Älskade vän..

Jag har nära till tårarna då jag läser de stöttande orden ni/vi skänker varandra här..
Livet är ingen lätt resa, jag tror inte att det finns någon av oss som går omkring och ALLTID känner sig älskad, uppskattad, lycklig, framgångsrik eller ”omringad av massvis av vänner”
Många av er skriver att ”jag är så stark” jag är minst lika rädd för framtiden som du, jag kan känna mig som den ensamaste människan på jorden, väldigt ofta.
Det är tyvärr oaccepterat och skamligt i vårt samhälle att få känna sig rädd och ensam..
Därför sätter vi på oss en självsäkerhetsmask. Men tro mig, bakom framgångsrika och lyckliga människor vi möter, och ser upp till, finns det likamycket sorg och smärta som hos dig och mig.
Mitt knep när jag känner mig under ytan och fångad och snärjd i alger och gyttja, är att tänka..
”Det känns svårt och hopplöst nu” men om någon månad kommer jag att kunna se tillbaka och tänka ”det ordnade sig” för det gör det alltid!
Bara du har tro och hoppet kvar för framtiden.
Jag biter ihop, skaffar mig ett tunnelseende och fokuserar mig på något annat. Mina barn, jag sätter på mig humorglasögonen och skrattar åt missären ;-)
Men glöm aldrig att när strålkastarna släcks så gråter även clownen.
Jag har klarat mig igenom misshandel. Jag lever! Jag har haft en kraftig hjärnblödning. Jag lever!
Jag har gått igenom en svår skilsmässa. Efter 4 år av tårar, och mörker så ser jag ljuset. Idag är jag lycklig! Men det trodde jag inte, för ett halvår sedan..Tiden läker sår, tiden bleker blåmärken..
Såren i själen kommer alltid finnas kvar som ärr.. Men man lär sig att leva med dem, och pratar man om dem, och förlåter dem som orsakade såren och ärren så smärtar de inte lika mycket.
Jag tror att nyckeln till lyckoglimtar i livet, är att inte leva i det förflutna.
Misstag, missöden, smärta, sorg kan stärka en.. Om man accepterar det, tar lärdom, förlåter och går vidare.
Det är bara jag som kan styra min framtid..
Och att möta sin framtid med en självömkan och bitterhets’ryggsäck är ingen framtid, det blir ett fängelse.
Kasta ryggsäcken, och vägra bära den.

All kärlek! Och du, tro på dig själv!
Du är så jäkla unik och fantastisk! Det finns BARA EN AV DIG, och du har gåvor, och all möjlighet att skapa dig den framtiden du önskar för dig själv.

Maggot x

Detta inlägg är publicerat i Allmänt, Favoriter, Tänkvärt. Bokmärk permalink. Skriv en kommentar eller lämna en trackback: Trackback URL.

118 kommentarer

  1. Maggan
    Skrivet 01 december 2009 19:25 klockan 07:25 | Permalink

    Vilka underbara tjejer det finns , vad glad en pensionär blir, det finns ju värme därute bland er tjejer, du Magdalena är så fin fortsätt att vara dig själv läser din blogg varje dag och blir så glad av dig, du deprimerade mamma du måste ta dina sista krafter och ta dig ur det här för din egen och dina barns skull du är inte ensam, mina barndomsminnen är och hugg och slag mot en mammas huvud det vill du väl inte att dina barn ska behöva tänka på när dom tänker tillbaka på sin barndom. Du får säker skriva av dig här och du får säkert det stöd du då behöver. Kram på dig Maggan och alla underbara tjejer här inne.

  2. Victoria
    Skrivet 01 december 2009 19:29 klockan 07:29 | Permalink

    Söta Maggan, dina ord värmer och du har blivit en stor inspiration i mitt liv. Ta åt dig och inse att du är ett stöd för många, ”bara” genom att du är du och att du delar med dig av delar av ditt liv.

    Kram på dig vännen!

  3. Emelie
    Skrivet 01 december 2009 19:52 klockan 07:52 | Permalink

    åå va det var spot on. just idag av alla dagar, när jag och en kille jag träffat sa adios. kommer spara ditt inlägg och läsa det flera gånger. TACK för du är så fin.

