveriges befolkning har det så! Hoppas att dagen blir bra och att det går bra med förberedelserna inför Träffen. Jag kan tyvärr inte komma men ska följa er här på bloggen! Massa styrkekramar till dig!
/dinara ( http://www.dinarasblogg.blogspot.com )
Ã…h, vad du träffade mitt i nu…
Jag och min man startade i ett rasande tempo för 17 Ã¥r sedan. Blev gravid efter tvÃ¥ mÃ¥nader tillsammans. Nu var han ingen främling, utan min storebrors kompis och vi hade haft ett gott öga till varandra länge, men ändÃ¥ – jag var 18 Ã¥r när jag blev gravid. Vid 21 kom barn nummer tvÃ¥, vid 22 byggde vi hus, vid 23 gifte vi oss och sen har det rullat pÃ¥ i ett vansinnes tempo. Jag hade sÃ¥dana krav pÃ¥ mig själv att jag dukade under till sist. Jag trodde att hembakt var ett mÃ¥ste, all tvätt struken, manglade lakan, inget halvfabrikat. Men jag höll knappt näsan över vattenytan. Min man och jag delade uppgifterna ganska bra, men han lÃ¥g pÃ¥ resejobb, sÃ¥ när han var borta sÃ¥ fanns inget annat val… trodde jag.
Livet kom i kapp mig på fars dag 2006, när livet hade lugnat ner sig en hel del och saker och ting ändå rullade på. Men det var väl först då jag hade tid att känna efter.
Livet slog till hÃ¥rt och brutalt och sjukskrivning var ett faktum i 1,5 Ã¥r. Men vilket uppvaknande och med facit i hand – det bästa som kunde hända mig. Det mesta handlade trots allt om mig – folk i min omgivning försökte tala om för mig att jag var fel ute – jag hörde vad som sa, men kunde inte göra nÃ¥got Ã¥t det. jag var tvungen att falla för att kunna resa mig.
Idag har vi tvÃ¥ tonÃ¥ringar, fyller 35 idag och har ett fantastiskt liv med min man – vi har varit tvugna att omprioritera allt – och det har blivit otroligt bra! Jag är rädd in i döden för att hamna i det mörka hÃ¥let igen, sÃ¥ jag passar mig noga för vad jag gör. Har dessutom en familj som är väldigt uppmärksamma pÃ¥ mitt beteende. Vi har insett vad som är viktigt för oss och följer den planen ganska noga.
Jag försöker att inte stressa upp mig när jag känner att det är pÃ¥ gÃ¥ng – hör hur andra har det i deras troligen (inte) perfekta liv. Man väljer ju att se det man vill se. Försöker att tänka att alla har vi vÃ¥ra problem eller svackor, men jag kan bara försöka att hantera mina egna. Orakade ben, papper i högar, överfulla tvättkorgar är fortfarande viktiga saker för mig att ta hand om, men inte det viktigaste i livet längre!
Livet måste levas innan det är för sent och då är det inte tvätten jag tar med mig till himlen utan mina minnen och upplevelser!
Jag vill ju även vara ett gott föredöme för mina barn som ska stå på egna ben en dag!
Oj, det blev ett långt inlägg, har aldrig skrivit här förut, men nu har jag gjort det rejält istället!
Mycket kloka ord och funderingar.
Till en vis del tror ändÃ¥ att man skaffar sig en del stress men kravet i samhället kan man inte göra nÃ¥got Ã¥t…
Mycket man vill hinna med men tiden bara försvinner *puff*
Kram och tänk på hjärtat!!!
Man får vara glad för det man hinner med,
istället för att sörja det man inte hunnit
*eller nÃ¥got sÃ¥nt…* =)
Visst är det så att dagens samhälle är för stressat. Vi glömmer att leva här & nu och det viktigaste av allt är att vi glömmer att njuta.
