Äckliga jättebröst!

10 juni 2011 10:47
49 Kommentarer

Jag genuint ogillar mina bröst just nu, idag speciellt! Stora! Större än ett huvud, och större kommer det bli. De är inga bröst! De är pattar, tuttat, raggsockor med gröt i!
Skulle jag svinga det högra, och få upp farten, då skulle jag lätt kunna ta död på ett barn eller ett mindre däggdjur. (och utan problem kunna slå ut alla tänderna på en vuxen karl)
Plötsligt har jag fått ytliga blodkärl i värme oxå?! Jag ser ut som en utomjording.
Jag VILL ha små bröst, nästintill inga alls. Skulle jag ha små bröst, så skulle jag se hälften så stor ut.


Kika in de här blodådrorna, det ser ut som motorvägstrafiken i Hongkong.


Vilket jäkla skitproblem! Tänker du nu, Jepp! (Jag med) Ett riktigt jäkla banalt och futtigt skitdilemma.
Men ibland måste man få ha det oxå, har jag kommit fram till.
Jag läste en artikeln om fattigSverige i en kvällstidning häromdagen. Jag grät när jag läste om lilla Viking som inte hade råd med Fotbollsskor, jag skämdes! Jag äcklade av mig själv och mina ibland små vardagsbekymmer. Jag ville ge honom Lance fotbollsskor!

Vad bra många av oss har det. Vad tacksamma vi ska vara!
Jag är tacksam! Mycket tacksam att jag har det så bra, att jag lyckats skapa det jag har, att jag har mat, är frisk och har tak över huvudet.
OCH jag förstår att det kan provocera människor när man klagar över skit, jag provoceras av mig själv ibland.
Men ska man straffa sig själv då? Isåfall måste jag lägga ner min blogg, lägga mig i ett mörkt rum, skämmas och tortera mig själv.
Nej, det tycker jag inte! Jag är glad för andra, (ibland lite sotis) när jag läser att ”Isabella Adrian” köpt en 10 Chanelväska (när mina nya är fejks från Kina) Att Gynning shoppar loss på Acne. Kul för henne.
Att blogga är en lyxhobby, det är tillfälliga tankar, handlingar, man försöker hitta ämnen som berör, banala saker, fåniga saker, små och stora saker. OCH man måste ta det man läser, skriver med en nypa salt.

Om man skulle straffa sig själv, så skulle INGEN av oss här kunna öppna munnen. För det finns ALLTID någon som har det sämre.
Jag gnäller över kön, när min vän just miste sitt barn. Jag gnäller över hängpattar, när någon med bröstcancer inte har några, jag gnäller över min lön, när många inte får någon alls. Jag klagar på migrän, då människor dör i cancer, att mina killar är stökiga, när folk inte kan få barn. Att jag har SVÅRT att betala mina räkningar, när familjer INTE KAN betala sina, att jag avskyr min trädgård, när många inte har trädgård mm

Vi kan inte straffa oss själva, men vi kan uppmärksamma varandra, vi måste reflektera, få tankeställare och fundera på hur vi kan hjälpas åt. När jag läste om Viking så insåg jag hur jäkla rätt ute jag var med mina funderingar och drömmar om ”dröm’stiftelsen” kunna hjälpa killar som Viking att få uppleva saker som ”jag” och mina ungar tar förgivet.

Det är något JAG kan göra, och nu fanken har jag gett mig tusan på att försöka verkställa det.

Trötta korvar på väg till skolan imorse.
Möten, samtal och pappersarbete kommer fylla hela fredagen. Vad ska du göra i helgen?


 

MENY

Mer från Magdalena Graaf