  4. C
    Skrivet 01 december 2009 19:52 klockan 07:52 | Permalink

    Tack för de fina orden du skrev… De behövdes i just denna stund, det jobbiga är bara att nu gråter jag ännu mer än vad jag redan gjort idag… Men det behövs nog.. Jag har trott den senaste tiden att allt äntligen var över.., Jag satt i skolan och gjorde en muntlig redovisning av din bok inför klassen igår. Jag kände mig nöjd efteråt och andades ut ordentligt och var glad över att även jag kan blicka tillbaka och känna att den hemska tiden är över även för mig. Men allt förändrades över en natt och hans sjuka beteende gjorde sig känt igen! Jag vill ge dig ett Tack för att du är DU och du är en stark förebild och inspiration för många kvinnor! Dina ord gör stor påverkan på oss alla! Ta väl hand om dig! Kram!

  5. Rosa
    Skrivet 01 december 2009 19:54 klockan 07:54 | Permalink

    Kära Maggan. Så vackert skrivet och så sant, håller med dig i varende mening, du har så rätt, känner och tänker på precis samma sätt men skulle aldrig kunna uttrycka det så fint som du gör.
    Tack för att DU finns, du förgyller verkligen min dag med dina tankar, en puff framåt, tack för det.
    Ha en skön kväll. Tusen kramar till dig från Rosa

  6. Skrivet 01 december 2009 20:02 klockan 08:02 | Permalink

    Det finns nu en grupp uppe för den som är intresserad, det är en stängd grupp där man ansöker om medlemskap,främst för att den inte ska missbrukas och för att den ska kännas mer personlig för den som inte har lust att lämna ut sig helt och hållet till allmänhetens blickar.

    Sök på Name:Änglasystrar / Angelsisters
    och ansök om medlemskap
    UnitedCategory:Common Interest – Self-help

    Idén till den här gruppen kom från en kedjereaktion från Magdalena Graaf´s blogg,tanken är att alla maskrosbarn eller tjejer som behöver stöd från andra som har eller haft det svårt ska kunna söka tröst och stöd hos sina medsystrar.
    Tack Magdalena för den värme du sprider.
    http://www.magdalenagraaf.se kan du se vart allt började. Den 30e November och hur många starka kvinnor som omedelbart gav respons. Kort sagt,en grupp där ingen är mindre värd än någon annan där vi hjälper och stöttar varandra.

  7. Kristina
    Skrivet 01 december 2009 20:02 klockan 08:02 | Permalink

    Du skriver så underbart och rätt men hur bär man sig åt rent praktiskt för att förlåta dem som har sårat en? Min man var otrogen efter långt (och i mina ögon) lyckligt äktenskap. Jag har lyckats acceptera och släppa och gå vidare men jag kan inte kommunicera med honom utan att fysiskt och psykiskt gå igång i hela kroppen. Mår så dåligt och får dåligt samvete över att jag inte kan vara så god och förlåtande fast jag vet att jag själv skulle må bra av det, Tacksam för tips hur man kommer dit.

  8. Emma
    Skrivet 01 december 2009 20:06 klockan 08:06 | Permalink

    Hej Maggan (får man kalla dig de?)
    Vill bara säga att du är en stor inspirations källa för mig, jag läser din blogg så ofta jag har tid, & jag tycker att du är så härlig, du värkar vara en sån jordnära tjej (kvinna).
    Har läst din bok för något år sen, och jag tycker att du är en riktig surviver :D
    precis som jag ;)
    När jag är 30 (jag är 21 nu) så vill jag se ut som dig ;)
    Du är en av dom snyggaste/vackraste kvinnorna i Sverige!
    Fortsätt vara den du är!
    Kramar Emma <3
    Ps. Hälsa dina söta barn!

  9. Skrivet 01 december 2009 20:11 klockan 08:11 | Permalink

    Om du bara visste hur mycket du har hjälpt mig genom din bok och din blogg. Är så tacksam!