Nu kan man verkligen inte alltid leva här & nu och framförallt inte när man har barn som man ska tänka på. Men jag tror att det är så viktigt att stanna upp, andas och bara låta disken stå ett par timmar medan man njuter av ett avkopplande bad eller något annat som får själen att må gott.
sörja, hahahhaha
menar kanske ”stressa upp sig för” *hihi*
Jag känner igen mej som f*n usch ja vill oxå ha ett välstädat hem med cool inredning orka med 2timmars promenader med hunden varje da, hemlagat,snygg utan ryggsäckar under ögonen.
Har dessutom grymt dÃ¥ligt samvete för ja har inte ens smÃ¥barn!! utan en halvvuxen dotter som ioförsig ger mer grÃ¥hÃ¥r emellanÃ¥t…;)
Men ja sanningen dÃ¥`ra ok hunden fÃ¥r nöja sej med 1timme max pÃ¥ fm eller em beroende pÃ¥ arbetstiderna,ser ut som de vart inbrott emellanÃ¥t hemma,cool inredning hehehe tillÃ¥t mej smÃ¥le va! Hemlagat?? eh hemkokta nudlar i pÃ¥se? räknas de? ryggsäckarna under ögonen har hört om botox men är ju skit rädd för nÃ¥lar sÃ¥??? solbrillorna kommer va klistrade sÃ¥ fort de är tillÃ¥tet….SÃ¥ kära Magdalena ser min verklighet ut Ã¥h dÃ¥ har ja inte skrivit om räkningshögen för dÃ¥ blir ja *citat* dampig enl dottern;) Kram
Jag tror vi själva skapar mycket stress…MÃ¥ste vi ha alla prylar o senaste trenderna i inredning? Jag gillar inte heller den här Thailand o skidsemester stressen! Alla ”mÃ¥ste” se Thailand..o Ã¥ka skidor pÃ¥ pÃ¥ vintern…Eller en annan typ av stress att man ska tävla med att umgÃ¥s varenda helg…kan inte en familj vara själva ibland?
Jag har valt att jobba deltid för att ha (förhoppningsvis) lite mer tid med mina barn! Mindre pengar men vi har sparat så till hösten blir det iaf en resa t Grekland=)
Tycker det är bra att vi tänker till på sånt här ibland! När man åtminstone tänker på den stressen så har man ju börjat fundera på att det inte känns ok..
Javisst e det sÃ¥ !! Jag har en väninna som bor 1 station (!!) ifrÃ¥n mig men vi hinner inte ses. Jobb, barn, man, fritid som inte finns…Dags att prioritera om !
Hej Maggan,
Jag tror att allt handlar om hur stora krav man sätter pÃ¥ sig själv, för sÃ¥ fort man fastnar i alla prestationskrav, att vilja vara eller att ha sitt hem pÃ¥ ett visst sätt – sÃ¥ upplever man att tiden bara rinner iväg och att det varken blir malt eller hackat..
Livet handlar om prioriteringar och att sedan leva sitt liv för sin EGEN skull. ALLT behöver inte ske på en och samma gång, utan man kan välja att prioritera olika saker vid olika tillfällen.
Oftast brukar Livet se till att man blir tvungen att dra i Livsbromsen ibland och det har ju Du varit med om – sÃ¥ ta dina lärdomar och erfareheter frÃ¥n din sjukdomstid, till att prioritera vad som är viktigt i ditt liv, strunta i hur andra lever sina liv. Lyssna till Din själ.
Tack för ett givande inlägg – för jag tycker att den senaste tidens inlägg mest har varit flamsigt och tramsigt…Nu känner jag igen den Maggan som jag älskade att följa varje dag
Kram Cess
Jag har turen att jobba som spinninginstruktör och då är det bara att infinna sig på jobbet! Alltid glad även om det ibland är ett påklistrat leende. Kunderna lyckas jag lura alla gånger och nu kommer jag till pointen. Är alltid mycket LYCKLIGARE efter träningspasset. Även om det är svårt att få till tiden får man så mycket tillbaka, en riktig investering i sig själv<3
Hoppas ni får en underbar helg!
