Jag har nära till tårarna då jag läser de stöttande orden ni/vi skänker varandra här..
Livet är ingen lätt resa, jag tror inte att det finns nÃ¥gon av oss som gÃ¥r omkring och ALLTID känner sig älskad, uppskattad, lycklig, framgÃ¥ngsrik eller ”omringad av massvis av vänner”
MÃ¥nga av er skriver att ”jag är sÃ¥ stark” jag är minst lika rädd för framtiden som du, jag kan känna mig som den ensamaste människan pÃ¥ jorden, väldigt ofta.
Det är tyvärr oaccepterat och skamligt i vårt samhälle att få känna sig rädd och ensam..
Därför sätter vi på oss en självsäkerhetsmask. Men tro mig, bakom framgångsrika och lyckliga människor vi möter, och ser upp till, finns det likamycket sorg och smärta som hos dig och mig.
Mitt knep när jag känner mig under ytan och fångad och snärjd i alger och gyttja, är att tänka..
”Det känns svÃ¥rt och hopplöst nu” men om nÃ¥gon mÃ¥nad kommer jag att kunna se tillbaka och tänka ”det ordnade sig” för det gör det alltid!
Bara du har tro och hoppet kvar för framtiden.
Jag biter ihop, skaffar mig ett tunnelseende och fokuserar mig på något annat. Mina barn, jag sätter på mig humorglasögonen och skrattar åt missären ;-)
Men glöm aldrig att när strålkastarna släcks så gråter även clownen.
Jag har klarat mig igenom misshandel. Jag lever! Jag har haft en kraftig hjärnblödning. Jag lever!
Jag har gått igenom en svår skilsmässa. Efter 4 år av tårar, och mörker så ser jag ljuset. Idag är jag lycklig! Men det trodde jag inte, för ett halvår sedan..Tiden läker sår, tiden bleker blåmärken..
Såren i själen kommer alltid finnas kvar som ärr.. Men man lär sig att leva med dem, och pratar man om dem, och förlåter dem som orsakade såren och ärren så smärtar de inte lika mycket.
Jag tror att nyckeln till lyckoglimtar i livet, är att inte leva i det förflutna.
Misstag, missöden, smärta, sorg kan stärka en.. Om man accepterar det, tar lärdom, förlåter och går vidare.
Det är bara jag som kan styra min framtid..
Och att möta sin framtid med en självömkan och bitterhets’ryggsäck är ingen framtid, det blir ett fängelse.
Kasta ryggsäcken, och vägra bära den.
All kärlek! Och du, tro på dig själv!
Du är så jäkla unik och fantastisk! Det finns BARA EN AV DIG, och du har gåvor, och all möjlighet att skapa dig den framtiden du önskar för dig själv.
Maggot x
118 kommentarer
Åh du söta Magdalena!
Ibland har jag stor lust och söka upp dig och ge en bamsekjam och stor puss på mun!
Du är bara för härlig!
Har varit lite depp de senaste dagarna…
SÃ¥ gÃ¥r jag in och läser detta inlägg och känner hur mina krafter hitta tillbaka pÃ¥ nÃ¥got vis…
Jag är fan unik!
Precis som du! =)
Stor pözz!
Helt underbart att läsa det du skriver…det är konstigt att man ofta mÃ¥ste höra nÃ¥gon annan säga det eller skriva det för att man ska fÃ¥ upp ögonen för sin egen situation.
Själv är jag i ett väldigt spännande läge just nu. Jag är en av tvÃ¥ personer kvar av 117 sökande till en tjänst. Nästa vecka är det dags för en till intervju/praktiskt prov och jag hoppas sÃ¥ in i bomben pÃ¥ att fÃ¥ det där jobbat sÃ¥ att jag nästan är rädd för vad som händer med mig om jag inte fÃ¥r det (hur jag skulle hantera besvikelsen alltsÃ¥)… Jobbet jag har i dag vantrivs jag pÃ¥, det är hemskt…stämningen är usel, chefen likasÃ¥, pÃ¥klistrade leenden och MASSOR av skitsnack bakom allas rygg – man blir rädd och osäker och all ”pondus” och självsäkerhet är som bortblÃ¥st efter snart sju Ã¥r pÃ¥ detta stället. Jag vet att mÃ¥nga vore tacksamma bara de hade ett jobb att gÃ¥ till men det finns gränser för hur länge psyket pallar ocksÃ¥…
SÃ¥ nu gÃ¥r jag och hoppas och förbereder mig pÃ¥ den sista intervjun och försöker intala mig om att fÃ¥r jag det inte sÃ¥ var det inte menat för mig heller – dÃ¥ har livet nÃ¥got annat i kikaren för mig. Men det är svÃ¥rt när det bubblar i kroppen och man sååå gärna vill vidare.