  10. M
    Skrivet 01 december 2009 20:19 klockan 08:19 | Permalink

    Vilken härlig människa du verkar vara, jag har verkligen fastnat för din blogg, så otroligt inspirerande.

    Stor kram till dig!

  11. Linda
    Skrivet 01 december 2009 20:22 klockan 08:22 | Permalink

    Du är fantastisk. Jag älskar att läsa din blogg för du känns precis som mig och mina vänner.Vi brukar säga det, att du har precis vår humor och du berör just de saker vi pratar om.Jag beundrar din styrka,och att du känns så äkta.
    Kramen.

  12. Skrivet 01 december 2009 20:26 klockan 08:26 | Permalink

    tack.
    det var precis vad jag behövde höra idag. <3

  13. Linnéa
    Skrivet 01 december 2009 20:28 klockan 08:28 | Permalink

    Du har ett hjärta av guld! Tack för dom orden just n är jag totalt nere och gruvar mig så förbannat inför teoriprovet imorgon! Hoppas du får en finkväll! Kram

  14. Lena
    Skrivet 01 december 2009 20:47 klockan 08:47 | Permalink

    Sköna ord, alla behöver höra det nån gång!!!! Du är oxå värdefull!!!! Varma vinter kramar från Lena

  15. Kamilla
    Skrivet 01 december 2009 21:11 klockan 09:11 | Permalink

    Fina du vilket fint inlägg du skrev. Du är så modig och det är så som livet är att följa din blogg. Du ger mig stýrka att orka vidare trots en utmattnings depression som bara känns konstig och skum för lilla mig ibland.

    Kramis till dig

  16. Helene
    Skrivet 01 december 2009 21:31 klockan 09:31 | Permalink

    Du värmer så många i sin egen kyla & sitt eget mörker! Jag blir så ledsen, arg men ocså hoppfull när jag läser de ni ALLA fina tjejer skriver om Era liv!
    Gör som Maggan, ge dig fan på att du ska bli härskare över ditt eget liv, låt ingen med elaka avsikter styra din hjärna & ditt hjärta!

    Jag vet att Du & alla andra tjejer som läser den här fantastiska bloggen varje dag samlar på Dig/Er krafter för att resa sig upp & göra just den dagen till den bästa, O tro mig om du vill & vågar be oss om hjälp så hjälper vi dig!

    Ha en bra kväll & lova att lägga huvudet på kudden ikväll & bestäm dig för att den kampen som du startar imorgon är kampen för de liv du är VÄRD, ett lyckligt liv är vi alla värda!
    Kärlek till Magdalena som gör så mycket för så många vilsna själar <3

  17. Alex
    Skrivet 01 december 2009 21:33 klockan 09:33 | Permalink

    Jag finner inga ord för det du just har skrivit i detta inlägg.. Att du kan träffa någon rakt i hjärtat med dina ord.. Du är en fantastisk människa som jag beundrar utan att ens ha träffat dig. Min största önskan är att komma dit du är, att kunna säga så om mig själv o om livet. Men livet är inte en dans på rosor… det ska gudarna veta. När jag vill leta fram styrkan i mig, en kvinnas styrka gentemot livet o till sina barn, så läser jag alltid din blogg. Du är en fantastisk kvinna, verkar vara den bästa mamman och du verkar vara en väldigt ödmjuk o fin människa. Dina barn är lyckligt lottade att ha en mamma som dig, fina Magdalena.

  18. Åsa
    Skrivet 01 december 2009 21:44 klockan 09:44 | Permalink

    Hej & tack för dina ord & ditt engagemang här på din blogg. Dina ord går in i hjärtat och jag behövde detta just nu. Livet är inte alltid käpprakt uppåt. Tusen kramar/Åsa

  19. Marie
    Skrivet 01 december 2009 21:47 klockan 09:47 | Permalink

    Snacka om jag fick tårar när jag läste ditt inlägg. Du är så himla underbar. Jag får sååååå mýcket inspiration av dig !! TACK !!!!! för att du finns. All kärlek till dig <3

  20. Pernilla
    Skrivet 01 december 2009 21:57 klockan 09:57 | Permalink

    Så bra skrivet att det kunde ha varit jag som skrev det ;-)

    Kärlek till er alla

  21. Sarah
    Skrivet 01 december 2009 22:02 klockan 10:02 | Permalink

    Hej Magdalena!
    Jag måste säga att jag beundrar dig enormt mycket! Jag har precis sträckläst din bok nu och är helt faschinerad av din styrka och ditt mod! Men att även visa dina känsliga sidor. Jag önskar dig allt gott!!
    Kram//Sarah

  22. Skrivet 01 december 2009 22:05 klockan 10:05 | Permalink

    jag säger bara Tack!