I stressiga situationer i livet försöker jag se saker genom ett större perspektiv – och oftast sätter jag mig ner och säger till mig själv – ”vad skulle jag vilja säga till mig själv, om jag mötte mig själv som pensionär nu?” (eh…. hänger du med?
sanna mina ord, det kommer finnas mååånga grejer jag kommer ångra i livet, den dagen jag sitter på hemmet, men försöker göra de till så få saker som möjligt.
Jag VILL INTE sitta där sen och säga till mig själv ”meh, varför i hela fridens namn skulle jag stressa sÃ¥? jag visste ju bättre? varför stressade jag över detta, och det och det dära?”.
Äsch, mitt sätt att tänka emellanåt bara
love H.
Mycket av stressan bottnar i att många (inte ALLA) kräver att ha en så hög materiell standard att de måste jobba järnet för att uppnå den! Och tror att lyckan ligger i det materiella. Många som lever i tvåsamhet med två inkomster har möjlighet att gå ner i arbetstid, att välja TID med sina barn, istället för en fin bil eller skidsemester. Jag vet att det går, det är bara att omprioritera. Kanske inte för ensamstående med lågavlönat jobb, (Utbildning är a och o för att kunna styra ditt liv!) men alla andra som bara jobbar på utan att reflektera över vad som är VIKTIGT för välbefinnandet. Barnen ska väl var fokus nr 1? För varför väljer man att skaffa barn om man bara hinner träffa dem på helgerna och värdesätter mer pengar i plånboken framför dem? Många gör det utan att tänka. Som komiker David Bentnèr (tror han heter så?) sa i ett progran: När mamma och pappa säger att de älskar dig mest i hela världen menar de EFTER sommarstugan och den nya Volvon! Klockrent.
Duktighetsfällan : en överlevnadsbok för prestationsprinsessor
Läs den boken
59 kr pÃ¥ CDON’s bokrea tex
Jag lovar dig…ALLA känner sÃ¥…
Fast man vill inte visa det…
ALLA andra är ju perfekta ( TROR VI )
Skönt att du tar upp det här sÃ¥ slipper man känna sig ensam…
KRAM Helene
helenesdagbok.blogg.se
Jättebra skrivet, en bra tankeställare Maggan! Ngt vi pratar för lite om egentligen.
Själv tror jag att de som alltid försöker visa upp en perfekt yta ofta är de som mår dåligt. För vem f-n är perfekt egentligen! Nej precis, och det vet vi ju. (Innerst inne iaf).
Jag har själv inga barn, men det kan vara stressigt i livet ändå.
Det där med att ‘göra sig till & köpa tulpaner’ sxv. när man fÃ¥r folk pÃ¥ besök känner jag dock inte igen mig i.
Jag älskar att göra fint när vi bjuder på middag eller så, men framför allt brukar jag alltid framhäva att det typ är enda gången jag städar ordentligt när man får besök. Och det är inget jag skäms för!
För mig är det iaf så, att när det gäller mitt umgänge med släkt och vänner så kan vi faktiskt tala om hur vi mår och inte mår. Man får vara jobbig och må dåligt liksom. Och skulle man inte orka lyssna på det så kan man säga det också.
Men när det kommer till bekanta och folk man inte känner så väl så är det ju en helt annan grej. För det första vill jag inte berätta för privata känslor och så med folk jag inte känner.
Å andra sidan så håller jag hellre ofta käften inför bekanta än att sätta upp det där smajlet & hävda att allt är så himla fint och perfekt i mitt liv.
Visst svarar man väl oftast att ‘allt är bara bra’ när nÃ¥gon frÃ¥gar hur man mÃ¥r om det är ngn man inte känner sÃ¥ väl. Men det har för mig bara med det jag skrivit ovan att göra. För jag vet att de skiter fullständigt i det och bara är artiga, oftast.