OjdÃ¥, vad skönt det var att fÃ¥ ut detta – nu kanske jag kan fÃ¥ nÃ¥got gjort ocksÃ¥… ;-)
Du är verkligen en jordnära ”kändis” – sÃ¥ glad att du finns!
Kramar/Johanna
all kärlek till dig, du ger en sÃ¥ otroligt mycket styrka även att man ”bara” känner dig genom din blogg, kram
Så många kloka och sanna ord!!
TACK för att du är du! Och visst är det så, alla har vi våra saker och problem vi kämpar med. I efterhand kan jag känna tacksamhet, men när jag är mitt uppe i nåt som är jobbigt är det ibland svårt o komma tillbaka o känna lycka o fullständig glädje. Men när man väl känner den där lyckan, harmonin och glädjen till livet så är det ju så underbart:). Men påvägen dit kan man behöva påminnas om det goda och bra igen och här peppar och påminner du verkligen oss om det!
Tack för alla kloka ord och att du delar med dig av dem* Det betyder mkt.
Allt det bästa till dig!
Jättefint o bra skrivet som vanligt! kram
Du skriver så att jag får rysningar. Underbara kvinna. Tack för alla härliga berättelser. Du hjälper mig att vara vild och galen. En perfektionist som behöver släppa loss och inte fokusera på alla krav! Tack snälla för din inspiration och kärlek! Stor kram.
Jag är 19 år och läser din blogg och jag vet hur jag vill bli när jag blir mamma och äldre precis som du =)Du är hätlig rolig och otroligt snygg när jag var lite lekte jag och min kusin att vi var systrarna Graaf och jag vile altid vara du haha.
<3
Bloggen blev jättefin!!!! Verkligen! Fina färger och du är fantastisk på kortet! stor kram <3
Hej Maggot! (Härligt smeknamn :-)Tack för ett så stärkande inlägg och du har så rätt om den där bittra ryggsäcken med allt elände man drar runt på så nu slänger jag av mig den och jag vägrar dras ner i dåtidens kärr. Fin och verkligen fräsch sida och jag gillar din framåtanda och den glädje och positivitet du sprider är ljuvligt att få ta del av. *varm kram*
Fint tjejen!! :)
Jag vill inte leva längre. Men din blogg gör mig lite glad.
Till Nina:
Åh Nina dina ord låter så oerhört sorgsna! Önskar jag var hos dig och kunde krama om dig!
Hur mörkt den än ser ut, och tro mig jag vet att det kan vara helt svart, så någonstans finns det en förändring. Det finns hopp för din framtid!! Måååånga bloggkramar från mig!
Till Annelie:
Dina ord värmde så oerhört. Tårar rinner och jag ler att det finns sån värme. Tack!!!
Stor kram Nina
Till nina
Gumman snälla ge inte upp, tro mig jag vet hur frestande det kan vara men det kan bli bättre. Jag kämpar fortfarande men du ska veta att vi finns här för dig puss på dig och gör nu inget dumt<3
Magdalena
Det är nästan som att du vet hur man mår. Mår man skit så kommer du med ett sånt här stärkande inlägg. Tack för att du finns, behövs verkligen fler som du
Du vet hur man säger att vissa har en aura om dom som bara väldigt speciella människor får.
Du är en sån, riktig ängel
Jag vill bli som dig när jag blir stor;)
En stor bamsekram till dig!! Dessa ord är helt klockrena!! Kramiz I
En trackback
[...] Vi alla är lika… [...]