  23. Skrivet 01 december 2009 22:20 klockan 10:20 | Permalink

    detta gick rakt in i mig, och gav mig styrka att fortsätta kämpa. Jag måste verklige lära mig att allt blir bra fast det känns som om mitt liv aldrig kommer ordna upp sig, jag vet inte vem jag är och om jag någonsin kommer hitta mig själv..

    jag ser upp till dig väldigt mycket magdalena Tack för att du finns!

    kram sara

  24. Skrivet 01 december 2009 22:26 klockan 10:26 | Permalink

    Du är så fin!
    Tack för detta inlägg! Vad viktigt det är att komma ihåg att alla är människor med sina saker att kämpa med.
    Stora kramar

  25. AnnaO
    Skrivet 01 december 2009 22:42 klockan 10:42 | Permalink

    Jag trodde att jag var på botten för ett år sedan. Ett år senare är jag nästan på samma ställe, inte alls i den sits jag trodde och drömt om. Sitter fortfarande ensam och längtar. Vi älskar varandra. Vill vara med varandra. Men pga olika omständigheter så kan vi inte vara med varandra. Vi är så nära nu… Det är många tårar som har fallit från mina ögon detta år. Men jag tror på 2010, det är mitt år!

    Skriver av mig via min blogg, det hjälper mig en hel del.

    Tack för dina ord, de hjälper och värmer. De peppar och styrker mig. Jag orkar inte längre sitta och tycka synd om mig själv! Har köpt en tom bok där jag samlar mina tankar och bra citat som betyder något och är tänkvärda. I boken tittar jag ibland och får styrka. Ett bra tips kanske…

    Kram

  26. Anna
    Skrivet 01 december 2009 22:57 klockan 10:57 | Permalink

    Tack Magdalena, precis de ord jag behövde få läsa just nu, då livet är som mörkast för mig.
    En strimma hopp har du givit, tack för din blogg underbara du. TACK

  27. Lillamy
    Skrivet 01 december 2009 23:03 klockan 11:03 | Permalink

    Tack! Har sagt det förr men… du är verkligen en riktig Ängel!! Stora, varma kramar

  28. ★ lena ★
    Skrivet 01 december 2009 23:15 klockan 11:15 | Permalink

    Fina underbara M…dina ord värmer i hjärtat❤…vi alla här känner lika för dig..jag tror att de saker vi går igenom stärker oss, vad är det man säger det som inte dödar en stärker en..man får ta sikte framåt men när man är mitt i det hela kan det vara svårt, man får ta sig tid att riktig må dåligt, få ur sig lite skit för att sedan resa sig upp & gå vidare, det är du bevis på..du är min personliga ljusglimt en inspirerande underbar kvinna som får mig att må skitbra & för det tackar jag dig..nu ska jag gå & sova för att orka tillbringa 1 dygn på jobbet utan mina härliga trollungar…dig ser jag imorgon som vanligt..sov gott & vakna torrt…KÄRLEK❤

  29. Skrivet 01 december 2009 23:21 klockan 11:21 | Permalink

    Maggot!
    (Det har förresten sen länge varit mitt smeknamn på systeryster som delar ditt namn)
    Du anar inte vad det här inlägget värmde just i denna stund. Jag brukar resonera precis som du gör men idag, nu när jag gick in och läste det värmde det extra i mitt hjärta och jag känner en strimma hopp som tänds i mitt inre trots att jag egentligen håller på gå i bitar av oro över min mamma som ligger på sjukhuset och de vet inte vad det är. Det var precis det här jag behövde läsa! Tack underbara.