Vet inte hur det egentligen går till enklast att stanna upp och sluta stressa som vi (de flesta) gör i dagens samhälle, men jag måste få citera kommentaren från det första inlägget här uppe:
(Skrivet av Ulrica:)
”Egentligen är det ju fÃ¥ saker som är riktiga ‘mÃ¥sten’ ”
Håller verkligen med!! Och det som Mia Skäringer sagt också. Det är hemskt när det blir en tävling.
Men om man omger sig med rätt människor i livet behöver det sällan kännas så.
Kram på dig och tack för ett bra ämne!
Älskar din blogg!
Ã¥h, vad bra – har inte bokat tÃ¥g än, men ska göra det o hoppas pÃ¥ det bästa!
det där med tvÃ¥ veckor, det vad klockrent sagt. ”när det lugnat ner sig”. jag ska lugna ner mig i helgen pÃ¥ Friibergh – hoppas du ocksÃ¥ kan det! tok-längtar!
Du är inte ensam, jag är med i samma klubb och det gör mig inget.
Det jobbiga för dem som inte kan erkänna medlemsskapet , är nog att VÅGA erkänna att livet är en strid och ingen picnic..
Obs.. positivt tänkande ingår i striden..
Kram
HÃ¥ller klart med Cess, att dina inlägg den senaste tiden varit jäkligt barnsliga o flamsiga. Detta inlägg var väl ok, men om du hÃ¥ller pÃ¥ att flamsa med Tjocko mm.mm. kommer du till att mista läsare tyvärr! Varför kan du inte bara vara”Du” o Mamma till 3 barn? Varför skall du hela tiden ”leverera” sÃ¥dana massa ytligheter? Du stressar upp dig själv Magdalena!
Om ni inte tycker om vad hon skriver sa las inte, fattar inte att ni orkar klaga och tycka till om sanna saker, flamset ar vall ocksa en del av Maggan.. och jag tycker att det ar sa jakla skont att hon vagar vara som hon ar och inte verkar falla for kravet att ”vara perfekt” vilket jag tycker gor henne nast intill just ”perfekt” ingen ar vall sa enkel sparig som du vill att hon ska vara. Eva, du stressar upp dig sjalv och sluta upp med all negativ energi prova att bara lata saker vara som dom ar, och ge karlek istallet, kommer formodligen gora dig mindre bitter och mer lycklig.. Heja Maggan! Pussar och kramar till er alla
Ja fy vad man känner igen sig när man läser din beskrivning.
) ja det går att radda upp. Konstant dåligt samvete för att man inte hinner med sina vänner som man egentligen inte vill hellre än att träffa regelbundet.. Men!
Då är jag inte ens ensamstående..
Man hinner aldrig stanna upp o andas, utan allt bara snurrar pÃ¥ i all evighet. Jobba, hämta barn, laga mat, städa, tvätta, diska, träffa släkt, träffa vänner, gym, ”egentid” (finns den
Jag har bestämt mig för att ta en kravlös vecka denna. Inga vänner inplanerade utan vill jag åka hem o lägga mig på soffan ska jag göra det. Vi får se hur det går för mig
Ã…hh…vad jag känner igen mig i hur jag var förut när barnen var smÃ¥. Nu har jag lärt mig att prioritera. Istället för att ha det perfekta hemmet sÃ¥ tänker jag pÃ¥ mig själv och gÃ¥r till gymmet eller simhallen. Jag tror nämnligen pÃ¥ att om jag mÃ¥r bra sÃ¥ mÃ¥r mina barn bra av det, de vill nog hellre ha en lugn och harmonisk mamma som mÃ¥r bra än ett toppenstädat hem. När de var smÃ¥ bakade jag allt bröd och kakor själv, nu bakar jag bara till kalasen. Sen jag började träna och ta den tiden sÃ¥ mÃ¥r jag bättre, orkar mer och känner mig rätt nöjd med tillvaron även om garderobens innehÃ¥ll ramlar ut över mig när man öppnar den.
