Ryttargala

27 november 2014 15:41
26 Kommentarer

Idag tog jag en hel sovdag. Vaknade för en halvtimma sedan. Skönt! Behövde det…

image

Jag har varit ett ego de senaste dagarna. Ställt in jobb, sovit och träffat vänner.

Igår tog Anna med mig på fest. Ryttargalan. Inte precis min värld.
Alla fantastiska ryttarstjärnor och uppfödare man inte har en susning om? Spännande och fascinerande. Vilka DUKTIGA människor.  

Det var kul att få KLÄ UPP sig. Göra sig fin och försöka tänka på annat för en stund.

image

Vi var uppklädda från topp till tå.
ANNA hade en klänning från NK fest och jag hade min fina ZETTERBERG klänning och smycken från LILYANDROSE
Skorna är ett par år gamla, och köpta in någon billig butik på avenyn.. och drack lite bubbel..

image

Priser, uppträdande, god mat och fina tal…

image

image

Min stora rididol!!

image

Det var en trevlig kväll..
Lite för mycket vin till maten kanske.. 
alkohol är INTE bra för mig.
Jag blir blödig och har svårt att hålla masken. Börjar lätt gråta.

Något annat jag måste träna på det är möten med  omtänksamma men okända människor.

Alla kan ju på något sätt relatera till döden. Är det inte en mamma är det en häst eller en hund som gått bort?
Efter något glas vin vill de flesta prata om det.
Det kan vara jobbigt.

Har man gjort sig fin och orkat ta på sig ”masken” för en kväll..
Då vill man inte alltid bli påmind om smärtan.

Konstig det där.
Samtidigt som man skulle bli ledsen om ingen brydde sig, eller sa något?
Så kan det vara så himla jobbigt att prata om det som hänt…

Kram! Och TACK FÖR DIN ENORMA KÄRLEK OCH OMTANKE…

Läser varje litet ord. Även om jag inte alltid svarar.

Nu ska jag på cirkus med ungarna. INGA PLÅGADE DJUR. Bara akrobater. (Så inte krokodil maffian sliter mig i stycken)

Jag ska unna mig saker!
Fy tusan vad det känns vidrigt att skriva så. OCH Våga be om hjälp! Vara ärlig, och faktiskt säga hur jag EGENTLIGEN mår.

Jag har nog lättare att skriva än att prata om det. Filip säger ofta att OM han vill veta hur jag mår på riktigt. Då går han in på bloggen och läser….

Kram på dig💜

Dagens löfte till mig själv.


Tre månader av berg och dalar

25 november 2014 18:26
301 Kommentarer

IDAG, klockan 22.20 har det gått exakt tre månader sedan Isaks tragiska fallolycka.

Behöver skriva av mig. Det kryper under skinnet….
Känner mig konstig.
Jag har en känsla av panik i kroppen.
Jag VILL INTE stanna upp och känna efter. Splittrad.
Jag känner mig jagad inombords, samtidigt som någon fällt krokben på mig, och jag får ingen kraft att resa mig upp? Som i en dum mardröm när du inte har ork att springa ifrån förövaren.  Benen bär dig inte. De är för tunga?

Jag saknar Isak så mycket att jag bara vill skrika rakt ut. Skrika mig hes. Riva av mig håret, klösa och slå mig själv i ansiktet.

På något knepigt sätt försöka förflytta smärtan från hjärtat till kroppen?
Kroppen kan man man plåstra och lappa ihop. Den läker. Men inte det här djävulskta såret på insidan?

Sorgen har blivit mycket värre under de senaste veckorna.
Idag gnager den olidligt.

Smet ifrån allt under resan. Skrattade, umgicks med de andra barnen. Tänkte på ljusa minnen.

Men när vi landade, klev in i lägenheten. När jag la min hand på Isaks gipshand, luktade på hans kläder. Då kom allt tillbaks, som en icebucket challange över huvudet.

Aldrig. Aldrig mer….

Jag älskar, hatar, längtar, och är förbannad. ÄLSKAR så mycket att hjärtat värker. Varför? Så jävla klantigt och onödigt.

Hjulet snurrar snabbare, jobben, ansvar, och förpliktelserna hopar sig. Mailen. Allt tar liksom stryptag på mig….
Kalendern fylls. Måsten.
Julen. Jag har en sån förbannad ångest och rädsla iför julen.

Människor runtomkring bara kör på. Allt är plötsligt ”som vanligt”

Jag vill vara duktig, medgörlig och stark samtidigt som jag känner mig som världens största  mest misslyckade fuck up.

Planera en fin jul för de andra barnen? Samtidigt som jag bara vill dumpa dem hos sina pappor, ta ett piller och sova bort högtiden.

Jag känner mig ihålig. Den obeskrivliga saknade kommer som smällar mot bröstet med jämna mellanrum.
Får svårt att andas. Det knyter sig. Tårarna bara rinner. Kan inte stoppa dem.
SAMTIDIGT som att stunderna därimellan är en lättnad?

Som att föda barn. Krystvärkar, samandragningar och vila. Men utan det slutgiltiga lilla livet.
Bara död, smärta och ångest.

En bra dag på jobbet!
Älskar mina kollegor. Men nu är jag både trött och jetlag’ad.
Kortare inspelningsdagar och gamla teamvänner funkar jättebra.

image

Jag gör det jag kan. Det jag orkar.  Går in i en roll….

Att behöva vara ”mig själv” är jobbigare.
Att bara gå till salladsbuffen på en fullsatt lunchresturang, känna att folk stirrar och viskar, ger mig panik. Nya miljöer, nya människor…

Sömn och friska tag imorgon (klysha)
Ska läsa lite sorgeböcker innan jag somnar ikväll. Vältra mig i att inte är ensam.

Försöka hänga med Goliath. Göra lite roliga grejer. Träffa lite vänner och trampa tid. Trampa tid och få den att gå fortare.

Orkar inte vara mamma just nu. Känner mig usel. Skönt att Mumin bor hos oss och att de stora killarna har varit/och är hos sin pappa i ett par dagar.

Tror du verkligen att tiden kan läka sår? Det tror INTE jag…

image

Min fina Isak! Som inte ville le på bild…
Jag ler när jag ser honom. Jag älskar honom så.


Eriksbergskliniken 2 dec

Tisdagen den 2 december så har min vän Sophie julmingel på ERIKSBERGSKLINIKEN
Glögg och julklappar!

Ringer man och bokar i god tid så har man en säkrad tid (Annars kan man köra på drop in)
Många behandling till ett VÄLDIGT rabatterat pris.

Men skynda. Det gäller bara en dag, och det blir fullt fort.

Ring och boka på 08-611 30 30
Eller Maila (kontakt hittar du på hemsida)

Hur du än gör, hälsa från mig och säg till Sophie att vi är kompisar (så kanske du får lite förtur)

image

Själv tänkte jag göra en ansikts-syrabehandling eller en skinbooster. Behöver få in lite fukt under huden. Skinnet har börjat hänga lite runt munnen och ögonen när jag gått ner så mycket i vikt.
Känner mig trött och lite vissen.
Sophie sa att fukt är A för mig….

Vi syns kanske i väntrummet?

Kram


 

MENY

Mer från Magdalena Graaf