  30. Skrivet 01 december 2009 23:23 klockan 11:23 | Permalink

    Hoppas ni alla som har det jobbigt tar er kraft att ta er ur det.
    Livet blir bara bättre..tro mig.

    Magdalena, jag beundrar dig verkligen..du ÄR stark!

    Kram på er alla vackra kvinnor!

  31. Havrefras
    Skrivet 01 december 2009 23:33 klockan 11:33 | Permalink

    En dag, då kommer jag kunna ta åt mig det du skriver. Det låter så vackert. Kanske en dag.

    Du är, som alltid, härligt inspirerande!

    ”Jag vill ha ett hus, vid havet, och höra på alla måsarna och göra som jag vill.
    Och varje morgon, innan solen värmt mitt hav, ska jag sitta där och lyssna, på vågorna.”

    Marie Fredriksson. Lyssnar på den låten när det är som tyngst.Den får mig att längta dit – till lyckan, lättsamheten – när allt bara känns helt fantastiskt… :-)

    Tack för att du delar med dig av ditt liv.
    Love,
    H.

  32. Johanna
    Skrivet 01 december 2009 23:40 klockan 11:40 | Permalink

    Du är så klok! Nu ska jag ta tag i mig själv. Kärlek till dig från mig :-)

  33. Elisabeth
    Skrivet 01 december 2009 23:58 klockan 11:58 | Permalink

    Hej Maggan! Jag har följt din blogg sedan Bloggfamiljen och har bara blivit så inspirerad och framförallt blivit så glad över att ha ”funnit dig”. Du har en underbar kombination av allt och det senaste du idag skrev om hur man styr över sitt eget öde, liv och framtid är så sant! Du talar av egen lärdom och förhoppningsvis jag med om ett tag, men jag är inte där än.. Men jag, med många uppskattar dina värmande ord och det känns skönt att veta att om du kan säga detta med handen på hjärtat efter vad du gåt igenom, så kan jajg det, om så om ett tag. Tack Maggan för den bästa bloggen, för möjligheten att få ta del utav dig och ditt liv! Kramar Elisabeth!!!

  34. Lisa F.
    Skrivet 02 december 2009 0:06 klockan 12:06 | Permalink

    Åh underbara Magdalena…precis dom orden behövde jag höra idag när jag ligger i soffan och livet inte känns helt rättvist!

    Tack och hoppas att din dag imorgon blir lika vacker och underbar som du är!

  35. Skrivet 02 december 2009 0:16 klockan 12:16 | Permalink

    Jag följer din blogg och tycker det är så kul att läsa och följa ditt liv. Har även läst din bok och jag älskade den! Idag har varit en riktigt skit dag för mig. Har bara velat ligga i sängen och dra täcket över huvet och glömma denna dag. Det är såna dagar som dom orden du skrivit i detta inlägg värmer helt sjukt mycket. Det får en att kanske komma tillbaka lite, komma närmare vatten ytan. TacK!

  36. Emma
    Skrivet 02 december 2009 1:16 klockan 01:16 | Permalink

    Men vad gör man om livet känns skit utan orsak? Att vara deprimerad när man inte har något att klaga över i livet. Det anses som otacksamt och larvigt. Var ska jag börja när jag inte vet vad feler är?

    Jag har en vän som jag verkligen kan prata med men när jag berättar det här för henne så kan hon inte förstå. Hon förstår inte varför jag mår dåligt när jag inte har något att klaga över. Tro mig, jag förstår inte heller. Efter de orden jag fått av henne så vågar jag inte längre vara mig själv när jag är med henne. Jag sätter på jag-är-så-jävla-lycklig-masken, och därmed börjar vi glida isär. Mitt hjärta har gått sönder. Hon var ju min absolut bästa vän. Jag saknar henne något enormt. Vi ses, vi jobbar, vi skrattar, men i mitt hjärta har hon flyttat ut…

    Ledsen för bikten, vet inte vad jag ska göra av mina tankar bara…

    Du ger mig hopp, Maggan, du ger mig värme!
    KRAM

  37. Cecilia
    Skrivet 02 december 2009 2:12 klockan 02:12 | Permalink

    åh, när du skriver så går det rakt in i hjärtat, du ger mig hopp om framtiden de stunder det känns mörkt. ÅH vad du är bra! Många kramar!