Så prioritera dig själv emellan åt och lär dig att du inte måste hinna med alla måsten!
Det är mkt lätt att stressa upp sig. Under smÃ¥barnsÃ¥ren har nog mÃ¥nga det väldigt tufft med allt som ska hinnas med. Jag försöker tänka att var sak har sin tid och försöker prioritera barnen nu när de är smÃ¥. Fast vissa dagar känner man sig ju totalt söndermanglad pÃ¥ alla plan. DÃ¥ tänker jag att inte alla dagar är sÃ¥. Jag har varit pÃ¥ botten och vänt med mitt mÃ¥ende och jag är inte längre rädd för att sticka ut, strunta i vissa ”mÃ¥sten”, lägga mig pÃ¥ soffan och glömma världens stress och press ibland o.s.v.
Ha en skön och tankeväckande dag alla medmänniskor!!
Ibland tänker jag pÃ¥ hur jag skulle resonera pÃ¥ min dödsbädd – om jag sÃ¥g tillbaka pÃ¥ mitt liv, vad jag skulle velat hinna med, vilka människor jag skulle velat umgÃ¥s med, vad som skulle varit det viktigaste. Jag läste ett citat häromdan: ”Dröm som om du kommer leva för evigt, lev som om varje dag vore din sista”. Inte alltid lätt att följa, men om man hela tiden tänker pÃ¥ livets motgÃ¥ngar och medgÃ¥ngar och skeenden och uppdaterar sitt medvetande sÃ¥ kommer man ju aldrig sluta reflektera och omprioritera.
Jag tänkte mycket sÃ¥ innan, att ALLA ANDRA hinner, kan och lyckas sÃ¥. Men det var mina tankar i min hjärna, nästan som att uppehÃ¥lla sig med sÃ¥dana tankar för att inte syna sina egna sömmar i sitt egna liv. Jag försöker ibland bara lyssna inÃ¥t och skala av tankar som stressar och fÃ¥r mig att mÃ¥ dÃ¥ligt – som en egen hjärntvätt lixom.
Fast visst, ibland hinner man inte med nånting av det man skulle velat.
Livet är en gåta och ett mysterium för oss alla. Vissa tror att de vet lösningen och sanningen för allas bästa, men det vore ju grandiost att tro att man sitter inne med den totala objektiva sanna vägen till framgång och lycka.
Oj, vad detta ämne engagerade mig, det är superintressant att diskutera det här
Hmmm… du hara: Ha inget dÃ¥ligt samvete sÃ¥ länge du aldrig sett mitt röriga hem., och än mindre mitt ostrukturerade inre. Men jag kan säga: Ha inget dÃ¥ligt samvete sÃ¥ länge du inte har en lika rörig tillvaro som jag!
Oj oj oj, sÃ¥ väl jag känner igen din beskrivning! Visst har man varit i detta ekorrhjul allt förlänge, det blir som en vana, svÃ¥r att bryta. Tycker själv att jag blivit bättre med Ã¥ren i alla fall. Halva jag är den där människan som ska hinna allt och finnas för alla, den andra halvan däremot njuter av smÃ¥glädjorna, att solen skiner, att barnen är friska, promenaden och fikastunden man tar sig med en god vän. Men jag tror du har rätt, vi är nog falska lite till mans, utÃ¥t sett visar vi upp den perfekta fasaden även om det är kaos inom en. FrÃ¥gar nÃ¥gon hur man mÃ¥r, förväntas det att man svarar bra… Men men, vi har insikter nu som sÃ¥ smÃ¥ningom kommer att göra oss gott tror jag… Önskar dig en fin dag!