  38. Skrivet 02 december 2009 2:31 klockan 02:31 | Permalink

    Tack för att du lyser upp min dag, finaste Maggot :)

  39. Marika
    Skrivet 02 december 2009 7:46 klockan 07:46 | Permalink

    Du skriver precis vad jag behöver höra just nu. Du känns som en av mina äldsta vänner och vi har inte ens träffats, skum känsla det här med bloggar! Stor puss och kram

  40. ÅSA
    Skrivet 02 december 2009 8:46 klockan 08:46 | Permalink

    De du skriver är så sant och fint!Många kramar Åsa

  41. anna panna
    Skrivet 02 december 2009 9:29 klockan 09:29 | Permalink

    tack själv. pricken över i:et!

    tack för de värmande orden!

    må så gott och lev livet!!
    kramar från anna i lund!!

  42. annika
    Skrivet 02 december 2009 9:31 klockan 09:31 | Permalink

    Äh vad du skriver bra Magda!!
    Så fantastiskit fina ord,. Ja, du har verkligen det skrivna ordets gåva. Kram!!

  43. Skrivet 02 december 2009 9:59 klockan 09:59 | Permalink

    Jag tror att det här inlägget var precis vad jag behövde en dag som denna. Plugget går dåligt, tungt och är otroligt stressande. Han jag gillar har flyttat härifrån och även om jag har massor av underbara vänner(som håller mig över ytan) så känns det som jag ligger på botten och kippar efter andan. Men jag vet att efter regn kommer solsken, och idag skiner solen. Nu jäklar kan det bara gå uppåt!
    Tack!

  44. Sara E
    Skrivet 02 december 2009 10:15 klockan 10:15 | Permalink

    Pang bom – dina ord går rakt in i hjärtat. Ingen ”rocket science”, men ack så sant. <3

  45. Beata
    Skrivet 02 december 2009 10:28 klockan 10:28 | Permalink

    Puss till bästa Maggan som vågar släppa masken och visa – tada! – en riktig, vanlig människa! Det är underbart att läsa dina ord och just det, att du VÅGAR visa dig svag är det som gör dig så stark. Så jag hoppas att vi alla lär av ditt exempel och vågar släppa garden ibland, visa vårt inre, blotta oss. För tillsammans kan vi avdramatisera det stora, tabubelagda ämnet ”känslor”. KRAM!

  46. Skrivet 02 december 2009 11:09 klockan 11:09 | Permalink

    Kära, käraste Maggan. Det är just det här som gör att min dag blir en underbar dag. Du är en underbar kvinna som har varit med om allt och ändå lyckats tag dig ut. Du är en förebild och en kvinna med båda fötterna på jorden. Jag älskar dina inlägg om ditt liv, dina barn och hur du får mig att skratta och gråta ibland. Hoppas nån dag kunna se dig och kunna säga det till dig. En styrke kram till min kära vän som behöver det ibland. ;)
    All kärlek, Magali

  47. Lena
    Skrivet 02 december 2009 11:25 klockan 11:25 | Permalink

    Många kloka ord! Tack för det=).

  48. Maria
    Skrivet 02 december 2009 13:40 klockan 01:40 | Permalink

    Från och med idag ska jag leva efter dina kloka ord!!

  49. ÁNNICA
    Skrivet 02 december 2009 15:07 klockan 03:07 | Permalink

    Magdalena du är en ängel :)

    kram till dig och din familj

  50. Åsa
    Skrivet 02 december 2009 15:13 klockan 03:13 | Permalink

    Tack för dina kloka ord. När det börjar kännas tungt under dagen så brukar jag läsa din blogg och alla inlägg, då känner jag att jag inte är
    ensam med att må dåligt. Finner sån styrka här.
    Tack alla.<3

En trackback

Skriv en kommentar

Din epostadress delas eller publiceras aldrig
Obligatoriska fält är markerade med *

*
*
  • annons